Höstkarp.

DSC_0968Då var man tillbaks till sverige igen efter en vecka i spanien. Batterierna är laddade och fiskesuget större än någonsin. Landade igår och imorse så var man bakom spöna för lite karpfiske med Saku. Dom bekväma 30 plusgraderna man hade i spanien byttes ut mot hälften och stormvindar, precis som vanligt. Det var inte precis det man önskade sig en höstmorgon med karpfiske på agendan. Att det skulle bli svårt förstod man direkt, men vad fan, det var väl bara att köra på.

DSC_0897När jag satte mig ner efter att ha mäskat och fått i spöna så kom nästa bakslag. I all upphetsning så hade man tydligen glömt packa ner thermosen, och mina metmackor med bacon, ost och skinka fick sköljas ner med ramlösa. Livet är bra ombytligt, för 30 timmar sen satt man halvfull med en mjölkdrink i handen och väntade på sin tur i karaoken och mådde toppen, nu satt man frusen på stranden med vinden i ansiktet och kunde gett min ena njure för en kopp kaffe.DSC_0900

DSC_0899Det här med karpfiske har jag ännu inte riktigt bestämt mig för om det är en fisk eller fågel. Dom bra stunderna så finns det inget bättre, men dagar som denna så är det bara fruktansvärt. När man gjort allt och ”fiskar” så får man nästan krupp. Vad fan gör man med tiden medans man väntar? Att försöka locka karpen till ytan när sjön går hög är det bara att glömma. Man gömmer sig bara allt längre in i stolen och väntar, och väntar, och sedan väntar man några timmar till. Om det skulle råka hugga så kommer det som en total överraskning varenda gång. Man har nästan ställt in sig att det inte kommer att hugga idag heller redan innan man börjar. Bara så att man inte blir besviken ifall det inte skulle hugga. Kanske skulle man ta med sig schackbrädan nästa gång? Att ladda upp med lite engelskt karpfiske på youtube kvällen innan hjälper inte heller. Där verkar det hugga hela tiden tamigfan. Till slut så sker det oundvikliga och mobilen åker upp. Man googlar karpfiske och faller ännu längre in i karpdepressionen. Jävla engelsmän och deras karpar. Kom hit och fiska istället så skulle ni inte le längre..

DSC_0901Och sedan när man tror att det inte kan blåsa mer så börjar det just blåsa ännu mer. Skulle man haft på sig en tweedbasker så skulle den ha blåst åt helvete tänker jag. Det verkar dock inte regna idag, och det är alltid en liten tröst. Vi har nu nött i fem timmar med inte ett pill när jag helt plötsligt får ett hugg (napp i metkretsar) på ena spöt. Men det händer ingenting mer än så. Vi gissar på karp då det var relativt stabilt, men det kanske bara är en efterhandskonstruktion för att få upp hoppet lite. Solen tittar fram och kylan byts mot något som varken är kallt eller varmt. Vi sitter och snackar färnafiske, Saku hade varit ute i veckan och fångat en på närmare två kilo. Ett trivsamt fiske det där, man flyttar på sig, fiskar aktivt, använder hela sitt fiskekunnande och register för att locka den skygga färnan ur sin håla till ett brutalt hugg som känns ända ner i dojorna. En helt annan värld än karpfisket. Helt plötsligt så börjar något att låta så in åt helvete. Total förvirring råder innan vi fattar att en karp huggit på Sakus vänstra spö. Då vi tydligen inte är vana att få fisk på blanka dagen och lampan på nappalarmet inte syns så dröjer det någon sekund innan vi fattar att kolla i andra änden för att se vilken rulle ger ifrån sig lina. Jag plockar fram kameran och glömmer bort både tristess, blåst och självmordstankarna. Nu är vi som engelsmännen igen. Nu fattar man tjusningen med karpfiske. Ungefär som att gå på en första dejt, det verkar ta evigheter innan det skriker till i ”rullen”. Jag plåtar och saku drillar. Vilket verkat blivit en dålig ovana dom senaste karpresorna. Men delad glädje är dubbel glädje som man säger i swingerkretsarna.

DSC_0933DSC_0934Efter en ovanligt loj kamp så ligger den där i håven. Vi plockar fram avkrokningsmattan och allt som behövs. Håven innehåller lika delar karp och löv verkar det som. Stormen har fått varenda löv i länet att lägga sig som en matta runt våran peg, men just nu så spelar det ingen roll då belöningen för allt slit som kom i sjunde timmen ligger stadigt på mattan. En fet karp i sexkilosklassen glädjer mer än vad man ibland kan tro. Visst, den är inte lika stor som dom engelska kusinerna, men det spelar ingen roll. Det är ändå belöningen för dagens slit, och det är det som får räknas.

DSC_0988DSC_0994Efter ett gäng bilder så simmar karpen tillbaks och vi är nöjda för dagen. Det känns bra att sluta på topp. Vi snackar lite om detta med karpfiske, hur en fisk bestämmer om dagen varit en succé eller ett totalt misslyckande. Vi verkar inte kunna acceptera att man sitter rådlös på stranden och låter fisken bestämma om den hugger eller inte. Det blir tombola av det hela. Det går ibland timmar, dagar eller veckor mellan huggen, men när det väl hugger så glömmer man med ens alla dötimmarna. Det hela hänger på en väldigt skör tråd. Kanske är det det som är tjusningen, för man återkommer ju bevisligen gång efter gång till karpsjön och sitter där och svär över tristessen. Men kanske är det just det som är utmaningen, att vänta ut din motståndare. Ett misstag och du hamnar på förstasidan på min blogg. Det är en jävla märklig sysselsättning man hittat. Men jag gillar det. Tydligen så högg karpen på Luis Rasmussens ”höstriggen som aldrig sviker”. Med facit i hand så kunde den ha huggit på vad fan som helst, men det känns bättre att ha fångat den med något speciellt. Det är en annan del av karpfisket som kan göra mig galen. Riggandet.. Men när du väl fångar något på riggen så känns det i efterhand bra. Även fast du vet att karpen högg på boilien som låg livlös på botten, men det spelar liksom ingen roll. Karpfiske är som modern konst, ett svårtolkat nöje. Och nästan lika dyrt. Vi lär återkomma, för det finns någonting i det som man hatar att älska. Karp är häftigt!

DSC_1262DSC_1279När jag var i Torremolino så råkade jag på en engelsman som givetvis var just karpfiskare. Vi snackade lite och han bad mig besöka hamnen. Massor med multe där, överallt. Säkert, tänkte jag. Några dagar senare gick jag förbi hamnen. man blev minst sagt överraskad när man såg stim efter stim med multar. Hundratals, nej tusentals stora multar upp till fem-sexkilosklassen. Varför fiskar ingen efter dessa frågade jag en man som sålde fiskeresor ut till havs. -Det råder fiskeförbud i hamnen, men hyr ett spö av mig, kommer någon så säger du att du inte visste. Jag var bra sugen, men sa ändå nej tack. Rätt ska vara rätt, och utan förbudet så hade dom ju knappast simmat där för allmän beskådning. Jag valde det näst bästa alternativet för att komma i kontakt med fisk..

DSC_1251Tomba.


2 reaktioner på ”Höstkarp.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s