Öring på fel sätt…

10501856_474043236065834_2439222039663141841_n

Det finns ett otal sätt att fånga en öring. Att lura öringen att ta din torrfluga måste anses vara det finaste av sätten. Men även helt vanligt flugfiske har hög status. Andra väljer att trolla upp sina öringar medans vissa anser att spinnfiske efter havsöring är något utöver det vanliga. På vintern pimplar vi efter öring och under varma sommarkvällar kan dragrodd vara en fin metod att komma i kontakt med dessa kraftpaket. Just hugget är någonting som förenar samtliga metoder. Att se torrflugan försvinna ner i en försiktig virvel, eller att se trollingsspöt signalera hugg är det vi lever för. Öringens försiktighet och listighet gör den till ett värdefullt byte för den som jagar. Det går inte att bara klampa fram till ån och tro att man ska fånga en öring hursomhelst. Det är vad vi vill tro iaf. Vi har gett denna fisk status få andra fiskar har. En öring är någonting fint, någonting värdefullt, någonting gott och någonting svårt anser vi. Själv metar jag efter öring. Det fulaste sättet att fånga dessa fiskar på..DSC_0471

Norrland, nej lappland är platsen jag befinner mig på. Vart gränsen går vet jag inte, men enligt uppgift ska det vara lappland. För mig är allt ovanför Gävle norrland, enklast så. Vi har hela ån för oss själva. Här behöver man inte trängas. Året innan liknade ån ingenting. Lågvatten, endast en spillra av vad den brukar vara med sina forsar och sel. I år är det tvärtom, den liknar mest en våtmark eller ett sjösystem. Men det spelar egentligen ingen större roll. Som metare så hanterar man dessa lägen, man är tvungen. Ett litet lyft på blyhaglen gör så att betet går djupare, jag behöver inte att få öringen att stiga. Den kan gott ligga där den ligger, förr eller senare kommer den att ligga på stranden en kort stund för att sedan få friheten åter. Jag tar sällan med mig öringar från ån, men ändå så känner jag mig som en tjuv. Jag metar ju. Det anses som fusk i öringskretsar. Det finns absolut ingenting ädelt i det jag gör. Jag är van vid onda blickar från torrflugegubbarna, dom som bonkar så skogen ekar och placerar öringen i en halmkorg där den får vila på några björkkvistar. Det är väldigt fint. Själv är jag en rovfiskare tydligen? Jag lägger mig inte i hur dom andra vill njuta av sitt fiske, men för vissa är det viktigt att påpeka att det jag sysslar med är fusk. En öring är på tok för fin för att metas upp.

DSC_0455

Jag har inte speciellt bråttom att kasta ut. Jag sätter mig vid stranden och knäcker en öl som jag dricker direkt ur burk. Smuggel dessutom. Väldigt långt från kåsor och dyr konjak. Till råga på allt så tänder jag en cigg. Ur väskan plockar jag fram en liten burk med mäsk. Groundbait, blod och malda halibutpellets. Jag kastar ut en boll i storlek femkrona, mer behövs inte. Därefter så tar jag fram spöt och med hjälp av ett litet gummiband så tacklar jag på en liten halibutpellet på en sylvass krok i storlek 10. Svingar ut hela helvetet på måfå och sträcker linan så jag får kontakt med flötet. Strömmen är stark och för flötet nedströms med hög fart. Men det är ingen fara, öringen hinner. Dessutom så kan det vara fördelaktigt att öringen inte får gott om tid på sig att inspektera betet. Hugget kommer redan i första kastet. Blixtsnabbt dyker flötet ner och lika blixtsnabbt så sätter jag mothugget. Öringen står still och gungar en stund i strömmen innan den drar iväg nedströms i en våldsam rusning. Ingen fara dock, jag har rullen fulladdad med färsk 0,20 nylonlina. Jag greppar håven och funderar en stund om jag ska ta ciggen med mig innan jag sakta börjar följa fisken nedströms. Full kontroll, ingen panik, inga stenblock eller annat skit i vägen som man alltid läser om i tidningarna. Jag brukar undvika såna platser, skönare att välja en plats där man inte har en bergkedja mellan sig själv och fisken. Jag följer fisken i ett femtiotal meter innan jag hittar en ficka som ser lagom ut för att landa fisken på..

DSC_0441

Till slut så kommer wagglerflötet upp ur vattnet och vibrerar ikapp med öringen. Men den har ingen chans. Kroken sitter säkert i mungipan, därifrån lossnar den inte kalkylerar jag. Öringen försöker återigen att nå strömmen, men nu sätter jag hårt emot hårt och pressar in fisken i den lilla viken. En stund senare ligger den på stranden.

DSC_0447

Fisken som väger knappa kilot slipper håven. Jag spanar runt och ser inga torrflugefiskare. Därefter beslutar jag mig att behålla öringen. Den ska jag grava och ha på min macka nästa resa. Sedan så får folk säga vad dom vill. Men jag skäms ändå. Det känns på något sätt smutsigt det jag håller på med. Mete efter öring.. Den raden sitter fel i munnen på något sätt? Det finns ingenting jag kan göra förutom att sluta meta för att folk ska bli nöjda. Även fast jag endast tar en öring på resan så är det en öring för mycket. Det är för enkelt att ta öringen på mete säger dom. Jag kan endast instämma. Det är för enkelt. Öringen är ingen supervarelse med övernaturliga krafter utan en glupsk ätmaskin som hugger på allt som rör sig. Ja så länge du metar iaf. En stund senare står jag återigen med böjt spö och drillar. Men denna öring är större, mycket större. Nu skulle torrflugefiskaren se mig. När jag ser fisken för första gången i det kristallklara vattnet så inser jag att den väger i trakterna av tre kilo. Det blir att använda håven denna gång inser jag innan öringen rusar och kroken släpper.. Hade jag varit glupsk så hade jag låtit den svälja betet ända ner i magsäcken, men det gör man bara inte. Undantagslöst så sitter mothuggen i samma sekund när flötet försvinner. Sedan så blir det såhär ibland, det får man acceptera. Även fast man endast är en smutsig rovfiskare.

DSC_0426

Jag tar det lungt, försöker att njuta men det är svårt då regnet piskar mig och ciggen blir svårtända. Tur att man snusar. Nästa kast krokar jag ännu en fin fisk. Över två kilo lätt, men även den släpper. Det börjar kännas tungt med tappade storöringar, men det finns gott om fisk i ån. Jag tar några stycken mindre lite längre ner som får friheten åter. Fina bitar kring kilot, men inte det jag är ute efter. Jag är nöjd med mitt fiske, flötet rider strömmen på rätt sätt och fiskarna står i rad att bli krokade känns det som.

DSC_0438

När jag når platsen där jag började så får jag äntligen en lite bättre fisk. När jag räknat bort vågnätets vikt så återstår det 1800gram öring. Dagens toppvikt. Undrar vad torrflugefiskaren hade tänkt om vågnätet funderar jag för mig själv? Nu står den där idioten där och plågar fisken i tygsäck hade väl snacket gått? Jag funderar vad det är som gör metet till någonting så tabubelagt vid ån? Hade det varit bättre om jag stått och vispat med farfars gamla glimmy i bästa Lidman-anda? Är det mer sport då? Är det det vi är ute efter? Eller knäcker metet bilden av en svåröverlistad naturvarelse med superkrafter? Förknippas flötmete med tunna linor och lätta spön med bottenmetet i laxälvarna där en hel räka guppar säkert vid botten på en halvmeterssump 0,50 mm lina och en hundragrams blyklump? Eller är det jag som är paranoid och tror att folk hatar mig?

DSC_0428

Jag tar mig upp på en liten höjd. Jag spanar över ån. Förra sommaren kunde vi campa där det nu rinner en halvmeter vatten. Kastar ut en mäskboll till och försöker att spana efter liv i vattnet men ser ingenting. Jag vet att när mäskbollen når vattnet så frigörs blodet och krosset av dom oljiga pelletsen. Någonting händer där nere i mörkret som endast öringen känner till. Men både jag och fiskarna gillar det. Innerst inne så vet jag att mäsket är överflödigt, men inget mete utan mäsk, om det sedan endast är ett par små bollar. Det är viktigt för psyket på samma sätt som torrflugefiskaren gör sitt hokus pokus innan utkast. Flugfiskaren studerar vattnet, försöker att klura ut vad öringen äter för dagen. Jag kastar ut det dom kommer att äta för dagen. På så sätt så ligger man ju lite i överläge, det erkänner jag. För mig är fiske att lista ut det bästa och enklaste sättet att fånga det jag försöker att fånga. Där ligger min njutning. Om det handlar om mört, sutare eller karp så är det ok. Handlar det om någonting med fettfena så är det tabu. Det är en märklig värld vi lever i?

DSC_0433

En stund senare tar jag ytterligare en öring på första kastet. Det får bli kvällens eller morgonens sista. Har ingen klocka på mig och det är mulet. Den kan vara vad som helst egentligen? Men det spelar mindre roll när man är ledig och 100 mil hemifrån. Jag kom inte hit för att sova. Jag låter öringen ta igen sig lite i håven innan den får simma iväg. Men likadant gör man med alla fiskar. För mig är inte öringen något specialfall i det avseendet. Det går knappast någon brist på öring häruppe. Jag får ibland färre mörtar i Eskilstunaån än öringar häruppe på en resa. Dom som vet säger att högvatten eller extrem lågvatten är lika med omöjligt fiske. För mig spelar det ingen större roll, jag har alltid bra fiske. Är jag bättre än alla andra helt plötsligt? Nej, jag metar, det är ju fusk. Mete går alltid bra, oavsett väder och vind. Och jag är en metare, jag förvandlas inte till en flugfiskare bara för att jag befinner mig långt hemifrån. Men jag skyltar inte med det, det vore onödigt och skulle skapa en massa tråkiga diskussioner.

DSC_0412

Är då torrflugefiskare endast ett gäng gamla stofiler som lever i det förflutna? Nej, givetvis inte. På samma sätt som jag inte förstår dem så förstår dom inte mig. Tror jag? Torrflugefiskarna är säkert ett gäng trevliga människor som jag nu endast använt som exempel. Jag bryr mig egentligen inte alls hur folk fiskar så länge det sker på rätt sätt. Att tömma en å på öring är fel, oavsett om det sker med flugfiske, nät eller gud förbjude mete. Men det är alltid enklare att skylla på metarna. Vem har någonsin hört om ett torrflugefiskeförbud? Men det är inte metoden det är fel på, det är isåfall fel på personen som håller i spöet om älvarna fiskas tomma. Det är valet att bonka eller att inte bonka som gör skillnaden, till en viss grad. Man ska inte hänga folk som tar en matfisk när det är läge att göra det. Och tänkvärt är ju att dessa problem inträffar i hög grad på ställen där något med fettfena simmar och väldigt sällan på ställen där det endast metas…


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s