Psycho holiday.

DSC_0587Jag pratade med min doktor idag, jag förklarade läget, att jag hade fiskefeber. Ja inte bara feber utan rentav fiskemani. Fiske är det enda som jag tänker på dag som natt. Det finns inte en stund för kort att ägna tankarna åt braxar, idar och sarvar. Det var ett synnerligen svårt fall tyckte han, men inte alls så ovanligt som man kunde tro. Det finns lösningar för problemet sa doktor Hansson och kliade sig i sitt gråa skägg. Berätta för mig Tommi vad du gjorde förra semestern?

Jo doktor hansson, det började med att jag åkte en vecka till norrland för att fiska öring. Sista arbetsdagen var fredagen vecka 27, och samma kväll åkte vi upp. Hade lite ångest över att vi höll precis på att flytta just då och att jag lämnade allt till tjejen, men det löste sig skapligt, ja hon var klar när jag kommit hem en vecka senare. Tur att man har vänner man kan lita på när man själv blivit drabbad av sjukdom.. Vissa dagar är svårare än andra, men man försöker så gott det går..

Sedan så tänkte jag att man förtjänat lite semester efter norrlandsresan och allt, så vecka 29 metade jag ruda och sutare mest för att lugna nerverna, ja du förstår.. Fick ingenting, inte ett hugg blev det, så där sjönk ju humöret ner i botten. Vad jag gjorde åt det? Jo, jag ska förklara. Följande vecka så åkte vi och metade färna och id, och det gjorde susen. Fick massor, så hela vecka 30 ägnades åt det, och då mådde man genast bättre. Och sen kom ju semesterlönen och allt, så man hade råd att unna sig lite nya metgrejor nu när det var semester och så… Nu började tjejen min protestera att jag aldrig var hemma, men som ett skänk från ovan så började fotbolls-vm, så jag låg i soffan varje kväll och natt, men det dög inte. Nu tröttnade hon på att jag bara var hemma och inte gjorde någonting. Du vet ju hur tjejer är, ingenting är gott nog fast man försöker och försöker.. Men till slut så tröttnade jag på hennes eviga tjat och åkte till husvagnen hela vecka 32 och lämnade henne hemma. Där fiskades det gös och abborre och metades sutare, men det dög inte heller, nu var jag helt plötsligt aldrig hemma. Hur ska du ha det egentligen frågade jag?

DSC_0593Vi kom överens om att göra någonting tillsammans vecka 33, jag föreslog fiske så hon kunde förstå mig bättre. Det var då hon kallade mig sjuk. Inte bara lite lätt sjuk utan sjuk i hela huvudet. Så man började ju undra om man kanske var det? Inte för att jag själv märkte några större besvär eller symptom men ändå. Man är ju en förstående människa, så jag ringde till sjukhuset och bokade mig en tid med en psykolog. Och mycket riktigt så kom han fram att jag var riktigt riktigt sjuk, nästintill avvikande beteende led jag av. Så det blev inte bättre än att han sjukskrev mig i 5 veckor. När jag kom hem från psykologen så trodde jag att hon därhemma äntligen skulle bli glad, men snacka om att man hade fel där. Hon blev tokig över hur man använde våra skattepengar på såna som mig och att jag borde söka hjälp. Nu började jag istället undra vem av oss två som egentligen skulle må bäst av att prata med en psykolog. Här gör man precis som hon sagt men inte fan blev det rätt för det..

Dom följande veckorna bestämde jag mig att vila upp mig ordentligt så jag åkte till norge för att fiska lax. Du anar inte vad det kostar att fiska lax i norge doktor Hansson! Så när jag sedan kom hem två veckor senare så var jag barskrapad. Hon började skrika igen att jag var sjuk som bränt alla pengar. Vad skulle vi äta nu då resten av månaden? Så det var bara att åka ut och fiska igen. Fast nu var hon väldigt tydlig att jag inte skulle släppa tillbaks allt jag fick för då skulle hon ta livet av mig. Äntligen så högg abborren och gösarna. Jag bonkade varenda firre jag fick och kom hem med säkert 30kg fisk. Men nu hade man tydligen överdrivit allt. Helt plötsligt så blev det hela till ett i-landsproblem. Var skulle vi ha fisken, frysen var för liten, det dög inte med gösfilé 7 dagar i veckan och så vidare.. Så jag gav bort säkert hälften av fisken till grannarna. Dom tyckte att jag var en väldigt frisk och trevlig människa..

Hur jag löste pengarproblemet? Jo, följande måndag så gick jag till banken och ansökte om ett lån. Jag sa att vi skulle köpa en sommarstuga i jämtland, rena vinstaffären då den bara kostade 150.000kr men var säkert värd det dubbla. Jag mottogs med öppna armar och fick mitt lån. Det gick bra att låna mer på lägenheten vi köpt. Nu stod jag inför valet att berätta sanningen därhemma eller dra till med en sån där vit lögn. Jag föredrog det senare. Nu ska du veta doktor Hansson att jag brukar aldrig ljuga, men hade jag sagt att jag lånade pengarna så skulle hon få ett psykbryt. Så jag sa att jag ärvde 10.000 kr från en avlägsen släkting från finland som jag inte ens visste att han funnits. Drog hela den där nokiastoryn med att han hade aktier i gummistövelfabriken som sedan blev värda miljoner.. Hon blev jätteglad ska du veta! Jag sa att jag försummat henne å det grövsta och gav henne alla pengarna som plåster på såret. Men det hon inte visste var att jag hade 140.000kr kvar.

Det gick väl några dagar innan hon började misstänka att något inte stämde. Jag passade på att köpa en ny båt och det kom paket med posten med nya fiskegrejor varenda dag. Till slut så konfronterade hon mig, och det var bara att säga sanningen. Jag grät i soffan och berättade att jag inte alls ärvt pengarna utan att jag vunnit 150.000 på triss. Hon blev arg som fan, men jag köpte mig ur situationen. Jag gav henne mina sista 50.000kr. Jag sa att det var sjukdomen som spökade, men nu var man helt sonika helt frisk och fullt medveten om att man gjorde fel..

Hon lugnade ner sig och frågade om jag inte ville åka och fiska en vecka. Det var man värd tydligen när man kommit hem med en massa pengar. Så jag åkte till svartån för att meta sarv. När jag sedan kommt hem så hade hon passat på att flytta ifrån mig. Hon hade tagit pengarna hon fick och lämnat mig för den där saxofonisten. Hon hade lämnat en lapp där det stod. -Jag orkar inte med dig längre, jag flyttade till Jean-Pierre, sök vård! Och återigen så bevisar det bara att vad vi män gör så duger det inte… Ja, och nu så står jag här.

När jag berättat allt det här till dr Hansson så gick han i taket, började skrika och kalla mig för sjuk. Jag frågade om det inte var dags för doktorn att själv tala med en psykolog. Han måste själv ha fått en släng av kvinnliga hormoner som vänder på en femöring. Tacka fan att jag är sjuk, annars hade jag väl inte stått här sa jag till honom.. Han suckade och mumlade något jag inte uppfattade, sedan så sjukskrev han mig i 6 månader…

Tomba


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s