Mörten, en klassisk skitfisk!

DSC_0016Det blev lite cityfiske i helgen som utlovat, men tiden för att blogga fanns inte riktigt där, så jag gör det nu istället.

Jag har varit inne och nosat i ämnet förr, men det tål att tas upp igen. Detta med att misslyckas under ett fiskepass. Jag menar inte sådär halvmisslyckas när man kommer hem och inte vet om det var ett misslyckat pass eller inte, utan ett totalt maskinhaveri vid strandkanten. Gärna att man innan passet haft skyhöga förväntningar och gått rastlös hela dan på jobbet och bara känt det där suget, den extrema fiskefebern som ibland suger fast klona i en. Sedan kommer bakslaget, brutalt, iskallt och bara våldtar alla förhoppningar och drömmar och sedan sänker dig i en djup sportfiskepsykos. Du vill bara hem, kasta dina spön och aldrig mera fiska igen. Du börjar ifrågasätta på allvar varför du ens överhuvudtaget fiska? Sedan så försvinner livsglädjen eftersom du inser att du inte har någonting annat i livet än fisket och den enda räddningen som finns till hands är flaskan. Du blir av med jobbet och måste sälja fiskeprylarna för att finansiera missbruket….

Nja, så illa behver det kanske inte bli, men ni förstår poängen. Att ladda som fan och sedan så blir det som det blir. Jag börjar förstå varför folk tar sport på allvar. Ladda fyra år inför os och sedan falla på sista häcken i ledning. Men finns det någonting att lära sig av ur dessa stunder? Speciellt dom stunderna du vet att fisken både befunnit sig på mäskplatsen och du har fiskat som en gud. Men ändå så har du inte haft ens ett pill på grejorna.

Vi snackade lite löst om det här med Saku. Att man blir djupt upprörd när man ser på fiskefilmer där man bara glider ut med båten och fångar storfisk efter storfisk i varenda vik. Så funkar det ju inte på riktigt, men det är exakt det vill och får se. För ingen vill väl se en sextimmars dvdfilm från en blankresa där varenda bottennapp och dragbyte dokumenteras?

Jag var som sagt ute i söndags och körde på med mitt mörtjakt. Det gick åt helvete, inte mycket fångades och definitivt inga stormörtar. Allt var noga uträknat in i minsta detalj, mäsk, krok, plats, tid och väder. Det var en av dom där magiska dagarna jag kände på mig att det skulle komma en fläskig stormört, men tji fick jag.

Vad händer? Jo, först börjar jag tvivla på grejorna. Jag byter till mindre krok och bete samt gör ett ”snabbare” tackel. Sedan så börjar jag tvivla på platsen, jag börjar söka på ställen som jag inte ens tror på och förvärrar situationen. Sedan så börjar jag till slut tvivla på mig själv. Varför gör jag det här. varför sitter jag i storm och mörker i svinkyla och metar efter mört av alla fiskar när jag kan sitta hemma varm och skön och dricka öl? Man börjar blicka hemåt, övertalar sig själv hela tiden att ge upp. Till slut om ingenting hugger så ger man upp antingen för tidigt eller för sent. Båda alternativen svider och är felaktiga. Sitter man för länge så är man en idiot som inte fattar bättre, men åker man tidigt hem så är man en idiot och svikare som ger upp..

DSC_0015Saker man inte räknat med stör mig. Det är höst och det blåser storm, givetvis så är ån full med blad som fastnar i linan hela tiden och gör bottenmetet nästintill omöjligt. Nej, det hjälper inte att sänka spötoppen under vattnet, dom fanns där med… Men jag gav inte upp för det, blev bara ännu surare.

DSC_0012Jag är inte tackelfrälst för fem öre. Jag tror inte på tackel och perfektionism. Att allt ska vara så jävla exakt hela tiden, annars är det bara att glömma. En glasslåda med klumpig illablandad mäsk med budgetmajs till funkar fint, det har det alltid gjort för mörten skiter i såna detaljer och slukar allt som kommer. Men när det går illa så börjar man helt plötsligt höja ribban för vad som är acceptabelt blandat mäsk. Till och med majskornen kändes fel. för mjuka, för billiga. Linan var för tjock och kroken för stor. Inte ens ciggen smakade gott. Jag noterade att vattnet var klart, precis som jag tjatat om att jag vill ha det, men just då så var det för klart. Jävla skitfiskar som inte hugger. Mört liksom, känner jag en endaste jävel som tycker att det är normalt för en nästan 40-årig man att sitta vid ån i mörker och kyla och meta mört?

Inte ens bloggandet kändes bra, det är väl därför man dragit ut på det och skyller på annat?

Men när jag lugnat ner mig lite och fått ett par dagars distans till det hela så börjar mörtsuget krypa in igen. Hur fort man glömmer.. Nej, nu ska jag överlista dom vackra fiskarna. Jag ska använda misslyckandet som ett vapen inför nästa pass. Jag ska lära mig av mina misstag och gå på knock nästa resa. Jag vet ju trots allt vad som inte funkar och det ska jag ha med mig vid strandkanten. Mäsket ska vara silat sju gånger och majset ska vara av den handplockade varianten från peru. Linan ska vara tunnare och kroken knappt synlig. Det ska gå, jag ska ta mörten om det är det så är det sista jag gör innan isen lägger sig!

Nu till något helt annat. Lite planer inför helgen. Får celebert storbesök från norrland i helgen i form av Jocke. Han har beställt ett metpass med mig som guide. Rollerna från sommaren är alltså ombytta. Han toklyckades med sin guidning, han levererade ett gädd och abborsfiske som inte var av denna värld när jag besökte honom. plus att han såg till att jag blev både full och mätt. Det sistnämnda fixar jag, men fisket såhärårs kan vara lite svårt. Han är ingen metare som jag utan vill ha en upplevelse (antar jag). Jag tänker färna, men det kanske blir något annat. Vi får se, hoppas att jag lyckas!

Till slut så måste jag skryta om att jag skickade ett mail till kungen, guden, och specimenhuntern nr 1 i sverige. Luis Rasmussen. Kom på att vi döpte en instrumental låt till just Luis någon gång runt 1995 när vi lirade in med bandet. Såg omslaget när jag rotade i lådorna och kunde inte låta bli att ta ett kort på det och skicka till Luis. Han la den på hans mycket läsvärda blogg, och då vet man att man lyckats som musiker! Det var en ära, tack Luis! Må det se såhär ut på din nästa mäskplats!

DSC_1341


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s