Into the unknown.

PENTAX ImageDet man inte vet lider man inte av brukar man säga. Han som kom på det utrycket var defenetivt ingen fiskare. För det är just det man inte vet eller ser man lider allra mest av. Min största gädda jag någonsin haft på kroken såg jag aldrig. Alla dom där stora asparna jag tappade såg jag inte heller. Alla missade hugg man haft på quivertipspöt av monsterfiskar som jag heller inte sett. Hur kan man då veta att det var  monsterfiskar? Det är någonting man känner på sig. Eller rättare sagt, man vill känna på sig. Det är lika oförklarligt som varför universum är oändligt eller hur kvinnor tänker..

Men om man vänder på steken. Om man visste hur många och hur stora fiskar som finns i sjön, eller hur stor den tappade gäddan verkligen var, eller när man dör eller hur kvinnor tänker. Ja då skulle det väl inte vara någon större vits att fiska. Klart att det fortfarande skulle vara kul att fånga karpen som heter kalle och väger 12,3kg och har växt till sig två hekto sedan den senast fångades. Men göra detta dag in och ut skulle inte locka mig i alla fall. Engelsmännen verkar vara experter på sånt här fiske. Man drar upp övergödda monsterfiskar ur smådammar och  poserar stolt med dessa i fiskepressen. Vi ser ner litegrann på rengbågsfiskare som drar upp mosterforeller ur put and takevatten. Det handlar ju inte om riktig fiske, utan mer tur brukar man resonera. Så vad är skillnaden mot karpfiske egentligen, förutom det uppenbara att man inte tar med sig karpen hem utan släpper tillbaks den? Man vet inte vad man kommer att fånga, men man vet exakt vad man kan fånga om allt stämmer. Har engelsmännen fått det hela om bakfoten eller är detta det moderna fisket? Låter som spel mot ett mål tycker jag där fisken är som det engelska fotbollslandslaget. Ett gäng förlorare.. Men har dom ens några alternativ i ett land med få sjöar och miljoner sugna fiskare? Eller är dom fuskare hela bunten som vet allt?

Och vad ska man tycka om vertikalfiske då? Åka runt med ekolod och när man valt ut passande fisk i sjön så droppar man ner betet sådär lagom framför nosen på den. Var går gränsen, och är det verkligen så enkelt som jag får det att låta? Fuskar dessa människor som har delar av svaret på skärmen? Använder ju själv mig av ekolod, men bara att hitta rätta djupen och kanske löjstimmen som man säger för att inte bli tagen för en vertikalfiskare.. Men skulle jag verkligen kunna åka förbi ett enormt eko utan att ens prova några släpp? Nog skulle nyfikenheten ta över. Man blir väl inte vertikalfiskare av att prova det en gång. Det är väl inte heroin vi har att göra med?

Skulle jag då verkligen vilja veta vad det var som högg när jag metade, eller hur stor gäddan som jag aldrig såg var? Det vet jag inte om jag ska vara ärlig. Hjärtat säger ja men hjärnan nej. Kan en flugfiskare låta bli att kasta på ett storfisksvak med motiveringen att han vet ju att det står en fisk där? Och ska en vertikalfiskare fiska utan ekolod för ha en större utmaning? Nej, klart dom ska få hålla på som dom vill, dom gör ju det för spänningens skull dom med. Engelsmännen vet jag fan inte ens vad jag ska skriva om? Men dom har säkert rätt.

Själva poängen med fiske är ju att man vill ha kakan men samtidigt äta upp den. Visste man hur det skulle sluta och vad man skulle fånga vore det ju inget kul. Ungefär som att veta hur kvinnor tänker. Man lever med facit i hand. Men samtidigt så vill man ju så gärna veta.. Man skulle ju slippa ligga sömnlös och tänka på tappade storfiskar, eller slippa dom där regniga 12 timmarspassen utan minsta känning. Man är ju i grund och botten en hopplös optimist. Räcker med några bubblor vid mäskplatsen eller några darrande vasstrån för att man ska köra några timmar till. Man intalar sig att det kommer att hugga, att det kommer att bli bra till slut. Skulle det inte hugga så blir man sur. Fast å andra sidan, hade man åkt hem så hade man legat och snurrat i sängen och tänkt på alla fiskar man missat för att man gav upp. Folk som tar fisket med en klackspark har jag ingen respekt för alls. Hur kan man inte bry sig? Detta är viktiga saker som iallafall jag kräver en lösning på. Börjar man läsa en bok så läser man klart den hur dålig den än är!

DSCN1048Som ni märker så är det komplexa frågor vi har att göra med. Vore jag en svagare människa mentalt så skulle jag ha suttit på ett behandlingshem vid det här laget. Det hela bottnar på nyfikenhet. Vi vill så gärna veta allt och fånga varenda fisk, men ändå inte. Det är väl det som kallas fiske…?


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s