Sutarnätter…

684Jag minns inte när jag fick min första fisk, inte heller minns jag fin första gädda, abborre, gös eller rengbåge. Kommer däremot ihåg min första sutare fastän det var riktigt riktigt länge sedan. Vi metade från en båtbrygga med rödvita flöten och  stora maskar på dom överdimensionerade rostiga krokarna. Metspöt var en sån där klassisk tremeters med 0,30mm lina. Själva hugget minns jag inte, förmodligen så var det ingenting speciellt med det. Man väntade helt enkelt tills flötet försvunnit under ytan innan man ryckte till för kung och fosterland. Kampen blev väldigt dramatisk, det var någonting helt annat än dom små abborrarna eller sarvarna man annars fångade. Men efter många om och men så låg den där på båtbryggan. Vad hade vi fångat egentligen? En muterad braxen var den bästa gissningen. Fisken såg ju helt rutten ut, knallgrön med stora fenor som hade konstiga knölar. helt liten var den inte heller, säkert 1,5kg eller så.. Föståndigt nog så la vi fisken i en balja med vatten och sedan bär det av till farsan för att visa upp fångsten. Det är en sutare ni fångat kunde han berätta. Grannen visste att den var god att röka om man ville äta den. Det var vi inte, vi släppte tillbaks sutaren och han simmade iväg. Att det just var en han fick vi reda några år efteråt när vi började meta efter dessa fiskar på allvar..

DSC_0508Nu ska jag inte påstå att vi har världens hetaste sutarfiske i eskilstunaån, men det var där vi började fiska efter dessa underliga fiskar. Vi såg dom överallt, hörde dom om nätterna när dom sög i sig godsaker från näckrosarna och såg dom i stora stim i samband med leken. Men dom var riktigt svåra att få att hugga. Dom flesta vi fick var under mörtfiske eller frilinade exemplar under riktigt varma sommardagar. Vi hade ingen riktig tillgång till mäsk och det försvårade det hela ytterligare. Men vi gav inte upp. Till slut så hittade vi en spot där det var riktigt strömt och ån var riktigt smal. Vid strömfåran så fanns det en mycket liten vik med lungt bakvatten. Där la vi upp vårat fiske. Det mäskades med bara majs och fiskades sedan genom natten med starlights på quivertippen. Vi fick sutare nästan varje natt, och vissa nätter fick vi flera stycken. Med tanke på att detta var i eskilstunaån så var snittvikten riktigt fin på runt två kilo. Nu hade vi knäckt koden tyckte vi. En månad efteråt kom kommunalgubbarna och tömde hela ån just där och rensade därefter hela våran vik med grävmaskiner.. Så var det roliga slut. Det kändes som att det inte var menat att vi skulle få framgångar inom sutarfisket. För några år sen fick vi tips om ett hett sutarvatten där ingen fiskade. Vi körde några pass och fick direkt några fina över två kilo och såg betydligt större fisk. Den sjön tappades  sedan på vatten och läts att bottenfrysa. Vet inte om sutarna är kvar, men det var ingen stämningshöjare direkt.. I år ska det satsas lite mer på sutare är det tänkt, men först måste vi hitta ett vatten i närheten där fisket kan tänkas att bedrivas. På med google earth och börja ringa markägare med andra ord. Det ska inte vara lätt det här. Varför kan man aldrig ha ett vatten runt hörnet där ingen fiskar och dit man kan åka för att mäska längre perioder innan man kör igång. Men det är någonting med den där gröna (eller bruna) fisken som lockar..


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s