Storgäddsjakt i norrland del 3

DSC_1214

Jag hajar till. Tycker att någonting låter, somnar om. Det fortsätter att låta, jag hajar till igen, vaknar. Mobilen surrar och blinkar på golvet. Jag stänger av den, undrar hur jag mår? Känner efter. Märker att jag mår bra. Var är jag, hur hamnade jag här? Tankarna snurrar en stund innan jag förstår att det är morgon. Sista dagen för fiske efter storgäddan i norrland. Jag är nu klarvaken. Pigg. Alert.

SISTA DAGEN: MORGON

DSC_1159

Det är fortfarande halvmörkt ute när jag rumlar upp för trapporna till köket. Klockan är några minuter över sju. Jag hör inte Jocke. Sover han fortfarande? Jag går förbi toaletten på väg till köket, halvstannar och undrar om jag ska gå in, men suget efter kaffe tvingar mig framåt. Jag ropar efter Jocke. Inget svar. Koncentrerar mig på att koka kaffe istället. Efter en stunds tankeverksamhet och letande så kommer jag på att han förvarar kaffet i kylskåpet. Det sista stället jag skulle leta efter kaffe. Han gillar sitt kaffe färskt, jag föredrar mitt snabbt. Tid verkar inte vara lika viktigt häruppe.

Efter en stund så kommer han ut. Klädd i underställ. -Godmorgon. -Godmorgon, bra supet igår svarar han. -Vi är duktiga på att supa. Jag suger lite på orden, vem säger sånt? Det är ju brilliant egentligen, för fiska kan vi tydligen inte göra. Värmer att vara duktig på något. Vi dukar upp frukosten. Kokta ägg, jos, kaffe, bröd, pålägg, mjölk. Allt ekologiskt. Får dåligt samvete. Han drar sitt strå till stacken. Är en förebild. Jag borde ta ett snack med mig själv om detta.

Rullen står kvar på bordet. Jag kollar på den. Det blev inget rullprepp tydligen. Vi hade för kul, på tok för kul. Vem vill avbryta något sånt för att laga en rulle som man innerst inne hatar med hela sitt hjärta. Det kanske var bra att den gick sönder? Jag tar upp den, testar frikopplingen. Tvärstopp fortfarande. Testar några gånger till, snurrar på spolen. Den börjar lossna när man vickar på spolen märker jag. Det får duga om vi ändå ska trolla. Får köra med tummbroms och lösare inställd slirbroms. Äger ingen reservrulle, hatar ju den jag har redan. Vill ju knappast ha två likadana..

-Hur mår du idag egentligen? -Bakis?

-Nä, faktiskt inte. -Mår jättebra. -Du då?

-Lite seg, men inte bakis. Hade lite lucköppning imorse dock.

-Lucköppning?

-Minnesluckorna.

När du inte är bakfull fast du borde vara bakfull. Då är du oftast fortfarande full…

DSC_1269

Det börjar ljusna. Sjön ligger blank, dimman sveper över den. Har fortfarande sjön i sitt grepp. Andra stranden syns inte. Marken är vit av snö och frost. Temperaturen ligger på 4-5 minusgrader. Det riktigt luktar storgädda.

-Fy fan vad kallt det är. Har dina kläder torkat?

-Nej, på golvet torkar inget.

-Inte på mitt golv heller. Satan vad kallt det är.

Vi sitter i båten. Ser ut över sjön som fortfarande är täckt av dimma. Vart ska vi börja? Det är spegelblankt, så vi är fria att åka vart vi vill. Vi börjar med kanten. Trollar djupgåande sjunkande wobbler över botten där det sluttar snabbt från tre till 30 meter. Sjön är som en wokpanna tänker jag. Djup, karg. Ska gäddan stå någonstans så är det vid kanten. Hyllan. Elmotorn får båten att glida ljudlöst sakta genom dimman. Mina fina handskar från estland, fortfarande blöta efter simturen håller krampaktigt i spöt. Tummen på spolen. Jag är spänd, vilken sekund som helst så ska det hugga våldsamt, brutalt. Men ingenting händer förutom att mina händer börjar domna. Spöringarna är fastfrusna och kräver lite jobb. Jockes lina är stelfruset. Ännu mer fördelar med ambassadeur. Vad är det för fel på nylonlina helt plötsligt?

Vi trollar som gudar. Rundar uddar, följer djupet. Vi kör över heta platser flera gånger. Ser fisk på lodet. Byter drag. Byter färg. Sedan byter vi djup. Ingenting, nada! Vi åker till andra sidan, likadant där. Inte ett skit. till slut så ankrar vi upp på en plats där abborren står på vintern. Provar jigga. Det är ju vinter, bara ingen is. Nåt ska vi väl kunna få?

DSC_1262

Båten är full med löv som fryst fast i durken. Jag tar fram öskaret och börjar jobba. Vill uppleva blodflöde i mina fingrar en sista gång. Jocke börjar dropshotta, jag plockar fram fiskjiggen. Har svårt med nymodigheter. Men inte ens nymodigheter hjälper. Det är otäckt dött. Både på land och i vattnet. Jag börjar drabbas av huvudvärk. Men ingen fara än så länge. Vi snackar fiske. Peppar varandra till allt mörkare tankar. Övertygar varandra att det inte kommer att hugga. Förmodligen någonsin igen. Det är första tecknet av desperation. Steg två är ofta att göra det motsatta av sunt tänkande. Tex att köra med poppers över frivattnet. Man brukar kunna hamna där till slut.

Vi matar på med jiggarna. Pratar politik. Då vet man att botten är nådd. Har man ingenting annat än politik kvar så är det kris. Vi måste komma ur det här. Snabbt.

Kaffet värmer dom frusna fingrarna. Jocke äter ett fruset ägg, jag hoppar över, Bra för potensen visserligen, men det finns väl gränser. Vi bestämmer att fortsätta trolla till viken för att sedan kasta av den grundligt. På väg till viken så kommer snön. Det snöar ymnigt. Perfekt. Nu hjälper inte ens politik.

DSC_1268

Väl framme i viken så slutar det att snöa. Vi kastar, Jocke med en hel rulle och jag med en trasig. Varje kast kan utföras först efter en ritual som går ut på att runka en spole fram och åter innan den släpper. Jävla skitprylar, kan inte ens gå sönder ordentligt. En haspel är perfekt tills den bara skär ihop en dag. Inga mellanting. Av eller på. Jag tar av mig dom stelfrusna handskarna från estland, stoppar händerna i fickan för att värma dom. Hittar ett snustorrt par fiskevantar där. Jag är en idiot…

Jag kastar mot djupet, fiskar nära botten, sakta sakta. Huvudet bultar friskt. Det har gått fyra timmar, men ingenting händer. Hur kan det ens vara möjligt? Sjön är ju proppfull med gädda. man kunde väl åtminstone ha felkrokat en? Men viken är och förblir tom. Ett mirakel.

Vi tar sikte på nästas udde. Tombas udde. Uppkallat efter mig efter en orgie i gäddor och abborrar för endast några månader sedan. Idag förmodligen lika öde som kyrkan en onsdag. Vägen dit kantas av sten och tre meter vatten. Jocke trär på en swim whizz, jag en westinare. Playtopuss eller vad den heter. Den ser loj och trött ut medans Jockes fina klassiska drag simmar som en speedad försäljare. Nu snackar vi kontraster. Vi trollar mot udden. Pratar namn. Bestämmer att om man heter Brasse eller Sonny så får man det svårt i livet. Skulle aldrig köpa en bil av någon som heter Brasse. Vi skrattar. Udden närmar sig.

Helt plötsligt så rycker det till i spöt. Jag gör mothugg och till min förvåning så är det fisk på. Äntligen skriker Jocke så högt att renarna på fjällen riskerar att få missfall. Jag drillar med min ambassadeur och dirigentpinne. Härlig känsla, känner inte ett piss. Det viktigaste är ju trots allt bilden och snacket, inte drillningen. Den tjocka flätlinan orkar knappt skära igenom vattnet. Vi ser fisken, den är riktigt liten.

DSC_1276

Men det är en viktig fisk. En av dom viktigaste i mannaminne. Det är mer än endast en gädda. Det är stolthet, tomhet, timmar i kyla och regn som dinglar hopplöst fast i wobblern. Hade jag ägt en huggkrok så hade jag använt den. Jocke bränner av kort i ett tempo som jag aldrig upplevt förut. Det är ren glädje. Jag lyfter upp gäddan och vilt jubel utbryter. Vi lyckades till slut. Kroktången är försvunnen, trekroken sitter djupt. Jag öppnar en öl, bjuder Jocke av sin egna öl, men han kan inte dricka då han måste hålla sig nykter för att kunna köra oss till systembolaget senare. Tråkigt, men han är lika glad för det. Jag poserar, håller gäddan uppe i båten på tok för länge, men det spelar liksom ingen roll just nu. Jocke bränner av kort i serier från alla vinklar.

DSC_1285

Gäddan simmar konstigt nog iväg efter en stund. Vi strålar ikapp med solen och pulserna av mitt bultande huvudvärk. -Fan mannen, vi lyckades. Messar Stefan att det är fisk i båten.

Vi inser att våran resa gick från höga förhoppningar via en depression till att bara fånga en fisk på krok. Innerst inne visste vi att det inte skulle bli någon storgädda. Ja innerst inne visste vi att vi inte skulle få någonting alls. Det är inte vikten som är det viktiga, det är målet. Att kunna med flaggan i topp kunna avbryta fisket en stund senare och åka sex mil för att handla lite gott dricka till min sista kväll här i norrland för denna gång. En kväll som kom att kantas av finsk tango, kortspel, trolleritrick, brilliant mat och jävligt fint sällskap hemma hos Stefan och hans fru. En blöt kväll, men det var vi fan värda.

Jag ser ut genom tågfönstret. Det snöar, det är is på sjöarna. I väskan ligger en trasig skitrulle och huvudet känns tungt. Tio timmar enkel väg. Tjugo totalt. En gädda. Var det värt det? Var det värt två semesterdagar och nån tusenlapp i respengar. Utan tvekan! Skulle göra om det imorgon om jag kunde..

 

Det är först när klockan ringer på måndagmorgon man vet om helgen varit lyckad eller inte…

 


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s