Färnaexpressen..

DSC_0127

Ah, dagen D hade då äntligen slagit. Årets första färnamete står på agendan och solen lyser ner från en klarblå himmel. Som lök på laxen så är det även vindstilla som gör att det mer känns som en sommardag i Juli än den 28 mars som kalendern visar. Ån går hög, men inte ens i närheten av vad den var i fjol vid samma tidpunkt då vi bommade totalt. Att hitta färnorna och eventuellt idarna borde inte vara någon omöjlig uppgift då strömmen borde pressa fiskarna mot bakströmmarna och dom lugnare, mer skyddade delarna av ån. Samma upplägg som för mörtfisket igår. Feederfiske med majs och räkor som bete. Samma fina mäsk, dock lite grövre silat.

DSC_0128

På väg till ån så andas jag och Saku optimism. Varenda lilla detalj är finslipad till perfektion. Det borde endast vara en tidsfråga innan den första färnan sprattlar i håven. Vi börjar på vårat specialställe. Det enda som är speciellt med platsen egentligen är namnet. Vi har aldrig fångat någonting stort därifrån, men däremot så är det en pålitlig plats om man vill ha lite spögung. Id, färna, öring, mört, brax, sarv och abborre är några av arterna som vi fångat här. Men aldrig någonting som ens är i närheten av vikter att skriva hem om..

DSC_0125

Att fiska från ett ställe där det oftast är 60-70cm lägre vattenstånd ger oss vissa fördelar. Bottenstrukturen är väldigt bekant då vi under sommartid sitter på ställena vi nu metar på. Strömmen går förbi vår plats och lämnar ett fint bakvatten där det borde stå packat med fisk. Saku fiskar med räka medans jag väljer att starta med majs. Feedrarna landar perfekt och linan sträcks mot banksticken. Vi tänder varsin fiskecigg och börjar vänta på det som alldeles snart borde hända. Men ingenting händer. Vi kastar metodiskt på samma fläck med våra feedrar och fyller på med kvalitétsmäsk. Men vad hjälper det när det inte står en fisk på platsen. Visst, ån byter skepnad nästan varje dag såhär års. Minsta lilla regn kan få den att stiga och grumla sig, och med det så ändras spelreglerna. Men just idag så känns det bara rätt. Lagom klart vatten och lagom högt. Det borde inte vara så svårläst..

DSC_0131

Efter en tids nötande på fel plats så bestämmer vi att gå nedströms till biflödet. Här går ån lite djupare och mycket lugnare. Ett mycket säkert ställe för färnan. Biflödet är smalt. Max tio meter till andra stranden där den vackert ringlar sig genom skogen. Jag plåtar lite medans jag försöker läsa av vattnet. Saku metar tiotalet meter uppströms men fastnar ändå inte på bild. Jag undrar vart huggormarna är nu när man har kameran med sig? Kommer snart på bättre tankar och placerar en räka under en buske som hänger över ån. Här borde rötterna ge skydd om inte annat. Fiske är som att pissa, man behöver ett träd, en buske eller vad som helst att köra mot. Endast psykopater står helt öppet och ogenerat mitt ute i det öppna fria.

DSC_0132

Inte fan hände det någonting under busken. Inte strax före, efter eller sidan om busken heller. Jävla skitfiskar. Jag har en pow-wow med Saku och vi bestämmer oss att fortsätta neråt. Mot höljan. Dom stora grabbarna fiskar ju alltid i höljorna. Där står alltid dom största fiskarna, dom vi aldrig fångar. Inte i höljorna i vart fall. Väl på plats så måste jag ändå erkänna att det ser magiskt vackert ut. Rena vykortslandskapen från någon Finsk skogså..

DSC_0137

Vi metar. Helt enligt regelboken. Vi kastar, snackar om engelska färnaproffs och hur dom gör. Vi gör likadant, fast utan tepauser, såna fjollerier sysslar inte vi med. Kommer på att jag glömt koka kaffe med mig när Saku plockar fram thermosen. Rutinerna sitter tydligen inte riktigt ännu. Men det är ingenting en stor färna kan få mig att glömma. Men jag får ingen stor färna, jag får inte ens en liten mört. Tydligen så kan man inte ens få ett bottennapp i skitån. Är botten gjuten i plexiglas eller? Saku bevisar en stund efteråt att bottennapp ändå var fullt möjligt. Sitter som berget.DSC_0137 Han sliter och drar men 0,20 linan i solitt nylon vägrar att ge sig. han drar hårdare och äntligen så går linan av med en smäll. Men inte blir det bättre av det. Nu har linan helt plötsligt snurrat sig fast ytterst i quivertippen. Ett drag och Saku kan kyssa sin quivertip hejdå och packa ner spöt för dagen. Visst, han har ett extraspö med sig, vi är ju proffs, men ändå. Läget är kritiskt. Jag får agera bergsklättrare och offra liv och lem för att försöka rädda toppen. Får till slut tag i linan och börjar dra. Jag känner hur linan skär in i fingrarna där jag balanserar på ena benet över ån. -Vad fan har du spolat på egentligen, vajer? Nej, det är samma som jag har får jag till svar. Endast tunnare.. Vill inte ens tänka på hur man får av min 0,23 nylon. Jag sliter och drar men linan går fan inte av. Bränner till slut av skiten. Det här var någonting nytt funderar vi när vi bestämmer att dra tillbaks uppströms.. Vad gör man när man har spöt halvvägs till andra sidan med linan av och fastsnurrad runt toppen? Vad gör man?

DSC_0123

Vi nöter på, i forsar och runt forsar. Tar en bensträckare vid bryggan där inga perversioner pågår en dag som denna. Vid samma tidpunkt i fjol, eller om det var två år sen så var det mer action här med både asplek och folk som hade sexlekar på bryggan. Det var en bra dag, idag verkar vara en riktig skitdag. Vi fiskar på, röker, snackar, planerar och hoppas på mirakel. Men till slut så fattar vi att vi inte kommer att fånga någonting här. Bestämmer i ett infall av vemod att åka uppströms. -Där ska det tydligen vara bra enligt uppgift. Grejorna lastas i bilen i rekordfart och sedan så är vi på väg. Jag måste erkänna att det redan känns bättre när vi är på väg mot det förlovade landet. Vi har aldrig fiskat där förr, men vi har hört att det är fina sträckor med strömmande vatten och gott om fickor där det kryllar av färnor..

Väl framme så konstaterar vi att ån ser ut som ett dike och inte nog med det så är det ingen ström alls och hela skiten är täckt med ett lager kärnis. Vi röker igen och har krismöte. Nu är dom goda råden dyra. Vi kommer dock snart på att vi befinner oss ett stenkast från våran karpsjö som enligt dagsfärska uppgifter är isfri. Vi bestämmer oss att skita i färnorna och åka dit för lite lyxfiske efter braxarna som gäckar oss under våra karpresor.

DSC_0152

Visst stämde uppgifterna på nätet. Sjön är isfri och två eldsjälar sitter redan där och metar efter karp. Inga hugg rapporteras, men medans vi pratar så rullar en karp i ytan. Vi tar nästa peg och väljer ut en säker plats att börja terrorisera med våra feedrar. Ett välkänt tillhåll för braxen i fickformat. Solen brassar oss rakt i nyllet och det känns återigen hoppfullt. En timme senare så märker vi att det inte var någon större vits att hoppas på för mycket. Ingen brax, inga mörtar. Inte ens en karp kan hitta till våra räkor och majskorn. Senast vi feederfiskade här så fick vi sex karpar på några timmar. Men det var då det, och nu är nu. En klen tröst när det kommer till kritan. Folk snackar om hur skönt det är att bara komma ut i det fria. Det är inte viktigt att fånga något.. Skitsnack, klart som fan det är av yttersta vikt att fånga något. Det är därför vi fiskar. Klassiskt losersnack. Om det var bara att åka ut och fånga så vore det inte kul.. Jo, det vore fan så mycket roligare än det här. Sitta här och få en parkalkisbränna medans man slösar bort en helgdag, den sista dessutom. Jag saknar eskilstunaån. Det är inte ofta jag gör det, men nu är det så illa.. Jag slänger ut en mäskboll av mitt överklassmäsk vid strandkanten. Vattnet är kristallklart(ish).

DSC_0144

Mäsket är sådär perfekt fluffigt. Man kan ta och krama den till en boll, men minsta lilla rörelse får den att spricka upp likt våra färnadrömmar. Mäsket agerar fint, när bollen landar i vattnet så ploppar den för en kort stund upp i ytan för att sedan sakta sjunka mot botten och spricka upp innan den landat. Kvar blir ett tunt lager stoft på botten. Skolboksenligt måste jag berömma mig själv. Efter att noterat att detta var dagens höjdpunkt så bestämmer vi oss att göra det enda rätta och ge upp så man hinner hem till en måndagsöl och sportspegeln. Jag kastar ut det sista av mäsket. Fyra fem mindre bollar. -Fy fan vad fint den spricker säger jag.

DSC_0148

Jag inser att detta måste fotograferas. Vi röker och jag knäpper några kort. Att några få bollar av rätt konsistens kan få en så stor yta att bli alldeles vit på botten är nästan overkligt. Rekommenderar samtliga att prova att kasta ut sitt mäsk någonstans där man kan se med egna ögon hur den agerar. En boll som spricker först vid botten gör inte mycket väsen av sig rent ytmässigt. Ibland vill man ha det så. Men fluffigt och noggrannt finfördelat och blandat mäsk som spricker på väg ner mot botten i stilla vatten kan ”måla” större ytor än vad man tror. Användbar information om man undrar hur mäsk fungerar. Skillnaden på perfekt mäsk och rena katastrofen kan ibland vara endast en deciliter vatten. Jag vet av erfarenhet att jag kört mina mäsk för blöta förut. Rekommenderar att köpa en stor och fin mäskbalja med gott om ytrymme att blanda i. Sedan göra det hemma innan fisket. Vid närdistansfiske så kan man med fördel endast hiva i mäsket först för att sedan loosefeeda över platsen. Allt för att få det exakt så som man vill. Detta med mäskning verkar vara en hel vetenskap och vi är endast vid dörren och nosar än så länge. Men vill man veta vad som händer så bör man dra sig till fösta bästa ställe med klart vatten med sina blandningar och sedan prova sig fram. Vad händer om man blandar si och så, eller har i det och det etc etc.. Värt att offra några timmar och några kronor på någonting man har nytta av livet ut.

Det var det jag lärde mig idag. Hur man fångar vårfärnor får jag lära mig en annan dag..

 

 

 


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s