Fiskeåret 2015. Karp

DSC_0934I år fick vi chansen att fiska karp. Få förunnat. En dröm som blev sann? Nja, kanske inte riktigt så, men det var med stort intresse vi gav oss in i leken. Hade vi fått samma chans när vi var 17-18 bast så hade det säkerligen sett annorlunda ut idag. Men när man pressar 40 så har man, tror jag, lite distans till det hela. Det finns liksom tre sätt att fiska efter karp, Maniskt, som vilken fisk som helst, eller inte fiska alls. Alternativen ett och tre är enklast. Vi siktade på alternativ nummer två.

Många frågor snurrade i huvudet när vi äntligen fick klartecken att köra. Jag kände mig strandsatt. Jag äger väl inga karpgrejor tänkte jag. Vad behöver man ens för att fiska efter karp? Några spön, lite beten och en jävla massa fritid. Alla dessa konstiga saker som karpmetare använder fanns inte i mina lådor. Så jag fick klara mig utan. Saku sa något som fick mig att tänka till. Karpen är endast en fisk. Det fick mig förstå något som en del folk i karpsvängen förmodligen glömt för länge sedan. Karpen är ju trots allt endast en fisk, därifrån ska man utgå.

Efter dessa magiska ord så kändes det betydligt enklare. Så illa som jag hade sovit natten innan hade jag inte gjort sedan dopingskandalen i lahtis. Men nu var det andra bullar. Nu sket jag gladeligen i att jag inte hade karpbrallor, karpfrissa eller ens ett sånt där hårigt bottenmetssänke som ser ut som en aptestikel. I med helt vanligt fiskmäsk i form av marine halibut eller praktiskt taget vad som helst man hade liggandes i lådorna.DSC_0201Som bete valde jag fejkmajs. Varför? Jag hade inga boilies. Jag hade väl glömt att köpa såna, och en massa andra saker som kunde ha varit användbara. men nu fick det vara som det var. Saku var bättre förberedd. Antingen så hade han i smyg köpt på sig karpgrejor eller så hade han av någon anledning bara haft såna liggandes hemma?DSC_0245Jag satsade på sutarupplägget. Method feeder. Det fick helt enkelt bära eller brista. Ett första pass blir ju alltid fel hur man än vrider och vänder på det. För det första, vi skulle inte få någon karp. Det har jag både läst och sett filmer om. Första karpfisket får bara inte lyckas, då spricker alla teorier som har tagit årtionden att konstruera. Och för det andra, även om du mot förmodan skulle få en karp så handlar det endast om röta. och sedan så är du beroende av karp livet ut. Detta har jag också läst om.

Första passet fick jag fyra stycken på ett par timmar, och saku någon till..DSC_0793Det dom glömt att nämna i dessa karpfilmer och tidsskrifter är det faktum att hur bra du än fångar och fiskar så ska du alltid krångla till det. Karpfiske verkar vara motsatsen till logiskt tänkande. Jag hade verkligen haft osannolik flax det första passet, eller bara fiskat bra. Eller kanske en kombination av båda dessa faktorer. Jag vet inte vad, men nu gick jag in på riktigt att förstöra för mig själv inför kommande fisken. Jag köpte på mig saker jag än idag inte vet vad det används till? Än mindre varför dom används? Men det tillhör standardutrustningen hos varje seriös karpfiskare. Så jag köpte det.

Varför ska man ha såna aptestikelsänken tex? Förklaringen jag fick var att karpen lär sig hur en vanlig blysänke ser ut och lär sig skygga för dem. Om detta stämmer har jag ingen aning om? Men om samtliga karpfiskare använder testikelsänket, då borde väl ett vanligt blysänke vara något dom aldrig sett? Och varför skulle inte karpen lära sig känna igen ett testikelsänke? Är dom magiska?

Och på samma sätt fortsatte det genom hela katalogen. Precis allt som jag ägde och använde till vanligt mete kunde jag lika gärna ha dumpat i sjön. Det finns metgrejor, och sedan så finns det karpgrejor. Helt plötsligt så dög inte vanliga sänken och linor. För att inte nämna beten. Jag köpte på mig saker, testade, studerade, fångade allt mindre karp. Helt planenligt. Sakta men säkert började jag glömma Sakus magiska ord. Karpen är endast en fisk. Efter några månader så var karpen inte längre endast en fisk. Det var en karp. Då fick jag nog. Tappade intresset och gick tillbaks till methodfeeders och fejkmajs. Slarvigt knutna hair-rigs där betet inte slickade kroken, som nu inte längre var av karpmodell.DSC_0768Vi började lida av tristess. Fiskade andra fiskar under tiden vi väntade på karphugg. Började ha kul igen. Fångade sarvar och rudor, fikade och drack kaffe. Det började likna vanligt fiske igen.DSC_0818Ibland fångade vi några karpar. Ibland inte. Men sarvmetet och rudorna gav oss fina minnen mellan nappen. Kanske rent av finare minnen än karparna. Vi mäskade i ytan, lärde oss sarvarnas beteende. Dom kom vissa tider, hade vissa huggperioder och fångades på vissa ställen runt sjön. Vi lärde oss mer av rudor än samtliga rudapass och all litteratur sammanlagt. Fångade några, bommade några. Allt medans vi fiskade karp. Vi hade skitkul. När det högg en karp så blev man nästan sur. Det störde det roliga..DSC_0799Det var här poletten föll ner. Jag fiskade inte karp. Jag hade gått rakt in i karpfällan. Köpt på mig en massa skit som låg på botten och skrotade. jag studerade sarvar och rudor, gjorde allt i min makt att fånga dessa fiskar. Provade mäsk, beten och dofter. Hade skitroligt. Det var väl såhär man skulle fiska efter karp? Jag orkade nu knappt veva in och ”inspektera riggen” längre. Det var så jävla meckigt att få ut allt igen. Dom bara låg och samlade damm på sjöbotten. Snacka om att misslyckas totalt. De första passen fiskade vi aktivt efter karp, sedan så slutade vi fiska. Det förklarade ett och annat.DSC_0239Saku började fånga karpar i ytan. Hysteriskt roligt var det. Man fick studera deras beteende. Ibland tog dom två, kanske tre bitar från ytan och simmade sedan vidare. Andra dagar kunde dom efter mäskning bara bli oräddare och ploga i ytan efter beten. Det gällde att fiska smart. Se och studera lite innan man kastade ut. Planera avstånd och mängd ytbeten innan man gjorde något. Bottentacklen finslipades. Så simpelt som möjligt satsade jag på. Och det funkade. Mäskning testades fram liksom olika platser där vi visste karparna patrullerade. Som ”vanligt” mete alltså. Använda hjärnan, söka efter fisken och notera deras beteenden.DSC_0988Under hösten så fick vi anpassa oss litegrann. Lite mindre mäsk, lite mer spridda beten. Fisken rörde sig inte på samma sätt, så vi fick röra på betena. Men faktum kvarstår, en spegelkarp är fortfarande en grymt ful fisk. Ingen fisk blir vackrare av att se ut som en halväten nachotallrik. Men fjällkarpen är en riktigt vacker historia.DSC_0223Jag personligen tycker att fiske ska vara roligt. Ingen fisk ska få någon särbehandling eller status att vara något speciellt. Det är vi männislor som bestämmer reglerna. Och hur långt har vi egentligen kommit när det kommer till karpfiske? Enligt mig så har vi gjort något som i grund och botten är grymt spännande till någon form av överklasslotto. Man sitter jävligt bekvämt där man sitter och är totalt oförmögen att röra på sig en endaste meter åt något håll. Man väntar och väntar, och sedan så kanske någon stackare till slut hugger och man blir hjälteförklarad vid strandkanten av likasinnade. Fan roger, välförtjänt. Du har ju suttit här hela våren utan hugg.. Det är fan inte välförtjänt, på vilket sätt gjorde roger någonting alls för att karpen skulle hugga på just hans chiliboilie? Förutom att kasta ut den då.. Så kände jag mig iallafall. jag hade fan inte gjort någonting alls för att öka mina odds. Det var endast ren och skär tur, ingenting annat.DSC_0912Låter kanske lite hårt att klanka ner på karpfiske på detta sätt. Men jag har fiskat en sjuhelvetes massa rengbåge vid put and takesjöar, och jag insåg till slut att det för min del var ingen skillnad alls. Förutom alkoholen då. Felet var endast mitt. Karpen är fortfarande endast en fisk, och agerar som en. Den har inga superkrafter, men kan givetvis efter år av drillande bli svårlurad. Men just då så gäller det ju att fiska smart. När allt detta gick upp för mig så blev det genast mycket roligare. Inte minst mentalt. Just den mentala biten är grymt viktig, iallafall för mig. Just roligt är någonting jag ska satsa på nästa år. Varför fiska om det inte längre är roligt? Att sitta blickstilla och vänta på någonting som inte kommer att hända är fan inte roligt. Då kan jag istället ha roligt medans jag väntar på det som inte kommer att hända. DSC_0790Allt detta kanske är standard inom karpfiske? Jag vet inte? Är bara någon som helt plötsligt fick en chans att fiska karp. Hade jätteroligt som sakta blev till skittrist, för att sedan bli roligt igen. Kanske så fattar jag inte detta, eller så har jag missat någonting jävligt uppenbart för alla förutom mig?

Jag ska krypa till korset, jag köpte en jävla massa karpprylar till nästa år. Bland annat sån där krympslang som jag än idag inte fattar vad det ska vara bra för och aldrig haft behov av förr? Och tre nya spön, samt en rod pod… Och såna där konstiga krokar.. Men är det inte roligt så får jag sälja dom till någon självplågare som har obegränsat med fritid att spendera vid strandkanten.

Det jag lärde mig 2015 om karpfiske är följande. Karp är skitroligt, fortsätter mer än gärna med det. Men jag är skittråkig och lättlurad. Jag känner mig tvungen att ha vissa saker och göra på ett visst sätt som jag inte alls vill. Sedan så mår man piss och känner sig mer nöjd med en sarv i trehektosklassen än en karp på sex kilo. Jag känner att jag förtjänar sarven, men inte karpen. Men det ska jag ändra på till nästa år.


2 reaktioner på ”Fiskeåret 2015. Karp

  1. Du summerar ganska ordagrant min egen filosofi. Själv nöter jag Gäddmete. Något jag är heeeelt ny på. Med den utrustning jag äger. Kompletterat med lite tafsar pga Gäddan ser ut som en explosion i ett sågverk i munnen. Men jag fick en Gädda på första utkastet. Med en hastigt ihopknypplad flötesrigg. Sen har jakten gått vidare. Inte fångar jag några MÄNGDER. Men jag lever på hoppet och det faktum att jag fortfarande längtar efter att se flötet sticka iväg.
    Bra skrivet dessutom. Lättfattligt och med glimten i ögat. Fortsätt så!

    Liked by 1 person

    1. jag har märkt att det finns ett behov att läsa om fiske på ett okomplicerat sätt. allt för många känner sig osäkra på mete då det verkar vara ett prylbögeri utan motstycke. men det behöver det faktiskt inte alltid vara.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s