Fiskeåret 2015. Sarv, ruda och färna.

Som varje år så har man vissa arter där det bara ska putsas rekord, men det verkar aldrig hända. För oss så är sarven en sådan fisk. Vi har ett par sjöar där det simmar omkring stora sarvar. Men för att vara en så enkel fisk att fånga så har dom varit omöjliga för oss att nå. Jag vet inte riktigt varför? Vi gillar att fiska sarv, vi lägger ner mycket tid på sarven och vi fiskar bra. Men det vill sig inte av någon anledning? På ett sätt så är det väldigt befriande att misslyckas, man blir inte mätt på storsarvar i våra skor. En försvårande faktor i det hela är att vi i eskilstuna inte direkt är bortskämda med stor sarv. Våra vatten suger om man gillar att jaga gram, och det gäller nästan samtliga arter. Småsarvar har vi däremot gott om, men det hjälper inte oss. För att vara tydlig, en stor sarv för oss är en fisk på över kilot. Ingen jättefisk, men för oss så är det en magisk gräns.DSC_0827Sarven är väldigt tacksam att meta. Den hugger året om och har inga som helst krav på någonting alls egentligen. Ser du en sarv simmandes så är det bara att kasta i stort sett vad som helst framför fisken och den kommer att hugga. Så vad är problemet då?

Jo, dels så är dom stora sarvarna få, och dels så är dom mindre sarvarna otroligt många. Att välja ut en stor bland tusen små är nästan omöjligt. Vi har provat stora beten, men det hjälper inte heller. Dom små ger bara inte upp. Så lösningen har varit att fiska mycket under nattetid. Vi har både flötmetat och bottenmetat. Provat varenda bete vi kan tänka oss. Allt från popcorn till öronproppar har gett sarv, ibland riktigt hygglig sarv, men den stora har undgått oss år efter år. Det har gått troll i maskineriet helt enkelt. DSC_0999Att förklara hur man fiskar sarv är även det svårt då man inte kan misslyckas med att fånga dem. Dom små dvs.

Under sommarens karpfisken så märkte vi helt plötsligt att sjön även innehöll sarv. Inte så våldsamt många, men större. Dom kom allt som oftast när det började skymma och började plocka karpmat från ytan. Vi var givetvis inte sena att lägga ner karpfisket och börja fånga sarvar. Varje kväll upprepades scenariot, och varje kväll stod jag beredd med flötet. Vi började nosa kilovikten tills en vacker dag då saku fångade till slut en fisk på över den magiska gränsen. Han bad sin son att hålla håven med fisken i så att han kunde plocka fram kameran och vågen. När bilden sen skulle tas så fanns det inte längre en sarv i håven. Grabben tyckte väl att det inte var dags riktigt ännu att spräcka vallen, så nu får vi sikta in oss på 2016 istället. Det ser jag fram emot!DSC_0725Rudan är däremot ingen rolig historia alls. Den tillhör den kategori fiskar som har otroligt svårt att bestämma sig för att äta eller att inte äta? Vissa finner detta faschinerande och rent av spännande, jag finner denna egenskap som onödig och frustrerande. Rudan är ingen vanlig fisk i våra trakter och därav så har vi inga jättemeriter från området. Det är våldsamt enkelt att snöa in sig på rudmete. Men det kräver sin man. Man måste vara beredd att satsa mycket tid på en fisk som man sedan till slut fångar en halvmeter från strandkanten. Det är inga dramatiska fajter, det är egentligen det minst dramatiska formen av fiske man kan överhuvudtaget kan tänka sig. Ruda är ingenting för den adrenalinstinne actionpundaren. Djupa människor fiskar ruda har jag förstått. Folk som njuter av den mentala fighten mot en fisk som inte har speciellt bråttom. Så renodlade rudapass pallar man inte många av på raken. Men det är en väldigt rolig fisk att fånga och fiska. Förutsatt att man har tid och ett behov att varva ner från tex jobbet eller frun.DSC_0727Men att rudan skulle vara en skygg fisk har vi inte märkt ett dugg av. Dom fiskarna vi fick såg vi nere i vattnet. Vi kunde obehindrat knalla runt på stranden utan att dom stördes nämnvärt. Ibland simmade dom lungt ut på lite djupare vatten för att sedan återomma inom en minut. Vi kunde från första parkett beskåda den plågsamt långsamma ätritualen när ett tiotal rudor mumsade i sig både mäsk och beten. På natten så kunde man lysa ner i vattnet med en stark ficklampa och placera betet tre centimeter från truten och bara vänta på att den skulle suga i sig masken eller snigeln. Spännande och väldigt överraskande beteende från en fisk med ryktet att vara mer ljusskygg än bill cosbys sexvanor.DSC_0208Nu vet jag inte om detta beteende gäller samtliga sjöar i hela världen eller om vi har prickat en sjö med så slappa rudor att dom orkar inte ens bli skrämda? När vi fiskade i ursjön så gjorde vi allt enligt boken. Dvs satt  tysta på varsitt ställe i sexton timmar och bara väntade. Inga häftiga rörelser, inga enorma mängder mäsk och defenitivt inga ficklampor i vattnet. Vi blankade den resan trots att det bubblade som fan hela tiden från mäskplatsen. Kombinationen av total inaktivitet i dina grejor och total aktivitet trettio centimeter från ditt bete kan driva den djupaste personen till vanvett. Sånt är rudafiske för oss vanliga dödliga som inte behärskar det till perfektion.DSC_0216Att vi ens skulle sätta upp en målsättning för 2015 var egentligen helt onödigt då rudafiske inte stod på agendan. Men efter en viss framgång så kommer vi garanterat spinna vidare på detta tills nästa år. Några rudor vi såg nosade säkert på 2 kilo, och en sådan fisk från ett vatten som inte finns med på rudakartan skulle vara ytterst hedrande. Så det får bli drömgränsen.DSC_0723I england så kallas rudan för ”dinnerplate”. Tallrik på ren svenska. Och det kan väl vara ett passande namn då dasslock redan var upptagen för braxen. Det är en vacker fisk som man inte riktigt blir klok på, och givetvis så drar det oss till sig som en magnet.DSC_0929Färnan däremot är helt andra bullar. Det är på alla sätt och vis rudans totala motsats. Inför säsomgen så hade vi lite lösa planer på att satsa lite mer på färnan. Det blev exakt två pass mellan januari och oktober. Givetvis en skandal, men det fanns så mycket annat som skulle fiskas. Färnan fångas säkerligen enklast med bottenmete. Men ingenting slår fisket med flytande bröd. Det är total spänning från första sekund. Man vet inte när brödbiten kan försvinna i en stor virvel eller en explosion av vattenkaskader. Fajten är oftast hård och sker i strömmande vatten. Perfekt med andra ord.DSC_0911Engelsmännen gillar färna, och som vanligt så gör dom ingenting som vanligt folk utan ska krångla till det. Jag knuter på kroken slarvigt med knuten på sne. Sedan så trär jag på brödet på följande vis och kastar i den. Funkar hur bra som helst med närainpå hundraprocentig krokningsprocent. När jag sett engelsmännen kroka på brödet så är det en ritual av klämmande och klappande innan den sitter. Brödet måste vara av viss kvalité osv. Finner detta väldigt störande då jag inte ser någon direkt anledning till detta? Ännu ett exempel på hur man kan göra den simplaste sak som en krok, en lina och en brödbit till något oerhört invecklat. Och helt i onödan dessutom. Funkar det så gör ingenting åt saken. Skulle det börja strula så tar jag det steget, men absolut inte av fri vilja.DSC_0943Bonusfångster av id tillhör dessutom färnafisket. Har inga som helst problem att dra id under färnapassen, snarare tvärtom.IMG_3967Mitt pb på id kom under ett sånt pass, med elderados formfranska tacklat på fel sätt..DSC_0977I år så var leken otroligt sen, och detta ställde oss litegrann. Det var först när vi flyttade oss uppströms till platser vi nästan aldrig fiskar av som vi hittade färnorna. Och massor av dem.DSC_0980Det tog oss ett tag innan vi fattade vad som var i görningen och sedan så fick man lite skamset konstatera att det inte alltid blir som man tänk sig.DSC_0934Årets toppfisk var på 2,3 eller 2,4 kilo. Minns inte vilket, men det var iallafall en efterleksfisk som saku prickade framför nosen på mig. Det går säkert fisk uppemot tre kilo i ån om man skulle satsa stenhårt innan leken. Men färna för mig är mer än bara vikt. Det är ren nöje och frihet att fiska efter dem. Oftast i vackra omgivningar och i strömmande vatten. Ett simpelt fiske som inte kräver speciellt mycket tålamod eller kunskap för att lyckas.20150630_205940Färnafisket pågår året om, och senast förra veckan så fick jag en rapport av saku som fångat två stycken under en blixtvisit till ån. Dock så har dom senaste passen handlat mest om bottenmete med räka. Explosiva hugg och hårda fighter utlovas året om. Färnafisket levererade även ett gäng bonusöringar på höstkanten, vilket får ses som lite vardagslyx när något med fettfena synar håvgarnet. Nästa år så fortsätter fisket på samma nivå. endast ha kul, och skulle man fånga en stor så är det endast en trevlig bonus.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s