Gäddturism till åland del 2.

Bild 041Klockan halv fem ljuder larmet. Det känns som om man inte sovit alls. Men det är skitsamma när man ska fiska. Sova hinner vi göra hemma. Ronnie sitter på sin sängkant några meter bort och ser sliten ut, dom andra sover, en här någon annan där och någon i soffan. Vi behöver inte smyga ner till köket, dom andra la sig en halvtimme sen, deras klockor ringer först om en timme.

Jag funderar hur det kommer sig att man inte vaknar till en blåsorkester om den befann sig i samma rum när man sover efter ett tiotal öl, men när mobilen ringer så är man med ens vaken? Det måste vara den finska metallarbetargenen som spökar?

Jag brer mina mackor och lägger på den sista av korven. Kokar kaffe som vi ska ha med oss och sätter mig ner brevid ronnie för att äta frukost. Ord är överflödiga en sån här morgon. Båda sitter som nyvakna efter en tioårskoma och samlar tankarna. Det regnar ute noterar jag, jaja, skitsamma. Efter en stund så är det dags för big asses och en hedersstund på toan med glasdörr. Brevid dasset finns vardagsbastun. Den används endast till att torka flytoverralen och annat som är blött. Jag plockar med mig min på väg ut. Den känns torr. Alltid något.

På väg till båten frågar ronnie hur många öl vi ska ha med oss? Den ständiga frågan. För många får det absolut inte bli, men ej heller för få. En smärtsam balansakt som tar ett liv av missbruk att bemästra. Och vi är inte ens nära. Fem burkar var för en dags fiske känns ok. Just nu känns en för mycket, men det kan snart ändras.

Jag hoppar ner i bustern och ronnie börjar langa mig grejer. Allt är redan blött eller i bästa fall fuktigt. Vi kör haspelfiske båda två. Detta var långt före den idiotiska idén att bli gäddproffs och köra med ambassadeurrullar och dirigentpinnar. Gäddfiske var fortfarande något som var spännande och roligt. Till slut verkar allt vara i båten och jag backar oss ut från våran minihamn. Vi tar sikte mot viken där allt verkar hända. Om en kvart tänker jag. Om en kvart står vi där igen med böjda spön och femkilos på löpande band..

Bild 025Efter tre timmar händer det till slut. En gädda i tvåkilosklassen har till nafsat på min westinare och råkat fastna. Hela viken har varit stendöd hela morgonen. Det är en sak att fiska blankt någonstans där man inte brukar få så mycket. Men att blanka på norra europas hotspot nummer ett knäcker en. Förväntningar byts snart mot förtvivlan. Dom bra dragen byts snart mot idiotiska skitdrag som varken förr eller senare har eller kommer att leverera. Vi röker och dricker kaffe, snackar och planerar. Försöker att vara sådär proffsiga och komma med teorier. Gäddan står ju här, det måste dom göra. Tusen gäddor kan inte bara försvinna över en natt? Regnet sänker oss ännu mer. Det är en sak om det börjar hugga när det regnar, men om det blir regn på ett fiske som redan suger, ja då är det inte kul.

Jag ser saku och tony ute på fjärden, men min mobiltelefon funkar inte i Finland. Dom rör på sig hela tiden, ett tecken på uselt fiske.

Ronnie byter drag för tusende gången. Han rotar i lådan och fastnar för en Zam i den största modellen. Ett klassiskt skitdrag som gjord för tillfällen som denna. Färgen är någon sorts guldglittrig historia. Han måste ha varit full när han köpte draget? Han säger att han ska försöka ute på ”djupet” och börjar mata ut mot den lilla vikens mitt. Efter en stund så gör han ett mothugg. Har du en frågar jag? -Ja…

Jag fortsätter och kasta mot mitt håll. Ronnie drillar och är nöjd. Hur länge ska du hålla på med snipan? -Den känns bättre säger han. Jag lägger ner spöt och tar fram lipgrippen. Denna guds gåva till gäddfiskaren. Gäddan rusar sakta utåt för att ibland stanna till och ruska med skallen. Klassiska storgäddsgrejer. Det börjar båda gott, och än har vi inte ens sett fisken. Efter någon minut så simmar den förbi båten för första gången. -Var den lika stor som jag tror frågar ronnie? -Jag tror det svarar jag. Någon rusning till och sedan så kommer gäddan till slut med öppen käft mot båten. Jag placerar lipgrippen som på film och lyfter upp en stor gädda. -Det var som fan är det enda jag får ur mig. fast på fisnka då..

Kalabalik utbryter givetvis när gäddan börjar snurra innan jag fått gälgrepp på den. Flätlinor och krokar åker åt alla håll innan vi lyckas få kontroll på läget. Vi väger gäddan både en och två gånger med samma resultat. 10.800 gram. På den där skitwobblern?

DSC_0064Jag tar kort med min stenålderskamera och sedan så får gäddan simma tillbaks. Sedan kommer tomheten. Vad fan hände precis? Vad gör vi nu?

Efter en timme eller så kommer saku och tony till viken. Vi sitter i båten och räknar upp tio tomma ölburkar och två gäddor. Grabbarna har haft det dött och dom andra har vi inte sett skymten av.. Vi snackar en stund, kastar lite här och där innan vi åker tillbaks till stugan. Vi är klara med vårat fiske. Dom andra får slita ut sig i regnet, vi har gjort det vi skulle.

När dom andra kommer in båt efter båt och radar upp sämre och sämre resultat så inser vi att vi gjorde rätt som avbröt när vi låg på topp. Bastun är varm och ölen kalla.

När vi räknar upp resultatet i bastun så kommer vi fram till att vi på åtta man fångat över 300 gäddor på lite drygt två dagars fiske. Snittvikten var relativt hög och då har vi ändå haft en heldag som inte gett mycket alls.. 300 öl är däremot i underkant..Bild 007

Vi kom att göra ett antal resor till åland. Varje höst och ibland även på våren. Mellan åren 2000-2007 så var fisket bra och vi låg på runt 300 gäddor per resa på 6-8 man. Då fiskade vi en stund på torsdagkväll samt hela fredagen och lördagen. Under samtliga resor så såg vi ytterst sällan andra gäddfiskare. Vi hade hela skiten för oss själva verkade det som? Ronnies gädda kom att bli den största vi fångade där. Dock så fick vi ett antal över åtta-nio kilo. Stugorna var luxuösa och båtarna bra. Livet lekte. Men sedan så hände det någonting. Fisket blev snabbt dramatiskt mycket sämre. Antal fångade gäddor sjönk snabbt till under hundra per resa. Vi bytte plats, provade något ställe som hette saltvik. Den sög ännu mer. Med åren så blev vi givetvis mycket bättre gäddfiskare, men det hjälpte inte det heller. Samtliga gäddor släppte vi givetvis tillbaks vilket verkade vara praxis. Den sista resan träffade vi ett gäng polacker som varit där i årtionden och fiskat. Dom hade samma sak att berätta. Det skulle inte bli fler resor för dom heller.

Vad detta beror på vet jag inte? Det kan inte vara fisketrycket iaf då fisket varit stabilt i alla tider, även fast dom flesta gäddor bonkats på den gamla goda tiden. Nu när vi lever c&r tider så verkar hela stället ha kollapsat? Visst går det att fånga gädda på åland. Men det är knappast värt att åka dit när man har tio gånger bättre gäddfiske i eskilstunaån med omnejd. Och större gäddor med. Miljön på åland är inte heller mycket att hänga i julgran. Liknar mest cityfiske med privata vatten till höger och vänster.

Ibland snackar vi om att göra en resa dit igen, men inser snart att det inte är värt det. Att gå igenom hela fiskekortshelvetet och båtresor till höger och vänster bara för att sedan bli besviken. Allt blev till slut dyrare och dyrare när dom såg att vi återkom år efter år. Det las på avgifter på precis allt till den milda grad att vi beslöt oss att traila dit egna båtar. Värst var Tommy som körde över sin lilla båt från grisslehamn till saltvik. Bara det en bravad. Inte nog med det så mötte han en ubåt på väg över. Hade han inte visat oss ett femtiotal mobilbilder från mötet till havs så hade vi aldrig trott honom. För att vara ett ställe som lever på turismen så tycker jag att det är uselt skött. Att inte kunna få till ett vettigt fiskekort som täcker större ytor är bara det en katastrof. Varför inte ha ett kort som alla vattenägare får dela inkomsterna från? Då skulle folk åtminstone kunna tänka sig att köpa ett fiskekort. Det är inte kul att åka dit och behöva tjuvfiska då man inte ens vet var alla dessa olika fiskegränser går? Det är en sak om man inte vill ha dit fisketurister, fine, då kommer vi inte. Men att locka över ett gäng gäddkåta gubbar bara för att sedan tvinga dom betala för precis allt. Försäkringar för båtar, 30 liter bensin för 25 kr litern som man sedan använder max 5 liter av och resten tillfaller uthyraren, sängkläder, bastu, tusen fiskekort och gud vet allt. Det stod det inget om i den fina broschyren. Det enda vettiga är väl egentligen en fiskeguide. Kanske har vi hamnat på fel ställen? Allt på åland kan väl inte vara lika illa skött? Jag veta fan, men jag ångrar inte en endaste resa. Vi har haft jävligt kul tillsammans. Det var väl det enda som var gratis på Åland.

Till slut, glöm inte vikten av att klä er rätt vid fiske!

IMG_27747475467609

 


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s