Fiskeåret 2015. Mört.

DSC_1017

Även fast fiskeåret är långt ifrån slut så tänkte jag så sakteliga börja knuta ihop säcken och summera resultaten. Inte för att vi har några enorma troféfiskar att skryta med, men det är ju inte heller det som vi lagt vårat krut på under året. Huvudmålet för i år är att ”lära” sig att fiska efter nya arter, utveckla det man redan ”kunnat” och testa en del nya saker. Det finns liksom ingen poäng att åka 100 mil till något kanonvatten om man inte ens klarar av att fånga fisk i sina egna och betydligt mindre fiskade vatten. Målsättningen har för första gången inte varit gram och centimetrar utan att fiska bra i olika situationer. Lär man sig grunderna så kommer resultaten automatiskt. Visst, det där med vikt finns alltid i bakhuvudet, kan vi hitta stor fisk i trakterna så har vi fiskat efter dem, men vi har inte rest land och rike runt efter gram.

Jag ska försöka förklara lite vad jag/vi gjort rätt (eller fel), art för art. Bla mäskning, beten, platser, årstider och utrustning ska analyseras utan att för den skull bli totalt anal kring detaljer. Kanske kan någon yngre förmåga plocka upp ett eller annat användbart? Det är iaf tanken med det hela. Blir även en del om fiske efter nya arter och hur vi tänkt innan vi fiskat och hur vi sedan har gått vidare när ny information kommer efter varje pass.. Vi börjar med mört.

IMG_20150513_185155När isen släppte och det började finnas såpass mycket öppet vatten att man kunde göra av sig med meteångesten man samlat på sig under vintern så slog vi givetvis till direkt. Första passen för året är det inte sällan frågan, om man får någonting, och inte vad man fångar för något? Fiskar som ruda, sutare och karp kan kännas meningslösa att fiska efter. Man kan fånga sutare eller karp i mars, men det är knappast värt att satsa på dem utan fiska efter någonting som känns lite hetare. Mört och sarv tillhör dessa fiskar. Dom hugger alltid, vinter som sommar och är ett finfint sätt att bara komma ut och rigga upp spöna efter vintern. Knixet är oftast bara var man ska börja leta efter dessa fiskar. Hittar man dom så fångar man dom, svårare än så är det inte. DSC_0578Då det fortfarande är kallt i vattnet så kan mäskning med enorma mängder majs eller andra beten vara mer av en nackdel. Fisken mättas fort och huggtiderna kommer mer i små intervaller än som på tex sommaren under dygnets samtliga timmar. Här har vi aldrig heller märkt några större skillnader på mäsk. Det mesta funkar och det är egentligen skitsamma om du silar mäsket arton gånger eller inte. Jag ser det mer som ett gyllenne läge att bli av med gammal klumpig mäsk innan det riktiga fisket börjar. Nu fiskar man endast för att komma igång med säsongen. Inte sällan så verkar skymningen vara en het tid. Vaför har jag inget bra svar på, och egentligen så bryr jag mig inte om det heller då det inte är på liv och död vid denna tidpunkt på året. Enligt oss så är senhöst och en bit in på vintern tiden då den stora ska upp, ju senare på året desto bättre och tvärtom. Av någon anledning så har vi aldrig fångat en riktigt stor mört på våren. Fast om sanningen ska fram så har vi nog aldrig försökt heller då det finns andra och mer intressanta fisken som startar i månadsskiftet april-maj. Betet är till 95% majs i alla dess former, men är det riktigt jävla segt så kan en lövmask plockas fram. Maggots borde fungera bra med.DSC_0728Där årets första resor gjordes så finns det en hel del sarvar. Då fiskarna har liknande vanor så riktades fisket mot bägge arterna. All fiske bedrevs på botten, antingen genom flötmete med överdjup eller med gammalt hederligt bottenmete. Innan året så hade vi egentligen inga större målsättningar för just mörten, den kom krypandes med tiden för att kulminera för min del runt månadsskiftet oktober-november och pågår ännu. Fisket efter mört sitter i ryggraden och ses mer som ett komplement mellan passen eller som bonusfångster under sarvmete. Då mörten är en av dom få arterna vi faktiskt har stora exemplar av i ett flertal sjöar och åar i trakterna så har vi ”fått nog” av mört under tider tex sutarna eller iden är på g. Saku har en mört över nio hekto som pb och jag ligger strax under och båda har fått ett antal över 8 hekto genom åren. Så vikt var faktiskt inte det som drev oss till en början av året. Dock så vore ju en mört på över kilot tacksamt, den finns där, men det gäller att satsa lite.DSC_0691Allt eftersom säsongen löper så kommer det oundvikliga att inträffa. Du kan mäska med en lastbil och inte mätta dessa ätmaskiner. Ibland kändes det som att det var fifty-fifty majs och mäsk i baljan. Fisken började läggas mer och mer till nattpass för att minska antalet småmört. Men fortfarande så kunde det vara en plåga när ett stim med trehektosmörtar invaderade mäskplatsen. Speciellt vid sarvmete. Vi började att mer och mer fiska med nappalarm med boilies så stora vi bara vågade. Dessa spön lades ofta kring mäskplatserna där vi märkte att större sarv och mört ofta uppehöll sig av någon anledning. Under tiden så flötmetade vi över mäskplatsen. Både sarv och mört är grymt sugna på söta beten, så att boosta krokbetet blev mer eller mindre standard. Oftast så färgades även majsen röda eller svarta vilket gav mycket bra resultat när man har många fiskar på mäskplatsen. Boilissarna på bottenmetsspöna kördes även dessa oftast i söta smaker som jordgubb, tutti frutti, appelsin och framförallt kokosnöt som har under två säsonger varit den smak som levererat bäst. Inte sådär att man tror att den är bättre, utan klart klart bättre än dom flesta andra dofter.DSC_0995Fisken hittade vi oftast kring 1,5 meters djup. Både i sjöar och åar. I sjöar verkar dom kunna simma lite här som där och lätt kunnas mäskas över en fläck. Åarna brukar vara bäst när det strömmar hårt och är steningt och grusigt. Mörten är karpfiskarnas öring och står i långt hårdare strömmar än dom flesta tror. 90% av samtliga mörtar över 700gram har vi fått på platser med stenbotten och hård ström. Finns det en vik i strömskanten så är det med all säkerhet den sämsta platsen för mört i våra trakter. I med grejorna mitt i strömmen är melodin.DSC_0776Då mörten egentligen hugger på det mesta så har vi inte haft några stora problem att hitta beten som fungerar. Däremot så hittar vi smaker som funkar bättre. Som jag nämnde, söta dofter/smaker på betet, men även för mäsk. Dynamite baits coconut mäskblandning är mäsket som överträffat alla förväntningar. Det började redan under en vinter då saku använde det mäsket som lockbete i sin mörtstuga och märkte att det drog fisk utav bara helvete. Vi började givetvis labba med den även under metet bara för att märka att det var helt fantastiskt bra. Inte bara effekten, utan även konsistensen. Hyperbra för swimfeedermete. Både methodfeeder och vanliga papiljottfeeders. Lagom bindande för att kunna fiskas med i hårt strömmande vatten runt 1,5-2 meters djup utan att spricka direkt vid ytan. När den sedan spricker så löses den upp otroligt fint utan klumpar. Det blir ett perfekt ”moln” som verkligen lockar. Speciellt vid strömmande vatten. Jag tror att det är mäskets egenskaper som gör den så bra, inte bara doften. Just mäskets egenskaper har vi lagt mer vikt på under året. Efter att ha metat ruda vid fötterna på grunt och klart vatten så insåg vi hur olika mäsk reagerar. Dels när det passivt ligger vid botten och dels när det kommer fiskar och petar i mäskhögen. Ett mäsk som inte klumpar och som ”dammar” lockar mer, mättar mindre eller inget alls verkar göra fisken mer aktiv på mäskplatsen. Det luktar gott, men ingenting följer med in i munnen förutom partiklarna och beten. Det verkar som att fisken simmar runt mer och triggas av doften. Den blir aktivare med matsökning och du har enklare att få hugg då den simmar runt. Gäller förmodligen dom flesta fiskar?DSC_0775På hösten gick jag in i mitt mörtläge och bestämde mig att söka efter fisk på en ny sträcka vid eskilstunaån. Det började bra med en sjuhektos på första passet. Sträckan jag valde hade allt jag vill en bra plats sa ha. Hård ström. stenbotten och minimalt med växtlighet. Djupet var även del fin runt 1,5-2meter. Det var nu jag började med att labba med dels mäsk och dels dofter. Jag sökte av sträckan med endast vanligt bottenmete utan mäskning. Mäskar du så kan du dra in fisk på ”fel” ställen. Jag resonerade, att hitta vart mörten stod utan mäsk, för att sedan börja mäska. Den perfekta platsen hittades under ett träd vars grenar gav skydd mot ån. Både ström och djup stämde samt att på botten så låg det ett flertal väldigt stora stenar.DSC_0961Efter flera pass så märkte jag att doften betaine levererade mindre småmört och fler stora. Varför vet jag inte riktigt, men en förklaring kan vara att doften egentligen inte passade mörten, så den mindre fisken ratade den och några större exemplar sög i sig den i brist på annat? Det här är anledningen till att labba med dofter. Du får resultat, väldigt olika resultat till och med. Men varför det är så får du pussla ihop själv. Man får gråa hår innan man är klar kan jag säga. Jag gjorde dock valet att köra med betainespray på nio av tio kast hela hösten. Den funkade fint och gav mig några bättre mörtar till slut. Dock ingen riktig gris, men ett gäng mer än godkända mörtar.DSC_1000DSC_0794Under senhöst, dvs november och framåt så har jag egentligen inte sett några tendenser att aktiviteten skulle ha minskat nämnvärt. Fångade mycket mört under färnafisket första helgen i november. Då har flera redan packat ihop för säsongen, och det är fel väg att gå om man vill fånga stor mört. Man fångar mycket mört under pimpelturer, så då kan man meta dom tills isen kommer, garanterat!

DSC_0025Under senhösten går jag dock ner till att endast mäska genom swimfeedern. Mindre majs i mäsket om det inte hugger konstant.

Övrigt. jag kör linor från 0,15 vid stilla mete till upp till 0,23 när det är svårare förhållanden som stark ström och större vikter på feeder tex. Bonusfångster under mörtmete är ofta sarv, sutare, brax och björkna. Gäddproblem är vanligt. Kör nästan alltid två majs på en krok storlek 12-10. Även vid trögt fiske. Dels så pillas ofta andra kornet bort och dels för att jag aldrig märkt att det på något sätt skulle ha varit sämre med två korn. Tvärtom, jag vill gärna tro att ett lite större bete fiskar bättre efter större mört. Den är riktigt glupsk. En märklig sak i sammanhanget var att drennans wide gape kroken funkade pissdåligt med massor av bommade och tappade firrar, varav några stora. Byte till en gammal hederlig kamasan b980 (eller vad den heter) gjorde susen och allt blev bra igen. Väldigt märkligt. det är första gången jag upplevt krokproblem av det här slaget. Speciellt när drennans wide gape är annars en riktig kanonkrok för det mesta. Ja förutom mörtmete då..

Några större målsättningar hade jag egentligen inte inför säsongen, men jag lyckades ändå att lära mig en hel del om mäsk och dofter och hur effektiva dom kan vara när man labbar lite. Nästa år ska jag nog satsa lite mer på just mörten och försöka hitta ett sätt att isolera den större fisken. Det är egentligen det som är det ständiga problemet..


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s