Abborren, fiskarens sämsta vän.

Bild 049Sjön låg spegelblank framför mig, det började skymma. Ljudet från människorna började avta. Jag kollade över sjön och fylldes av en märklig känsla av oro. Jag visste att förutsättningarna var perfekta, stora löjstim som glatt sprattlade vid ytan, måsarna som lungt guppade några tiotal meter från stimmen och bara väntade på att bli hungriga. För måsen var det lätt att få fisk, han behövde bara stiga upp några meter och dyka ner för att fånga en silverblank löja som sedan svaldes hel och levande. Jag packade in dom sista prylarna för en natts fiske i båten och sedan gled sedan ljudlöst ut på sjön genom den glesa vassen. Jag tog sikte på grynnan, det var där den stora abborren huserade såhär års. Där simmade det garanterat abborrar över tvåkilossträcket, men ikväll skulle en hälften så stor vara mer än bra.

Jag ankrade alldeles perfekt vid sidan av grynnan. Härifrån kunde jag dels fiska längs hela djupkanten, men även över grynnan. Med abborren vet man aldrig var dom väljer att vara. Eller vara och vara, dom finns säkert lite här och där, dels i mindre stim men även stora gamla ensamvargar som säkerligen väljer att patrullera ensamma. Jag tände en cigarett och tog en kopp kaffe och lät vågorna från båten nå stränderna så att sjön åter var alldeles spegelblank. Jag kollade ner i betesfisksbaljan där ett trettiotal stora pigga och nyfångade löjor oroligt simmade omkring. Jag kände mig som satan själv, ett tiotal av dessa löjor skulle inatt få offra livet för min skull, resten skulle få friheten åter. Det kändes för en stund nästan lite grymt att få bestämma över löjornas öde, vem skulle leva och vem skulle dö. Det var ingen bra start på natten att drabbas av svaghet innan man ens fått i första kastet.

Jag visste att abborren är lynnig och hugger i perioder. Det är ytterst sällan man fångar dom i ett jämt tempo över hela natten. Skulle en hugga så gällde det att så snabbt som möjligt få in nästa löja innan huggperioden tog slut. Ibland rörde det sig om huggruscher på mindre än en minut, hade man tur så kunde dom hålla igång uppåt fem minuter. Mer än så bjöd dom randiga jägarna sällan på. Jag monterade upp två spön med lysstavar. Det högra spöt fick en gul stav och den vänstra ett rött. Inte för att jag inte visste vilken som var vilken utan mest för att man verkar lite mer proffsig. Skulle någon mot förmodan se mig nu så skulle jag säkert framstå som en mycket mer metodisk man än en som bara kör två gula stavar. Kör man två gula kan man lika gärna skita i dom helt och hållet och börja supa i båten. Det visar ju bara att man inte tar sitt fiske på allvar och man blir fort stämplad som en alkoholiserad söndagsfiskare. Och det vill man ju inte.

Jag funderade på djupet. Det var runt två meter över grynnan och sedan sjönk det relativt snabbt ner mot fem-sex meter. Är abborren på botten eller ska jag köra i mellanvattnet eller rent av ytligt? Fördelen med ytfiske är att man slipper gösarna, men blir fisket segt så är gösarna välkomna. Gäddan slipper man aldrig, inte ens på natten. Jag bestämde mig för ett spö vid kanten av grynnan som ställdes runt fyra meter ned och över grynnan kördes ett flöte cirka halvmetern över botten. Nu gällde det bara att vänta ut abborren och vänta in natten..

DSC_0363Första timmen gick lungt. Mörkret föll och det blev snabbt lika mörkt som i en jordkällare utan lampa med dörren stängd. Pannlampan monterades över mössan och började genast irritera pannan. Löjorna simmade runt, den ena med en röd och den andra med en gul ljusstav efter sig. Efter ytterligare en timme kom dimman och temperaturen föll mot nollsträcket. Nya löjor monterades på krokarna och placerades ut igen. Jag kröp ner i flytoverralen och hällde upp en ny kopp kaffe och tände nattens femte cigg. Tankarna började långsamt flyttas från fisket till andra saker. Jag funderade vem jag skulle vilja fiska en hel natt med om jag fick välja vem jag ville? Boris Yeltsin kanske? Hur skulle han vara, skulle han supa i båten, kunde han ens engelska? Mona Sahlin? Skulle ju kunna fråga henne vad som gick fel? Men det skulle ju bara mynna ut i en het debatt om allt ointressant. Valet föll för Kimi Räikkönen eller Ingemar Stenmark, dom skulle inte störa mig i fisket utan bara sitta och hålla käften..

Den fjärde timmen tog jag fram jiggspöt och kastade i en timme. Kände ingenting förutom ett par bottennapp. Jag började sakna gösen. Vem är jag att komma och säga att gösen stör mig i abborfisket. Hur pass dum kan man bli? För att inte tala om gäddan, vart var dom en natt som denna?

Den femte timmen tog kaffet och mackorna slut, tålamodet var dock på topp. Klart dom hugger i gryningen om inte annat. Något ska man väl fånga?

Den sjätte timmen tog hoppet slut. Jag började misströsta. Nu hjälpte inte ens minnen av den största abborren jag fångat här. Den som tyngde vågen närmare tvåkilossträcket än jag trodde var möjligt i min båt.

Den sjunde timmen tog även hoppet slut. Nu visste jag hur en som kom tvåa i vasaloppet kände sig när han låg på marken och grät för att ha missat vinsten med tre centimeter efter 90 kilometers slit

Den åttonde timmen åkte jag hem. Jag sket i gryningen som snart skulle infinna sig. Jag sket i fåglarna som lät så vackert och jag sket i abborrarna som jag visste simmade där. Jag var en svag svag människa som gav upp. Sjön hade vunnit med knockout i sista ronden efter att ha förnedrat mig i elva ronder innan dödsstöten föll. Jag kastade i löjorna och tände en sista cigg. Nu förstod jag helt plötsligt varför människor röker och varför politiker borde röka. Jag gick den korta stigen till husvagnen och la mig i sängen. Där inne var det lika kallt som ute, men det sket jag i. Vore ju inte första gången man åker raka vägen till sjukhus efter en majestätisk fiskeresa med lungfeber. Inte den andra heller. Det vore inte den sista gången heller..

Jag tänkte på vad som gick fel, och innan jag kommit till en slutsats så hade jag somnat. Vaknade genomsvettig mitt på dagen och kokade kaffe. Det rådde högsommarvärme fast vi redan var i slutet av september. Jag var full av hopp, inatt skulle jag ju fiska abborre!

Tomba


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s