Färnans återkomst.

DSC_0983Det klämdes in två nya pass i slutet av veckan. Ett sarvpass, och sedan var vi och körde efter lite färna någon dag innan. Nu när högtrycket ligger som ett par cyckelbyxor över eskilstuna så är man, hör och häpna, nästan inte sugen på att fiska. Men bara nästan. Och som ni alla känner till så är ju mete något frivilligt utan ett absolut måste. Sagt och gjort, vid sjuhugget stod vi vid ån. Och med ån menar jag verkligen inte eskilstunaån, utan en helt annan å som bland annat innehåller kvalitetsfisken färna. Eller sportmört som anders (från barnkanalens fiska med anders) så klyftigt döpte fisken.

DSC_0982Vi började som vanligt i fel ände. Dvs nedströms. Varför vi gjorde det? Det var skugga där, plus att den sträckan har förrut visat sig vara den bästa. Man brukar ju spara det bästa till sist, men den dagen visade det sig att det bästa verkligen sparades till sist, även fast det inte var meningen att bli så. Nedströms var det lika lungt som på kyrkogården. Absolut ingenting hände, och efter ett par timmars fiske började vi misströsta. Vad fan beror det här på nu då? Även fast vi hade bestämt att endast köra med flytande bröd så var jag tvungen att prova med bottenmete i dom djupare delarna, men ingenting.. Nada. Och just på denna resa då jag lyckades få med mig min kompis som annars inte är en lika inbiten metare som jag är. Jag skulle ju visa hur lätt och spännande detta fiske är, men just då så var det varken eller. Tur var det väl att jag iaf kokat med mig kaffe..

I ett sista desperat försök så provade vi dom övre stäckorna som normalt inte levererar något annat än dåliga erfarenheter. Jag slängde i några brödbitar och smack, dom försvann direkt. I med en brödbit till, fast nu innehöll den även en krok. Just när brödet nådde platsen där färnan stod så fastnade linan i en sten och brödet blev stillaliggande mitt i strömmen. Men det verkade inte färnan bry sig om, och snart stod min kompis Seppo och drillade vad som skulle bli hans livs första färna .Han verkade nöjd, jag ver mer än nöjd. Det är alltid något speciellt att fånga en ny art!

DSC_0980Nu fick vi blodad tand. Det verkade inte bättre än att fiskarna dragit sig uppströms av någon anledning? Vi började fiska oss uppåt och det verkade som att det stod en färna bakom varenda sten helt plötsligt. Nu var det bara att njuta då det började dra ihop sig till natt och den där förjävliga värmen började långsamt avta.. Vi turades om att ta fiskarna, så pass enkelt var det. Det var väl inga megafärnor, men dom flesta låg på över kilot och med ett flertal runt eller över 1500gram.

DSC_0977Helt plötsligt så fick vi en fisk med lekvårtor, och sedan en till. Och en stund senare fick vi en som det rann mjölke ur. Nu började det gå upp att färnan inte ens lekt klart. Våren har ju varit kall, men att färnan inte lekt klart en bit in i juli borde ju vara extremt?  Nu var ju dom flesta helt klart utlekta, men flera stycken hade helt klart både lekvårtor och mjölke. Nu kändes det lite konstigt helt plötsligt, även fast vi fått en logisk förklaring till varför dom heta sträckorna varit så fisktomma. Så vi packade så småningom grejorna och åkte hem.

DSC_0985Nu saknar vi bara förklaring till vart idarna tagit vägen? Förra året vid denna tidpunkt och långt senare så var hela ån full av id. I år har jag fått en liten id, och inget mer.. Väldigt konstigt?

20150630_224009Skriver om sarvfisket imorgon eller på söndag. Nu börjar det bli dags att krypa ner i sängen och inleda semestern med sovmorgon. Hoppas på bättre väder, för i den här värmen lär man ju inte kunna fiska i.. Alltid samma sak när jag tar semester, värmebölja..

Tomba


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s