Feederfiske efter höstfärna.

DSC_1046Kände mig extremt laddad inför fisket när jag vaknade upp. Hela staden låg insvept i en tjock dimma som inte hade någon som helst lust att släppa sitt grepp. När jag vid tolvtiden skulle göra mitt feedermäsk så konstaterade jag nöjt att dimman fortfarande låg nästan lika tjock som på morgonen.

Jag vet inte om dimman skulle förbättra någonting alls, kanske gör det saker rentav värre. Men det ser trevligt ut, och det är ju det som räknas.

Vi hade ingen aning om vattenbestånd eller tempreraturer inför fisket. Saku hade varit på plats två veckor tidigare, och då hade det varit extremt mycket vatten i ån. Men det har ju inte regnat en droppe sedan dess, så kanske hade det sjunkit en aning? Jag hade dock planen klar. Feederfiske med räka som bete. Varför just feederfiske med räka som bete frågar sig en vän av ordning? Jo, av ett flertal olika anledningar. Om strömmen är som förväntat väldigt hård så är det svårt att mäska precist. Sedan så blir mängden mäsk i kallt vatten alltid lite av ett gissel. Har jag mäskat för mycket eller för lite? Räka som bete är perfekt av flera olia anledningar. Dels det givna, att den luktar och smakar gott. Skulle färnan vägra så kan du själv äta upp räkorna. Den går att klippa och skära i större eller mindre bitar på ett enkelt sätt. Och sist men inte minst så syns den riktigt bra i brunt vatten.

Feedermäsket jag gjorde blev enligt mig inget mindre än perfekt. Både lukt och synmässigt. Här kommer receptet!

DSC_1024Allt man behöver är en tvåliters glasslåda till 3 fjärdedelar fylld med dynamite baits groundbait. Sedan tillsatte jag en liten gnutta krillbooster, vilket kanske är onödigt, men jag gjorde det iaf.

DSC_1026Sedan så skalade jag räkorna som skulle räcka för eftermiddagens fiske coh sparade huvudena, rommen och skalen.

DSC_1027Som sedan hackades i småbitar med en enorm kökskniv.

DSC_1028Och tillsattes i den förfuktade mäsken och rördes om.

DSC_1029Sedan avslutas hela härligheten med en finfördelad fralla på allt. Detta för att ha lite bitar som strömmen ska ta med sig och sprida dofterna av, och eventuellt komma upp i ytan för att lokalisera färnor som fortfarande är sugna på ett ytbete.

DSC_1030Det hela blev något som ser ut såhär. Garanterat ett mäsk som lockar fisk utan att mätta allt för mycket. Vill man så kan man givetvis hacka i lite räkstjärtar eller liknande, men jag antog att bara skalen och brödet skulle räcka.

DSC_1032När vi sedan satt i bilen till ån och körde ut från eskilstuna så försvann dimman som genom magi. Solen tittade fram och det hela verkade mer som en fin sommardag är en grådassig höstdag. Det hela blev än värre när vi nådde ån och märkte att vattnet sjunkit med över halvmetern och flöt nu i ett väldigt beskedligt tempo genom skogen. Alla tankar om fiske i djuphålorna vid strandkanten där strömmen tryckt färnan kunde vi lägga på hyllan. Fisken kunde nu befinna sig i stort sätt vart som helst?

Vi riggade vemodigt upp grejorna samtidigt som vi såg utöver vattnet som såg sorgligt dött och tråkigt ut. Jag skulle söka mig nedströms till djupare vatten medans Saku skulle ta en annan åfåra där han haft bra fiske. Man får väl åtminstone försöka innan man äter upp räkorna tänkte jag.

Vart färnorna tar vägen vid sånahär stunder är lite svårt att förutspå. Ån är inte speciellt djup även vid dom bästa av vattenstånden och har inte alltför många djuphålor där den större fisken kan gömma sig vid lågvatten. Jag tog en kopp kaffe och funderade lite över situationen innan jag bestämde mig att börja med att söka mitt i ån. Första kastet med feedern gav hugg nästintill direkt. Jag lyckades dock inte kroka färnan. I med nytt mäsk och ett nytt kast på samma ställe. Jag hann bara lägga spöt i klykan innan den böjdes kraftigt och nu satt den där.

DSC_1034Det var en mindre färna som krokades av och returnerades efter ett par bilder. Mest ifall det inte skulle bli några fler och det ska bloggas..

Jag satt en stund till på platsen med endast några mindre färnor som resultat innan jag flyttade mig nedströms. Här går ån väldigt lugn och djup, men av någon anledning så får vi aldrig några färnor här. Men kanske idag? Passade på att fota lite uppströms när jag satte mig ner. Ån är verkligen vacker såhär års tänkte jag för mig själv. Det är nästan, men bara nästan att detta väger upp för dåligt fiske..

DSC_1040Jag gav stället en och en halv timme av min tid med endast några mörtar som resultat. Inga hugg som indikerade på färna, inga vak, ingenting.. Det är fan skumt, stället luktar stor färna, men vart är dom? Iden trivs ju här, rätt stor id dessutom. Jag har fått idar över två kilo från platsen, men inte en färna över 500 gram. Någonsin.

DSC_1041Jag studerade en av mörtarna jag fick. är det bara jag som tycker att det är en av våra vackraste fiskar med sina röda ögon och fenor? Nog fan är den vackrare än gäddan och gösen iaf. Möjligtvis kan väl en öring ha samma prakt och färg, men gråa gösar och gröna gäddor, näe..

Efter en stund ringde telefonen. Saku mob står det på skärmen. Har han fått något hinner jag fundera innan jag svarar, men beskedet han lämnade var negativt. Vi bestämde oss för att göra ett sista ryck uppströms där vi hade börjat dagen.

Vi fikade och snackade lite innan vi satte igång. jag skulle punktmarera forsnacken medans saku fiskade av bakom en stor sten som låg på andra sidan ån. Där står det ju alltid färna.

Saku hade fiskat av stället redan när vi kom utan resultat, men nu skulle det köras in i kaklet. och mycket riktigt, efter en halvtimmes fiske så böjs spöt i ett våldsamt hugg och han krokar fisken. Han säger att fisken känns liten och den fajtas som en, men väl i håven så ser vi att det ändå är en fisk runt 1500-1700 gram. Konditionen är på topp och färgerna sitter där dom ska. Sportmört som anders säger. Nästan lika vacker som orginalet.

DSC_1062Det känns som ett fint avslut på dagen och vi är skapligt nöjda som vi är. men det visar sig att ån håller en överraskning för mig.

Jag nöter fortfarande nacken och fångar några småfärnor. Det känns att det kunde finnas en stor fisk där tänker jag. Efter en stund får jag ett annorlunda hugg, mer som ett darr av något slag. Jag gör mothugg och nu sitter en bättre fisk där. Färnan går upp i ytan och snurrar, -fy fan hör jag Saku säga när han rusar för att ta min kamera och börjar fota.

DSC_1071Fisken går mest djupt och sakta och har ingen lust att varken göra en rusning eller komma mot stranden. Jag pressar så hårt jag vågar med min 0,22mm lina och fisken börjar ge sig. Den sen fin ut, och av någon anledning så reflekterar varken jag eller Saku över att det inte är en färna jag står och drillar. Det är först när jag ska håva jag ser att det är en skaplig öring. -Vafan, det är en öring säger vi i kör. Hur i helvete? Aldrig har vi varken sett eller hört om någon öring här..

DSC_1082Det är en mycket vacker hanfisk med krok i underkäken. Stora vackra prickar utned sidorna och perfekta fenor. Den ser verkligen ”vild” ut.. Och det är ingen liten fisk heller. Vi väger aldrig fisken utan släpper fort tillbaks den till sin rätta element. -vad fan hände precis?

Vi är överrens om att denna öring måste vara en av dom mest överraskande bonusfiskarna vi fångat på mycket länge. Detta är på något sätt en prefekt avslutning för min del, den blir svår att bräcka. Visst, jag har fått mycket större öring förr, men just här och nu så är detta nog den öring jag rankar kanske högst. i våra breddgrader så händer inte detta ofta..

Tomba


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s