Berömda sista kast

asdrfAtt den stora råkade hugga just i sista kastet har man ju hört. Och inte helt sällan är det drömgäddan som kommer upp på just sista kastet. Detta har man läst om ett otal gånger i fiskejournalen och lokaltidningar. Ett annat känt begrepp är det klassiska bottennappet som började röra på sig. Ofta infaller dessa två händelser samtidigt. Nils 79 år skulle bara lägga ett sista kast vid vassruggen med sitt atomdrag. Dagen hade annars varit riktigt urusel med regn och bara två smågäddor som resultat för allt slit, och frös gjorde han också. Atomdraget i färgen silver-koppar landade med ett plask två meter utanför vasskanten. Nils lät draget sjunka en stund och började sedan veva in. Efter några vevtag så fastnade draget i botten, Nils svor och drog så att revet nästan gick av. Här måste jag förtydliga att Nils inte använder sig av lina utan just rev (vad det nu är). Helt plötsligt så börjar ”bottennappet” att röra på sig. Det verkar inte bättre än att det är gammelgäddan som slukat Nils klassiska atomdrag och först nu efter 20 sekunder börjar visa livstecken. Vi behöver inte tro något annat än att kampen blev fruktansvärt dramatisk och lång. Mellan 30 och 45 minuter tog det. Håven och huggkroken hade man glömt hemma i all hast, och just idag då storgäddan hugger. Gammelgäddan drar båten efter sig en bra stund innan den visar sig för första gången, för att sedan dra iväg på en riktigt brutal rusning. Linan, förlåt reven sprutar ut från nisses (som han kallas bland vänner) cardinalrulle som töms i ett otäckt tempo. Och detta trots att slirbromsen är dragen i botten sedan tidig sjuttiotal och att nisse drar i sin åttafots glasfiberspö med stålringar så att skoteroverallen brister i ryggen. Landningen blir mer än dramatisk, Nisse missar första slaget med åran och håller på att ramla ur båten. Nästa slag sitter där den ska, men gäddan dör inte, tvärtom, den blir alldeles galen och rusar rakt mot en båtbrygga. Nils vet att om gäddan når pålarna vid bryggan så är det kört. Gammelgäddan är ju smart och vet att pålarna finns just där. Det får bära eller brista! Han sätter maximal press på monstret och får stopp på besten precis innan den nuddar pålarna. Här förstår gäddan att matchen är slut och lägger sig med magen mot himmelen. Nils vevar den till båten och matar två slag med åran mot gäddskallen innan han lyfter in den i båten med hjälp av en morakniv instucken i gälarna.

Väl på stranden så visar bestmannen (nils använder inte våg) att gäddan väger över 16 kilo, men för att vara på den säkra sidan så rundar han av det till strax över 18. Nu ska gäddan förevigas på kamera. Nils byter om till kavaj och finbyxor. Han kör in tummen och pekfingret i ögonen på gäddan och lyfter upp den. Han är stolt, och det ska han vara. Det är inte ofta man får såna här fiskar. Folk kommer förbi nisses hus hela dagen, och även nästa dag för att se och fotografera fisken. Ryktet i byn går att nisse fångat en gädda på över 20 kilogram. Och nisse protesterar inte att gäddan växer även efter att den slutat andas. Den tredje dagen grävs gäddan ner bakom huset så att den blir en del av kretsloppet. Såhär stora gäddor är sega i köttet och praktiskt taget oätbara. Det känns ändå bra att man gjort naturen en tjänst.kk 017Ja, så kan det låta och vara väldigt ofta, Jag har också varit med om att få jättegäddor på sista kastet. Fast inte dom senaste 25 åren. När man var liten och fick en rekordgädda så var det ingen snack om annat än att fisken skulle bonkas ihjäl, fisket avbrytas direkt och sedan dra till farsan för att visa vad man fångat. Ungefär som en katt som fångat en mus och stolt bär den till husse eller matte. Döm om min förvåning när man istället för beröm fick nästan en utskällning. Hur kan du åka hem när fisken är på hugget pojk? Här föll poletten ner, och sedan dess så har man aldrig mer fångat några jättefiskar på sista kastet. Vad gjorde Nils för fel då? Ingenting! Att han inte är någon superfiskare och hängiven gäddkramare måste man förstå. Av samtliga två miljoner svenskar som varje år blöter en krok i någon form så är det inte många procent som är superfiskare eller gäddkramare. Att nisse kör med sitt atomdrag, och inte en massa flashiga jerkbeten eller magnumjiggar är inte mer än rätt. De flesta av dessa två miljoner vet inte ens vad jerkbeten eller slowtrolling är för något. Sedan är det inte på något sätt självskrivet att dessa moderna beten alltid är bäst. Jag har själv blivit rundfiskad ett flertal gånger med atomdrag och spinnare. Det är inte utrustningen som fångar fisk, det är en kombination av antal fisketimmar samt ren tur. Dessa 95% av dom två miljonerna som inte fiskar mer än ett fåtal pass per år har så mycket mer tid tillsammans än dom sista 5% gäddkramare. Vi kommer alltid att ligga i lä. Människan är konstruerad så att man gärna förskönar sina historier litegrann. En kvart blir lätt en halvtimma när det kommer till drillningstid. Och att Nisse bara hade 30 meter rev på rullen gör ju det hela lite enklare för gäddan att tömma hela rullen i en enda rusning. Det blir ofta så när man helt enkelt inte vet bättre. Men har är lika glad för det, eller nej, han är nog mycket gladare än vi superfiskare. Han nöjer sig med vetskapen att den här gäddan är och förblir den största han någonsin kommer att få. Han vill bonka den, visa upp den och njuta lite av uppmärksamheten. För honom så är det bara en gädda, och hela sjön har alltid vara full med gädda. Så varför skulle just denna gädda njuta av någon specialbehandling?   Bild 005Hade jag fått gäddan så hade jag tagit tusen kort på den, sedan hållt platsen hemlig för alla förutom sina fiskekompisar som fått svära att aldrig nämna platsen för någon. Vem skulle det ha gynnat egentligen? Nisses gädda kanske gör mer nytta död än levande? Kanske får synen av jättegäddan några kids i byn att börja fiska. Kanske blir dessa kids en dag femprocentare och engagerar sig i fiske och natur? Men utan dessa berömda sista kast som man läser om så kanske fiske inte skulle verka som en så jävla rolig hobby? Häcka i en buske någonstans och vara hemlig. Fiske ska vara spännande, och det ska vara spänande att läsa om fiske. Här någonstans så tycker jag personligen att fisketidningarna gör fel. Det är bara tackel och krångligheter, men vart är spänningen? Nej, jag lägger mitt hopp på markoolio och ser fram emot att träffa honom på fiskemässan. Han må inte tillhöra dessa fem procent, men har har nog roligare än samtliga femprocentare tillsammans.. Och kidsen gillar ju honom 🙂 Precis som Nisse

Tomba


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s