Färna i två åar.

DSC_0001

Esklistuna ligger klämd mellan två av sveriges största sjöar. Mälaren och hjälmaren. Mellan sjöarna rinner som bekant eskilstunaån. Ett helt ok ställe för vissa arter, men ingen plats du färdas långt för att få uppleva. Däremot så är Eskilstuna en perfekt stad att åka ifrån och fiska. I samtliga vädersträck så finns det bättre vatten, varav vissa väldigt bra. Inom en timmes bilfärd så har vi bland annat ursjön, svartån, kolbäcksån, arbogaån, hjälmare kanal, sagån, hedströmmen, båven, skanzsjön samt ett stort antal mer eller mindre kända metvatten. Men av någon anledning så har eskilstuna gått nästan lottlös när gud planerade det hela. Inte nog med det, vi saknar även både färna och id i eskilstunaån. Två viktiga arter för en metare att bocka av på sitt cv. Det tog oss i runda slängar trettio år innan vi fick tummen ur att försöka oss på dessa två arter, men sedan dess så har vi fiskat efter id, men i synnerhet färna med allt högre frenesi. Våran ”nya” hemmaå där vi förlagt våra färnaresor börjades efter flera års halvintensivt nötande att kännas för bekant och vi beslöt att testa våra vingar i ett helt nytt vatten.

För en gångs skull så hittade vi till platsen redan på första försöket. Jag hade fått en detaljerad beskrivning. Inte nog med att platsen var utmärkt med en kartbild så hade den vänliga själen även generöst skrivit ned de exakta placeringarna av åns färnor. Landmärken, stenar och stubbar var nedskrivet på ett föredömligt sätt. Det slitna uttrycket ”att komma till ett dukat bord” kändes nästan som en underdrift i sammanhanget. Solen brassade oss rakt i nyllet och förvandlade promenaden ner till ån till ett rent helvete. Två spön, ett för flötmete och ett för feedermete hade jag bestämt mig att köra med. Skulle inte färnan vara i ytan så blev man illa tvungen att meta upp den från botten. i vilket fall som helst så skulle jag denna gång avgå med segern. En resa kan jag köpa att manr blir färnalös, men två på raken. Nej, det skulle väl ändå inte kunna vara rimligt?

DSC_0506

Det finns två sätt man kan mixa ihop en feederblandning för färnan. En som är suverän, eller en som inte är det. Jag valde den förstnämnda. Den går i det stora hela ut på att man tar vilken groundbait som helst och mixar in hackade räkskal och huvuden. Vill man vara lite extra fiffig så kan man även kasta i smulade brödbitar samt lite krillpulver. Men jag orkade inte. Räkskal är som bekant väldigt lätta och drivs iväg med strömmen och drar garanterat åt sig fisk. För att inte nämna lukten. Simpelt med ack så effektivt. Det finns endast ett krav för att blandningen skall fungera. Strömmande vatten…

Jag och Saku blickar över en torr fåra som ser mer ut som en läckande trädgårdsslang som ligger och pyser och mindre som ett färnavatten av rang. Strandbankarna vittnar om att det för endast en dag eller två sedan rådde perfekta förhållanden. Det som då förmodligen var strandkanten ligger nu en halvmeter upp på land. -Hur fan ska man kunna fiska här, frågar jag Saku? -Är det ens värt att tackla upp? Vi bestämmer ändå att prova, har vi släpat oss och grejorna ända hit så ska vi fan fiska också. När jag svingar ut feedern så märker jag till min besvikelse att det inte är mer äv trettio centimeter djupt. Jag sätter mig och tänder en cigg och lägger spöet i klykan. Jag blossar och ser på Sakus brödbitar som flyger genom luften och landar tiotalet meter ut. -Dom lär guppa där imorgon med säger jag cyniskt. Helt plötsligt så hugger det brutalt. Jag gör mothugg och det svarar stumt. Väldigt stumt då feedern sitter fastklämd mellan två stenar och fisken är borta..

DSC_0508

Vi nöter på en stund till, men inser snart att detta är lönlöst. Vi beslutar oss att testa plats två. Upp”ströms”.

Även denna plats hittar vi på första försöket och nu verkar det lite mer lovande. Vattnet är fortfarande strömlöst på gränsen till stilla. Men det är åtminstone lite halvdjupt här. Jag väljer ut min plats medans Saku väljer att traska uppströms. Jag kastar i några brödbitar och sätter mig till rätta i stolen och tänder en cigg. Nästan smärtsamt att se hur sakta dom driver med strömmen. Snart hittar löjorna och mörtarna brödbitarna och börjar likt hajar attackera dem. Ett fint tecken, för löjorna drar till sig färnan.

DSC_0514

Efter någon minut så ser jag första färnan. Försiktigt suger den i sig en av brödbitarna. Den nästa tar han med större självförtroende. Den tredje biten suger den i sig nästan aggressivt, men det skulle han inte ha gjort, för där i ligger min kamasankrok. En lömsk plan som funkade redan på första försöket. Brödbit nummer ett eller tre ska det vara. Ibland tar färnan endast en bit och sedan är det slut. Vill den ha mer så tar den både bröd två och tre, och då spelar det ingen roll. Men om den är lite skygg så låter den brödbit ett och två passera, men den tredje blir för mycket för vilken färna som helst att motstå. Det är min teori. Det bästa vore givetvis att fiska med tre spön..

Efter en stund så har jag den i håven. En mörk fisk kring kilot. En standardfisk på alla sätt och vis, men den första från detta vattnet. Knäpper av ett kort för bloggen och släpper tillbaks färnan..

DSC_0531

Sedan så blir det dött. Saku kommer tillbaks tomhänt från sin expedition. Vi käkar isolerarmackor och röker gula camel. Klockan är kring 18.00 och vi står inför ett dilemma. Ån ser mycket fin ut, Både platsen vi befinner oss på och den innan. men utan vatten så blir det svårt. Visst, färnorna simmar ju häromkring nånstans, men var? Är det värt att offra en hel natt på någonting som vi inte vet ett skit om? Med ström så skulle vi säkert hitta fisken relativt enkelt, men nu är det svårt. Vi beslutar oss att åka till ”våran” å. En bilresa på ca 30 min..

DSC_0001

Här ser det bättre ut konstaterar vi när vi står vid ån. På andra sidan sitter en herre och bottenmetar med tre spön, förmodligen utan fiskekort. För hade han köpt kort så hade han kunnat läsa att man endast får fiska med ett. Jag sätter mig vid stenen medans Saku drar sig nedåt. Jag börjar mata med feedern mot stenen. Beredd att sätta hårt mot hårt om det skulle hugga. Jag sitter och kollar på spötoppen. Ibland hugger mörtarna, men för det mesta så är det lungt. Det plingar till, jag vänder mig om men ser ingenting. Åter till spötoppen, den vajar lojt med strömmen, nästan hypnotiskt. Det plingar till igen, nu ännu intensivare. Vänder mig igen men ser ingenting? Efter en stund så börjar det plinga väldigt intensivt. Då ser jag herren på andra sidan rusa ut ur busken och mot ett av sina spön han så fint placerat lutade mot en vit plastdunk. Han lyfter spöt och börjar veva. Att fisken rusar i andra ändan så slirbromsen skriker, men han bara vevar på totalt omedveten om att en sådan funktion finns inbyggd i hans haspelrulle. Den klassiska pinglan sitter kvar på spötoppen och för ett jävla oljud. Efter en stund så drar han upp en tvåkilos ål på stranden och innan jag hinner öppna munnen så har han redan spetsat den med sin morakniv. Jag suckar. I tanken är jag redan på andra sidan och slår gubben på käften och trycker upp den där jävla pinglan någonstans varmt i gubben. Jävla nötter.

Jag känner att jag inte vill se gubbjäveln något mer och går uppströms. Strax bakom en böj i ån så ser jag honom inte mer. Det här får duga tänker jag. Jag matar ut några brödbitar som till min förvåning försvinner direkt i en hungrig färnas mun mitt i strömmen. Snabbt på med en brödbit på kroken och i med den strax uppströms där färnan huserar.Jag ser på brödet när den åker ned för strömmen. Jag koncentrerar mig. Inte på  när det eventuellt hugger, utan om jag kan se fisken när den skjuter ifrån vattnnet och mot brödbiten. Det är skumt, även fast du vet exakt var fisken står, så ser du aldrig den innan den är i ytan och har käften kring brödet. Jag ser inte fisken nu heller. Helt plötsligt så sitter den bara där. Jag drillar in en öring. En fin bonusfisk i strömmande vatten, men ingen färna.

DSC_0521

Efter öringen så blir det dött igen. Jag knallar neråt. Jag ser gubbjäveln där på andra sidan och Saku vid trädet. Går fram till honom. Saku säger att gubben precis fått en ål på kring två kilo. En tjock historia tydligen. Jag suckar och fortsätter nedåt. Så långt ner jag kan. Här ebbar strömmen ut och går in i en djup hölja. Som gjord för feedermete. Jag blickar uppåt. Ån ser jävligt fin ut när den rinner där genom skogen. Blir nästan lite sentimental och känner mig tvungen att ta ett kort som blir suddigt..

DSC_0526

Jag nöter i höljan. Mörtarna plågar mig. Efter några försök så krokar jag en hygglig mört i 4-5 hektosklassen. Tre meter från mig så blir det väldigt tungt. Det tar en stund innan jag förstår att en mycket stor gädda slukat mörten. Det finns inte så mycket att göra förutom att pressa i hopp om man eventuellt skulle kunna få se en skymt av besten. Det får jag inte. Den spottar ut en blödande mört som jag hade varit mer än nöjd att fånga levande på metet. Nu är mörten död. Det blir bara bättre och bättre det här färnafisket..

DSC_0528

Jag känner efter gäddan att det inte är någon större vits här heller och knallar till Saku. Gubben hade fått ål så han teg och dragit åt helvete med sina spön och hinkar. Saku har inte fått någon färna han heller, men däremot två ålar. -Här går ju inte att fiska säger han. Vi går uppströms.

På vägen hugger jag en färna på dryga kilot, men det är nu för mörkt att fotografera fiskar som inte är något utöver det vanliga. Vi går istället till forsen. Ett säkert färnaställe, men det är sällan dom väger mer än 1500gr. Jag försöker med bottenmetet, men två kast och två ålar, samt två förstörda tackel som måste knutas på i mörker senare ger jag upp. Dom säger att ålen håller på att dö ut, men vi ser fan inga såna tecken här. Det går bokstavligen inte att ha på en räka på kroken utan att direkt få en ål. Ett problem då man helst inte vill kroka rödlistade arter.

Vi nöter på med flytbröd och tar en fem sex färnor samt en id. Men ingenting att skriva hem om. Vi beslutar att ge oss för natten. Klockan är 02.00. Visst, vi fick våra färnor, men det känns ändå att vi fiskat klart efter färna för ett tag. Vi får se vad nästa projekt blir?

 


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s