När olyckan är framme.

DSC_0624Satt framför datorn och sorterade lite fiskebilder då jag anar att min laptop snart ger upp. Lika bra att försöka rädda det som räddas kan innan det oundvikliga inträffar (igen). Jag tappade redan några hundratal kort som jag kunde ha använt mig av på bloggen tex när det inträffade senast, och undviker gärna att det händer igen. Det är en grådassig måndag, inget fiske och allmänt trött så det passade bra att glo in lite gamla fiskeminnen.

Det som slog mig när jag bläddrade var att så många av mina största fiskar kommit under förhållanden då det antingen fiskats efter helt andra arter eller under lattjolajbansfiske varma sommardagar.

tomba120cm (2)En försommardag hade vi bestämt att prova fiska lite efter asp i mälaren. Anton hade sett en del aspar på vissa platser och sommaren innan drog hans vän två aspar över sex kilo på jekrbait under samma gäddfiskeresa. Så det var inte helt taget ur luften även fast vi anade att det kunde bli svårt. Jag laddade upp med en klassisk wipp-spinnare i gult och guld, det är ju en allaroundbete utan dess like så. Jag minns att jag var riktigt bakfull när vi åkte ut, det hade varit någon fest natten innan och suget efter en gungande båt var inte riktigt där. Det var bara att dricka ramlösa och härda ut som gällde. Jag minns inte hur dagen flöt på, men inga aspar hade vi sett skymten av när vi parkerade på en grynna där anton fått asp förrut. Jag slöslängde min spinnare när det helt plötsligt högg precis vid båten. Jag hann se en ljus sida innan fisken släppte. Jag gjorde några kast till och sedan så högg han ordentligt. Fisken rusade hejvilt som sommargäddor brukar göra. Ingen tafs hade man och linan var tunn. Hur det gick vägen vet jag inte, men det gick. Det blev årets största gädda, men inga aspar.. Aspen kom senare under idmete…

DSC_0363En stor abborre har under alla år legat högt uppe på min lista över drömfångster. En mycket mörk natt i april för ett femtontal år sen var jag ute och jiggade efter storgös. Det hade gått bra den våren med ett par fiskar över 6 kilo och en toppfisk på 6500 gram, så jag var taggad till max. Mitt i natten får jag ett hugg som inte direkt känns som någon storgös. Jag vevar in fisken till båtkanten där den bara flyter i ytan. Det är så mörkt att jag inte ser ordentligt, jag försöker skaka av fisken men den lossnar inte. Att tända pannlampan innebär att nattsynen försvinner för ett tag. Sur över det hela så håvar jag till slut upp fisken och lägger den på durken. När jag tänder pannlampan så får jag en chock. Det är den absolut största abborren jag någonsin sett, så romstinn dessutom att fjällen i buken står rakt ut som taggar. Den måste ju väga över 1500gram tänker jag. Den visar sig att väga mycket nära två kilo. Supersamsonvågen ser ut som en tändsticka brevid fisken tänker jag när jag fotograferar den i mörkret med min gamla hederliga fiskekamera från 92.. Hoppas att bilderna blir bra, för ingen kommer att tro mig tänker jag när jag ser fisken simma tillbaks i sjön..

DSCN1017En vårdag hade jag tråkigt hemma. Då jag bodde precis vid ån så tog jag med mig ett spö, vågen, några drag och knallade ner. Jag hade inga planer på att det skulle bli en av mina bästa resor till ån när jag gick i solskenet. Det blåste rejält och kändes efter en stund inte alls så skönt längre. Det hade kanske varit bättre att stanna hemma och spela poker på nätet, men vad fan, en liten promenad skadar väl aldrig. Jag slängde några kast här och där med min bomberwobbler utan att få någonting när jag kom till skitviken. Det är en vik som ser bra ut men aldrig någonsin ger någon fisk. Dit nådde inte vinden och solen sken varmt in i den mycket modesta vik på 10 meter. jag fick en känsla att någonting kunde stå i viken, eller om det var jag som tyckte att det var skönt att stå där, jag vet inte? Jag försökte fiska av viken om och om igen och nöta ut en eventuell gädda. Ingenting hände på tio minuter, men helt plötsligt så kom en gädda ur vassen som skjuten ur en kanon och slukade min bomber. Krokningen satt där den skulle och gäddan sam utåt i ån. Den såg helt ok ut tänkte jag, säkert runt fyra kilo. Efter en stund så kom han inåt land igen och jag skymtade sidan. Hmm, den är nog fan på sex-sju kilo.. Efter en sista tafatt rusning mot djupet så drog jag in gäddan mot land och tog tag i den. När jag lyfte gäddan ur vattnet så förstod jag direkt att det inte var en sjukilos utan bra mycket större än så. Efter vägning så konstaterade jag nöjt att den vägde över 12 kilo. Ingen kamera hade jag med mig, det fick bli några kort med mobilen. Vem fan kommer tro på mig tänkte jag när jag gick ner till ån med gäddan och lyfte in den i vattnet. Precis då kommer min granne förbi med hunden och hälsar på mig. Jag stannar upp henne och slänger henne min mobil, kan du ta några ort på mig undrar jag. Har en gädda här i vattnet. Visst svarar hon och får sig en mindre chock när jag lyfter upp den.. Det blev dagens och vårens sista kast för gädda, och jag har aldrig igen fiskat i skitviken igen.. Vissa minnen ska man behålla som man minns dom..

DSCN2548Vi har en hemlig sjö där gäddfisket var på topp ett tiotal år sedan. Det fanns så mycket gädda som man orkade dra upp, men sedan så bottenfrös sjön och merparten av gäddorna dog. Några finns dock kvar och dom är förmodligen väldigt stora vid det här laget. Metet har åter tagit över och gäddfisket har fått stå i skamvrån. I sjön har vi en båt, om man nu kan kalla det för en båt. Den tar in vatten och är egentligen för liten för ett barn, så att två vuxna skulle få plats var vi tvugna att vara lite konstruktiva. Han i aktern fick sitta på en draglåda och han i fören fick sitta på en planka vi lagt tvärs över relingen. Att stå var en total omöjlighet, att ro var en total omöjlighet. Båten var en sommarjolle för barn helt enkelt. Vi paddlade fram den med varsin plankbit eller en avbruten åra kors och tvärs över sjön och fångade gädda efter gädda. Ofta 50 stycken på ett par timmars fiske. Gäddorna låg mellan 2-4 kilo, men flertalet var bitna över ryggen av betydligt större fiskar. Varje resa skämtade vi om vilken kalabalik som skulle uppstå om vi krokade en av dom stora. Tills jag krokade en större fisk. Då skrattade vi inte längre. Gäddan drog båten efter sig och flera gånger höll vi på att välta hela skiten. När gäddan som sedan visade sig vara en utlekt fisk på 8 kilo var klar att landas så uppstod nästa problem. Hur i helvete skulle den få plats i ”båten”? På något sätt var vi ju tvugna att åtminstone lyfta upp den såpass att vi kunde kroka av den. varje gång Ronnie böjde sig över relingen att handlanda gäddan så fick jag luta mig åt motsatt håll så vi inte välte. Till slut så fick han gälgrepp på gäddan och lyfte, men då tappade han gäddan i sjön och vi fick börja om.. Det gick vägen till slut efter att vi paddlat med gäddan i släptåg till närmaste vass där vi kunde stötta ekan mot land precis så länge att vi kunde fotografera och väga fisken. Det var sista gäddresan till den sjön, man vill ju inte kroka en av dom riktigt stora i den ekan. Åtta kilo kändes som precis det vi kunde klara av..


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s