Naturupplevelser man gärna inte upplever.

DSC_0027

En fiskehistoria eller artikel börjar ofta med en beskrivning om naturen. Någonting i stil med:

Jag andas in den kalla morgonluften medans jag ser ut över sjön. Fastän vi är i mitten av april så känns det fortfarande ruggit. Det är tyst runt sjön. Kanske är det frosten som håller nere fåglarnas aktivitet, kanske är det den tidiga morgontimman? Än har solen inte tittat fram bakom trädtopparna och den frostangripna fjolårsgräset knastrar under mina fötter. Men inom en timma kommer solens strålar träffa marken och befria naturen från frosten. Jag sätter mig ner och bara finns till. En morgon som denna har jag inte bråttom till fisket. Bäst att njuta medans naturen visar upp sin finaste sida. Jag sjunker in i mina tankar och vaknar inte innan en koltrast flyger förbi och sätter sig på en gren lite längre bort. Han ser på mig, jag ser på koltrasten. Och för en stund så tror jag att den förstår mig. Låter mig vara en del av samma natur som den tillhör…

Givetvis borde sånt här skitsnack förbjudas med lag. Sanningshalten i såna här reflektioner är för det mesta mindre än i fib aktuellts läsarnoveller. Och nästan lika perversa.

Det finns några punkter här som avslöjar skribenten som endast vill imponera med sina betraktelser. Att han ska vara lite mer än bara en fiskare. Att han minsann har tid att stanna upp och beundra naturen och känna sig som en del av den. Kanske finns det såna människor, men jag skulle inte kalla dessa för fiskare. Alla vet att en sann fiskare springer ner till sjön och skiter i allt förutom det alldeles uppenbara och mest viktiga. Om det är storm eller om det verkar vara bra väder? Och ja, thats it ungefär. Jag skiter i koltrastar och frost i gräset. Jag har blicken mot vattnet och sedan rör jag mig med autopilot. Snabbt, effektivt och med blodstörst i blicken. Jag har aldrig någonsin tänkt tanken att solstrålarna befriar naturen från frosten. Den befriar mina händer från frosten möjligtvis, men absolut inget mer. Att reflektera över naturen gör man när mina beten ligger tryggt på botten eller efter sju timmars fiskande utan hugg. Det är en nödlösning så man får någonting med sig hem. Däremot så säger jag inte att jag hellre fiskar ostört i fin natur än utanför lidl. Men som med allt annat så är det resultatet som är det viktigaste. Summan av kardemumman.

Några av mina fiskeställen är så kallade alternativa miljöer. Kylvattenskanaler, grusgropar, ställen mitt i centrum, utlopp vid reningsverk, slussar och forsar, vid broar osv osv. Inga miljöer som pryder tidningsomslag direkt. Men fisken dras dit, och jag följer fisken. Såna här ställen har ofta en naturlig mäskning för all slags fisk som då släpper garden och blir sårbar och mindre skygg. Sutare och braxar verkar speciellt ha en förkärlek till såna här ställen. Utlopp från fabriker och diverse oljiga vassruggar drar till sig dessa fiskar som en magnet. Ju mer ölflaskor och annat skit, desto hetare är troligtvis platsen. Ingenting som man pratar högt om, men underförstått så har ju miljöförstörningen vissa positiva bieffekter. Precis som den globala uppvärmningen som förlängt min metsäsong med en månad. Det är inte önskvärt, men när den ändå är här så kan man ju lika gärna njuta av frukterna.

DSC_0151

Den här bilden tog jag i somras när jag försökte bottenmeta upp röding ur en fjällsjös djup. Storslaget värre. Det blev inga hugg, däremot så besvärades jag av sju miljarder mygg. Bilden är riktigt fin, men som tidigare nämnt, det är också allt som jag fick med mig från den satsningen..

DSC_0375

En bild från samma resa. Ristat på väggen till ett gammalt förfallet båthus. Precis här blev jag impotent står det.. Poeten är jag själv. Inte för att det är speciellt roligt eller vuxet gjort. Utan för att förvirra och eventuellt ge några fiskare ett samtalsämne när dom samlas runt lägerelden. Vem har skrivit det och vad hände med karln? Och varför just här mitt i ingenstans? Kanske blir detta det enda dom minns från sin skitdåliga fiskeresa som präglades av storm, mygg, regn och fisklöshet. För några koltrastar fanns inte där. Endast krokiga björkar och fjäll..

tomb_8.0kg_adjust(1)

En trollingsgädda från eskilstunaån. Ingen jätte, men en fin bit på runt åtta kilo. Fotografen och min vän har gått mediautbildning och även filmat några laxfiskerullar i norge. Han skickade mig bilden i orginal, och sedan bilden här ovan. Han har ”fixat” lite i photoshop eller dylikt. Blurrat bakgrunden som består av landsväg och fabriker, och sedan förstärkt färgerna i det som är viktigt. Jag frågade honom varför han inte förstorade gäddan när han ändå var igång? Poängen är att vi fiskare inte tycker att det är fint nog att ha byggnader och civilisation i bakgrunden av en fiskebild. Fiske är nogot som vi förknippar med naturupplevelser. Men ändå så väljer vi platser där sådana inte går att uppleva. Vi skäms över detta faktum, vilket endast är löjligt. En annan orsak kan vara att inte ”outa” sina fiskeplatser. Varför då lägga upp en bild överhuvudtaget. Och speciellt en där man gått in i programmet paint och målat över byggnader och broar med den svarta stora penseln..

1501840_379159368887555_189142222_n

Den här gäddan fick jag den 28 december eller någonting. Ingen jätte och ingenting speciellt. Postade den på feijan mest för skojs skull, för att det var så sent och vi trollade fortfarande efter gädda i ån. Lägg märke till mc donaldspåsen. Det är så att mc donalds vid europavägväg 20 är med lite vilja tillgänglig med båt. Det Kräver lite meck och klättrande, och det är absolut inte båtanpassat. Men för mig så är det alltid dagens höjdpunkt. En mcBoat. Många har säkert lyft på ögonbrynen när en skäggig man i flytoverall stakar sig fram genom spenaten och knallar in på donken och gör en megabeställning. För att sedan försvinna in i buskarna igen och aldrig återkomma. Det här gör man inte i fjällen. och säg vad ni vill, en big tasty en kall decemberdag slår det mesta i båten.

Några år sen hade någon kastat en såndär gammal datorskärm i eskilstunaån. Att dessa flöt hade vi ingen aning om? Hursomhelst så hade den drivit ner med strömmen och fastnat under ett träd. När Saku ringde mig om hur det hade gått så sa jag att jag fått en sjukilos. Han frågade var och jag förklarade att den högg vid dataskärmen. Inte för att vara rolig, utan för att det blev ett landmärke där det annars var sterilt med endast högt vass. Har inte upplevt detta i fjällvärlden. Varken dataskärmar eller sjukilosgäddor.

Bild 002 (2)

Fortfarande gäddfiske. Is i bakgrunden, en röd tändare i båten och en niokilosgädda som hänger i en lipgrip! Kan ni tänka er, en lipgrip. Jajamensan, jag har varit en gäddplågare jag med. Men hur många av er använder lipgrip bara för att sedan ta bort den när det blir dags för fotografering? Ganska många antar jag? Hur många av dessa människor tycker att,

-Vadå farligt för gäddan, hur, jag fattar inte? Men vafan, vi plockar väl bort den när vi tar kort:

Ganska många antar jag? Hur många tänker då. Nä, jag ska nog inte fiska idag, för att dra in sylvassa krokar i käften på en fisk är ju egentligen djurplågeri. Ingen!

Vi skäms inte för att fiska, men vi skäms över att visa en sida som inte är förknippat med storslagen natur eller tvivelaktig hantering av fisken. Det förskönas kraftigt och ljugs friskt. Men vafan, så gör ju jag med. Man vill ju verka proffsig. Men när det kommer till kritan så betyder inte naturen ett skit sålänge det är bra fiske vid bilskroten eller avfallsverket. Fick vi välja så givetvis, men nu får vi ju inte göra det.

Nej, mer ”dåliga” kort efterlyses. Tiderna då man klev in i en fotostudio med kammat hår, sproilans ny lila polotröja och en stendöd fyrakilosröding i famnen är förbi. Inte för det faktum att folk faktiskt gjorde det en gång i tiden, och inte heller för att det är helt jävla sinnessjukt att göra det. Utan för att du blir avslöjad som en fiskemördare. För ingen har väl ändå åkt till fotobutiken med en levande fyrakilosröding? Vi skäms ju för att stå och fiska i urbana miljöer, och så länge det finns några vasstrån så väljer vi alltid att ha dessa i bakgrunden. Istället för tex åhlens eller ralles bilservice. Vi vill verka miljömedvetna.

Och detta är fortfarande anledningen varför folk väljer att börja sina jävla artiklar med naturobservationer. Man vill verka proffsig!

 

 

 


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s