Vansinne eller passion?

DSC_0580År 2006 bärjade en mycket märklig resa för min del. En resa som till slut innebar att jag för några år blev fiske-ekonomiskt oberoende. Låt mig berätta..

Fiske har alltid varit min stora passion här i livet, Ja tillsammans med hårdrocken då. Första hårdrocksskivan fick jag år 1984, Det var powerslave med Iron Maiden, och den har jag naturligtvis kvar i samlingen. Omslaget är idag tummad och sliten och skivan repig, men den finns kvar tills den dagen jag dör. Vissa saker skiljer man sig inte ifrån. Mina första fiskeprylar minns jag inte, det kom och kommer nya och bättre hela tiden. Musiken däremot blir inte bättre på samma sätt. Det är kanske det som är skillnaden? Vissa saker var bättre förr,,

Någon gång i slutet av 80 talet så var man tillräckligt gammal att ta sig själv till stan för att bränna veckopengen. Det fanns i stort sätt två olika sätt att göra det. Antingen så köpte man en skiva eller så köpte man fiskeprylar. Valet var ibland ohyggligt svårt minns jag. Vi hängde på den tiden mycket i börjes sportfiskebutik, beundrade spön och rullar samt givetvis abudragen i olika prisklasserna. Fiske a,b,c,d och så vidare. Det var nu man kom i kontakt med Napp och Nytt på riktigt. Då var N&N fortfarande fiskebibebeln nr ett. Inte nog med att dom hade dom bästa spöna och rullarna, så var katalogen fullmatad med bilder och artiklar av spännande slag. Man läste den alltid med spänning och önskade att man en dag kunde få såna summor pengar att man kunde köpa rubbet. Om inte detta var nog så hade man även recordfisketävlingen med ohyggligt stora fiskar fångade med abuprylar. Storfisksmedaljerna var en annan höjdare. Guld, silver eller bronsfiskarna noga delade i viktklasser. Som lö på laxen så bjöds man på sista sidan med huggalmanackan. Vit fisk för dåligt fiske, svartvit för halvbra fiske och svart fisk för kalasfiske. Eller var det tvärsom? Det var schysst då man kunde stanna hemma dom dåliga dagarna och satsa på dom bra eller halvbra dagarna. Inte för att man stannade hemma dom dåliga dagarna, men det kunde man ha gjort.. Tjejen på omslaget till år 1992s katalog minns jag fortfarande med värme..

tyÅren gick och någonstans did vägen så försvann den fanatiska tjusningen för N&N. En goldmaxrulle var inte längre drömrullen man aldrig kunde äga och reflexspinnarna samt mörtblänk och storöringar byttes sakta ut mot wobblers. Otaliga är gäddorna vi fångade med storöringen, men nu var det Zalt och Bomber som gällde för hela slanten. Sedan kom metet in i bilden och den gamle N&N fick slutligen ge vika för andra kataloger och postordesföretags kataloger. Ett tag var abugrejor så hopplöst ute att du blev nästan utskrattad om du kom med en reflexspinnare dinglande från din abulon top lina i 0,30 nylon. Nu var det fire line som gällde. Tiderna verkar förändras fortare när man är ung..


DSC_1308Året är 2006, eller däromkring. Det har gått 15-20 år sedan man senast aktivt bläddrade i en N&N katalog med förtjusning. Jag fiskar fortfarande, men kanske inte med samma ursinniga frenesi som förut. Jag får inte längre vecopeng, utan lön, som alltid inte räcker till för allt man vill ha. Jag sitter hemma och bläddrar lite lojt på tradera. Jag noterar att någon säljer en likadan mörtblänk som jag en gång hade. jag blir lite nostalgisk men kollar sedan in ledande bud. 280 kronor! Jag studerar annonsen flera gånger men hittar inget speciellt. Men varför så dyr? Jag börjar leta efter fler abudrag i ”avslutade” kategorin. Abu island 440kr, Abu Killer 330kr, Abu Atom med skelettmönster 1500kr! Vad i helvete? Samlar folk verkligen på gamla abudrag, och betalar såna fantasisummor dessutom?

Jag reser mig och går raka vägen till garderoben och börjar rota fram dom gamla kasserade fiskelådorna. Mycket riktigt, där ligger både Island som flamingo. Några Salardrag, ett par Atomdrag och några fler ligger i dom andra lådorna och samlar damm. Samma kväll polerar jag upp dragen med bästa förmåga och lägger ut dom på tradera. Jag fick ett bud direkt, och sedan ett till och ett till.. Det slutade att jag fick 1500kr för sex-sju gamla drag jag aldrig hade en tanke på att använda någonsin igen. Kunde det verkligen vara så här enkelt?

DSC_0078Ett av dragen hade köpts av en man från Australien av alla ställen. Han hette Wayne och mailade mig samma kväll angåande fraktkostnad och bankkontonummer. Han verkade trevlig och berättade med stor förtjusning att han samlade på abudrag och allt från abu. Men endast från åren mellan 1944-1982. Han hade till och med en hemsida som han gav en länk till. Realsreels.com. Jag klickar mig dit och faller nästan av soffan. Vilken sida! Drag, rullar och gud vet allt prydligt fotograferade med en massa information till. Jag tillbringar hela natten på sidan och många minnen kommer nu tillbaks. Sedan får jag syn på dessa drag från 40 och femtiotalet prydligt paketerade i pappaskar. Vilka pärlor! Jag bestämmer i samma ögonblick att börja samla på abudrag, men med vilka pengar? Jag bestämmer ändå att göra det, och dessutom lära mig allt jag någonsin kan om dessa drag. Nästa dag på jobbet så skissar jag fram en plan hur jag ska göra, jag smiter hem tidigare och plockar fram penna och papper och börjar studera nätet. Jag räknar och kalkylerar på tradera tills jag är säker på min sak. Det ska gå!

DSC_1542Jag investerar mina 1500 kronor från tradera och lägger samma kväll bud på en stor planolåda full med drag. Till min förvåning så vinner jag auktionen för 700kr plus en hundring i frakt. Jag märte att dom riktiga samlarna inte var intresserade av att köpa hela planolådor fulla med drag om det bara var ett drag i lådan dom var intresserade av. Dom köper hellre endast det draget, för samma summa, eller ibland mer..

När jag några dagar senare får hem lådan så kan jag knappt bärga mig. Jag hittar 20-30 abudrag från den rätta tidsåldern (innan 1982 när abu började tillverka i asien) som får utgöra början av min samling. Resterande 100 drag polerar jag och säljer styckvis eller i små ”lotter”. Det är någon nils master wobbler, ett par rapalas, mängder med spinnare och skeddrag. Längst ner i lådan hittar jag en konstig kreation jag aldrig sett förr. Den fanns inte med på korten på tradera. Den är märkt allcocks eller något i den stilen. Jag googlar en stund och finner att det tydligen är en såkallad devonspinnare jag har. Från England dessutom. Fotograferar den med och lägger ut samma kväll. En vecka senare när auktionerna tar slut en efter en så räknar jag nöjt att jag fått 1000 kronor för bara ”skiten”. En auktion kvarstår och det är devonspinnaren. Det är 30 sekunder kvar och den har legat stadigt kring hundralappen. Sedan händer något jag inte hade räknat med, det bara smäller till från alla håll samtidigt, och när röken har lagt sig så ligger vinnande budet på 1425kr! Vad fan hände precis?

Jag räknar lite snabbt, jag köpte lådan för 800kr inkl frakt, min budget var på 1500kr. Så jag har 700kr kvar. Sedan fick jag 1000kr för ”skiten” och 1425spänn för devonen. Det blir 3125kronor! Och då har jag fortfarande abudragen och en planolåda kvar..

DSC_0083Jag fortsätter på samma sätt, köper, behåller vissa drag, säljer ”skiten”. Samtidigt så mailar jag med Wayne och läse allt jag kommer över om abu och framförallt abudrag. Samlingen växer, jag köper allt dyrare drag när jag fått loss pengar. Jag träffar nya samlare som jag byter information med. Efter ett par år så hittar jag på en finsk sida två finnar som går med på att sälja deras samligar till mig. Den notan hamnar på 50.000kr. Jag får in många dubletter jag säljer av. Det tar några månader att jobba ihop pengarna, men det går. Min samling börjar nu vara rätt imponerande. Över 1000st olika abudrag från den magiska perioden. Min kunskap om dragen växer, jag utför rena dedektivarbeten och läser i gamla broschyrer och N%N kataloger. Folk börjar nu fråga mig frågorna jag en gång ställde Wayne och dom andra samlarna. Jag forskar väldigt djupt i dom tidiga pappaskarna från 40 och 50 talet och skriver flera artiklar till Waynes hemsida, Jag börjar sakta men säkert bli manisk. Ett helt rum har jag tillägnad dessa abudrag..

DSC_0589 124 007 131 197 311 504 158En dag har jag tur och kommer över en så kallad hemma kit från femtiotalet. På den tiden satt familjerna till abuanställda och monterade ihop drag hemma, mot lön givetvis. Och en sådan låda kom jag över med fjäderringar i koppar, orginalkrokar, lekanden och mycket annat som var helt ovärdeligt för mig. Nu kunde jag byta ut dåliga detaljer mot nya samtida. Jag satt nog en hel vinter och ägnade mig åt detta. Putsa, polera, ta kort, forska, köpa nya, sälja dubletter och gud vet allt. Samtidigt så växer berget av zaltwobblers, jerkar, rullar, spön, ja you name it. jag märker att jag fiskat gratis i flera år. Allt bekostas med drag. Fast gratis innebär givetvis ett jävla jobb, men det är ju bara en hobby..

Under samma veva så träffar jag min nuvarande sambo. jag förklarade läget direkt, att jag var en sjuk människa osv. Men jag tror att hon inte riktigt kunde uppsatta ”vidden” av det sjuka. Vem fan sitter ensam hemma och polerar drag när man kan tex olla på film eller vad nu normala par gör? Åren gick och jag får mindre och mindre tid till mina drag. Vi snackade om att flytta ihop.. Kan du ha dina drag på vinden frågade hon? Vinden? Är du helt från vettet kvinna. Jag har drag för hundratusentals kronor, inte fan har jag dom på vinden! Jag vet inte hur det gick till, men jag fick lov att ha dom i bokhyllan i vårat sovrum. Det var en kompromiss där båda förlorade. Mina drag i oordning. Jag hade inte ens lust att vårda mina ”barn” när dom satt där på hyllan och såg bara olyckliga ut. Tjejen tyckte nog att det var udda att ha ett sovrum fullt med drag. Det var inte som hon hade föreställt sig tror jag?

301Vi skulle bo i hennes lägenhet och spara till en insatslägenhet, eller hus. Det var tufft och det gick segt att spara till en handpenning. Sedan så sulle vi åka utomlands i samma veva och jag behövde lite fickpengar. Jag hade slutat att köpa och sälja drag, så där fick man inget hjälp heller. En dag hörde en dansk samlare av sig och frågade om jag hade vissa drag och om jag kunde tänkas att sälja dessa. Visst hade jag dragen, jag satt ju för fan på förmodligen norra europas största abudragssamling och mådde skit över att dom bara låg där.

Det var svåra drag han ville ha, så jag la en riktigt saftig prislapp på dessa. Tänkte att om jag fläskar på så slipper jag sälja dom. men han sa bara att det gick bra och överförde pengarna.. Nu gick proppen ur, jag bestämde mig att sälja allt. Med betoning på just allt. Hade jag så mycket som ett drag kvar hemma så fanns risken att jag började samla igen. Så jävla illa var det. Och jag visste att jag aldrig någonsin kunde få ihop en sån här samling igen. Med åren hade klimatet blivit tuffare på tradera och det var inte längre lika lätt att tjäna pengar. Priserna var höga, så det var läge att sälja.. Vi fick handpenningen och lite till. men jag grät nästan när jag konkade sista lådan till posten. Den innehöll bland annat mina Napp och nytt från 48-82. Det har gått ett år nästan på pricken idag sen jag bestämde mig att sälja. Inte en gång har jag varit inne på tradera och kollat på priser. Jag kanske ser mina drag där för dubbla priset? Fast om jag ska vara ärlig så handlar det inte om pengarna. Jag hade kommit lättare undan genom att tex jobba över. Men samlingen saknar jag. Saknar dom ensamma kvällarna då man satt och polerade dragen. Hur sjukt är inte det egentligen? Men för några år så fiskade jag iallafall gratis.

Tomba.

ps, besök gärna waynes sida. realsreels.com. men skyll inte på mig om ni fastnar


En reaktion på ”Vansinne eller passion?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s