Cityfiske efter mört

DSC_0789När hösten börjar närma sig och sommarfisket tar slut så får man börja rikta in sig på lite nya arter. Vissa ser inte vintern eller senhösten som ett hinder för karpfiske för att ta något som exempel. Visst, det är en utmaning att fånga karp under ”fel” förhållanden, men jag är för bekväm för såna utmaningar. På vintern vill jag pimpla efter matabborre och ta ett litet uppehåll från metet. Suget måste infinna sig på våren, säsongen måste alltså få ett slut. Det är ännu väldigt långt dit och mycket mete återstår, men sommaren kan vi nog säga att den är slut. Så det blir mindre karp och ruda och mer mört och sarv. Eftersom man nu ligger hemma nedbäddad med influensan så kan jag passa på och skriva om mitt senaste projekt, Operation stormört!

Eftersom eskilstunaån är ett grymt underskattad mörtställe så har jag ån praktiskt taget för mig själv. Man behöver inte slåss om platserna direkt. Den omedelbara närheten lämpar sig väl för just höstfisket då man hinner ner till ån någon timma efter jobbet medans det fortfarande är ljust ute. Cityfiske är annars inte någonting man direkt hoppar jämnfota av glädje över, men det är skillnad på city och city. Jag sitter inte och metar utanför åhlens utan med city menas det ställen runt staden där det rör sig folk.

DSC_0790Det finns ett ställe som jag under 30års tid alltid bara gått förbi men aldrig egentligen fiskat, även fast det ser verkligen hett ut. Den har bara varit en transportsträcka till andra ”hetare” ställen som med facit i hand inte alltid varit så ”heta”. Platsen ligger sådär lagom undangömd med en liten promenadväg som löper längs ån. Det rör sig folk där, ja, men det är inte någon större rusning, speciellt på helgerna. Ån är på platsen grund och stenig med rätt så hård ström, precis som mörten vill ha det. Så jag gjorde slag i saken och åkte ner med så lite grejor jag någonsin kunde. Spö, håv, ett paket krokar, några bottenmetssänken, våg och ett par burkar majs packades ner i väskan, och kameran givetvis. Ingen mäsk, inga boosters. Mörten brukar vara relativt lätt att fånga även utan mäsk, och tanken var att provfiska sträckan med en eller max ett par timmar per plats. Ju mindre prylar, desto enklare att flytta på sig. Jag tog första bästa plats som såg bra ut. Det låg några stora stenar i vattnet tiotalet meter ut och från stranden så hängde det ut ett stort träd och bildade som en ficka med stenarna. Såg lovande ut. Jag öppnade majsburken, kastade i en näve och efter med sänket. Lodning och sånt sket jag i, man märker väl förr eller senare om man fastnar. Knappt hann majsen landa innan spötoppen böjde sig rejält. Mothugg och det svarade tungt och knyckigt. Jag blev glatt överraskad av att förta kastet resulterade i en mört som efter vägning visade sig väga 700gr prick. Då ensamporträttsfotografering inte är det jag brinner för allra mest för här i livet så passade jag på att ta några kort innan jag landade fisken..

DSC_0792DSC_07947 hekto är en helt ok vikt för en mört, men det var inte det jag menade med stormört. Ån håller mört över kilot och en sjuhektos är relativt vanlig om man lägger ner lite tid. Min mört såg väldigt gammal ut med stora fjäll och smal som en selfiepinne, så det var förmodligen en gammal krigare på tillbakagång jag fångade.

Efter mörten så passade jag på att fälla ut håven och fundera varför jag överhuvudtaget har med mig den om den ligger omonterad brevid mig tills det hugger en fin fisk. Nåja, in med en näve majs till och efter med tacklet. Platsen verkade mer än lovande då det kom fina mörtar kast efter kast. Det roliga fick däremot ett abrupt slut när jag vevade in en trehektosmört och det helt plötsligt blev sådär väldigt tungt. En gädda modell mycket större hade tagit mörten och låg och tjurade med den i käften. Jag gav den lite lina och plockade fram kameran, här skulle det tas bloggbilder! Att jag inte skulle få upp den med quivertipspö och 0,16 nylonlina samt en krok storlek 10 utan tafs stod väldigt klart. Jag tog spöt i vänsterhanden och kameran i högra och började lyfta. Efter en stund så såg jag mörten glänsa i djupet när den satt på tvären i gäddkäften. Jag lyfte lite till och försökte samtidigt zooma in gäddan med kameran, 5 sekunder till och årets fiskebild skulle vara ett faktum, men då bestämde gäddan att det var nog och släppte mörten.

DSC_0796det var en sorglig syn som mötte mig när jag vevade in det som var kvar av mörten..

DSC_0799DSC_0798Naturen är bra brutal ibland. Jag anade att gäddan skulle stå kvar och vänta så jag sänkte i mörten igen. När den nuddade vattenytan så försvann den ner i en jättevirvel och min krok släppte taget. Typiskt, här var man laddad för mörtfiske i världsklass och sedan kommer en jättegädda och förstör allt. Nästa gång åker gäddspöt ner och  gäddan upp och flyttas uppströms.

Det tog sin lilla stund innan mörtarna vågade sig till platsen, men det blev aldrig sig likt igen. Några fina bitar kom det ändå upp som gav mig den signalen som behövdes för att återkomma med lite mäsk och mer tid.

DSC_0802Mörtarna visade upp en kondition som genomsnittsamerikanen och träffar jag rätt så borde man kunna få en som tynger ner vågen långt förbi den smala sjuhektosfisken som blev den dagens toppnotering.

DSC_0800Lite kring sökandet efter mört. Mörten har god smak och verkar trivas på fina platser. En röd tråd iallafall i eskilstunaån är hård ström, ren stenbotten gärna med större stenar bakom vilken den kan söka skydd, och djup mellan 1-3 meter. jag kör med vanligt paternostertackel och 20grams päronsänke. Krok nr 10 är lagom för två stora majskorn. Av någon anledning så verkar mörten inte hugga lika bra på stillaliggande beten. Om majsen rör sig runt i strömmen så är det perfekt. Händer det ingenting efter några minuter så drar jag lite i spöt så sänket studsar till, då kommer ofta hugget och den kan vara brutal. Förmodligen så har mörten specialiserat sig att hugga maten när den kommer drivande, det är det bästa jag kan komma upp med iaf. Mörtfisket har en slåande likhet med öringsfisket då den uppehåller sig på liknande platser där man annars kunde tänka sig att fiska efter öring. Fajterna på lätta grejor brukar även dom vara bra.

DSC_0812När man söker efter mörten på nya platser så har jag märkt att det ofta räcker långt med bara majs och ett spö. Den verkar inte behöva långa mäskningskampanjer för att hugga och man behöver inga finfina tackel. Hittar man ett ställe som ger några mörtar kring halvkilot så är dom stora säkert i närheten. Då kan man återkomma med mäsk och hela baletten. Flötmete borde funka bra det med, men jag gillar quivertipmetet mer då man inte behöver stå och vispa hela tiden utan man sitter bekvämt i sin stol och bara njuter. Ett bekvämt fiske vinner i längden.

DSC_0815Efter en stund så förvandlades ån till en brun sörja och fisket dog ut. Man får vara glad att det fortfarande finns bönder som låter vattnet från sina åkrar att rinna ner direkt i ån via diken breda som autobahn. Räcker att det regnar i örebro för att det ska drabba mig personligen. Undrar hur dom kan sova om nätterna dessa människor? All bekämpningsmedel och gödningsmedel direkt i ån.. Sedan så undrar man varför vassen växer som aldrig förr och man breddar ut sina diken ännu mer. Ena hjältar måste jag säga. Ja, jag vet att alla bönder inte är så och man behöver dom, men vissa borde fan piskas offentligt när dom ser vad dom ställer till med men låtsas som att det regnar. Jag som köper eko-produkter borde verkligen kolla upp vad som ”menas” med eko, för det kan väl ändå inte vara detta jag sponsrar? Fast jag veta fan, man är ju dum i hela huvudet som inte läser på innan man betalar den där extra kronan som ekoprodukten kostar. Jag betalar gärna tre kronor extra för att slippa sånt här skit. Och bönder som inte gör såhär borde hyllas som hjältar!

Jaja, då har jag fått det ur mig. När jag kryar på mig så ska det köras ett seriösare pass där, och då blir det inte något lattjolajbanmete mitt på ljusa dan utan ett mörtpass som heter duga! Hoppas att nästa blogg om mörtmete blir något i hästväg annars så ska jag åka och gjuta betong i bonnjävelns dike


2 reaktioner på ”Cityfiske efter mört

  1. Jag rekade den sträckan för någon månad sen, från Vilsta fram till stålforsbron, många fina platser. Tänkt köra efter mört länge men inte blivit av än. Körde förra hösten efter mört i Torshälla men största där var bara på 300g.

    Använd gärna rubriker, så kan var och en hoppa över de stycken de finner ointressanta, du får även bättre resultat på Google om du har fler rubriker. Annars en av de bättre bloggarna, äntligen en som faktiskt skriver vilka tekniker och riggar Hen använder.

    Gilla

    1. ja, den sträckan verkade lovande, blir ett försök där imorgon som sagt. rubriker är svårt då jag kommer på texten medans jag skriver och hoppar ofta mellan ämnen. men det tål absolut att tänkas på.

      Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s