En tröstlös historia.

DSC_0249Att läsa en fisketidning är som att se en film med ett lyckligt slut, och början, och allt där emellan. Mycket sällan handlar artiklar om någonting tråkigt som fisklöshet, personskador eller nedskräpningsproblem vid fiskeplatser. Ibland kan en historia börja segt med dåligt väder eller punkteringsproblem. Men vid något tillfälle så är tanken att man överkommer sina bekymmer och landar fisken som artikeln är skriven kring. Rätt logiskt då tanken är att locka fram fiskesuget. Alla gillar ju en bra story som kulminerar i någonting fantastiskt. Dråpliga historier brukar kunna få en halvsida här och där, och historierna där det endast är mörker med miljöproblem eller alkoholrelaterade drunkningsolyckor brukar förvisas till nyhetsavdelningen.

Medans skitblaskor som aftonbladet skulle vältra sig i glädje över att få rapportera om skandaler och dödsfall som har högt underhållningsvärde så väljer vi att ha ett lite mer anonymt förhållningssätt till såna skriverier. Att en helt vanlig fiskehistoria i säg fiskejournalen skulle börja som vilken gäddfiskeartikel som helst för att sedan sluta med att farfar super sig redlös i båten innan han drunknar framför ögonen på sitt barnbarn finner vi oacceptabelt. Även fast det skulle skapa rubriker (läs reklam) och förmodligen sälja fler lösnummer än vanligt. Vi förtränger såna här historier av givna anledningar. Dom hör inte hemma i tidningarna. Eller gör dom? För så fort som något sånt här inträffar och internet tar över så låter sig reaktionerna inte att vänta på sig. En artikel om lojt gäddfiske i skärgården får några likes av dom närmast drabbade på feijan. Varav hälften ens knappast läst skiten. Men så fort det rapporteras om skandaler, dödsfall, miljöförstörning eller annat som anses negativt så vaknar folk till. Tusentals likes och delningar till höger och vänster. Kommentarsfälten som under gäddfiskeartiklarna gapar tomma eller har några enraders i stil med ”grymt” ”grattis” ”#tioklubben”, är nu fulla med långa utläggningar. Micke från kalmar tycker att Ove från växjö kan dra åt helvete medans andra kommer med regelrätta dödshot eller annat som bara det skapar nya rubriker.

Alltid när internet tar över så blir det högintressant läsning. Här har vi ingen som talar om för oss hur vi ska göra, tycka eller tänka. Här kommer folks känslor fram på ett sätt som för tio-femton år sen var helt omöjligt att förutse. Vi hade ingen aning om hur många som tyckte att det var en dödssynd att använda lipgrip eller hur många som tyckte att trollingsfiske är någonting tokbögigt. För dessa människor skrev inga brev till fisketidningarna och spillde ut sin galla.. Antar jag? På andra sidan står trollingsfiskarna och lipgripanvändarna och slåss för sin sak och rätt att få fortsätta hålla på med det dom alltid gjort och lagligt får göra. Till slut så hamnar vi där det alltid slutar. Påhopp och anklagelser. Och viktigast av allt, fiskhantering och sportsligheten i det man håller på med. En dröm för aftonbladet, men en mardröm för fiskepressen. Fokus har nu flyttats från det vi alla tider tyckt och ansett viktigt. Glädjen, spänningen, naturupplevelserna. Det vi blundat för i alla tider får ju inte komma fram och förstöra den goda stämning vi byggt upp under femtio år..

DSC_0623

Med internet så tycker jag mig ha sett att folk brinner mycket mer för frågor av olika slag än vad jag någonsin kunnat föreställa mig? Som vanligt så finns det människor som finner någonting negativt i precis allting. Pessimister utan livsglädje. Såna har jag inte ens räknat med. Men helt vanigt folk som med hjälp av internet nu gör sina röster hörda. Jag hade ingen aning om att det fanns sån opinion mot trollingsfiske tex, och att det var totalt tabu att avliva en stor fisk? Speciellt med tanke på att fisketidningarna för inte allt för länge sen var precis fulla med bilder på såna fiskar. Speciellt insändarsidorna där det hängde braxar och aspar i huggkrokar och fjortonkilosgöddor fulla med kvistar och grus som hölls i ett klassiskt ögongrepp. Var det ingen som gnällde då? Jag minns faktiskt inte hur jag reagerade för gäddorna, för en fjortonkilosgädda var ingen big deal då. Men asparna och braxarna tyckte jag åtminstone synd om. Men jag hade aldrig lust att mörda Stig-Inge från Ålbro om han nu hade gjort det som idag anses oförlåtligt.

Idag har det gått så långt att jag tänker både en och två gånger innan jag postar en bild på en vårfångad asp eller en gädda som hänger från en lipgrip. Gud bevare en bonkad gädda. Jag som faktiskt ibland tar en stekgädda. Men det jag tänkte att komma till är att skandaler säljer. Vi fiskare är inte så mycket annorlunda, bättre, eller sämre än en vanlig medelsvensson. Vi liksom dom bryr oss om det vi håller på med. För oss är frågor som rör våra intressen tokviktiga. När vi fiskar så skiter vi i politiker och pengar. Men när politiker skiter i fisket och endast tänker på pengar så tar det hus i helvete. Inte så konstigt egentligen. Hur i helvete skulle dom kunna fatta att såna här frågor är viktiga då ingen säger någonting innan något beslut har tagits i maktens korridorer. Precis som med medelsvensson så är vi jävligt angagerade efter att någonting har hänt. Innan det händer så säger vi inte så mycket. För då är ingen intresserad.

DSC_0720

Ta rudan som ett exempel. Hur många politiker kan skilja på en ruda på ett kilo, och en fjällkarp på ett kilo. Det fattar vi ju alla att dom inte fixar när inte ens en vanlig flugfiskare kan skilja på något så övertydligt. Men om Fridolin skulle posera med en ruda och skulle påstå att det var en karp så skulle han kort därefter hängas på facebook. Så funkar vi människor. Det är nog ingen större skillnad på fiskare eller hästfolket. Alla vi brottas med våra egna problem som ingen känner till om.

Men vi vet allt om flyktingspolitik eller åldersrasism. Vi vet även när en sverigedemokrat fifflat med skatten eller Mona Sahlin köpt en toblerone med skattemedel. Även fast vi egentligen inte ens vill veta det. Vi vet det iallafall, vare sig du vill eller inte. För att inte tala om schlagerfestivalen som kantats av enorma problem med diskningar och hala golv.  Men ingen vet att det ryckfiskas efter lekasp i torshällaån som enligt mig är en större fråga än om anna books mage återigen har exploderat? Får vi veta att det har ryckfiskats så får vi alltid veta det för sent. Och då vaknar vi till och hatar på internet till ingen nytta. För ryckfiskarna är inte medlemmar i C&R-vännerna på feijan.

För fiskare har ju inga problem. Enligt media så är vi ett gäng lönnfeta livsnjutare som generöst tar för oss av det sveriges natur har att erbjuda. Kontigt nog så har man inte ens fattat att detta genererar stora pengar? Men det är egentligen inte så konstigt då vi har valt att visa upp denna bild av oss i alla tider. På sistone har vi ägnat lite mer krut på vattenkraftsfrågor och annat vettigt. Men det är fortfarande väldigt interna frågor. Jag trodde mig tex aldrig få veta att Tranås energi tydligen är ett kanonbolag om man vill köpa el. Men vad har egentligen jag för nytta av den informationen? Det är ju den stora allmänheten som borde veta det.

Rent krasst så borde vi förmedla till allmenheten att det vi håller på med är sveriges farligaste sysselsättning. Vi drunknar till höger och vänster, vi äter och dricker det mest onyttiga du kan tänka dig och sedan sitter stilla i solksenet utan solskydd och kedjeröker. Det är som att be om en stoke eller cancer. Om inte det räcker så vadar vi i kalla floder, vandrar ensamma i vildmark och blir fästings och ormbitna i tid och otid. Vi springer runt på dåliga isar, kör för små båtar i stormar och dricker på tok för mycket alkohol. Helst samtidigt. Vi ska få fisket till att varje pass ska likna ett självmordsförsök, då jävlar tar det skruv i media och våra frågor och krav kan uppmärksammas. Och vi behöver någon från big brother som fastnar för fiske.

Jag tycker inte att det är ett dugg konstigt att folk inte vet att vattenkraft är dåligt och att laxfisket liknar ett skämt. Eller varför torsken försvunnit? Vart ska dom få tag på sån information? Jag vet väl inte någonting om hästfodersskandaler eller virkpinnar som tillverkats av barn? Det enda jag vet om hästar är att dom är fina och att det är kul att rida. För det är den bilden hästfolket vill förmedla till oss. Då kan jag heller inte bli sur på någon politiker som inte per automatik är insatt i precis varenda problem hästägarna har? Eller dom gamla kärringarna som virkar. För det är väl endast gamla kärringar som virkar medans dom väntar på döden att komma som en befrielse?

Jag tycker faktiskt att aftonbladet har rätt. Även fast jag hatar tidningen och aldrig läser den. Men dom vet vad som säljer och dom kan få hjärtefrågor som paret Haags skiljsmässa att bli allmän information. Det kan inte vi.

Jag gillar fisketidningarna som dom varit, det är inte problemet här. Och det vore oschysst att klankka ner på tidningar som finns där för att göra oss glada. Men jag tror att om man vill lösa någonting så får man leta sig till nätet. För där finns även ”vanliga” människor som vi kan tråka ut med våra problem. Det sjuka är att om han Justin Bieber eller vad han heter skulle posta en bild på sin fejsbooksida på hur man skiljer på en ruda och en karp så skulle han lära ut mer på en kvart än vi har gjort på femtio år. Det väger mer om Samir eller Yohio säger att dom inte gillar vattenkraft än om sveriges alla experter är eniga om att så är fallet. För experterna är precis som vi fiskare. Gamla ocoola stofiler med risigt skägg som hakat sig på något som är tråkigt..

Livet är jävligt orättvist i det här fallet. Och det är en tröstlös historia om något. En historia du aldrig kan läsa i en fisketidning. För det skulle smärta oss ”proffs” att Amy Diamond fixade vattenkraftsfrågan…


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s