Jakten efter det perfekta mäsket. Del 2

DSC_0765

När du hittat platsen du ska fiska på och funderar på hur man ska lägga upp fisket, ja då är mäskningen kanske det första man tänker på? Hur länge ska man mäska i förväg, måste man ens mäska i förväg, eller räcker det att mäska när man anländer på platsen? Hur mycket mäsk ska man använda, och hur ska mäsket vara i konsistensen? Boosters, tillsatser, färger och lukter? Är vissa fabrikat bättre än andra? Det kanske inte är så enkelt som man föreställt sig? Hur gör proffsen egentligen?

Ja hur gör proffsen? Jag har ingen som helst aning? Det jag lärt mig själv har jag lärt mig genom att labba mig fram. Jag har läst och sett på fiskefilmer tills ögonen blöder, men alla har sina egna sätt, och man blir knappast klokare av det. Men eftersom alla har så olika sätt så kan det ju knappast vara så strikt detta med mäskning? Eller?

Nej, det är absolut inte strikt. Det är det första man ska komma ihåg när man sätter igång att blanda sitt mäsk. Men blanda inte in en massa skit bara för sakens skull. Ha en tanke eller plan för hela upplägget. Hela fisket grundar ju sig på ditt mäskande, så ditt fiskande över eller runt mäsket ska följa samma upplägg. En bra utgångspunkt för mäskandet är att hålla det strikt simpelt när du fiskar en plats för första gången. Nu pratar jag om en plats med väldigt låg eller inget fisketryck alls. Helt vanlig groundbait utan varken partiklar eller några konstiga lukter ska utgöra grunden. Det finns ingen som helst orsak att blanda in chili eller kokosessans första gången. Om man nu inte vänder sig mot fiskar som attraheras av animala dofter. Då kan man välja en groundbait i tex krillsmak eller tillsätta någon animalisk doft. Tanken är att försöka börja från ett rent bord, testa och lära sig hur mäsk fungerar. Blanda tex en kilospåse och tillsätt en burk majs så har du en alldeles jättebra grund för tex mörtfiske. Kasta sedan ut halva mäsket på platsen och ha kvar lite för att toppa upp mäskplatsen ifall det skulle behövas. Fiska över mäskplatsen med vanlig majs. Skulle det inte hugga så har du fortfarande tillräckligt med mäsk att testa ett nytt ställe. Jävligt basic om man bara vill testa detta med mäskning. Och oftast riktigt effektivt.

DSC_0895

Men för oss som fiskat ett tag så räcker inte detta alltid till. Med tiden så kommer det nya krav och nya förhållanden att anpassa sig till. Som med allt annat så börjar man förfina konsten att mäska. Man fiskar på platser som kräver olika sorters blandningar. Vissa arter som löja eller sarv mäskar man effektivare med ett lösare mäsk som spricker när bollen träffar vattenytan och skapar ett moln av dofter som lockar fiskar som gärna söker sin föda uppåt i vattenlagren och ända upp till ytan. Andra fiskar eller fiskeplatser kräver segare mäsk. Ofta vatten med viss påverkan av ström. Du vill försäkra dig att mäsket når botten innan den spricker så att strömmen inte tar med ditt mäsk och förflyttar det 50 meter nedströms. Men fortfarande så håller vi allt inom ramarna till vad som är relativt basic. Problemen börjar oftast hopa sig när din hjärna börjar signalera att du vill ta detta ett steg längre, eller att du inte är nöjd med ditt mäskande. På samma sätt som mäskning är effektivt för fisket så kommer den alltid att ha ett mentalt övertag på dig som person. Det är enklare att lägga skulden eller framgångarna på mäskningen än dig själv. Och vips så har du höjt ribban till höjder du aldrig kommer att överträffa.

På samma sätt som gäddfiskare byter drag och färger så labbar vi metare med mäsk och beten. Vi skriver ned våra egna insatser och stirrar oss blinda på utrustningen vi använder och därefter så kommer vi förr eller senare att hamna i en negativ spiral som endast tar oss nedåt. Vi glömmer bort det som en gång fanns i ryggraden. Tilliten till vad vi håller på med. Vi övermäskar, kastar våra bollar till höger och vänster, byter lukter och färger varje kast och får ingenting vettigt ur det hela, även fast vi fångar fisk. Detta kommer att hålla på i några säsonger innan du vaknar ur koman och ser på saker och ting med nyktra ögon. Så har det varit för mig. Ett favoritdrag litar man på, därför fiskar man bättre och oftare med den än andra drag. En dag fisken inte är på hugget så börjar man gräva efter paniklösningar i lådan. Därför verkar vissa drag hopplösa att fånga fisk med. Man fiskar med dom endast under svåra förhållanden. Skulle man däremot fånga med det udda draget så höjer man den till skyarna och höjer dess status från bottenskrap till överst på lyxhyllan. Och följdaktligen så fiskar man oftare med det draget. Precis likadant funkar det med beten och mäsk. Vi låter våra känslor ta över hjärnan.

DSC_0669

Till slut så förstår du en dag vad mäsk är. Det är endast ett sätt att locka till dig fisken, och med hjälp av din egna förmåga att lista ut hur att använda dig av det för att maximera dina resultat. Förr behandlade jag mäsk som ett vapen att få ut maximalt med ätbart till min fiskplats, bara för att själv ofta sitta på stranden och se på när sutare glatt sög i sig av läckerheterna utan att finna mina majskorn i mängden. Visst, jag lockade dit fisk, men sedan kunde jag inte ta nästa steg och förbättra mina fångster. På bilden ovan så har jag blandat ihop ett mäsk för ruda. Antalet majskorn där är lätträknade. Vi märkte att mäsket i sig själv drog till sig fisken och höll rudorna kring fiskeplatsen i timmar. Dom små svarta prickarna är mikropellets som jag hoppades skulle spridas ut och hamna under stenar och grus. Det sporrar fisken till att aktivt söka efter det ätbara och därmed rimligtvis finna ditt bete fortare. Mäsket ville jag att den skulle spricka strax efter vattenkontakt så man inte fick en hög med mäsk som rudan kunde frossa i. Sedan så valde jag att fiska med lövmaskar doppade i olika dips ifall ett odippat bete inte skulle leverera. Mäskplatsen var ytterst liten och fiskarna borde snabbt kunna hitta masken. Av någon anledning så väljer jag oftast att boosta mina maskar med starka stinkande dofter till en början. Dofter som snigel, worm, bläckfisk, krill etc. För att sedan börja vandra mot godare och sötare dofter. Skulle inget av det funka så byter jag bete och upprepar samma procedur tills man hittar någonting som ger utslag. Här använder jag mäsket som ett vapen för att endast dra till mig fisken medans jag labbar själv med boostade beten. Jag vet att mäsket jag använder mig av lockar till sig fisken, så att boosta det skulle endast kunna förstöra mina chanser. Ju mer jag fiskar så förstår jag att less is moore är vägen att gå. Det är en smal sak att kasta i mer beten om det skulle krävas. Men att ta bort det du slängt i kan du aldrig ångra.

DSC_0691

När man fiskar efter större fiskar som karp eller fiskar som går i stora stim som tex brax och mört så har du ibland motsatta problem. Fisken hittar snabbt din mäskplats men försvinner illa kvickt när maten tar slut. Då gäller det att fläska på med beten i mäsket. Här brukar jag öra med minst två olika beten i mäsket, och massor utav den. Som ovan, två burkar majs och ett flertal olika pellets. Kör man endast majs så finns alltid risken att fisken stirrar blind sig på den gula färgen och blir i stundens hetta semi-selektiv. Förmodligen utan att själv ens tänka på saken. Gult är lika med mat, så enkelt är det. Genom att ha en variation av olika beten i mäsket och sedan själv fiska med tex ett blått majskorn som sticker ut så har du själv redan vid mäskningsstadiet öppnat dörren för fisken att äta brett. Jag tror inte för en sekund att fisken vid såna här tillfällen skulle hellre välja ett boostat majskorn istället för en som sticker ut med färg. Mat finns ju redan överallt runtomkring fisken och den äter av den i panik innan en annan mört eller karp tar tillfället i akt. Rent krasst så borde ju ett bete som har en annan form eller färg fungera som någonting fisken fäster sina ögon på om den simmar förbi 100 gula majskorn , 300 bungröna pellets och din ljusblåa boilie tex. Eller så känns det bara bättre på stranden?

DSC_1024

Att boosta sitt mäsk redan vid det torra stadiet kräver sin man och sin anledning. Varför i hela friden skulle man vilja göra det? Jag brukar för det mesta fiska med relativt rena blandningar utan en massa dofter och partiklar. Jag vill ha ett så neutralt mäsk som det bara går för att ha full koll på vad den innehåller. Vill jag ha partiklar, hamfrön eller vad det nu kan röra sig om så vill jag tillsätta dom själv. Dels för att veta att mina partiklar är av den sort och kvatlité som jag önskar, dels för att jag vet i vilken mängd jag vill ha där och sist men inte minst hur dom luktar. Färdiga blandningar innehåller ofta allt möjligt som endast är av ondo. Tänker mest på flytande partiklar som jag funnit vara ett effektivt sätt att attrahera måsar och andfamiljer. Ser en andfamilj att du slänger i mäsk så kommer dom dit. Men hittar dom inget ätbart så försvinner dom snabbt. Hittar dom däremot en massa smaskens på ytan så stannar dom där för evigt. Låter banalt, men faktum är att vi fått några dagar totalförstörda av andfamiljer som vägrat flytta på sig. Och om din tanke aldrig var att ens ha ett ytmäsk den dagen så är det bara ett irritationsmonent och småfisksmagnet.

Som tidigare nämnt så är merparten av mina boostningar av mäsk ämnade åt fiskar med smak för animaliska födor i strömmande eller svagt strömmande vatten. Färna, öring, id. Men även mört. Här finner jag att man knappast kan överboosta om man inte tar i något djävulskt. Tanken är ju att mäsket ska försvinna och sprida ut sina dofter. Väldigt ofta fiskar jag med swimfeeder vid såna här tillfällen. Tänk på det där blodspåret dom sprider ut vid hajexpeditioner. Så vill jag att min swimfeeder ska fungera. Mäsk har ju en underbar förmåga att kunna användas på ett otal olika sätt. Den har egenskaper som gör att den klumpar, bildar doftmoln, försvinner med strömmen, pulveriseras vid botten och bildar en matta eller lägger sig som en tunn hinna på ytan. Det är dessa egenskaper man måste försöka ta vara på vid olika tillfällen. Det är inte endast ett transportmedel för dina gratisbeten som jag en gång trodde.

DSC_0578

Att sila sitt mäsk som praxis är har jag inte ägnat många minuter åt i mina dar. Köper då hellre ett finare mäsk som har andra egenskaper och finfördelas snabbare i vattnet. Att sila sitt mäsk till perfektion bara för att stunden efter trycka det in i en swimfeeder är ju endast att lura sig själv. Vissa ljusa mäsksorter har en våldsam förmåga att klumpa sig och det får man leva med. Jag skulle aldrig köpa ett sådant mäsk om klumpningen skulle vara ett oöverkomligt problem för mig. Vissa sorter som jag kört mycket med, tex dynamite baits competition king och coconut är så perfekta i konsistensen redan från start att man nästan gråter när man får tillsätta vatten i dom. Det finns enorma skillnader från sort till sort och mellan olika fabrikat. Jag föreslår att du hittar några sorter som har egenskaperna du gillar och sedan kör på det. Vissa sorter ska vara speciellt gjorda för swimfeeders, men har inte funnit att det skulle vara på något sätt bättre än helt vanliga mäsk.

DSC_0541

Att färga sitt mäsk har jag gjort, och funnit att det är totalt värdelöst, men det ser bra ut. Få är dom tillfällen jag kan tänka mig att jag skulle känt ett begär över rött eller grönt mäsk? Detta är ett perfekt exempel på att du precis blivit blåst av tillverkaren. För det kostar extra ska ni veta. Det ger givetvis en fin känsla i den gamla metarkroppen när du för första gången blandar ihop ditt röda fina mäsk. Men här måste man backa några steg och fråga sig själv vad fan man håller på med? Har man verkligen en anledning att göra det så ok. Men är man mottaglig för såna här saker så dröjer det inte länge innan man börjar undvika kranvatten i mäsket eller att boosta skiten bara för boostandets skull. Inte för att jag tror att färgmedlet luktar konstigt eller är en miljöfara, men det finns ju för det mesta faktiskt ingen anledning att ha i skiten. Däremot att färga sina beten, det är någonting jag tror väldigt mycket på av fullt logiska anledningar. I den röda påsen så stog det att färgat mäsk kan eventuellt användas vid hårt fiskade vatten. Om inte ens tillverkaren kan hitta en bättre förklaring (försäljningsargument) så lär inte jag komma på det? Men jag köpte det ändå…

DSC_0685

Att boosta sitt mäsk med luktagott då? Här går jag ännu en gång ett steg längre än tillverkaren och säger att: Om man ska boosta sitt mäsk med söta smaker så hellre för mycket än för lite. Om det finns en anledning till att smaksätta sitt mäsk med tex kokosnötsdoft som jag ibland gör. Ja då tar jag i rejält. Om kokosnötsdoften är anledningen till att fisken dras till platsen, så varför snåla? Står det en matsked så kan jag hälla i en deciliter. Ska det dofta så ska det bannemig dofta. Just sarven och mörten har en förmåga att älska kokosnöt. Jag väljer tex dynamite baits coconut-blandningen till dom flesta mörtfisken om jag ska köra swimfeeder. I mörtstugan på hösten så har den visat sig vara totalt överlägsen andra dofter. Varför vet vi inte? Jag har färgat mina majskorn röda och hällt över kokosnötsbooster i mängder i burken och fångat fisk i massor. Men samma medel ska jag helt plötsligt ha en matsked till ett kilo torrt mäsk??? Då fattar ju vem som helst att någonting inte stämmer här. Kanske menar dom att en matsked räcker? Men om det blir bättre av att ha i en deciliter så har jag i det. Dessa tillverkarens instruktioner läser jag inte ens längre, då man inte blir klok på skiten. Om man har sett kordas reklamvideos för GOO så bekräftar det bara det jag hela tiden trott om boosters. Moore is moore, om man nu ska använda sig av dessa. Dom flesta boilies, fejkbeten och dips ger ju dig ett bete med en otroligt stark doft. Och fisken verkar ju inte skygga för dessa krokbeten. Snarare tvärtom. Varför då vara så fin i kanten när det kommer till mäsk? Som sagt, för det mesta så kör jag ooboostat mäsk. Men boostar jag så tar jag i ordentligt. Det finns ingen anledning att snålboosta någonting.

DSC_0100

Efter att ha gjort några repor vid vattnet så har dessa två utkristalliserat sig som våra favoriter. Någonstans så är det viktigt att ha en startpunkt från vilket man utgår ifrån. Dessa två har en konsistens som enligt mig är svårslaget. Att överboosta en söt smak med tex krillpulver och räkskal har fungerat alldeles utmärkt när inget annat mäsk funnits hemma. Inte optimalt tänkte jag när jag stod i köket och hällde i räkskal och krillpulver i en söt blandning ämnad för karp och brax (tydligen). Den dagen hade jag en av mina bästa fiskeresor efter färna och öring. kanske så har fisken selektivt luktsinne och luktar det han vill lukta? Jag vet inte, men det fungerade perfekt, och vips så var man en erfarenhet rikare. Har gjort det några gånger sedan dess med finfina resultat vilket tyder på att man kan ”överboosta” en annan smak?

Generellt så misstänker jag att vi tror för mycket på våra mäsk. Inte dess effektivitet, för den är bevisad. Men sättet vi ställer krav på den och oss själva. Kanske så är det inte så in i helvete noga hur det ser ut, luktar, och är blandat sålänge du använder det på ett smart sätt? Kanske så är mäskplatsen endast en rökridå för dina beten och hur du väljer att presentera dessa? Jag vill se det på så vis åtminstone. Att nyckeln till ett lyckat fiske kanske inte sitter i mäskpåsen, utan vad du väljer att ha i den, och hur smart du använder dig av din kunskap att på ett listigt sätt lura fisken i din fälla. Kanske så har det alltid varit meningen med mäsk? Men varför då skriva artiklar där du kan lära dig att blanda det perfekta mäsket? Det spelar ju tydligen inte så stor roll när det kommer till kritan?

 


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s