Vertikalmickes svarta söndag.

Bild 024Det blåste hårt och tunga mörka moln fyllde himmelen. Inne i bilen var det däremot varmt. Klockan hade ställts på ringning kvart i fem. Det var inte för att den 77 åriga Toivo Gustafsson skulle försova sig, utan mest för att han kände en viss stolthet att varje morgon vakna innan den ringde. Nu var klockan nästan åtta på morgonen. Han hade ringt sin bästa vän Gunnar redan vid femtiden och undrat om det var någon vits att dra ut på sjön när det var så blåsigt och grått. ”Vi åker väl ut och kollar, men vi behöver inte skynda oss” hade Gunnar svarat. Nu satt dom båda vännerna i Toivos gula volvo 245 på väg till sjön och snackade sport.

Ute på sjön satt redan vertikalmicke. Micke var en 33 årig mellanchef i ett medelstort företag. Han var en fanatisk fiskare. Givetvis singel och till tänderna rustad med allt det senaste fiskebranchen kunde erbjuda. Han hade offrat allt för fisket. Det var mest en slump att han fick sitt jobb då han blivit mobbad på verkstadsgolvet och den enda lösningen facket hade att erbjuda var just denna chefsposition. Eller mobbad och mobbad. Till saken hörde att Micke led av en svårtolkad diagnos som gjorde honom till en ytterst labil människa med noll känsla för humor och ironi. Han jobbade helst ensam och var en perfektionist ut i fingerspetsarna. Detta gjorde honom totalt omöjlig att samarbeta med och det i sin tur ledde till impopularitet på verkstadsgolvet. Fiskat hade han gjort hela livet, detta passade honom som hand i handske då han kunde agera ensam utan störande inslag från lägre stående individer.

Micke var månghundrafaldig medlem i hundralubben, 87 faldig medlem tioklubben, fått storfisksnålar i massor, samt upplevt och uppnått nästan allt man kunde inom fiske. Den enda klubb han aldrig skulle nå var 10.000 metersklubben..

En vacker vinterdag ändrades hans liv i ett huj. Han prenumererade givetvis alla nordiska fisketidningar, allt annat vore ju skamligt. Men just denna dag när Micke anlände hem från jobbet exakt klockan 16.33 (som varenda dag) så hade nya exemplaret av fiskefeber på ett skandalöst sätt dubbelvikts ner i hans brevlåda. Han fattade telefonen och skulle precis ringa och skälla ut någon högavlönad postdirektör vars anställda på ett sadistiskt sätt saboterat hans egendom när han råkade kasta ett öga på framsidan. ”Vertikalfiske, det nya superfisket” stod det med stora röda bokstäver.

Vad i helvete står det egentligen tänkte han? Vertikalfiske, varför vet jag inte vad det är, jag om någon borde ju veta! Även fast det tog emot så lade han ner telefonen och bläddrade fram till artikeln. Han ögade igen den i hallen, men blev till slut tvungen att sätta sig i soffan för att inte svimma av upphetsning. Nästa dag inhandlades det ny ekolod och båten började rustas för detta superfiske. Spön och rullar inhandlades redan samma kväll via internet och nu började han räkna in dagarna till islossningen.

Ordet prylbög kunde inte ens vagt förklara vad Micke var. Han hade allt och mycket till. Han hade hela livet varit sparsam och målmedveten för att satsa allt på fisket. Han rökte inte, drack inte och umgicks inte med andra kvinnor än sin förtvivlade mamma Elsbritt som var säker på att hennes son var homosexuell. Inte för att det var något fel med det, men ändå.. Nu var inte Micke homosexuell, han var ett sexuellt isberg och han skämdes fortfarande för dom orena tankar han hade haft om fröken Isabella när han som sjuttonåring gick kvällskurser för att lära sig spela fiol. Lyckligtvis så hade dragsamlandet räddat den gode Micke från att bli insyltad i något böghobby som fiolspelande. ”Fan, det var nära att det gick totalt åt helvete där” hade han ofta tänkt för sig själv. Givetvis så nämndes detta lilla snedsteg aldrig under några som helst omständigheter för någon.. Fiolmicke, det skulle man ju vilja heta…

007Väl framme vid sjön så parkerade Toivo sin bil slarvigt brevid den glänsande volvo xc90 med den enorma släpvagnen efter sig. ”Jaså, micke är ute igen” sa han till Gunnar, och båda suckade. Den där mannen borde få sig ett redigt skjut så han kom på bättre tankar konstaterade gubbarna. Om han ändå hade fortsatt spela fiol så hade inte vi behövt drabbas av honom inflikade Gunnar. Bistert konstaterade de båda gubbarna att det måste vara något fel i huvudet på den mannen. Stå där ute och glo på den där skärmen och sedan stå och flänga med fiskarna han får innan han släpper tillbaks dem. Han kan inte vara riktigt frisk den mannen konstaterade Gunnar än en gång. Toivo stod vid rampen och kollade ut mot sjön och Micke med vattniga ögon. ”Bögjävel” tänkte han för sig själv, men såna grovheter kan man ju inte säga till sin bästa vän, så han nickade bara och höll med Gunnar.

Ute i båten så hade Micke en mörk dag. Gösen fanns där men högg inte. Han bytte jiggar, provade med betesfiskar och allt han kunde plocka fram från en av sina generöst fyllda beteslådor. Det blev inte bättre av att han missade dagens enda hugg och att han för första gången någonsin hade glömt att ta med kaffet som stod kvar i thermoset inne i köket. Nu kom även regnet och blåsten verkade nå kulingstyrka. Men han skulle aldrig ge upp, det hade han bestämt!

Helt plötsligt så såg Micke hur en orange gammal skitvolvo svängde in på parkeringen och ställde sig precis brevid hans egna bil. Dom där satans gubbjävlarna tänkte micke. Har inte två gamla homofiler något bättre för sig en söndag än att komma hit och förstöra! Den där finnjäveln och den andra akterseglaren vägrar tydligen att dö. Det hade sett lovande ut när Toivo fick en rejäl hjärtattack under vintern, men icke sa nicke. Givetvis så ska gubbfan som genom ett mirakel bli helt återställd. Han har väl inte dragit ett nyktert andetag under dom sista trettio åren tänkte han. Och skulle jag som inte dricker råka ut för något liknande så skulle man garanterat dö på fläcken.

Vid stranden så sköt Toivo i både båten och gunnar som satt i aktern. Micke är väl van att ha fullt i aktern tänkte han och surnade till ännu mer. Gunnar drog igång sexhästarssnurran som startade i ett moln av oljig rök och oljud. Går som en klocka skrek han till Toivo.

Går som en klocka hörde Micke Gunnar skrika. Skrik på du gubbjävel så stannar hjärtat på dig snart. Skulle det behövas mun mot mun metoden så hjälper Toivo säkert till. Fast hans insikter är väl att suga och inte att blåsa tänkte han surt. Och säkert i fel ända med. Där har han väl varit och rotat i 50 år snart.

”Ska vi prova vid grynnan eller” skrek Toivo. Där har man ju fått förr! ”ja det kan vi väl göra” svarade Gunnar och tänkte på Micke. Den där idioten har väl tömt och skrämt upp varenda gös och gädda vid grynnan. Han har väl stått härute sedan klockan tre imorse. Om ändå man kunde ha en sån tur att han blev träffad av blixten det fanskapet. Skulle inte vara den som ringer efter ambulans iallafall..

Visst fan har du fått förr där tänkte Micke. Både vid grynnan, i bilen, sängen och vart fan ni nu utövar era sjukliga böjelser. Det är väl självaste fan att år efter år behöva gäckas av dessa två kärringar..

På väg mot grynnan tänkte Gunnar att han måste väl svänga förbi Micke och utbyta dom obligatoriska hälsningsfraserna. Så han styrde mot Micke.

Kom inte hit, kom inte hit, kom för fan inte hit tänkte Micke. Men det var för sent, dom kom dom jävlarna.

Tjena Micke, fan vad kul att ses! Får du någon fisk?

Hej mina favoritgubbar! Nja, ett missat hugg men annars trögt. Och kaffet glömde jag att ta med mig.

Här, ta kaffe, det är du värd! Ska du ha en macka? Ja, ta en nu för fan. Skulle vi inte vara på sjön så skulle jag bjuda på en hutt också.

Schysst, er kan man lita på!

Vad har man vänner till! Lycka till med fisket nu Micke så drar vi mot grynnan och provar där..

Gunnar startade motorn och körde ut. Bögjävel tänkte han..

Micke tog mackan och slängde den i sjön så fort gubbarna var utom synfält.. homofiler tänkte han

Toivo skruvade tillbaks korken på fickpluntan och såg på Mickes båt som försvann allt längre bak. Bögjävel tänkte han…

Jävla typ den där Micke sa Toivo till Gunnar när dom ankrat vid grynnan. Ja, han tvekade inte en sekund att ta vår mat och dryck den jäveln. Han hade ju lika gärna kunnat ta våra pengar när han ändå var igång.. Gunnar höll med med ett suck som svar.

Den där korvmackan vågar man fan inte äta tänkte Micke. Vet nog vart dom gillar att gömma sina korvar…

P.S: Detta inlägg handlar om hur folk tänker eller kan tänkas att tänka, ingenting annat! Vad jag tänker tänker jag inte berätta..

Tomba


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s