Bakom bilden..

DSCN2809En bra bild är ofta en tråkig bild. Den visar oss det vi vill se, och endast det. Man kan beundras över skönhet i en bra bild, men det som sker eller precis skett runtomkring lämnas ofta bort. Vi har idag bra kameror för priser en vanlig knegare kan känna sig bekväm med. Vi går och plåtar digitalt, tar hundra kort där vi förr tog ett endaste, sedan så väljer vi ut den bästa, beskär och eventuellt lägger dit någon filter. Slutresultatet blir givetvis magiskt. Eller blir det? När jag såhär i efterhand går igenom mina fotofiler på datorn så märker jag att bilderna jag en gång sorterat bort som värdelösa eller åtminstone mindre bra oftast är dom intressantaste. Jag förstår varför jag då ratade dessa bilder, det kunde ha varit knasiga miner eller störande objekt i bakgrunden som fått mig reagera. Men nu i efterhand så är det dessa detaljer som får mig att minnas hur det var när fotot togs. Usel skärpa kan inte ta bort minnen, oavsett vad du använder för filter. För er som läser så är det säkert grymt ointressant att veta mina känslor och minnen, men om jag får förklara mig och sedan så kollar ni i era egna skräpmappar så kommer ni att hitta många kort som idag känns mer relevanta än det där perfekta kortet på storgäddan som endast förmedlar en sak..

 NORRLAND

Bild 047Den här bilden är iofs inte så dålig. Den fanns i mappen med bra kort och är en typisk fisketidningsbild som motiv. Gäddan har snygga färger och fångades under harrfiske i vindelälven 2005. Kampen var stenhård i strömmen och gäddan gick fast flera gånger när den skulle landas, vilket jag minns när jag ser grästuvan på wippspinnaren. Jag försöker se mig själv i ögat, vill så gärna se min reflektion där, men det är nog endast önsketänkande? Det är först nästa bild på gäddan som egentligen är mer beskrivande.

Bild 051Det är här minnena kommer. Petri håller gäddan som nu är halvrensad. Ett hemskt kort om man är en gäddkramare. Men för mig så berättar den någonting. Mängden mygg och knott tex. Det var ett helvete att vistas där. Jag minns hur jag lurade dom andra i sällskapet att tro att det var öring dom åt fastän det var smörstekt gädda. Jag minns även vädret, konstant regn mer eller mindre, även fast det ser ut att vara uppehåll just här. Minns till och med viken fastän jag aldrig varit där varken förr eller senare.. Minns även att jag tappade en rulle där någonstans när min rygga gått upp när vi kröp i dom satans buskarna som fanns överallt..

Bild 057Från samma resa hittade jag en bild på kacke. Harrfisket gick åt helvete och vi hittade abborrar i lugnvattnet. Vi var sugna på fisk och någon harr skulle vi inte få. Ett fint kort kanske, men det jag minns från detta var att vi inte hade en aning om vad klockan var eftersom det var mulet och ungefär lika dunkelt dag som natt. Vi åkte in till sorsele för att köpa T-röd till röken men hela staden var öde. Till slut så kollade vi på bilradions klocka som visade 04.20 en tisdagmorgon. Vi trodde det var måndagskväll.. Det slutade med att vi rökte abborrarna med hembränt vi som tur hade tio liter med oss av.. Regnkläderna och myggmössan säger allt.. Bild 070

Men inte hälften så mycket som denna bild. Det var precis lika illa inne i husbilen…

MÖRKER.

DSCN2544En fin abborre men ett uselt kort. Kombinationen bäcksvart mörker och mobilkamera från tidig 2000 tal blev ofta inte bättre än såhär. Vi var inne i digitalåldern och den gamla hederliga kameran med film och fungerande blixt var passé. Jag hade en nokia med 2 megapixelkamera, det var fett. Endast ordet megapixel fick en att bli lyrisk. Det jämfördes megapixlar till höger och vänster och minst en gång i månaden så kom det en ny mobil med lite bättre kamera. Jag minns att det var Anton som tog kortet, men jag minns inte varför vi inte tog ett nytt? Kanske så hade vi som vanligt bråttom att returnera fisken och sedan kolla hur korten blev? Kanske var det här det bästa man kunde åstakomma med tegelstenen till mobil, som dock hade färgskärm. Av någon anledning så minns jag mobilen bättre än fisken. Den var brunaktig med gulddetaljer, undrar om den inte hette 7560 eller något åt det hållet? Men det som stack ut var att nokian hade ett snöre som hängde utmed sidan. Ungefär som en sån där grej turkarna har i sina höga hattar. Mina trevliga kompisar döpte den till transvestitsmobilen, eller transmobilen. Schysst.. Jag minns även mössan som försvann under en ålandsresa, men vad abborren vägde har jag ingen aning om?

IMG_1246Ungefär i samma veva fick jag denna gös. Jag var ute med min kompis pecka som inte är en fiskare. Vi drack några öl och rökte av någon anledning. Att jag rökte är ingen skräll, men den kvällen rökte även pecka som aldrig rökt. Det var bara en sån kväll. Flötmete med löja mitt i natten utan några förhoppningar om fångst. Kameran hade pecka precis köpt och var av digital format. En otrolig pryl som vi använde mer än frikostligt. Jag har fler kort från denna endagarsresa än följande tre år. Vi tog kort på allt och bytte ibland batterier. Jag minns även min farsas hellyhansentröja från 82. Den sitter fortfarande som ett smäck. Jag använde den jämt, men tvättade den inte en endaste gång. Tack för lånet liksom..

DSCN1179Sedan så har vi givetvis den klassiska rengbågsbilden. Det är tidig morgon och Saku har fått en fin fisk. Nu har jag köpt min första digitalkamera, sporrad av peckas fina kodak. Skillnaden var att min pentax kunde ta exakt fem kort innan batterierna tog slut. Jag försökte reklamera den till elgiganten, men dom sa att det skulle vara så. teknologin låg i sin linda och det skulle bli bättre. Hur det nu skulle hjälpa mig i stunden? Resan till rengbågssjön var lyckad, vi fick alla full pott och hade det trevligt även fast det vräkte ned snöblandat regn hela dan och blåste storm. Banksticken i bakgrunden köpte jag från berras för 20 kr. Det minns jag av någon anledning? Minns också att jag drack sofiero den dagen och åt finsk korv med finsk senap. Färgombinationen för powereggen för dagen var röd vit röd..

VÅRFISKE EFTER GÄDDA.

Bild 002Ännu en dålig bild. Skägget är snett, gäddan hänger oproffsigt från ett lipgrip och jag ser väldigt sur ut. Har som vanligt ingen minne om vad gäddan vägde, men jag minns den röda tändaren. Den hängde med i fiskelådan i tio år. Otaliga cigg och brasor tändes med den innan jag tog med den på en finlandskryssning. Givetvis så försvann den halvvägs till finland och ersattes med en klassisk colttändare som inte höll mer än någon månad. Denna dag var det kallt, jag ser snö vid draglådan, men det är just lådan som jag minns bäst. En skitlåda som inte rymde mer än en handfull med zaltwobbler som alltid var hopplöst intrasslade när det skulle bytas färg. Det var min zaltlåda. Man kunde inte vara en seriös gäddfiskare om man intye hade en hel låda med zaltwobbler i olika färger. Om sanningen ska fram så var det en av dom få wobblerna som man med fördel kunde kasta med 11-fots haspelspö som vi ser till vänster i bilden. jag har på mig min första flytoverall. Den inhandlades när jag fortfarande vägde 70 kilo och blev hopplöst trång när man började jobba inom industri. Mycket stillasittande och kortspel. minns att min betydligt äldre arbetskamrat Markus sa att ”-man blir grov när man jobbar inom industri”. Och tänka sig, han hade rätt då jag några år senare klockade in på manliga 95 kilogram. Om inte annat så syns det på flytoverrallen..

Bild 009Till slut den magiska stunden när storgäddan har huggit. Det råder stress på gränsen till panik i båten. Saku fångade gäddan, Ronnie rattade båten och jag tar kort. Kortet har många år på nacken och lipgripen är fortfarande med i leken. Året därpå skrotades den och ligger fortfarande som en relik i någon låda. Ingen bra bild, men den fångar stunden, när det svänger från lojt kastande till organiserat kaos. Alla vet sin roll i båten, vem som väger, vem som fotar, vem som krokar av och vem som håller båten i styr. Det behövs inte dirigeras utan kommer automatiskt. Helt plötsligt så förvandlas vi till en väloljad maskin som bara gör allt i blixtens hastighet, och vips så är stunden över. Tomhet råder, cigaretter tänds, thermosar kommer upp och man pratar igenom det som precis hänt. Hugget, kampen, att gäddan var smal eller tjock. Men faktum kvarstår, den kunde alltid på något sätt ha varit större om gud varit god..

Bild 016En sista bild, sen får du simma tillbaks. Vi säger alltid att vi ses nästa vår, men vi ses aldrig igen..


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s