Den ofrivillige karpfiskaren.

DSC_0783Ikväll ska det fiskas karp igen. Metets storvilt. Fast vi är inga karpkungar på något sätt. Vi snubblade över möjligheten att få fiska i en sjö, och som ni kanske läst (i tidigare blogginlägg) så gick det alldeles lysande redan vid första besöket. Litegrann som att kliva upp en division i hockey. Större och starkare motståndare och det ska tacklas utav bara fan. Riktigt roligt fiske, men samtidigt väldigt annorlunda. Jag måste faktiskt erkänna att jag inte haft så mycket övers för karpfisket innan. Om det berott på avundsjuka eller på grund av sherlock holmes klädda engelsmän vet jag inte? Jag vet att steget över till tweedkavaj och tygbasker samt nyponte istället för kaffe i thermosen är ett på tok för stort steg att ta. Så jag fick göra det på mitt eget sätt. Jag ska nu berätta hur tankarna gick innan premiärresan.

Jag är i grund och botten en väldigt simpel kille. Går något att göras enklare så gör jag gärna det. Där andra sitter och funderar på lösningar på problemet så försöker jag gå runt det. Litegrann som politiker som undviker att svara på frågor genom att ställa motfrågor. Om detta har burit frukt vet jag inte, men ibland lyckas jag. Eftersom jag är en bakåtsträvare så verkade detta med karpfiske jävligt krångligt. Missförstå mig rätt, jag ser fram emot att fiska karp ikväll, annars skulle jag ju inte sitta här och skriva. Det är en faschinerande art att fiska. Starka vackra fiskar, eller fjällkarparna iaf.. Fast jag fick berättat för mig att det tar några år innan man ser skönheten i en spegelkarp.. Motsatsen till att vara gift med andra ord..

Hursomhelst. När vi fick grönt ljus att börja fiska så tänkte jag faktiskt vad jag gett mig in på? Ambivalent är ordet jag söker. Måste jag sluta fiska alla andra fiskar nu, måste jag klä mig som en småviltsjägare från Bristol och måste jag framförallt köpa prylar för hundra tusen så man inte behöver skämmas ihjäl ifall någon skulle se mig? Nja, så illa behövde det säkert inte bli.

DSC_0799Metat har jag gjort sedan jag kunde hålla i ett spö. Så helt bakom flötet var jag ändå inte. Just mete valde jag för att det var den simplaste formen av fiske. Ett flöte och en krok.. Då hade man ingen aning av småprylshelvetet man senare skulle hamna i. Det finns ju ingenting mer komplicerat än mete med facit i hand. Fast jag kan ju inte förneka att det samtidigt är väldigt kul med nya prylar, men i lagom mängd och takt.

Karpfilmer har jag dock undvikit i största möjliga utsträckning. Jag har aldrig fattat poängen med att folk trängs runt en grumlig göl och drar upp samma fiskar år efter år. Men det skulle ju inte skada att se på några innan man skulle ner och fiska. Sagt och gjort, jag laddade upp med öl och chips och hittade någon instruktionsfilm om karpfiskets grunder på youtube. Nu äntligen så skulle jag ta steget in i 2000-talet efter kristus. Det började lovande när en man med buskiga ögonbryn klev in i bild. Han var skitigare än en kolgruvearbetare och välkomnade mig till att se och lära allt inom ”basic carpfishing”. En man som ser ut sådär vid en filminspelning kan ju bara inte vara någon finlirare tänkte jag mellan chipstuggorna. Efter en kvart så stängde jag av filmen. Då hade gubbjäveln inte ens tagit fram spöna. Det ”enda” som behövdes för ett enkelt engelskt karpfiske var. Ett tält för femton man, en skottkärra, en håv stor som ett fotbollsmål, två rodpods, dubbla uppsättningar nappalarm, nitton spön, en avkrokningsmatta där en småbarnsfamilj kan ha picknick, hundra kilo beten och mäsk, markörspön, säng, vadarstövlar, redskapslåda full med riggar, antiseptisk medel, tekanna, sändare till nappalarmen, såna där slungor man såg på vinjetten till miami vice och tusen saker till.. Sen hade han mage att någonstans mitt i hela härligheten säga ”you have to keep it simple”.. Hur ser då ett invecklat karpfiske ut undrar man?

Nej fan heller. Jag tappade suget direkt. Att gå runt det här problemet skulle kräva övermänskliga kraftansträngningar, eller? Jag pratade med min vapendragare Saku som är en något mer teknisk man, och vi kom fram till att karpen är en fisk. Exakt vad skulle göra den så mycket märkvärdigare att fiska efter än tex rudan? Storleken visst, men det var väl ungefär allt. Även karpar äter väl? Jag skulle fiska efter den som om jag skulle fiska sutare. Och klä mig som en vanlig människa, sen fick engelsmännen säga vad dom ville, lite stolthet har man väl kvar i kroppen..

Jag knöt några tafsar och körde några fejkmajs på ena spöt och pellets på andra. Bolt-rig heter det tydligen. Två nappalarm och thats it. Vi mäskade dagen innan och när vi sedan fiskade så gick det alldeles galant med flera landade karpar.

DSC_0793Nu började man ju helt plötsligt tycka att det var kul med karpfiske. Man behövde tydligen inte ett femtonmannatält med plats för våningssäng och blåsorkester eller kromade banksticks som höll håven i rätt position. Det gick precis lika bra att göra det på mitt sätt. Om jag förstått allt korrekt så är väl det enda väsentliga att karpen hittar ditt bete och fastnar på kroken när den väl sugit in den. Så allt från kroken och uppåt mot land är egentligen valfritt? Och det mesta hade man ju hemma redan. Nu började det bli lite intressant.

Saku som ännu en gång överraskade mig och visade sig tydligen sedan länge vara en stolt ägare till en rod pod hade riggat upp den vackert, och jag började snegla lite på den. Blank och fin. Fan, om man ändå ska fortsätta att fiska efter karp så kanske man borde ta och köpa en sådan? Någon rod-pod blev det tyvärr inte denna månad, men två nya nappalarm investerades det i, och sänken, och boilies och lite ”bra att ha saker”. Dom ska plockas upp ikväll och provköras. Igår så knöts det nya tackel, Men nu ser håven helt plötsligt väldigt liten ut och dom usla engelska filmerna, Ja dom är faktiskt lika usla fortfarande.. Eller så har jag missat någonting vitalt? Men jag tror faktiskt inte det.. Man måste ju kunna fiska karp endast en kväll, även i england, utan att ta sig igenom alla helvetes kval? Fördelen med att ha med sig allt det där måste ju endast vara att det är så mödosamt att packa ihop sakerna att man väljer att stanna kvar så länge det bara någonsin går. Om det är det verkliga syftet så måste jag omvärdera min syn på engelsmännen 🙂

Men igår så såg jag att det hade laddats upp en ny säsong Rod-race med Matt Hayes på youtuben. Kollade såklart in dem och i första avsnittet så skulle det givetvis fiskas karp. Utmaningen var att han skulle få två karpar över tio kilo inom 24 h. Och inte nog med det så skulle den ena fångas i ytan och andra på botten. Och tro fan att han plockar fram miami vice-slungan och börjar veva. Så nu är man väl tvungen att köpa en sådan..? Jag måste vara en svag svag människa som faller för sånt här.. Fast jag gillar ändå Matt. Han ser någolunda mänsklig ut och brukar hålla det rätt så simpelt. Och hans filmer är sådär lagom avspända. Det verkar inte vara på liv eller död. Plus att han har ett bra sätt att berätta om saker utan att bli sådär anal kring onödiga detaljer Men nu har jag istället börjat irritera mig att han låter exakt som Bruce Dickinson från iron maiden när han pratar. Så där semierotiskt nasalt engelsk. Det tog mig ett bra tag att lista ut det, och nu när jag gjort det så kan jag inte tänka på något annat. Lyssna själva ifall ni inte tror mig! Ja, ni förstår hur svårt jag har det..

Någon karpfiskare på heltid blir jag aldrig, däremot en varm anhängare av karpfisket. Har förstått att detta med karpfiske är något speciellt, ungefär som laxfiske. Det är på något sätt såpass mystiskt att man enkelt snöar in sig i det. Och det är absolut inte fel. Och prylarna har man med sig för långa sittningar och övernattningar, det förstår jag också. Men för en novis så verkar det hela bara invecklat och dyrt. Men det behöver det ju inte vara. Jag kommer med spänning att se hur mitt karpfiske kommer att utvecklas. Man tackar ju inte nej till möjligheten att fiska efter dessa vackra fiskar om den ges. Som den sanna bakåtsträvaren så är man ju noijig och besvärad inför nymodigheter. Jag är lite av fiskets motsvarighet till Björn Hellberg. Träracket och pannband är fortfarande inne i min värld. Jag brottas med detta dagligen, och faktiskt så har det blivit lite bättre på senare år. Och därav min suspekta hållning till karpfisket, till en början alltså. Efter ikväll är jag förhoppningsvis ännu mer frälst.. Jag hoppas verkligen att det blir så. Men om det skriver jag imorgon!

Tomba


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s