Lite om senap.

IMG_1216I brist på annat så har jag ägnat en del av kvällen till att söka efter (för mig) nya metebloggar. Lite besviket så fick jag ännu en gång konstatera att det inte kommit några nya nu heller. De flesta hade dessutom inte uppdaterat sina på jättelänge. Visst, februari är väl ingen högtid för metet och jag själv har tappat lite grann på antalet blogg. Men nåt livstecken kunde man väl ändå få önska sig om man ändå är intresserad av att läsa om vad ni skriver. Dessutom så borde väl dom flesta ha mer tid att skriva nu när man inte metar?

Eftersom sverige verkar sova så sökte jag mig till Finland för att se om metarna där var mer aktiva? Jodå, lite nytt hade det kommit på vissa bloggar, vilket lästes med stort intresse. För att göra det enkelt för mig själv så googlade jag på ”specimenkalastus” vilket betyder som ni förstår specimenfiske. Efter en del klickande så hamnade jag på någon form av fiskesida i stil med fiskesnack och rakt in i en tråd om specimenfiske. Tydligen så hade det finska fiskeprogrammet erätulilla visat ett inslag om specimenfiske efter mört (2009) och detta diskuterades väldigt livligt nu i tråden. Den stora majoriteten fattade inte helt otippat någonting alls och undrade dessutom varför man ens bemödade sig att hantera fisken väl? Vissa undrade varför man släppte tillbaks skräpfisken när man nu hade den uppe på torra land och hade en alldeles ypperlig chans att slänga den i busken. Några metare försökte tappert försvara sig och få folk att inse att man faktiskt kan finna glädje i att meta upp mört, sutare och liknande oätbara arter. Men det talades inför döva öron och fokus låg redan på när det skulle visas ett inslag om jerkfiske?

Nu är det givetvis lite annorlunda i Finland. Och tråden har ju sju år på nacken. Men ändå. Varför ska det finnas så stora skillnader när man korsar ett obetydligt och försurat hav? Jag är själv finne som ni kanske vet, och för att vara alldeles övertydlig så är inte alla finländare på detta vis. Jag har inga nuffror för mitt påstående, men jag är skapligt övertygad att finnar fiskar betydligt mer än svenskar. Fiske är riktigt jävla stort i Finland, men fiske är även någonting helt annat än i sverige. Folk fiskar i större omfattning för att få mat på bordet. Det fiskas mycket med nät, mjärdar och ryssjor. Sedan så trollas det och fiskas efter ”ädelfisk” så in i helvete. Gäddfiske är riktigt stort och även abborr och gösfiske är populärt. Det pimplas och anglas, men väldigt väldigt få metar. Visst, mete är inte sådär megastort här heller, men större. Och jag tror mig ana att den är på uppgång bland yngre folk. Unga människor har väl alltid strävat mot något nytt hett och eventuellt trendigt. Och i brist på annat så gör man revolt mot flugfiskarfarsan och börjar meta sutare. Här kommer väl mete fint in i bilden. Modernt, tekniskt, lite lagom obskyrt som borde passa diverse hipsters. Kanske blir vimmamete det nya heta när surdeg blivit mainstream? Vi hoppas på det iaf.

Men nu var vi ju i Finland. Hit kommer aldrig surdegsbrödet och hipsters. Finnar är redan hipsters utan att veta om det själva. Man är mindre trendkänsligt och gör och klär sig som man vill för att generalisera det lite grovt. Och det ska man vara jävligt glad över. Man slipper bli bjuden på brunch och ruccolasallad. Man har senap som endast är starkt och inte sötstarkt, och öl säljs och dricks ur flaska. Precis som det ska vara. Man blickar mer inåt och runtomkring sig än utåt. Man är en realist och man kan glädjas över en silvermedalj. Både i krig och os i hockey. Det är hedersamt att komma tvåa om fler än två lag spelar. Man kan till och med vara stolt över en sådan prestation. Vi är ju trots allt endast fem miljoner finnar här på jorden.

Det är svårt att förklara hur landet låg i karelen vid ryska gränsen där jag spenderade mina somrar. Nu pratar jag återigen om fiske by the way. Det var här jag blev fiskefrälst. Två gånger i veckan eller något ditåt så åkte man iväg till ”sin sjö” och tömde mjärdarna. Jag skriver sin sjö då det finns oändligt med små sjöar och tjärnar i trakten. Så alla hade verkligen sin egna sjö där man hämtade sina stekabborrar. Givetvis så passade man även på att meta lite när man ändå var vid vattnet och sedan så grillades det alltid korv som åts med endast senap. Vilket vi gör än idag när vi är ute med saku. Traditioner finns av en anledning, och dom håller man stenhårt på. Fortafarande finsk korv och samma finska senap som går i arv generation till generation. Det är mer än bara senap, det är en del av folksjälen.  Hursomhelst, nog om senap. Det man fick med sig från somrarna i Finland var ett intresse för fiske och mete. Men väl på svensk mark så bytte man tillbaks till svensk standard. Sämre senap, men bättre och detaljrikare fiske. Det kändes nästan som att svenska fiskar var mer kräsna på något sätt? Det räckte inte med ett rödvitt flöte och en rostig mustadkrok i eskilstunaån. I Finland så handlade fisket om mat, upplevelser och en stunds avkoppling i naturen. I sverige var med mer om prylar och resultat. Vi blickade mot england och hur dom metade. Svenska fisketidningar fördjupade sig i tackel och metoder och hade specimentävlingen. Finska tidningar hade mer om upplevelser samt en fisketävling där det fanns en nätfiskeklass.

Det gick så långt att jag vid ett svagt ögonblick började skämmas för finskt fiske. Man hade blivit lite äldre, lite smartare och lite mer specimen. Men i finland så var allt som det alltid varit. Samma nätfiske, samma okunskap och samma senap. På hyllorna hängde det rapaladrag och nät sida vid sida. Att dom aldrig lär sig undrade jag? Men för varje gång jag kom dit med mina fina wagglerflöten och kamasankrokar så tog det inte länge innan jag plockade fram tremetersspöt med den rostiga kroken. Det var liksom roligt på något sätt. På ett helt annat sätt än i sverige. Man tvekade inte en sekund på att avliva fisken och det vattnades i munnen när man tänkte på den stundande matorgien med stekabborrar och korvgrillningen med den goda senapen som bedövade alla sinnen. Det fanns inga stora fiskar i tjärnarna. En trehektos var en stor fisk och en femhektos en gigant. Men dom var alla lika inför gud. Dom hamnade på durken där dom gjorde sina sista dödsryck innan farfar sa att det var nog med fisk. Jag fick aldrig nog, men så var det ju heller inte jag som rensade fisken bland tre miljarder mygg. Fisk var en färskvara. Det var tabu att frysa fisk. Tog det slut så hämtade man ju bara mer. Dom finska fisketidningarna som levde i en annan tidsålder än tex fiskejournalen blev varje semester briljanta. Folk skrev och skickade in sina fiskehistorier som sedan lästes med stort intresse. Det kunde handla från nätfiske till fjällresor och allt där emellan. Det spelade egentligen ingen roll, det dessa historier handlade om var den där speciella känslan, glädjen eller upplevelsen. Inte om tråkiga tackel eller något annat prylbögeri som hemma i sverige. Varje resa till finland gjorde mig mer klyven. Vad var det rätta egentligen? Att vara sådär jävla duktig och specimen som i sverige, eller ha kul och njuta som i Finland? För klart och tydligt så kunde man ju inte kombinera dessa två världar, ja förutom senapen givetvis som till vår stora glädje börjades sälja i sverige. Man slapp dessa finska importfirmor där senapen kostade sjudubbelt så mycket som i Finland.

Jag har idag lite större förståelse för varför fiske kan se så annorlunda ut i olika delar av norden. Norrlandsresorna har gett mig en annan aspekt till fisket som ligger bra mycket närmare den finska approachen än den som råder vid eskilstunaån. Kommer du till ett ställe där man inte skiljer på fiskekläder och vanliga kläder så har du kommit rätt. Den lilla kontakt jag idag har med finska metare är speciell för den ligger så nära min historia. Förståelsen för metet är det man ska överkomma. Alltså, man ifrågasätter inte att man är en duktig fiskare eller att man har kul. Man fattar bara inte varför man vill meta efter mört? Det är det farfar aldrig förstod. Det är det min farsa nog inte helt fattar, men är helt klart närmare än farfar någonsin kom. Det är defenitivt någonting min tjej inte fattar. Varför i helvete vill man meta efter mört? Det är kul. -Jo det fattar jag väl, men varför efter mört?

Det är precis därför dom flesta metartiklar riktade för vanliga fiskare alltid handlar om färna. Vi försöker desperat hitta någonting som är närmare deras värld. En fisk som hugger på det mesta, är skapligt stor och lättfångad. Det är nästan så att vi skäms att vi är metare och försöker muta in dom i våran värld med någon crossover-art. Få dom att testa lite för att sedan fastna. Finns det någon i sina sinnes fulla bruk som någonsin försökt få med farfar Reidar i farenfiskets underbara värld, eller släpat med morbror Rune till en vårsatsning efter björkna i dalälven? Nej, det ska metas färna. Om det ska metas alls?

Behöver vi då Reidar och Rune i vårat gäng? Är vi så deperata efter nya medlemmar att vi väljer en kvart över två ragg bara för att få någonting alls? Vill vi inte ha folk som faktiskt vill meta? Att vi visar en sann bild över hur det egentligen är? Det är därför mete aldrig tagit fart i Finland och bra senap slagit igenom i sverige. Vi är för desperata att vi glömmer bort det viktigaste. Att det faktiskt är jävligt gott med bra senap och kul med mete. Folk fiskar ju för att ha kul. Om målsättningen är att få folk att meta så ska man skriva en metartikel om flötmete efter abborre tex. Det fattar ju både finnar och abborfiskare i sverige som nu kanske inte har koll på metprylar. Får dom ett bättre abborfiske med våra prylar så har vi ju faktiskt lyckats. Mete handlar inte bara om färna under fina sommarkvällar då gemene man hellre är småfulla och ser på fotboll eller grillar flintasteken.

Jag tror att det finns hopp för både finskt och svenskt mete att utvecklas till någonting större än vad det är. Men då får man inte ta bort det folk tycker är kul, utan tillföra dem någonting som gör det roliga ännu roligare. Men tyvärr så ser det mörkare ut för svenskarna att någonsin kunna förstå vad bra senap är, och för finnarna att vinna os guld i hockey..

 

 


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s