Megagäddjakten som aldrig blev av.

sadffhg

Vi lever just nu i februari. Årets sopigaste fiskemånad enligt mig. Isarna är osäkra sägs det på tv och radio mest hela tiden. Långfärdsåkare dör som flugor och givetvis så skylls detta på dom förrädiska isarna. Visst, det kan ju vara aningen hårt att sparka på en som redan har drunknat, men det kan väl ändå inte komma som en total överraskning att isarna kan vara aningen osäkra när vi inte haft minusgrader på över en vecka? Någon form av ansvar måste man väl själv kunna ta? Själv tar jag det hela på säkra sidan som inte ens varit på isarna på hela vintern. För mig så känns pimpelfiske och ismete som en nödlösning. Jag är faktiskt inte alls sugen på att dra ett pb genom ett litet hål. Varför vet jag inte? Det lockar mig inte bara.

Vi har en sjö där jag nästan kan lova att vi skulle få en enorm gädda om vi bara orkade ta oss dit. Sjön innehåller enorma gäddor, är totalt ofiskad av andra än oss och har endast en fläck djupare än 1,5 meter. Där står dom som packade sillar hela vintern. En tioplussare från den här sjön är mer ett krav än en målsättning under vintern. I snart tio år har vi snackat om detta, men ännu inte tagit oss dit. Det tar emot något fruktansvärt att pallra sig dit, borra hål och mecka med betesfiskar och dom där minispöna man inte ens äger. Fiskaren i oss säger att vi måste dit, men det sunda förnuftet sätter stopp att såna tankar blir till verklighet. Vi fiskar hellre från båt under sämre tider och blir helnöjda över att få en åttakilos på ”rätt sätt”. På så sätt är vi inte speciellt specimen. Sjön i fråga tror jag kan innehålla en femtonkilos. Det är inte alls orimligt med tanke på hur förutsättningarna ser ut och vilka firrar vi har sett, hört och fått. Mat i överflöd, ofiskat och med ett mindre antal stora gäddor som regerar.

Såna här sjöar är nog rätt ovanliga sett till mängden vattendrag, men förmodligen så har alla ett par såna i sin närhet utan att ens själva känna till det? Det är just vatten som är för obetydliga att locka dit fiskare som kan hålla en gigantisk fisk. Eller vatten du inte tror ens innehåller fisk av gigantiska mått. Kylkanaler, reningsdammar, forellsjöar, smågölar, fågeldammar etc etc. Jag sticker här ut hakan och påstår att vi metare är långt bättre på att hitta dessa obskyra vatten än gäddjägarna. Jag tror att vi har, eller åtminstone hade viljan att söka oss till nya platser och hitta ställen där speciella omständigheter ibland gör att fiskar når dom där vikterna man drömmer om. Folk har ju i alla år fiskat efter gädda, så att hitta sjöar där fiske efter gädda är bra är inte så svårt. Men det är sällan sjöarna där fisket är ”bra” som levererar megafiskarna. Vill man ha en megagädda så får man leta sig till forellpölarna. Här kommer nästa tjugoplussare att landas. Det är nog de allra flesta rörande överrens om. Frågan är bara vem som lyckas att pricka den där 135 centimetaren med överfyllda romsäckar.

Jag är ingen biolog eller naturvetare. Men jag antar att gäddor blir stora när dom med minimal ansträgning får i sig maximalt med mat, och sedan lämnas helt i fred. Det där med genetik och annat skit har jag ingen kläm på. Men om smågäddor från dassiga skogstjärnar kan helt plötsligt nå vikter upp mot tjugo kilo med rätt mat och förutsättningar så borde väl helt vanliga skogssjöar utan foreller kunna producera en femtonkilos om läget vore det samma. Dock utan foreller, men med lönnfeta sutare, mörtar och braxar som huvudrätt? Vi metare hittar ju såna sjöar rätt ofta. Sjöar där det finns enorma sutare, rudor, abborrar, braxar eller vad det nu kan röra sig om? Sjöar där ingen någonsin fiskat efter dessa fiskar, och sjöar som med hjälp av försurning eller vad det nu kan vara blivit hotspots för specimenfiskare.

DSCN1093

I en av såna sjöar hade vi ett överjävligt fiske för ett antal år sedan. När rudan och mörten samlades för lek så kom gäddorna efter för att frossa. Sjön var så proppfull med gäddor mellan 2-6 kilo att man knappt kunde göra ett kast utan att få hugg. Flertalet av gäddorna i fyrakilosklassen var bitna tvärs över ryggen av mycket större fiskar. Men dessa var omöjliga att fånga. Förmodligen så jagade dessa fiskar inte mört eller ruda, utan tog gäddor på löpande band. Vi fångade varje resa tiotals med gäddor. Oftast från en och samma vik. Gäddorna såg ut som ballonger och det fanns inget slut på dom.

DSCN1072

Såna här bitna gäddor fångade vi varje resa. Jag vill åtminstone tro att en gädda som biter en fyrakilos gädda tvärs över ryggen borde vara rätt skaplig. Och dom verkade vara rätt många..

Men så en vår förändrades allt. När vi kom dit för lite lattjolajbansfiske så var gäddorna som bortblåsta. Efter en runda runt sjön så fångade vi till slut ett par stycken längst in i en vik. Praxis var runt 40 gäddor på ett par timmars fiske, ibland många fler. Det dåliga fisket fortsatte hela året tills vi förstod vad som hänt. Sjön hade bottenfryst till stora delar och en mycket stor del av gäddorna hade strykt med. Kvar var dock alla rudor, mörtar och sutare så vitt vi kunde se. Åren gick och gäddorna blev aldrig fler. Men däremot större. Under sutarfisken så kunde vi se och höra dessa fiskar jaga. Det var hårresande och nästan otäckt att se. Det var inget snack om att flera av fiskarna var gigantiska. Och dom finns kvar än idag som kungar av den lilla sjön. Konstigt nog så var det i samma veva vi slutade att fiska efter gädda och satsade helhjärtat på metet. Den enda gäddan jag fångat i sjön efter syrebristen eller bottenfrysningen var en utlekt åttakilos. Jag hade roligt när fisket var på topp där. När man fick en jävla massa fisk överallt. Men efter dessa megafiskar vill jag inte fiska av någon anledning? Inte Saku heller som trots allt är en gäddfiskare av rang. Ibland frågar jag honom om vi inte borde ismeta efter dessa när dom ligger som i en sump i sjöns enda djuphåla. men vi har ingen lust tydligen?

Såna här obetydliga sjöar mitt i skogen som inte verkar speciellt intressanta finns det tusentals av. Och i ett fåtal av dessa så kanske allt stämmer som i våran sjö? Det är förmodligen den långa promenaden som gjort att denna sjö har fallit i glömska och stått ofiskad i årtal. Och att den ligger relativt långt utanför Eskilstuna gör att det inte är värt för oss att börja med isfiske på gamla dagar. Kanske så skulle vi behöva någon som sparkar oss i röven och tvingar oss att ta med honom till jordens hotspot för storgädda? Men då skulle ju inte sjön längre vara ofiskad.. Kanske en vacker dag så gör vi en insats och putsar till våra gäddrekord där? För en sak är säker, dom finns där.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s