Livet som specimenkung del 1.

DSC_0200Många har frågat mig genom åren varför jag metar efter fiskar man inte ens kan äta? Många har ifrågasatt det man håller på med. Och ännu fler har väl undrat om man är fullt frisk som håller på med detta. Men ingen har någonsin frågat mig varför jag började meta? Egentligen så finns det väl ingen anledning att meta efter relativt små ”skitfiskar” för att sedan slänga tillbaks dom. Att man plågar oskyldiga fiskar har ingen reagerat över, utan det är just storleken och matvärdet som brukar irritera folk. Man kan ju precis lika gärna fiska efter ädelfiskar, gös, gädda eller abborre och samtidigt fylla på frysboxen lite anser dom flesta.

Om man känner för det, vilket man sällan gör, så skulle man ju kunna berätta att kilopriset för fisk blir betydligt högre om du fiskar själv om man jämför med kilopriset för tex odlad lax på hemköp. Hur mycket fisk äter svensson per år egentligen? Vi drämmer till med en fantasinuffra och säger 100 kilo. Det blir i pengar 5000 pix, och det räcker ungefär till absolut ingenting om du ska fiska ett år. Nu metar jag, så jag behöver ingen stor båt för att kunna utöva mete. Men vad kostar en bra fiskebåt? Räcker hundratusen? Det är mycket odlad lax..

Men skitsamma, det var inte det jag skulle skriva om. Jag skulle ju berätta hur jag blev en specimenkung. Och när jag skriver specimenkung så är det med glimten i båda ögonen jag gör det.

DSC_0509

Jag är usel på årtal, men det var någon gång på åttiotalet jag råkade fånga min första sutare. Jag minns det som igår. Vi satt på båtbryggan och metade det som vi fick. Ett klassiskt rödvitt flöte, 0,30 lina och en stor mask på en mustadkrok. Det var receptet. Av någon anledning så märkte vi att om man tog en glassburk med vatten och kastade lite över flötet med jämna mellanrum så lockade det till sig nyfikna björknor, sarvar och abborrar. Mäskning i sin renaste form. Helt plötsligt så dök flötet, och när jag skulle lyfta upp fisken med mitt tremeters metspö så var det helstumt. Efter många om och men så låg det en fisk på ca 1500gram och andades luft på bryggan. Vi hade ingen aning om vad det var vi hade fångat? Fisken var grönbrun och hade stora bölder vid fenorna (hansutare). Vi la fisken i en hink och frågade folk på campingen vi befann oss på. Till slut visste någon att det var en sutare vi fångat. Vi gick tillbaks till sjön och släppte i sutaren som konstigt nog simmade iväg.

Det var startskottet. Att det fanns såna fiskar i sjön hade man ju ingen aning om. Det var ju lite skillnad mot mörtarna och småbraxarna. Tiden gick och intresset för sutaren svalnade. Visst, dom fanns där, men var helt omöjliga att få. Jag fiskade gädda och höll folk på campingen mätta under tiden. Vissa gav mig lite pengar för gäddorna, så det var väl mitt första jobb kan man säga. Det var heller inte någon brist på gädda. Man åkte ut och drog tre fyra stycken från första bästa vass. Snabb bonkning och in i land för att casha in. Ju fortare jag levererade gäddorna, desto nöjdare blev jag. Det var liksom proffsigt att bara kunna åka ut och hämta mat snabbt och bekvämt på beställning. Och han som betalade bäst fick största gäddorna och leveransen före alla andra. Bara det ett bevis på hur tiderna försämrats på en massa olika sätt. Idag får man inte gädda på beställning, och idag kan man inte sälja fisk utan att få en mobb arga gäddkramare efter sig. Såna problem hade man knappast då. Folk åt ju fisk, och om jag fick en femtiolapp eller två så gick ju pengarna oavkortat till fiskegrejor iaf. En bra deal för samtliga inblandade.

Allt eftersom man läste mer och mer om specimenmete i fiskejournalen i skarven 80/90 tal i gamla som nya nummer så fastnade vi för det. Inte så mycket för själva fiskarna kanske, men just grejen att det var något nytt och jävligt spännande som höll på att hända. Varje nytt nummer innehöll någonting man bara inte kunde låta bli att läsa om och om. Braxfisket som nybrograbbarna hade, specimentävlingen, ål-åke, tips och tackel man inte ens hört talas om. Sutarrekordet som pressades över 4 kilosvallen, härsjöns braxar, till och med abborspimplingen från hällers myr eller vad det hette? Folk pressade varandra till magiska prestationer, gick ihop i specimenklubbar som la upp fisket i rena militärstrategier. Och sedan levererade!

Detta var någonting vi ville göra. Ronnie, Saku och jag. Tre smågrabbar från eskilstuna. Klart som fan vi inte kunde göra någonting sånt, men det hindrade inte oss ifrån att försöka!

Bild 015Eskilstunaån är 32 kilometer lång. Den rinner från Hjälmaren och rinner ut i mälaren. Det finns fyra-fem slussar och fallhöjden ligger på runt 20 meter. Men det gav vi blanka fan i. Den stora frågan var vad vi skulle fiska efter och var fanns dessa fiskar? Jag gick till bokhandeln och köpte en detaljerad karta över eskilstunaområdet. Kanske kunde man hitta platser där, precis som UFF eller Rutilus hade gjort? Vi hittade inte ett skit. Vad hade vi för arter att fiska efter då? Mört, sutare, ål och brax kom vi fram till. Ingen hade egentligen någonting att berätta om mört eller sutarfiske, för ingen fiskade efter mört eller sutare. Ål kunde man fånga på några givna ställen som runt turbiner eller under broar. Men mörten då?

Hur man tänker som 13åring förstår väl ingen? Jag antar att farsan som var en öringsfiskare och flugfiskare dessutom hoppades att detta med mete var någonting som skulle gå över? Men icke sa nicke. Att fråga om tips av mina kusiner som tagit hem sm i mete i både lag och individuellt tänkte jag inte på. Men det var tävlingsmete det. En gång var jag med min kusin när han tränade mete i mälaren. Han drog en keepnet full med stora braxar på nolltid. Jag fick några jag med, men han fick typ 30 st. Men inte ens det kom jag ihåg när det skulle jagas mört i eskilstunaån.

Jag antar att vi bara började någonstans? Krokar på den tiden kunde man köpa i lösvikt. 50 öre kroken kostade dom. Sånadär värdelösa långskaftade mustadkrokar, men det fick duga. Vi köpte i brist på winkelpickerspön tunna ul-spön för att få toppen så känsligt som möjligt. Sedan abulon top lina i 0,20 och några päronsänken och man var igång. Någon håv hade vi aldrig, varför vet jag inte? Då pengarna jämt var slut så var det deg som gällde. Efter mycket nötande i dom lugnare delarna av ån så hittade vi till slut mörten i dom strömmande och steniga delarna. Det var nog det första ”genombrottet” vi fick. Att hitta rätt miljö för rätt fisk och sedan söka efter likadana platser. Fisken stod ju knappast där av en slump. Så om vi bara kunde hitta platser med liknande förutsättningar så skulle vi även hitta mörten.

DSC_0775

Gör det du är bäst på att göra. Så tänkte vi nog kring mörten. Med enkla medel och utan mäsk så tog det inte lång tid för oss att pressa klubbrekordet över magiska halvkilot. För klubb hade vi. SKAB. Specimenkklubben abramis brama. Ett skumt namn då vi aldrig kom att fånga en brax över 2500 gram. Än idag alltså.. Dom finns helt enkelt inte i eskilstunaån. Men mört fanns det. Och gott om dom!

En speciellt bra sträcka som vi döpte till örebroström levererade alltid. Varför örebroström? Jag vet inte, men kanske för att ha det som ett kodnamn för att hålla platsen ”hemlig” men kunna samtidigt prata om den. Inte för att det rådde konskurrens om dom bästa mörtställena. Vi var och är än idag skapligt ensamma.. Jag pressade en dag rekordet till 625 gram. En sommarmört, slank och lång. Efter en stund fick Ronnie en på otroliga 700 gram som var en drömfisk. Vi hade en intern specimentävling där dom tre största fiskarna över vissa gränser fick poäng. Och i slutet av året kunde vinnaren kvittera ut två paket cigg.

Med mörtfisket som bedrevs på samma ställe vecka in vecka ut så kom det en del andra överraskande resultat. Vi började fånga lite braxar och någon sutare per år. Saku fick den största på 1800 gram. Sutare alltså. Förmodligen så gjorde det intensiva fiskandet även att platsen alltid var ”mäskad” då vi avslutade alltid dagen med att slänga ut överbliven deg och majs..

Med åren om vi att pressa mörtrekordet till 750, 775, 800, 850 för att landa på strax över nio hekto. Alla från samma plats. Vi fick en del stor mört på andra ställen med, men örebroström var alltid sträckan nummer ett.DSC_0254

Med tiden så gjorde vi en del stötar mot asp. På den tiden var det fritt fram att fiska efter lekfisken som steg upp från mälaren. Efter många tappade fiskar och år av nötande fick så Ronnie till slut en asp på beskedliga 2500 gram. Men det var en asp, och det var jävligt specimen att fånga en livs levande asp. Vi hade dessutom ett ställe där vi fångade fiskar som förmodligen var faren. Någon större specimenfisk var det varken då eller nu. Vi var skapligt selektiva redan då. Björknan är en annan av dom få fiskarna som växer sig stor i ån, men inte många pass lades på det.

En sommar skulle vi så fiska efter ål. Under en bro skulle det fiskas. Dels för att dom skulle finnas där enligt oss, och dels för att få regnskydd och kunna grilla. Vi satsade stort med två spön var laddade med mask och fiskbitar. Vi satt och kollade på spöna nästan hela natten men ingenting hände. Jag och Saku gick och la oss under bron för att vila medans ronnie satt kvar vid spöna. Efter en stund så väcks vi av att ronnie står med mitt gröna kunnan glasfiberspö på nio fot och skriker att jag har en ål på. Jag trodde nästan inte på det först, men efter att ha tagit spöt av honom så kunde jag pumpa upp den första specimenålen på dryga kilot. En fantastisk bedrift givetvis. Det kom att bli den första av många ålpass. Den största vi kom att få var på 1700gram. Men nästan samtliga låg över kilot. Flera nätter fick vi flera stycken samt givetvis bonusbjörknor på 6-7 hekto på hela löjor!

Men allt detta skedde under en tid vi fortfarande inte kommit i kontakt med varken mäsk eller några metetackel överhuvudtaget. Det var ren vilja och tusentals timmar bakom spöna som gav resultat..

Men nu var vi ändå såpass ”specimen” att vi var redo att ta nästa steg. Åka till stockholm för att köpa prylar och skaffa riktiga spön via postorder. Med detta skulle även metet få ett knuff framåt. Trodde vi..

Fortsättning följer..

 


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s