Midsommar i Norrland.. Del 2

DSC_0409

Jag vaknar upp först av alla i stugan. Jag ser på mobilklockan och märker att jag är en timma tidig. Jag går upp och väcker dom andra. Åker vi härifrån en timma tidigare så innebär det en timma extra fiske i slutändan. Men det kan jag inte säga högt. Inte idag efter gårdagens bravader. Jag ljuger istället att frukosten är på gång. Om den är det vet jag inte, och egentligen så skiter jag i det fullständigt. Det är förjävligt att en man måste ljuga för sina nära och kära för fiskets skull. Men det skiter jag också i, jag vet att en vanlig dödlig kan inte begripa vad fiske gör med ens kropp och själ. Det känns som att vara full, kär, rik och snygg på en och samma gång. Bästa känslan i hela världen. Jag skulle aldrig kräva någon att förstå det, för jag har ingen sympati med knarkare som ljuger och stjäl för nästa rus. Men när det kommer till kritan så är vi precis likadana. Knarkaren och jag. En dag så kommer vi stå där ensamma och söka efter nästa rus. Ensamma eller med någon som gått samma öde till mötes. Någon som förstår dig och dömer inte dig för dina val du själv inte valt. Men än så länge kan jag ljuga. Kanske ett år till, med tur två år. Men förr eller senare så kommer allt att rullas fram. Egentligen borde jag söka psykologhjälp, men inte just idag. För idag ska jag fiska gädda med Jocke.. Och skilja sig måste man ju iallafall göra förr eller senare..

DSC_0430

Dag 4, sista dagen:

I två timmar har jag våndats i bilen. Jag har försökt att vara trevlig och intresserad av hennes prat. Egentligen så har vi trevligt, åtminstone så bråkar vi inte. Men inombords så är jag redan på sjön. jag går igenom fisket i huvudet. Vad ska vi satsa på, abborren eller gäddan? Kanske både och? Hur är fisket där, kommer det att blåsa, är det bra om det blåser eller inte? Jag vet att vi har en kväll på oss, och det är inte mycket när det kommer till fiske. Messar jocke när jag fått täckning i ramsele. Han ber mig köpa en liter gräsklipparolja till honom. Vi stannar till vid macken och jag köper oljan och en mjukglass. Säger åt tjejen i kassan att jag vill ha karamellströssel. Hon ser ut som ett frågetecken innan hon krystar ut att hon endast har chockladströssel eller tutti frutti. Kommer sedan på att vid gävle går gränsen där karamellströssel byter namn till tutti frutti. Ungefär som sillen och strömmingen byter namn vid kalmar. Jag tar tutti frutti och två trisslotter för säkerhets skull. Säger att jag känner mig lycklig, innan jag kommer på att jag menade lyckosam. Ändrar mig snabbt och säger att jag inte är ett dugg lycklig utan känner mig lyckosam. Hon skrattar och frågar om jag ska klippa gräset när jag ändå inte är lycklig? Fan heller säger jag, det är en present. Sedan så kommer jag på mig igen. Vem fan köper gräsklipparolja i present? Inte ens en norrlänning blir lycklig av sånt. Orkar inte förklara mig en tredje gång utan betalar och går ut. Vi åker vidare, östersund passeras utan några större hinder. Snart så är vi framme.

Jocke verkar vara på strålande humör. Han verkar rentav ha mer stressigt ner till sjön än jag. Han säger att vi ska laga maten snabbt så vi gjort vårat och kan dra ut. Vi dricker öl medans jocke rullar ihop älgbiffarna till hamburgarna. Tredje gången på fyra dagar jag äter älg. Men det kan jag lätt leva med. Vi äter upp maten hastigt, hamburgare med grillad spetskol och sparris bland mycket annat. Sköljer ner maten med några kalla öl innan vi diskret gör vår sorti och konkar grejorna till båten. Väl ute på sjön så frågar jag hur vi ska lägga upp fisket? Ska vi börja i hemmaviken som alltid levererar eller ska vi någon annanstans? Jocke menar på att vi ska testa nya ställen han fått nys om. Sjön är enorm och ingen jävel här fiskar gädda. Så vi har sjön för oss själva. Han startar elsnurran och vi börjar trolla mot det okända.. Äntligen, nu är vi på gång

DSC_0363

På andra sidan får Jocke hugg. Vi kallar stället för stockarna. Man har flottat timmer här en gång i världen, och nu står dom rakt upp från botten som en undervattnisk slalombana. En mardröm för trolling, men bra för gäddorna. Gäddan är av beskedlig storlek och drillas snabbt in och släpps tillbaks. Vi fortsätter att trolla. Sjön är flera mil lång och vad jag känner till så har Jocke inte kommit längre än ett par tre kilometer. Snart så trollar vi i okända vatten. Ekolodet blippar till då och då, men ingenting händer på en timma, sedan två timmar. Jag börjar bli orolig. Förra sommaren så hade vi fått hundra gäddor om vi trollat i tre kilometer. Så bra kan sjön vara när den vill. Men nu vill den inte. Jocke visar på platser där öringsfiskarna fått stora gäddor. Där togs en tia, där en åttakilos för några dagar sen, tidigare idag fick någon en sexkilos här etc etc. Det gamla vanliga snacket man hör överallt när man själv inte får någonting alls. Sedan så hade han fått tips om ett harrställe. Jag visste inte ens om att sjön innehöll harr. Hur fan hittar man en harr i detta vattenmassiv? Det är ju rent önsketänkande säger jag. Just nu känns en gädda omöjligt, än mindre harr. Öring vill vi inte ha. Inte en under tre kilo iallafall. Vi fiskar gädda, punkt slut. Möjligtvis abborre, men absolut inte öring.

Jocke säger att det finns en stor vik på andra sidan. Viken dit bäcken vi håvade sik i förra hösten rinner ut. Vi beslutar oss att åka dit. Väl framme i viken så konstaterar jag att det inte är en vik utan en större insjö i sjön. Vi trollar vidare. Båda med bomber. Jag har en neongrön medans Jocke satsar på en ledad svartsilver. Lodet visar kuperad botten som går från tretton meter upp till tre för att sedan störta mot tretton igen. Optimalt för gäddan, men inte ett pill. Slutet av viken kommer allt närmare, och där är det riktigt grunt. Jag sätter på en wipp i tysklandsfärgerna. En given abborsdräpare. Jocke stannar båten och satsar på en vit jigg. Mycket osmakligt enligt mig som aldrig ens ägt en vit jigg, men här ska den fungera tydligen. -Du kommer inte att få fisk med den där nazistspinnaren säger Jocke. Men efter några kast så har jag den första abborren i båten. Efter en stund så har jag en till medans jiggen är exakt så dålig jag förutspådde. Vi tar varsin öl i båten och straffas direkt av en pissnödighet som inte är av denna värld. Vi beslutar oss att ta oss till stranden för en kombinerad bensträckare/pisspaus och en fiskecigg. Jocke hade glömt att köpa piptobak, vilket jag förstår då han inte röker. Medans jocke rattar oss mot stranden så nöter jag med nazistspinnaren. Plötsligt så ser jag en grov abborre precis under båten. jag slutar väl antagligen att veva i all upphetsning medans jag pekar och skriker åt Jocke om mina observationer. Då hugger det rejält och nazistspinnaren levererar resans första godkända abborre.. Jävla flax mumlar Jocke medans jag tvingar honom att plåta fisken med kameran han gav mig..DSC_0368

Efter några snabba kort som för en gångs skull blev bra då jag själv inte tog dem så släpper vi tillbas fisken och kliver i land. Vi ser ut över sjön och beslutar oss att göra några kast från klippan. Finns det en fin abborre sp finns det säkert fler. Det kläcker sländor överallt konstaterar jag återigen. Har sett öringsvak lite här och där medans vi trollade men inte brytt mig om att försöka. Helt plötsligt så bryter en rygg ytan och en slända försvinner ner i djupet. Sedan en till. -Där kolla, säger jag till Jocke samtidigt som jag noterar att den vita jiggen diskret bytts mot en rödvit wipp. Jocke och jag kastar mot de vakande fiskarna. Sekunden innan jocke ska lyfta upp sin spinnare så hugger det kraftigt vid klippan. magisk röta tänker jag, han knep en öring. Fisken ser ut att vara kring kilot, men vad konstig den ser ut funderar jag innan jag fattar att det är en harr. Sekunden senare har vi landat en mycket stor harr. ja, åtminstone i min värld där kiloharrar inte tillhör vardagen.. Jocke tar det hela med ro, som om det vore det naturligaste saken i världen medans jag springer till båten för att hämta kameran. Glömmer nu helt och hållet bort dom andra harrarna och koncentrerar mig på fotograferandet av det som för mig anses vara årets bonusfisk alla kategorier… Vi har ingen våg såklart, men kilot måste den väga, det är jag säker på. fet som en julgris.

DSC_0377

När det hela släppt så vaknar jag ur min dvala när nästa harr vakar precis invid stranden. Jag byter till en exakt likadan spinnare som jocke och vi kastar ut samtidigt. Skiter fullständigt i min nazistspinnare jag berömt den senaste timmen. Scenariot upprepas, men nu är det min tur att få harren. Något mindre än jockes, men ändå en harr..

DSC_0386

Vi kastar en stund till utan resultat innan vi börjar puttra mot gäddvatten igen. fortfarande lika trögt förutom en gädda som Jocke lyckas lura vid en ö. Jag säger att vi måste åka och prova stranden vid hans hus. Där det alltid hugger, och där vi började. sagt och gjort. Jocke drar igång stora snurran och vi far iväg..

Väl framme vid platsen så kastar vi efter dragen och börjar puttra. Det tar runt trettio sekunder innan vi har dubbelhugg. Vi krokar av våra gäddor och kastar ut igen. jag missar ett grovt hugg, Jocke bara skrattar och tjugo sekunder senare drillar vi nya gäddor igen. Hur det kommer sig att denna fläck innehåller så mycket gädda kan vi inte riktigt svara på. förmodligen så står siken här? Man kan dra upp hur mycket man orkar på en dag. Det är nästan komiskt. De flesta är mindre, men här och där stryker stora gäddor runt. Fiskar över tio kilo lätt. Ingen fiskar dessa fiskar och dom får frodas i fred. problemet här är mängden gädda. Dom stora hinner helt enkelt inte med dom små. Det låter som ett dåligt skämt, men så är det. Flera av dom mindre har sår efter större gäddor.. Vi trollar vidare och landar gäddor på löpande band. Hur många vi får första timmen vet jag inte, 40-50 st?. Sjuka mängder är det i vilket fall som helst. Här och där hugger även abborrar på våra wobbler..

DSC_0403

Jag fotar och njuter. Nu har jag inte panik längre. Jocke tar på sin sämsta drag han kan tänka sig. En julawobbler som ser riktigt usel ut. Trettio sekunder senare har han engädda på runt två-tre kilo. Vi bara skrattar. Ingen skulle väl tro detta om man sa? Jag är häruppe med goda avsikter. Har endast ett lätt haspelspö med mig. Ambassadeuren har jag pensionerat. Ska aldrig mer fiska med multirulle, någonsin. Fiske ska vara kul. Vi börjar planera för en större satsning i augusti. Då ska det metas gädda med gädda. Vi måste kunna rikta oss in på den större fisken som stryker runt här. Inga mer nazistspinnare eller annat larv, utan blodigt allvar. Nattfiske med piptobak och hela faderuttan. Vi planerar medans vi trollar och bänder upp fisk efter fisk. Missar en gädda draget så hugger nästa inom några sekunder. Vi beslutar att ta en sista runda lite ”djupare” än normalt och fångar några lite större fiskar än snittet. Dom står där vid kanterna. Från ”hyllan” så sluttar det snabbt mot tio meter. Det är där vi ska stå i augusti och nöta. hur många gäddor vi fick på våra två timmar vet jag inte? Men dom var skrämmande många. Den här sjön är bara magisk. Och då har jag inte nämnt abborsfisket som inte är från denna värld. Den är så bra att dom till och med hugger på vita jiggar. Kast efter kast..

Jag smyger mig brevid tjejen. Hon har sovit några timmar redan. Jag ligger klarvaken och räknar ner dagar till augusti. Egentligen borde jag tänka på underhåll av hus och gräsklippning, men jag är totalt fångad av sjön. Livet är orättvist, han bor en spottloska från drömmarnas sjö. Jag i Eskilstuna. Det borde egentligen vara tvärtom om rättvisa fanns i världen. Alla borde bo vid en sån här sjö.. Nåja, på onsdag ska vi fiska färna jag och Saku. När jag står där vid våran å så fylls jag av nästa känsla. Sådant är fiske, man får aldrig nog, hur fan man än vrider och vänder på det..

Men i augusti, då satan smäller det!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s