Abborrfiske i norrland.

DSC_1064Så var man hemma igen. Fast på söndag bär det av för en veckas mete och spinnfiske efter öring i kargaste norrland. Förra veckan ägnades åt ”familjesemester”, men det klämdes in ett antal fiskepass till allas förtjusning. Först bar det upp mot Östersundstrakterna. Min vän Jocke hade lovat att ta ut mig på sjön, och jag hade i min tur lovat att visa honom lite basics kring mete. Så det var en win-win situation med andra ord. Första kvällen ägnades åt landfiske med wagglerflöten och lite spinnarkastande. Vi drack några öl och pratade om allt möjligt samtidigt som vi drog abborrar och mindre gäddor i god takt. Jag var mer än nöjd efter ett par timmars fiske som hade resulterat i 7-8 gäddor och något tiotal abborrar i skaplig storlek. Fast nästa dag skulle bli mycket bättre enligt Jocke..

DSC_1074När jag vaknade nästa dag så såg det allt annat än lovande ut enligt SMHI. Det hade lovats ösregn från 14.00 och framåt. Efter en halvsen kväll med öldrickande och Frank Zappa så var regn och blåst det sista jag önskade mig. Man hade ju semester för helvete..! Vi packade båten med lite metprylar samt lättare spinnutrustning och sedan bar det iväg. Vi skulle först släpa efter våra drag fram till andra sidan där det enligt uppgift skulle finnas en riktig hot-spot för grov abborre. Vi hann knappt starta elmotorn innan första gäddan högg på min Rapala. En kort drillning senare så kunde jag kroka av en gädda på runt 1,5kg. Hmm, det kanske blir en fin dag trots allt om regnet inte förstör allt. Lite regn har väl annars aldrig hindrat mig, men när allt packades ned i sista sekund för resan så glömde jag just regnkläderna, bivvyskadad som man blivit..

Färden fortsatte över sjön som förövrigt såg riktigt lovande ut med sina stenstränder, grynnor och klara vatten. Vid ett flertal tillfällen så ville jag stanna båten och fiska på platserna där det högg abborrar på våra wobblers, men Jocke var stenhård på att åka till hot-spoten, som även kallades för ”stenen”. Jaja, han känner ju sjön bättre än jag, så det är väl lika bra att lyssna. Väl framme vid ”stenen” så slog det mig varför stället kallades just ”stenen”. Helt plötsligt så tornade det upp en mycket stor och precis platt sten på sjöbotten. Både jag och jocke har spelat live på scener som varit mindre än stenen, så namnet var väl fullkomligt logisk. Jag ankrade och Jocke tog fram en vit jigg. Ett säkert kort enligt honom. Tillochmed så säkert att han investerat i en hel påse med identiska vita jiggkroppar. Medans jag krånglade med mitt mete så kastade Jocke i jiggen och drog upp en trehektosborre på första kastet. Nästa kast upprepades scenariot med en lika fin borre. Då frågade jag om han hade en vit jigg att låna?

Men så fort jag fick i både metet och jiggen så var huggruschen över. Inte en fena fast vi försökte med allt och lite till. Jocke berättade om fisken han haft där med stora abborrar på praktiskt taget varenda kast, och jag tyckte nästan lite synd om honom. För just det där med att visa någon riktigt bra fiskeställen som sedan visar sig att vara döda just den dagen har hänt mig ett antal gånger, och kommer att fortsätta hända..

DSC_1070Vart ska vi nu då frågade Jocke? Jag föreslog en udde som sett lovande ut på väg till ”stenen”. Så vi vände om och fortsatte att släpa på våra wobblers. Vi hade inte ekolod med oss, så det fick bli lite på fingertoppskänsla, men när jag ankrade utanför udden och märkte att det var runt fyra meter djupt så kändes det helrätt. Första kastet gav mig en abborre runt fyra hekto och nu kändes det ännu bättre. Vi började att köra våra wagglers så att masken var runt metern över botten. Men så länge flötena låg stilla så hände det absolut ingenting. Vi började att fiska lite mer aktivt och drog och rörde flötena litegrann, och nu började fiskarna att vakna till. Jag förstod att fisket var trögt då man bommat mothugget på samma fisk tre dragningar i rad innan man krokade den litegrann i läppen. Men så länge dom högg så var vi nöjda.

DSC_1077Helt plötsligt så gick det upp några betydligt större fiskar för jakt i ytan. Dessa bitar var med all säkerhet en bit över kilot. Vi gjorde vårat bästa, men dom allra största ville inte hugga. Jag njöt för fulla muggar, men nu började Jocke prata om ”gräsbältet” som tydligen var ett riktigt abborställe, inte alls som udden vi befann oss på, utan ett ställe med stora abborrar.. Jag var nu inte helt bekväm med att börja flytta på mig från ett abborsmete jag inte upplevt på några år.. Men måste man så måste man. Fast på väg dit så skulle vi släpa lite wobblers och testa en gäddvik..

DSC_1076Viken höll mycket riktigt gädda. Faktiskt såpass mycket gädda att man ibland undrade hur dessa ens fick plats. Och tydligen rätt så stor gädda med då vi fick en gädda på 1,5 kilo som hade undkommit en betydligt större gädda. Saken gjordes dock inte ett dugg bättre av att jag inte hade varken gäddwobblers eller gäddspön med mig. Det fick bli abborsutrustningen, men drillningarna blev ju spännande bland tretusen sjunktimmer som blåst in i viken.. Men nu fick gäddorna vänta för vi skulle ju till ”gräsbältet”. Det är en märklig man den där Jocke som direkt när det blir bra fiske vill byta plats tänkte jag för mig själv. Om man får en gädda var tredje kast med grova abborrar emellan, varför vill man byta plats? Har jag missat någonting?

DSC_1083Båtbotten började bli skapligt full med fina stekabborrar som skulle avnjutas senare på kvällen, så nu fiskade vi endast för nöjets skull. Nu kunde ju inte ens tjejen klaga på mig när jag faktiskt kom hem med något ätbart. Vi började nu närma oss oroväckande själva båthamnen vi började dagen från och ännu hade jag inte sett skymten av något vassbälte. Någonstans här borde den vara sa Jocke och samtidigt small det på bägge spöna. Snabb avkrokning och i med dragen, puttra i tre sekunder och sedan så högg det igen. Detta fortsatte i en halvtimme, och då hade vi ännu inte hittat gräsbältet. Jag har sett och upplevt mycket fisk och bra fisken, men detta tar nog alla priser. Det var så mycket fisk att du kunde tidvis inte ta ett vevtag innan det small på en gädda. Inga monster, men några godkända gäddor innan jocke krokade dagens största. Det här är en ”bloggädda” sa han uppspelt innan den lossnade vid båten. Typiskt, så mycket fisk men sedan när bildfisken hugger så lossnar den. Nu var vi nästan helt slut i armar och kroppar efter konstant drillande utan att hitta den där jävla vassbältet. Vi bestämde att åka i hamn när vi helt plötsligt drev över vassbältet. -I med ankaret för i helvete, här är ju den!. Jag tog fram wippen, spinnaren för alla tillfällen, bokstavligen. Finns inget säkrare allroundbete. Första kastet gav en gädda på runt två kilo. Andra kastet högg det till mycket bättre. -Nu har jag en bloggädda sa jag och kom samtidigt på att vi inte ens hade våg med oss. Drillningen blev minst sagt dramatisk då gäddan prompt ville ner i det där förbannade gräsbältet hela tiden, och jag hade inte riktigt grejorna att neka honom att göra det. Till slut efter många om och men så kom gäddan och halva gräsbältet så jag kunde lyfta in den. Nog att gäddan är en fint tecknad fisk, men här uppe så har den även färg som få skärgårdsgäddor kan mäta sig med.

DSC_1082Gäddan fick friheten åter efter några kort och jag kastade i wippen igen, fortfarande trött i armen. Tre vevtag och en likadan gädda satt på kroken. Nu hade dock denna gädda bestämt på riktigt att han skulle ner i gräsbältet. Jag fick loss honom fem-sex gånger, men till slut så vann gäddan matchen då han lyckade gräva sig riktigt ordentligt..

DSC_1081Nu orkade vi bokstavligen inte mer. Efter 40 gäddor på vad som kändes lika många minuter så fick det vara bra. Men jag bestämde där och då att återomma i höst med riktiga prylar för jobbet, då jävlar! Och när vi summerade fisket så gick det upp för mig att det faktiskt var lite trögt fiske denna dag. Det tog bara en stund för mig att förstå att det fortfarande finns vatten där fisket är som det borde vara. Tydligen så ska man få mycket mer och framförallt större fiskar, hur det nu är möjligt..?

Såna här sjöar är förmodligen inte alls ovanliga i norrland. Denna sjö innehåller öring, röding och harr, och då vill inte många fiska efter gädda och abborre. Så dom får växa och frodas i lugn och ro. Tiokilos ska inte vara något att höja ögonbrynen över och en fem-sexkilos är mer eller mindre vardagsmat verkar det som. Om det var norrland eller Jämtland jag befann mig i låter jag vara osagt då allt över gävle är för enkelhetens skull norrland för mig.

Ps, Jocke donerade mig en digitalkamera, så snart får bloggen ett lyft i bildkvalitén. Han spelar även bas i melodiska dödsmetallbandet Souldrainer som är väl värt en lyssning eller tio! Blir svårt att ge tillbaks denna upplevelse när han kommer till Eskilstuna.

Nästa blogg blir om bla finskt specimenfiske (spionerat i finska fisketidningar) och abbormete i finska skärgården..

Tomba


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s