Vimma på bästa sändningstid.

DSCN1046Jag har älskat musik, och hårdrock i synnerhet i hela mitt liv. Lirat i band sedan tidig 90-tal, har skägg och långt hår, går på konserter, prenumererar på hårdrockstidningar, samlar på gamla vinylskivor och allt det där som hårdrockare gör när dom inte är tvugna att jobba. Jag säger inte att alla hårdrockare är likadana, för vissa så funkar det inte med hårdrockströjor, andra får inte skägg, andra passar inte i skägg, vissa vill inte ha långt hår och andra blir flintisar i 20års åldern och drömmarna om rockstjärnelooket faller av i samma takt som håret. Men vi har någonting gemensamt, vi är fans av något. Fans av olika band. Andra är lite mer mainstream och vallfärdar till ullevi när dinosaurier som iron maiden eller metallica kommer, sedan har vi mig som kan (inte för att jag har gjort det) åka till brasilien för att se mitt favoritband macabre lira inför 20 personer. Men var du än befinner dig så hittar du alltid någon jävel som är som du. Hårdrockare pratar med varandra, hjälper varandra och bråkar inte med varandra. Musiken river såna petitesser som språkbarriärer eller utseende. Är det konsert så är alla lika inför gud, eller i vissa fal satan.

Men hur är det ställt med oss fiskare då? Är inte vi fans av fiske på precis samma sätt som hårdrockare är fans av sina band? Vi har också tidningar, mässor och visas det fiske på bästa sändningstid så bänkar vi oss framför dumburken med öl och chips. Men vi syns inte på samma sätt. Jag vet inte hur folk gör, men jag försöker in i det sista att inte ta på mig några sönderfiskade brallor fulla med braxslem när jag ska vistas bland folk. Vi har inget universal-look som skiljer oss från vanliga människor. Det är så att säga svårt att skilja en vimmametare från en bilmekaniker eller en bagare. Det finns inga roliga tygmärken med vimmamotiv eller en vimmamustasch man kan odla så att andra vimmafrälsta direkt ser vad som gäller. Det finns vissa laxgrejor förvisso, som slokhatt, t-shirts med vargmotiv samt en mörk tangorabatt, med det är mer mainstream. Vimman är mer underground. Vad vi egentligen skulle behöva är att någon microbryggeri fixar vimma-ale eller brjörkna-ipa för att lyfta arterna i var mans vetande. Det är ju inne nu att buteljera samma öl i tusen olika flaskor så alla kan känna sig sig speciella när man har ett eget öl. Gärna med någon ostig text på etiketten i stil med -när vimman leker och det ösregnar, ja då passar det perfekt med en ipa från öjedahls microbryggeri med anor från 1200 talet. Givetvis bryggd med samma vatten som vimman leker i.. Det allra bästa är om ölen blir sådär svårdrucken, för då är det ännu finare. Ju färre som kan njuta av den, desto speciellare känns det. precis som vimmafisket.

Skämt åsido, det jag ville komma till är att jag är ett fan av fiske. Jag försöker att komma över allt jag kan inom mete. Vi har klassiska fiskar och fångster som är våra ”guldskivor”. Det finns fiskekändisar, folk med superkrafter som fångat såna mängder storfiskar att internet inte räcker till att dokumentera allt. Med musik är det enkelt, öppna spotify och sök så kommer varenda platta du någonsin vill lyssna på. Men om man som en något yngre förmåga vill läsa om bravaderna från 80 och nittiotalet, vart vänder man sig? Det finns inga bibliotek online med gamla artiklar eller ens ett fattigt bildarkiv att hitta någonstans. Är ingen intresserad av metets historia i sverige eller är ingen intresserad av att bevara den?

Min generation börjar sakta men säkert bli en oldschool generation, och generationen över mig börjar tyvärr sakta men säkert försvinna. Det är livets gång. Vem minns tex tidningen ESOX längre? Men alla minns någon beatleslåt från 1963. Fast vi är lika stora fans. Det tål att tänkas på både en och två gånger.

Vad är vi fans av egentligen? Lever vi bara i nuet och det som har hänt för 20 år sen är totalt ointressant? Skäms vi över vår historia när tackel och fiskhantering kanske inte var det som det är idag? Men det var ju top of the line just där och då. Utan vår historia skulle vi inte vara där vi är idag med beten, hantering, kunskap eller vad det än kan vara? Man tar rätt mycket för givet idag. Man kan twittra sina fångster medans man fiskar, man kan skriva bloggar och ha facebooksgrupper runt metet. Men vad gjorde allt detta möjligt då? Det är inte facebook som tagit fram info kring vimmafiske eller sarvmete, det är bara ett forum att vädra sina åsikter på. Fiskebranchen har ett sånt driv framåt att man glömmer att blicka bakåt. Man garvar åt folk som fiskar med en 40 grams hi-lo när det i själva verket var ett magnumbete i värlsklass på 60-80 talet. En 5 kilosbrax är standard medans det en gång i tiden var en drömfisk. Svenska gäddrekordet däremot är den mest prestigefyllda fastän den egentligen är ett skämt om man blickar bakåt några tiotal år. Då siktade man på både 25 och 30 kilosgäddan på fullaste allvar medans vi idag inte kommer över tjugo. Men ingen skrattar.

Det är precis som med musik, vissa saker var bättre förr och andra betydligt bättre idag. Men en klassisk platta i stil med beatles vita album lyfts upp gång efter annan medans ingen snackar braxfiske i fyrisån våren 1985. Låter sjukt att jämföra dessa två saker, men i min värld så läser jag hellre om braxfisket än lyssnar på beatles. Men vart fan läser man om det då? Jag tror att om någon tog sig ordentligt med tid och sammanfattade i bokform det svenska metets historia art för art så skulle det nog finnas ett antal hundra människor som skulle köpa den boken. Jag tycker nästan synd om folk som inte var med på den tiden det fortfarande hände något nytt och spännande tamigfan varje månad. Tänker då främst på specimentävlingen i fj, braxfisket i härsjön, dom nya karpvattnen som ”hittades”, gäddmetet i lödde å, nybrograbbarnas framfart, ål-åke mm mm.

Kanske så är jag nostalgisk och bara tror att det hände så in i helvete mycket förr, men en sak är säker, det skrivs isåfall inte mycket om fisket och fiskegubbarna som egentligen gjorde allt detta möjligt för oss. Jag är ett fan av fiske, och mete i synnerhet och ser ingenting konstigt i att blicka bakåt ibland (läs ofta). Men möjligheterna att göra det är minst sagt begränsade om man nu inte råkar sitta på samtliga årgångar av samtliga svenska fisketidningar som någonsin släppts. Och dum i huvudet som man är så har jag tydligen slängt mina gamla då jag inte hittar dom någonstans. Fan vad sugen man blev att bläddra i tidningen esox nu…

Nåja, ska inte bli långtråkig här. jag hade egentligen tänkt att skriva om lite länkar till olika fiskekanaler på youtube, tipsa om svt plays öppna arkiv som innehåller ett par gamla visst nappar det med bland annat gäddfiske i lödde å och andra godsaker, tipsa om några bloggar och sånt. Men vi tar det en annan gång.

Ps. vill ni att jag länkar till era bloggar på min så se till att jag får era länkar, så fixar jag det! Vissa är redan upplagda, men kan omöjligt minnas alla utantill. Då helst någonting med mete dvs..

Tomba


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s