Fem björknor är mindre än fyra braxar

DSC_0536Det finns fiskar, och sedan finns det fiskar. Vissa stora och uppskattade för fiskets skull, vissa små och uppskattade för smakenss skull. Sedan har vi vackra fiskar som lämpar sig för dammar och akvarier och nyttofiskar som rensar sjön från ogräs. Vi har även småfiskar som är mat för större fiskar. Sedan har vi björknan…

Björkna är en fiskart som helt och hållet fallit mellan stolarna. Dom flesta vet inte ens hur den ser ut och har förmodligen aldrig ens hört talas om fisken. Men dom allra flesta som har metat har förmodligen fångat en utan att veta om det. Den ser ut som en liten silverfärgad brax och verkar hugga på allt som rör sig. tittar man riktigt noga på björknan så märker man att den har större ögon än braxen och har ofta lite rödaktiga bukfenor. Men då måste du ha en brax med dig att kunna jämföra. Och det har man ju sällan.

Björknan till skillnad från braxen blir sällan över kilot och en femhektos är en skaplig fisk. Men för att göra det hela ännu jävligare så bildar den hybrider med braxar. Dvs en brax och en björkna leker och avkomman blir en halvbrax/halvbjörkna. Dessa hybrider blir ofta större än vad björknan kan bli. Så skulle man nu fånga en riktig superbjörkna så skall den skickas in till ett labb för att granskas innan rekordet kan bli ditt. Detta är förmodligen inte helt gratis och det gör att dom flesta storbjörknorna ofta blir ifrågasatta om sin ”äkthet”. Som ni hör så är detta helt och hållet superanalt för alla utom den mest inbitna. Varför bry sig om någonting som ter sig så superoviktigt?

Björknans status inom fisket är lågt om inte obefintligt. Den saknar helt och hållet värde som sportfisk och även inom specimenfiskarkretsar är intresset väldigt svalt. Skulle jag bara för sakens skull försöka ranka björknans rang i fiskvärlden för er som inte inte är insatta så motsvarar laxen och gäddan 100 metersfinalen för män i os, medan björknan motsvarar en korpenmatch i uddevalla på en grusplan i ösregn..

Men trots allt elände och gnäll om denna lilla fisk så har den faktiskt vissa positiva egenskaper. Först och främst så hugger den alltid. Då menar jag alltid! Sedan så hugger den på allt, och då menar jag allt. Björknan är den fisk jag fått på flest olika fiskesätt och beten. På pimpel, på drag, på fluga, på mete, långrev och en massa andra sätt. Den har jag fått på alla beten från majs till döda löjor. Den finns överallt, mitt i djupaste sjön, älvar, stränder, forsar, dammar, lugna partier, ja där det finns vatten helt enkelt. Men att fiska riktat efter stor björkna är praktiskt taget omöjligt om man inte anstränger sig något förjävligt. den stora trofébjörknan verkar alltid komma då du minst av allt vill ha den. Gärna under ett ålmete mitt i natten i ösregn eller på flytande bröd precis när du mäskat upp din drömfärna. då ser storbjörknan sin chans och hugger till.

En gång på nittiotalet hittade vi en spot för björkna. Det var en mycket strömt ställe precis vid ett bostadshus mitt inne i city. Givetvis skulle den finnas just där, men så funkar björknan. Precis vid ån gick tomtgränsen för huset, och vi satt på rätt sida av staketet och hade en halvmeter att röra oss på. ett felsteg och man spolades halvvägs till örebro. i huset så bodde det en gubbe som inte heller uppskattade björknan, och inte oss heller för den delen. Så fort gubbjäveln kom hem från jobbet så körde han iväg oss fastän vi hade all rätt i världen att sitta där i lugn och ro och fiska björkna utan att störa någon. Vi kallade honom för italienarn. Vet inte riktigt varför då han var helsvensk. Men han hade typiska italienska drag. Vita skinnskor, svart lockigt hår, en lagom uppknäppt skjorta och hårigt bröst, guldkedja med en skorpion och ett sjuhelvetes temperament. Så det var bara att lägga ner det björknafisket. Och lika bra var väl det kanske?

En sisådär 10-15 år efter den händelsen så hade jag förträngt både italienarn och björknafisket. Jag bodde i en lägenhet skapligt centralt och vaknade en lördagmorgon av att någon dåre sopade gården och tömde soplådorna och förde ett ett jävla liv. Detta fortsatte sedan till och från i flera år. Jag tyckte att jag kände igen mannen som var någon slags fastighetsskötare av lägre rang. Kanske någon som jobbade extra i helgerna då han oftast bara väckte mig på lördagar. En dag så föll poletten ner, det var ju italienarn. Kände knappt honom med kläderna på så att säga. Fortfarande lika bitter, men med lite tunnare och mer grått hår. Blåställ och gummistövlar istället för vita skinnskor och nystryken skjorta. Först så kom den gamla ilskan tillbaks och funderade starkt på att göra livet surt för gubbjäveln som förstörde förra årtusendets björknafiske, men sansade mig. Nöjde mig bara att gå förbi honom varenda gång jag såg honom och högt och tydligt hälsa på honom nu när rollerna var omvända. Nu var han på fel sida av mitt staket. Jag tror att han nog kände igen mig, fast det kan lika gärna vara rena fantasier från min sida? Nu visste iallafall gubben hur det kändes att vara en björkna!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s