Expedition Norrland dag 5

DSC_0602Varje gång jag kommer hit så saknar jag hem, men så fort jag kommit hem så saknar jag tillbaks. Visst är det lustigt..


DAG 5

Jag vaknar till av att någon tar ett steg över mig när jag ligger där på golvet, men jag är för trött för att se vem det är. Jag somnar om och vaknar inte förrän Janne dansar runt på köksgolvet med en brun plastskål i handen. Iofs så har stugan bara ett rum på ca 30 kvadrat som är både kök, sovrum samt allrum. Det gäller bara att stuva om möblemanget för ändamålet. Jag tror för en stund att jag drömmer fortfarande, men han kommer fram till mig och visar skålen. I skålen ligger en halvdöd geting och snurrar. -Jag vaknade av att den jäveln stack mig i ryggen, fan vad ont det gör. Han ber mig att kolla om taggen sitter kvar i ryggen, men jag är fortfarande såpass sömndrucken att jag inte ser varken en tagg eller någonting annat. Janne är annars en man som inte gnäller för det lilla minsta. Typisk norrlänning som jobbar klart arbetsdagen med vänsterhanden om han har huggit av sitt högra vid lunch. Så han måste ha ont. Jag vet inte vad klockan är då jag inte äger en, och mobilen har ingen täckning, så den har jag packat ner. Vi går ändå upp och gör frukost.. -Hur fan kom getingen in undrar jag när jag vaknat till lite. Jag såg ingen geting igår när vi spelade kort. Jag har aldrig sett en geting däruppe överhuvudtaget. -Den måste ha flugit in medans jag var ute och pissade säger Petri. Och då slår det mig att jag inte drömde att någon klev över mig inatt.. Jag döper Janne till Getingjanne, han ser mest sur ut och har fortfarande ont..DSC_0171Janne får efter frukosten hjälp med ett mindre kirurgiskt ingrepp samt omplåstring. Taggen satt visst kvar. Dubbla plåster och en katakomb hjälper mer än vad man tror.. Vi dukar bort maten och sätter oss för att lira kort. Vi spelar lite plump och sedan så kör vi lite till. Kortleken börjar bli sliten och den verkar förhäxad då det verkar vara omöjligt att vinna en omgång. Jag bestämmer att det är dags att byta till ett nytt kortlek och går till papperskorgen för att slänga dom gamla. Ett kort faller utanför och jag tolkar det som ett omen. Snabbt bestämmer vi oss för att lotta vem som får gå upp en halvtimma före alla andra nästa dag för att duka frukost. Rätt färg ger en poäng, rätt valör två poäng och närmast rätt nuffra ger tre poäng. Han som kommer längst ifrån förlorar. Jag förlorar givetvis, inte ens det kunde jag vinna med den där jävla kotleken. Helt plötsligt får Petri ett anfall av högmod och lovar att fixa frukosten. Klockan 8.00 prick ska han fixa det. Jag tackar ödmjukast.

DSC_0281Janne vill gå upp för bäcken och meta upp bäcköringar vi ska steka till kvällsmaten. Han är bäckexperten av oss. Han brukar ibland bara försvinna utan ett ord för att nån timme senare komma hem med en påse bäcköringar. Vi andra låter honom gå och börjar hugga ved istället, på tok för mycket ved för min smak. Givetvis så kapas veden i fel längd så dom inte får plats i spisen och Petri åker på att kapa den kapade veden en gång till.. Motgångarna är fler än framgångarna och vi börjar prata om att det är en stark resa vi gör. Bara ola-conny som saknas.. DSC_0623Varje år när vi är här så gör vi en resa till en sjö. Till sjön så rinner det en å, och vid ån så är fisket alltid bra. Sjön i fråga är stor, väldigt stor. Och djup och kall. Givetvis så ligger ån i precis motsatt ände av sjön, men vi har en båt vi får låna. Båten är en sportbåt från 1952 eller någonting liknande. Det är en bra båt säger ägaren och sparkar lite lätt på den när den ligger där upp och ner i skogen. Vi nickar instämmande, men jag tänker någonting helt annat. Båten ska rymma fyra män 90kg+ samt mer packning en frisk människa kan föreställa sig. Allt onödigt ska gallras ut, men varje år så blir det ändå bara mer och mer. -Den går fint i vattnet fortsätter ägaren, en båt att lita på. Förra resan fick vi låna en snurra från samma tidsålder som båten, jag hade inte ens gissat att det var en utombordare om dom inte berättat det för mig. Men i år så får vi en 15hk yamaha. Jag funderar ifall båten kommer att sjunka när vi häktat på motorn eller om den kommer att sjunka mitt på sjön? Några år sen var det riktigt nära redan. Vi gav ut oss i full storm och när första vågen med iskallt vatten kom så hamnade den rakt in i båten. Vid nästa våg blev det kritiskt. Jag var säker på att jag skulle dö där och då, men på något underligt sätt så kom vi iland. Jag hade bestämt då att aldrig mer utsätta mig för båten. Dom andra bara skrattade och sa att jag skulle varit med när dom hade ännu mer packning och det blåste ännu högre vågor. Självmordsbenägna hela gänget tänkte jag för mig själv. Jag hade svurit för mig själv att ta med flytoverall i år, men jag glömde att packa den..

DSC_0330Då vi givetvis saknar åror till eländet så beslutar Björn och Petri att testa motorn i våran sjö på kvällen. Ett självmordsuppdrag tänker jag. Själv ska jag ge mig i kast med sikmete, det är en mer lagom sysselsättning för mig. Jag nämner detta för båtägaren och han är genast på för att lägga i siknäten. Jag förklarar att jag vill försöka meta upp siken och han ser på mig som att jag vore dum i huvudet, men det säger han inte högt. Jag förstår ändå honom, fisk är mat och det gäller att inte krångla till det i onödan. Jag låter bli att dra igenom alla tekniska detaljer för mitt metande utan säger bara att jag ska meta med mask.. -Det kan gå säger han och skakar på huvudet. -Men nät är bättre.

DSC_0199Jag går in i stugan för att börja med att blanda mäsk och tackla upp swimfeederspöna. Björn har somnat och han snarkar så det låter att vi fortfarande sågar ved. Janne har varit förvunnen i tre timmar och vart Petri är vet jag inte? Våran resa börjar att urarta tänker jag, en fiskar och tre spelar kort eller sover. Och inte har man fått en katakomb på en mindre evighet. Då återstår fortfarande en resa in till stan för att köpa fiskekort och fylla på alkoholförrådet, sedan raka vägen till sjön. Resan till sjön/ån ligger Janne varmast om hjärtat, det är hans ställe här på jorden. Men vart är han när han behövs som mest? Jag gillar stället med, men är rädd för att drunkna varenda år. Jag funderar om jag bara är feg eller om jag är den enda med självbevarelsedriften intakt i gänget?

DSC_0649Efter en mindre evighet kommer till slut Janne från bäcken. I sin hand har han en påse med 20-25 bäcköringar. Han vill att vi ska steka dom till frukost, vi lovar att göra det. Björn vaknar till liv och till slut hittar även Perti till stugan. Vi har en pow-wow över lite kortspel och några katakomber till. Björn och janne ska ta femtonhästaren och montera fast den i racerbåten medans mina tankar går till sikmetet. Janne lovar att komma och hålla mig sällskap.

DSC_0227Grabbarna häktar på snurran och till min stora förvåning så sjunker inte båten när dom åker iväg i ett moln av rök. Jag sitter ensam vid sjön med mitt feedertackel och undrar vart Janne försvann igen? Den mannen har en sanslös förmåga att bara försvinna så fort man vänder ryggen till. Mäsket är alldeles perfekt tänker jag när jag fyller feedern och kastar ut. Min taktik är att göra ett kast på samma ställe med fem minuters mellanrum den första timmen för att sedan lugna ner frekvensen. Under tiden så flötmetar jag litegrann och fångar några mindre öringar som får gå tillbaks. Myggen plågar mig nu något fruktansvärt och jag börjar samla ihop pinnar och kvistar till en mindre brasa för att bli kvitt eländet. När jag kommer tillbaks så står båtägarens hund och äter av mitt mäsk för glatta livet.

DSC_0243Jag känner att jag håller på att tappa greppet totalt. Mygg till höger och vänster, en försvunnen Janne medans man samtidigt försöker fiska och tända en brasa. Helt plötsligt så hugger det kort men ändå tillräckligt långt för att jag på något sätt lyckas kroka fisken. Den gör en del motstånd i strömmen men kommer till slut närmare stranden. Jag ser att det är en sik i kanske sjuhektosklassen innan den släpper. Jag kastar ut igen, men det resulterar bara att feedern fastnar i något skit och jag vevar in en linstump. Jag knäcker en öl och tänder den där jävla elden. Hunden försöker samtidigt hela tiden att äta mitt mäsk och myggorna plågar mig.. Till slut så ger jag bara upp. Jag skiter i dom där jävla sikarna, får köpa mig en rökt sikjävel imorgon.. Går in i stugan, men ingen janne där heller..

DSC_0261Till slut kommer grabbarna från sjön. Motorn har tydligen gått som en klocka. Vi lär inte behöva årorna säger Björn segervisst. -Säkert säger jag, det kommer att gå fint.. Janne kommer tillbaks som inget vore hänt, jag skiter i att fråga vart han varit. Utan ett ord så delar jag ut korten och Petri plockar fram katakomberna. Allt är bra igen. Vi skiter i idag, det är imorgon det gäller, den stora resan. Eller den sista färden som jag brukar tänka på den. Petri fixar frukost 08.00, vi steker öringen, åkker till stan och köper fiskekort och sedan direkt till sjön. Vad kan möjligtvis gå fel?


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s