Tills isen skiljer oss åt.

DSCN1236Det blir inte alltid som man tänkt sig. Jag hade nu hoppats på att kunna blogga om ett fantastiskt mörtfiske, men ödet ville annorlunda. Ett par dagar sen så hade jag precis packat ihop grejorna till ännu ett cityfiskepass och var på väg upp för att fukta upp mäsket när jag började må konstigt. Jag la mig ner en stund för att vila, och ligger här ännu. Vinterkräksjukan kallas det för. Det är en viss skillnad på att spy nykter måste jag tillägga..

Nåja, passet får flyttas tills söndag tänkte jag. Passade på att beställa lite nya grejor under tiden, och det blev hör och häpna en massa karpprylar. Det ska dock inte bli en karpfiskare av rang av mig, det har jag varken tid eller lust med då jag gärna fiskar efter andra arter med. Men några helger per år kan man väl fiska efter dessa fiskar.

Just nu så tänker man mest på vart året tog vägen, den är ju snart slut och vi som knappt börjat? Och det är väl lite av det jag tänkte skriva om, att förlänga säsongen. Vilka arter kan man tänkas att fiska efter och framförallt när?

Detta kommer som ni förstår inte vara någonting för superspecimengubben, utan för er som inte metat så länge. När vi en gång började med just mete så var det inte tal om att meta en bit in i december. Ungefär runt oktober så packades metgrejorna ned och gäddgrejorna åkte upp ända fram tills dom byttes tillbaks mot metgrejorna i maj. Kunskapen kring vart fiskarna tog vägen när vattnet blev kallare fanns väl inte riktigt där, och varför meta efter sarv med usla resultat när man precis lika gärna kunde fiska efter gädda med goda sådana? Det var väl först när Saku tog en mört på över 900gram en mörk novemberkväll när poletten föll ner. Sedan dess så har mycket förändrats.

Nuförtiden så tycker jag nog att november är den bästa månaden för mörtfiske. Mörtarna är i mycket god kondition och den mindre mörten börjar gradvis tappa aptiten. Det är mycket skönt att kunna meta fritt utan att ha ett hugg från småfisk så fort majsen landar i ån. Jag söker mörten på exakt samma ställen som under sommaren/hösten, eventuellt i dom lite djupare delarna av sträckan, men oftast inte. Den enda skillnaden är väl egentligen i mäskkningen. Det blir uteslutande feederfiske med sparsamt med majs, men annars med samma tackel. Många fiskar mört med maggots, men jag har alltid fått bra med majs, så jag har inte haft någon anledning att byta. Sedan är det bara att meta på tills det inte hugger längre. Jag ska försöka köra så länge det går i år och meddela er när det inte är lönt längre :). Här nedan en stormört på lite udda sätt jag hittade i en gammal skolmonter.

DSC_0361Just mörten har alltid varit en fisk som stått mig nära hjärtat. Det är ju inte för inget folk utan kunskap kallar samtliga vit eller karpfiskar för just mörtfiskar. Den är vanlig, men det verkar inte vara speciellt vanligt att meta efter dessa när man tänker efter. Den kanske inte är den största av våra fiskar, men för sin storlek väldigt stark och stridbar när den fångas i strömmande vatten. Jag räknar en mört på över halvkilot som en fin fisk vart man än fångar den, och en över 800gram är en stor fisk alla dagar i veckan. Men det måste ju finnas tusentals med vatten i sverige som innehåller såna bitar, men ingen verkar vara intresserad av att lägga någon tid på att hitta dessa vatten.

Andra lite mer oväntade arter som man med stor framgång kan meta efter ända tills isen lägger sig är asp, ål och sarv. Inte minst märktes detta förra hösten då vi fiskade efter abborre i hamnar. Löjan kom in som dom gör varje höst och efter löjorna följde abborrarna och gäddorna. Så där satt vi med vinkelpickerspöna i högsta hugg med sprattlande löjor i andra änden. Första resan började bra med ett gäng fina abborrar innan jag fick ett lustigt hugg. Drillningen var minst sagt märklig och vi var väldigt förvånade av att håva in en fin ål på över kilot. Detta var i mitten av november. Nästa resa fick jag en till, det kunde väl ändå inte vara slumpen? Sedan så fick vi besök av en man som satte sig brevid oss för att meta abborre. En trevlig gubbe i sjuttioårsåldern. Efter en stund så krokar han en ål i kilosklassen och börjar svära. Han plockar fram kniven och skär av linan så ålen faller tillbaks i sjön med krok och allt. -Jävla åljävlar, det finns hur mycket ål som helst här, tur att den här var en liten en, du borde ha sett den jag fick i veckan, grov som en underarm..

Nu är inte tanken att vi ska vallfärda ut till hamnarna för att fiska efter ål. Poängen är att inte ens många rutinerade fiskare skulle komma på tanken att fiska efter ål när det börjar närma sig december. Det är mycket vi tar för givet och läser om, och utan att se efter själv hur landet ligger så blir dessa antaganden till sanningar med tiden. Det går inte att fånga asp i november.. varför skulle man inte kunna det? Det fanns flera stora aspar i hamnarna förra hösten som jagade efter löjorna. En fin en på 5 kilo fångades under en mettävling från samma hamn i samma veva vi var där. Där fanns även lake, gös och gädda. Saku fångade denna bjässe med sänkhåv, den prestationen måste ändå vara något utöver det vanliga?

lakeSarven är vädigt lik mörten. Folk verkar tro att den bara ”försvinner” när det börjar bli lite minusgrader om nätterna. Fisket efter dessa fiskar kan förlängas med framgång och utan några speciella tricks. Nej, fiske med flytande bröd en mulen novemberdag med storm lär inte funka, men däremot bottenmete eller flötmete i vikar eller kring lite djupare vassar brukar funka utmärkt. Inte minst så förstod man detta när man metade efter betesfisk under dom höstliga gäddmeteturerna vid ån. Det var väldigt mycket sarv vid vassen även fast det var minusgrader ute, och dom var huggvilliga.

DSC_0130Bifångsterna vid dessa sena höstpass ger värdefull information om vilka arter man kan meta efter. Kombipass som tex gäddmete och mörtmete går utmärkt. Ibland hittar man lite sutare på ställen man inte hade förväntat att fånga dessa på och braxarna brukar inte heller vara sena att hugga om tillfälle ges. Och då har jag inte ens nämnt björknan som man får året runt på vad som helst. Så senhöst/vinter är absolut mycket mer än bara färna och predatorer. Håll bara mäskmängden till ett minimum, och fiska relativt brett tills du hittar fisken, sedan är det ofta bara att ösa på som förr. Och kom ihåg att det är inte bara gäddan som är fet på hösten..

Bloggar förmodligen på söndag om nästa mörtpass, och hoppas på riktigt skitväder, för då kommer dom stora fram!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s