Ett sadistiskt nöje.

DSC_0935När man scrollar ner på sin facebooksida så ser man idag ibland mer än vad man vill se. Kattbilder tex, eller hur värdelösa våra politiker är. Jag har ingenting emot katter, har två själv, men jag skiter faktiskt i din katt precis som jag inte bryr mig om vad du tycker om regeringen eller din syn på invandringspolitiken. Det jag är intresserad av är tre saker. Mat, musik och fiske. Det är tre saker man inte kan argumentera emot. Vi behöver god mat, bra musik och fiske. En bra matbild är helt i klass med en bra fiskebild. Man blir avundsjuk, sugen och taggad på att uträtta någonting liknande själv.

Nu när vintern har kommit så verkar det vara lite halvpanik hos fiskebildsgubbarna. Vissa greppar efter halmstrån och skickar i ett sista desperat försök bilder från höstens eller förra höstens fisken, medans andra har redan pimpelkrokarna vässade och ismetepulkan framme. Men ingen verkar egentligen fiska. Det smids planer och taggas på andras statusar. Snart är det dags, när åker vi ut osv osv. För en som lagt av med fisket för en stund så är detta årets högtid. Desperationen i att antingen inte kunna fiska pga isläget eller att man inte vinterfiskar lyser igenom dessa statusar. Man älskar ju sitt fiske, men vad fan ska man skriva om när det inte går att fiska? Det är nu den sanna fiskaren kommer fram på exakt samma sett som hos en knarkare som inte får sin dos eller en rökare som inser att ciggen är slut och man står i svampskogen. En bild på cigaretter hjälper ju knappast. Om något så blir man ju ännu mer sugen.

Det är ju minst tre månader kvar av eländet innan man har en vettig chans att meta eller svinga sina jerkar. Ismete i all ära, men det är liksom inte samma sak. Ingen kan väl ha ismetet som förstahandsval när det kommer till fiske? Korta kalla dagar och ett helvetes meck med både betesfiskar och spön. Kul är det säkert, men inte värt besväret om man bor i eskilstuna. Ismete är som snus för en rökare. Inte förstahandsvalet, men i brist på cigg så är man ju tvungen att snusa för att stilla besvären.

Det är just tvånget som definerar oss. Vi är ju inte tvugna att fiska, men vi känner oss tvugna. Det är inte så mycket vad man upplever utan vad man eventuellt missar om man inte åker ut. Djävulen har dig i sitt grepp och du är endast en åskådare när han plågar din fiskesjäl. Ingenting är någonsin bra nog och ingenting kommer någonsin att bli nog. Glaset är alltid halvtomt och aldrig halvfullt inom fiske. Har du ditt livs fiske i tre dagar för att sedan vara tvungen att åka hem så kan inte en fiskare se någonting positivt i det som just hände. Alltså en riktig fiskare, inte morbror Terje som fiskar för skojs skull. En riktig fiskare hittar alltid någonting negativt i precis allt. Bara för att försäkra sig att det fortfarande finns utrymme för förbättringar. En idrottares liv kan kulminera i ett os-guld. En metares liv kulminerar aldrig, det räcker inte att vara bäst eller att göra det bästa du kan, för ditt bästa är aldrig bra nog.

Tänk om vi jobbade med den inställningen, eller tog hand om våra barn på det sättet? Men sånt är ju sekundärt och bara tråkiga hinder för fisket.

DSCN1239

Ett tydligt symptom för fiskemissbruk är lögnerna. Inte det att du ljuger för andra, för det är helt ok. Men det att du ljuger för dig själv. När du inte ens själv längre tycker att det håller, men ljuger för dig själv att det gör det. Det är passion. Man vägrar att inse fakta. Att det kanske inte ger mig så mycket jag skulle vilja, men då väljer man att ljuga för sig själv. Och det är här det blir sådär paradoxalt. Man vet ju att man ljuger, men väljer dessutom att tro på sina egna lögner. Inte ens mytomaner tampas med såna här problem. Det är en jävla hobby vi valt.

Människor som inte lider av dessa besvär kan inte kalla sig för sanna fiskare. En fiskare kan inte gå förbi ett vattendrag utan att se på det och undra vad man kunde fånga här och genast bli sugen. Sen är den dagen förstörd. En fiskare som vet att perch pro del två kommer ut på torsdag kan inte låta bli att kolla youtubesidan varenda dag fram tills på torsdag. Den kan ju ha kommit ut en dag tidigare? Större misstag har väl skett?

Känner du igen dig? Du läser ju min blogg i brist på annat.

Att blogga är även det ett verktyg för djävulen att kontrollera oss. Inte nog att du är drabbad så måste du till varje pris försöka sprida budskapet vidare. Att vara med i matchen är ett verktyg att inte missa någonting viktigt. Det är egentligen inte viktigt alls att fiska. Alla skulle må bättre av att fisket inte fanns överhuvudtaget. Fiskarna i sjön, familjerna därhemma, du personligen och sedan så skulle du ha pengar över till något annat. Men som allt annat som är kul så är ju detta farligt och nästan förbjudet. Nikotin, sex, alkohol, förlovningar och doping för att nämna några exempel. Gemensamt för dessa saker är att dom alla känns bra för stunden, men lev med det i några år och det är direkt livsfarligt. En överdriven konsumtion har aldrig fungerat. Men vi fiskare försöker trotsa naturlagarna.

Men säg att du fick fria händer. Här, fiska vart du vill, när du vill och hur mycket du vill. Då skulle vi lägga av direkt.

Det är som ett bra sexliv. Njutningen ligger i att någon annan lider. Om det inte är din fru så är det du själv. Känslan att misslyckas är alltid större än att lyckas. Tårar av glädje är inte lika salta som tårar av smärta. Fiske är egoisternas sport. Glädje kan inte delas med mer än eventuellt din fiskekompis. Sann glädje är att vitt och brett skryta om storfångster, utan att nämna vart det hände. Som sagt, någon måste lida för att du ska må bra. Lider du själv pga andras lycka så vänder du detta till en styrka och bränsle att göra det ännu bättre själv.

I en värld där medmänsklighet och jämnställdighet är något att slåss för så simmar vi motströms. Men vi har hellre inga problem att själva bli kränkta av någon jävel som fått en trekilosfärna från svartån. Det svider, men en dag ska den jäveln få smaka på sin egen medicin. Det här att glädjas åt andras framgångar är ju trots allt endast skitsnack någon förlorare en gång sagt. Vi njuter endast av egna framgångar och andras misslyckanden. För skadeglädje är den enda sanna glädjen.

Men ingenting av detta säger vi högt. Det gäller att vara PK och låtsas om att det vi håller på med har någonting med sköna naturupplevelser att göra. Jag skulle kunna fiska ur en sopcontainer med ebolasmitta så länge chansen att fånga någonting som gör någon annan djupt olycklig finns där. Att man själv lider på kuppen spelar mindre roll. Man ljuger ju åt sig själv ändå så..

Så god fortsättning på er alla fiskefreaks. Har ni läst skiten till denna rad så räknas ni in bland oss.


2 reaktioner på ”Ett sadistiskt nöje.

  1. Hehe ”det gäller att vara PK och låtsas om att det vi håller på med har någonting med sköna naturupplevelser att göra. Jag skulle kunna fiska ur en sopcontainer med ebolasmitta så länge chansen att fånga någonting som gör någon annan djupt olycklig finns där. Att man själv lider på kuppen spelar mindre roll. Man ljuger ju åt sig själv ändå så..”

    Du skriver skönt! 🙂

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s