Tiderna förändras.

DSC_0689Jag skrev ett inlägg en tid sedan, men insåg sedan att det var lite för magstarkt att publicera. Inte för att jag är ute efter att provocera eller någonting sånt. Men ibland är det dumt att trampa på redan ömma tår. Jag får försöka att skriva om ungefär samma ämne men i lightversion och ha mig själv som syndabock istället för en fiktiv person. Det handlar om fiskhantering, värdet av olika fiskar och snedvridna debatt om någonting alldeles oväsentligt. Vi kör.

DSC_0691Gäddorna på bilderna väger någonstans runt 8 kilo, som ni ser är dom stendöda. Som lite salt på såret så har dom dessutom gaffats med huggkrok med enorma skador som följd. Dessa är tagna runt 1995 eller däromkring. Jag förklarar senare varför det ser ut på detta sätt. Men vi tänker istället att gäddan väger 16 kilo och bilderna är från lokaltidningen från förra veckan. Jag är en glad amatör som älskar att fiska gädda med löja som bete. Varenda gädda jag får äter jag upp. Jag tycker väldigt mycket om gädda, det har jag alltid gjort. Jag är runt 50 år gammal och inte alls insatt i ”modernt” fiske med c&r och gälgrepp etc etc. För mig är fiskar mat.

En dag fångar jag drömgäddan på 16 kilo. Jag är stolt och skitglad. Jag hör av mig till lokalpressen som gör ett litet reportage kring fångsten. Journalisten är inte fiskeintresserad utan skriver en gammal klassisk artikel. Gäddan är ett monster och kampen dramatiskt, alla ingredienser som gör en spännande artikel finns med. det hela rundas av med att gäddan nu kommer bli fiskbiffar som kommer att räcka länge.

Senare på kvällen loggar jag in på lokaltidningens hemsida för att läsa artikeln, kanske även dela den på facebook. Artikeln är bra och spännande, bilderna bra, jag läser den med stolthet. Sedan så läser jag kommentarerna. Först blir jag förvånad, sedan ledsen och till slut rädd. Dom flesta kommentarerna handlar om hur kallblodigt jag mördat gäddan för att sakta övergå till rena hot om att jag själv borde bonkas. Jag fattar ingenting, gäddan var ju gammal och skulle förmodligen dött snart iallafall. Jag har ju tagit hundratals gäddor och ätit samtliga, vad är speciellt med denna gädda? Jag metar med levande löja, som först krokats i munnen, sedan ryggen för att till slut ätas upp levande av gäddan. Gäddan är ju för mig vad löjan är för gäddan. Mat.

Jag fattar ingenting, tappar suget till allt efter hot och trakasserier, slutar fiska för suget finns inte där längre. Jag delar inte artikeln om fisken som kronar mitt fiskeliv på facebook. Istället hoppas jag att ingen läser artikeln, men det är försent..

DSC_0690Vad kan vi slå fast såhär långt då? Att en löja och gädda är olika värda. Att en stor och en liten fisk är olika värda. Att det är ok att behandla löjor hur man vill, men inte gäddor. Det hela blir för mig jättekomplicerat som inte är mer än en husbehovsfiskare. Jag fiskar ju för att få mat, medans andra fiskar för höga nöjets skull. Varför är det ok att ta hem rengbågar, men inte en karp om jag mot förmodan skulle fånga en? Är det så att offret bestämmer hur grovt brottet är? Hög status på fisken=grovt brott och tvärtom?

I denna historia så är det gäddan som blev offret, inte löjan som var det egentliga offret, och ”brottet” begicks av mig som egentligen inte gjorde någonting fel alls. Är det så¨här vi ska ha det?

Det blir väldigt kontigt för en som inte fiskar att det är helt ok att köra runt med en båt och dra upp fisk efter fisk, men inte under några som helst omständigheter får fisken bli det som det ursprungligen var menat att bli. Mat. Okunskap är inte att bonka en gädda som du lagligt fångat om du ska äta upp den. Okunskap är att hota och baktala folk som gör det. Vad sänder det för signaler till folk som läser kommentarerna till den fiktiva artikeln om min drömgädda?

DSC_0692Jag kan, vill och ska inte påverka dig som är insatt i fiske och läser detta. Men vi kan påverka folk som inte fiskar, eller ännu inte har börjat fiska, barn tex. Vi ska föregå med gott exempel, behandla fiskar med respekt OCH ibland ta hem en matfisk. Om inte annat så för barnens eller frugans skull. Jag får ofta frågor som, varför släppte du tillbaks den? Där och då har du en chans att påverka folk som inte kan. Inte genom att hota någon på internet.

Jag anser mig själv vara en bra fiskare som behandlar fiskarna bra. Använder avkrokningsmatta och vågnät mm mm. Men jag med har bonkat gäddor, använt huggkork och sedan lipgrip innan man övergick till gälgrepp. Men i vilken ände ska vi börja påverka folk. Hota dom som använder lipgrip, eller lära dom som inte vet bättre än att i ren okunskap bonka allt och slänga fiskarna till räven? Det är sjukt tråkigt att fiskare kritiserar andra fiskare för att hålla fisken si och så, och att någon annan minsann använt lipgrip. Klart att det är bra att fiskare försöker gå framåt i hanteringen av fångad fisk, men det går ofta till överdrift. Samma gäddkramare kan i värsta fall dra upp 500 abborrar under en pimpelresa och sedan bara borsta av sig det hela med att det är ”fiskevård”. Eller karpfiskare som bonkar ”ovälkomna” arter när det är karpen som är inplanterad. Hur vi väljer att göra bedömmer vi allra bäst själv, och skulle det ändå vara helt fel så rättar man hellre till lite diskret med att påpeka i all vänlighet istället för att mordhota någon.

En bonkad storgädda är inte världsslutet, men det behöver inte heller vara någonting bra. Synen av döda storgäddor har fått många kids att börja fiska, om man nu ska hitta någonting positivt med det hela. Bilder har inte samma inverkan. En duktig och driven fiskare som påverkar tio människor positivt är kanske mer värt i långa loppet än en sextonkilosgädda som får leva några år till.

Min poäng med det hela är inte att man ska bonka gäddor. Men väljer någon att göra det så ska vi kunna leva med det. Våran chans att få en bättre framtid ligger inte i att kritisera andra fiskare utan att lära folk som inte fiskar eller precis börjat fiska. Att behandla fiskarna på rätt sätt kommer att ta tid för alla. Jag har använt huggkrok i 20 år utan att fatta bättre, men det har dom flesta superfiskarna också gjort. Jag är less på den tråkiga debatten som jämt och ständigt pågår på internet när vi har så många större problem att oroa oss för.

Jag tycker att vi fiskare har lärt oss otroligt mycket bara sedan 80-talet. C&R är nästan standard, liksom avkrokningsmatta och andra hjälpmedel. Är det inte dags att blicka åt annat håll nu? Är inte vårat uppdrag för en bättre behandling och återsläppandet av fisk slutfört? Det har ju funkat, så då kanske vi kan påverka något annat och eventuellt viktigare?

Visst, folk kommer alltid att göra fel. Men ta bara för det inte glädjen ur deras fiske. Dom lär sig, det gjorde jag med! Det tar bara lite tid..

Tomba


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s