Varför metar man?

DSC_0882Jag är inte mycket till historiker, historia är ju något som hänt alldeles precis eller för jävligt länge sedan. Och allt där emellan givetvis.. Visst att det kan vara skönt att blicka bakåt ibland, och visst, jag bloggar ju även om det som redan hänt. Men lika ofta försöker jag  blicka framåt. Det hör liksom till människans natur att framtiden skall på ett eller annat sätt försöka göras till det bättre, och sedan en dag så är man död. Men med den mentaliteten så skulle ju varenda kotte dö på toppen av sitt berg, och det är ju givetvis rena önskedrömmar. Vad har detta med mete att göra då? Jo jag ska förklara!

Metet uppfanns av en man som antingen fick för mycket eller för lite fisk. Åsikterna går isär bland dom insatta. Men hursomhelst så var det tre uppfinningar som gjorde allt detta möjligt. En träpinne tillräckligt långt att nå till vattnet och tillräckligt lätt att hanteras, en bit lina eller populärt kallat för rev back in the days, samt kanske det mest vitala, en krok. Flötet kom först långt efter, så jag har inte glömt det, var inte oroliga..

Ponera att han som kom på metet hette Wolfgang och bodde i tyskland. Tyskar har ju det där med teknologi redan i modersmjölken verkar det som. Hursomhelst, Wolfgang var fiskare till yrket, och en jävligt bra sådan. Han fiskade med fällor i åar och vikar och livet lekte. På den tiden fanns det mycket fisk i tyskland, och Wolfgang var en smart man som enkelt kunde fånga dom. Han blev snart förmögen med sitt fiskande, gäddor byttes mot ekkorskinn och valnötter. Men hur många ekkorskinn och valnötter kan en man behöva? Så han började byta skinn och nötter mot andra saker som smycken, kött och kläder. Till slut var han så rik att han inte ens behövt att fiska om han inte hade gillat det så in i helvete mycket. Han bestämde sig att anställa ett gäng unga greker som kunde fiska åt honom medans han satt på stranden och åt nötter och sjöng. En dag när han satt och höll koll på dom lata grekerna så såg han att det plaskade till i strömmen. Han visste att det var öringar som var väldigt eftertraktade som matfiskar. Men i den steniga forsen kunde man inte fiska med fällor. Helt plötsligt kom han på att han sett ett vildsvin som hängde från en krok på marknaden. Om man gjorde kroken mycket mycket mindre samt agnade den något som öringen kunde tänkas att äta så borde den ju med lite tur fastna i munnen. Rev hade han hemma. Wolfgang sprang hem och konstruerade det som kom att bli världens första metkrok. Succen var ett faktum tänkte han när han sprang tillbaks till forsen med kroken hängande från revet. Han agnade kroken med en mask och slängde ner den i vattnet. Kroken landade en halvmeter bort och sjönk till botten där den fastnade i någonting. Wolfgang, eller woffe som han kallades bland vänner drog och slet i revet men kroken vägrade att lossna. Till slut gick revet av med en smäll och Woffe flög bakut och landade i en buske. Världens första bottennapp var ett faktum!

Grekerna stod lite längre ner i viken och skrattade. Där fick den lilla fete tysken så han teg.

Men Woffe gav inte upp. Han var ändå jävligt nöjd med sin uppfinning. Bevisligen så satt ju kroken fast i vad det nu var den fastnat i. Så det var tillbaks till ritbordet. Och nu konstruerade den gode Wolfgang det första spöt i världshistorien. Han satt länge och funderade vad han skulle kalla sin uppfinning. Han mindes sin far som brukade slå han på rumpan med en pinne när Woffe hade inte skött sig.. Nu jävlar blir det spö hade han ropat efter Woffe när han jagade honom med pinnen i högsta hugg. Så spö fick det heta!

Bild 116Nästa morgon var Woffe ute vid forsen redan innan solen gått upp. Han hade fått världens första fall av fiskefeber och legat vaken hela natten och bara tänkt på öringarna som simmade där. Han hade nu tagit med sig ett antal krokar i en läderask och extra rev om olyckan skulle vara framme. Morgonen var sådär jävlig som det oftast brukar vara när man har förhoppningar om bra väder. Det duggade lätt och var lite småkallt. Men det sket Woffe i när han stod vid sin sten och gjorde det som skulle bli världens första kast. Masken hamnade nu betydligt längre bort och sköljdes bort med strömmen, Woffe visste inte riktigt hur han skulle göra, så han bara höll i spöt. När linan sträcktes så kom masken upp mot ytan med hjälp av strömmen. Precis när Woffe skulle lyfta upp masken för det som skulle bli världens andra kast så kom en öring som skjuten ur en kanon och tog masken. Woffe sket nästan ner sig, dels av skräck och dels av upphetsning. Men i ett ögonblick av styrka så fick han ordning på tarmarna och lyfte spöt så öringen hamnade tre meter bakom honom i buskarna. Han sprang fram till den och höll upp den. Om någon bara kunde komma på en apparat att föreviga såna här ögonblick tänkte han och omedvetet blev den första man att tänka på en kamera.. Han lossade kroken och gjorde korstecknet innan han slog ihjäl fisken. Tack gud att du gjorde detta möjligt sa han högt när han såg upp mot himmelen. Gud svarade inte, men det slutade regna. Detta tolkade Woffe som ett tecken från gud och smög tillbaks till forsen.. Scenariot upprepade sig tre gånger till innan öringarna slutade att hugga. Nöjd och belåten gick han tillbaks mot byn med öringarna hängande utefter sidan..

Sedan har det bara gått framåt utav farten. Men en sak är densamma, hugget. Vad du än har för grejor eller beten så har en sak inte ändrat sig sedan woffes tid. Känslan av ett hugg. När den kommer, om den kommer, och hur den känns. Skulle vi styra den lilla vitala biten så skulle ingen vara intresserad av fiske.. Visst hänger allt på en skör tråd ibland. Ibland kan man vara jävligt otacksam över det faktum att man överhuvudtaget får och har chansen att fiska. Det behöver inte alltid vara monsterfiskar och tvåhundra kilo med prylar för att man ska känna sig nöjd.. Det räcker gott att man faktiskt har chansen att få ett hugg. Lite den principen ska jag försöka anamma när jag ska fiska färna med flytande bröd. Minimalt med prylar, ett spö, en lina och en krok är allt som behövs. Men känslan när färnan kommer och tar brödbiten är oslagbar! Tack Woffe!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s