Onödigt vetande om metande.

DSC_1015Godmorgon! Jag tänkte förgylla eran dag med ännu ett fruktansvärt tråkigt och förmodligen totalt felaktigt blogginlägg om mete. Ligger sjuk här hemma och då åkte dom gamla fotopärmarna fram igen. Eftersom precis allt var bättre förr så blir man ju lite piggare när man tar sig tillbaks en sisådär 20 år i tiden. En tid då man fortfarande köpte skivor, blev glad när telefonen ringde, en tid då majs och snus hade samma pris, håret var tjockare och vattnen fulla med fisk och fria från skit. Som alltid så fylls man av en massa minnen när man bläddrar i pärmarna. Det är något speciellt med gamla fysiska kort med taskig skärpa. Ungefär samma sak som med en gammal LP-skiva man köpte 1984. Visst, ljudet är ruttet, omslaget trasigt, men känslan och minnen av ett fysiskt ex kan aldrig ersättas av digitala varianter eller spotify..

En gång i tiden innan internet så fanns det inte så mycket annat än fiskejournalen att tillgå. Men när man tänker efter så minns man fortfarande gamla artiklar från 80 talet. Micke Blomquists otroliga 2 sutare över 4 kilo, Rune Karlssons boiliebak, Arnold Wiles skämtteckningar etc etc. Men jag minns fan inte vad jag läste på nätet förra veckan hur jag än försöker. Mängden information i digital form gör så att det blir för mycket av det goda i huvet och till slut så blir det syntax error och allt raderas.. Kanske är jag nostalgisk och förskönar precis allt i ett sista desperat försök att känna mig som en bättre människa när jag ser dagens kids fiska skiten ur mig? Kanske inte.. så jävla gammal är jag ändå inte..

DSC_1011Året är 1996. Vi wagglermetar efter rengbåge i eskilstunaån. På med en börje (annat ord för en riktigt stor daggmask) och sedan så droppade man bara ut den en halvmeter från åns stenkant. Vi fick sjuka mängder rengbåge och tyckte synd om gubbarna som bottenmetade med sina pellets eller körde med en hel räka med skal och allt en 30 cm under en vattenkula i storlek grapefrukt. Deras målsättning verkade vara att komma så långt ifrån stranden som möjligt medans vi körde den raka motsatsen. Helt plötsligt så fångar jag en liten sutare. Nu kommer metaren i en fram, det ska fotas och beundras. Jag har inte ett kort på forellerna, men sutaren var ju en ädelfisk i våra ögon! En slumpfångad sutare var på något sätt lika exklusivt som en slumpfångad öring under mörtmete. Samma fisk, men tillfället gör den speciell.

DSC_1012När allt stämde sådär perfekt och man precis hade fångat ett nytt personbästa i ål så skulle den ju givetvis förevigas. Med ett kort kvar på rullen så bestämde vi att att vänta tills morgonen för att få dom perfekta ljusförhållandena för fotot. Ja, ålen är stendöd, men på den tiden så fanns det väldigt mycket ål, och vi tog en då och då och rökte och åt upp den. Hursomhelst, jag vet inte hur vi tänkte med själva posen, vi kanske inte tänkte alls, men detta blev iaf slutresultatet. Idag hade man kunnat klicka på soptunnesymbolen och tagit ett nytt kort, eller tjugo nya.. Men så var det inte då. Men nu har jag ett kort som suger, men den har en historia som ett digitalkort sällan har..

DSC_1013En morgon 1994 så hade vi vad vi tyckte ett fantastiskt fiske. Två stora mörtar och en brax på mycket nära två kilo. Jag hade köpt ett keepnet och nu skulle den invigas. Den var under två meter lång (kort) och med facit i hand så var det nog en sump jag hade köpt. Men i fiskekatalogen så stod det faktiskt keepnet. Idag kan man med fördel handla på nätet och se en massa bilder och läsa om fakta innan man slår till. Man kan till och med jämföra priser. På den tiden i eskilstuna så fick vi en papperskatalog med tvåfärgstryck hemskickat. Vad som fanns på lager och inte var alltid en gissning. Ibland fanns det en bild, ibland inte och ibland så fanns det en hemritad bild av prylen du skulle köpa. Så det var inte alltid så enkelt. Folket i fiskebutikerna i eskilstuna hajade ingenting om vad vi ville att dom skulle ta hem när vi ville ha en gängad toppögla samt en swingtip. det var som om vi pratat armeniska med dom..

DSC_1016På tal om swingtip. Vad hände med dom? Jo, jag vet vad som hände med dom. Tiden hann ikapp dom. Men vi ville ju vara som Kaj Jonsson. Vi kunde tänka oss att mäska med koskit och allt helvete vad som krävdes för att få ett fint braxfiske. Nu snackar vi eskilstunaån där det knappast går att få ett bra braxfiske, om man mäster i gram och centimetrar. Men under leken när braxarna samlades och man kunde se dom så körde vi på en börje och frilina. En bra dag kunde man få en jävla massa braxar. Fiskar man idag skulle låta vara ifred och nöja sig att endast beskåda. Men det var då det!

DSC_1017En vårdag då vi frilinade brax så såg jag en alldeles enorm sarv. Den måste ha vägt ett kilo, minst! Den simmade iväg, men på något vänster så prickade jag min börje precis i äften på honom och jag fick honom att hugga. 30 nervpirrande sekunder senare låg den på stranden. Den vägde 875gram! Det var en dag då man gick och la sig nöjd. Sedan kom Eskilstuna kommun och förstörde allt. Högg ner träden och byggde en bro ingen använder. braxarna och sarvarna försvann. Vart, det vet jag inte. Nu är det mest en samlingsplats för tomma ölburkar som flyter omkring där..

DSC_1021Att det var svårt att få tag på mäsk är en underdrift. Men så en vacker dag så öppnade berras en butik i västerås. Nu helt plötsligt så hade man åtminstone en chans att få tag på vettiga grejor. Vi hade förr åkt tåg till stockholm och GÅTT runt till dom olika butikerna då det inte skulle spenderas en krona på tunnelbana. Den kronan skulle det köpas meteprylar för! När man klev in i berras methörna för första gången så hade man nästan hamnat i himmelen tyckte man. Flöten, swimfeeders, sänken och lite banksticks samt småprylar fanns att köpa. Idag så skulle det mest likna ett skämt, men då skrattade man inte. Om inte av glädje då.. Jag köpte Kevin Maddocks appelsin samt jordgubbsessans till majs. Då var man nöjd ska ni veta!

DSC_1018Man var ett stort fan av Luis och grabbarna i Nybro. Man fattade knappt att det fanns såna fiskar och att man kunde fånga dom på löpande band. Det bara gick inte ihop sig i hjärnkontoret. Vi la ner sjuka mängder tid på mete, men vi gjorde det i eskilstunaån, utan mäsk, utan nappalarm, utan allt i stort sätt. Det kunde ju ha varit en förklaring. Vi gick så långt att vi hämtade gammalt bröd från bagerier och gjorde eget mäsk. Vi till och med stal en 50 kilos torvsäck från växthuset en natt för att Kaj jonsson tyckte att det funkade för brax. Ni skulle ha sett den mäskblandningen. Jag tycker fan att vi var berättigade att sno den säcken, snacka om att brinna för metet!

DSC_1019

DSC_1014Och nu när man har Jobb, pengar, internet, prylar till höger och vänster och alla förutsättningar i världen så har man inte tid.. Snacka om ödets ironi! Visst, vi får långt större fiskar nu, och mer fisk. Men nog smakade dom bättre förr, då var man fan värd en rekordfisk, det är man kanske inte idag. Inte på samma sätt. Att dra på larmet klockan 4 och cyckla två mil enkel väg med utrustningen för att meta gör man bara inte idag. Idag väljer man en dag som passar, förr fanns det inte dagar som inte passade. man planerade livet efter metet, och idag är det tvärtom.. Tur att vi har internet iaf, då kan jag sitta här och beklaga mig för okända människor! Och det är inte kattskit det heller!

Tomba


2 reaktioner på ”Onödigt vetande om metande.

  1. Underbart skrivet! Började själv meta i den vevan och känner igen mig i precis allt! Det var bättre förr! (Eller roligare och mer spännande iallafall..)

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s