Sarvmetarexpeditionen.

DSC_0604

Jag börjar tro att olika arter beter sig väldigt annorlunda i de olika delarna av landet. Vissa har jättelätt att dra en skaplig id, färna eller abborre, medans andra får spendera ett helt fiskeliv i jakten utan att lyckas. Sarven har blivit en sådan art för oss..

Nog för att det är enklare att dra en stor sarv i ett vatten där det finns mycket stor sarv. Vi har inte riktigt såna vatten i våra trakter. Men bara för att ett vatten innehåller stor sarv så behöver det inte per automatik bli enkelt för det. Våran enda sjö där vi bevisligen vet att det finns stor sarv är ett fint exempel. Dom stora finns där, men där finns även tre miljarder med småsarvar. För en icke insatt person så verkar väl inte det problemet oöverkommligt. Det är väl endast att fiska med större beten, på natten osv osv. Jo, vi vet och kan alla dom gamla beprövade korten. Vi har testat, labbat och sedan testat lite till. Närmare storsarven har vi absolut kommit, men inte tillräckligt nära. Gårdagens pass gav ytterligare några ledtrådar. Babysteps ni vet. Jag har en bra feeling inför nästa försök, men mer om det senare..

DSC_0608

Saku hade mäskat några gånger innan gårdagen. Solen sken och det var vindstilla. Perfekta förutsättningar för sarvarna med andra ord. Vis av historiska misslyckanden så var jag mer förberedd denna gång. Två feederspön med boilies placerades på strategiska platser medans ett tredje spö var vigd åt flötmete. Saku körde likadant. Inte nog med det. Som joker hade Saku sin grabb med sig. En kille som precis gått ut första klass och är väldigt intresserad av mete. Ett framtidslöfte. Sakus uppdrag blir att guida grabben förbi alla fallgroparna vi var tvugna att uppleva innan vi hittade platserna som levererat. En dag kan han peka med hela handen och säga att -Där har du länets bästa mörtställe, eller där har du dom största sutarna vi känner till. Att ha någonting att gå på för att sedan gå vidare och en dag berätta för oss vart vi egentligen skulle ha metat och hur.. Men än så länge är det vi som pekar.

Jag sa till Saku innan vi började fiska att det är grabben som kommer att få en stor om någon ska få en. Saku sa att han var rädd för exakt samma sak. Inte för att vi inte skulle unna grabben en stor fisk. Det är ju sånt som bildar minnen för livet. Det är mest den där känslan att det är vi som kan, och då är det logiskt att det är vi som får dom stora. Men sarvfiske är inte logiskt. Fiske i allmänhet är inte rättvist. Grabben hade fått ett eget spö av Saku. En bättre spö än vad någon av oss hade fram tills vi fyllde femton eller något i den stilen. Men vi hade sex spön mot grabbens enda. Jag tyckte nästan synd om honom. Han skulle få sig en ytterst onyttig lektion i fiskets orättvisor från första parkett.

DSC_0609

Vi placerade grabben på ett ställe som var exakt lika bra som våran. Mäskade lite och riggade upp med majs. Han såg nöjd och förväntalsfull ut. Under tiden preppade jag mina boilies med monster crab goo som stank värre än någonting jag vet. En vindstilla sommarkväll och krabbessans är ingen höjdare. Grabben stod snart med böjt spö och började dra sarvar. Han var nöjd, vi var nöjda. När jag äntligen efter en stunds meckande fått ut mina röda boilies så började larmen att sjunga. Fisk på hela tiden. En tiomillimetersboilie är tydligen ingen match för en trehektossarv. Detta är problemet. En trehektossarv kan med sin mun klämma in större beten än vad som är nyttigt. Man går och tror att man är säker med en tiomillimetersboilie. Men det är man inte. Långt därifrån. Flötmetet kunde jag lägga ner efter några kast. Småsarv fast så fort betet landat. Helvetet hade börjat. Saku led av exakt samma problem. Det var endast grabben som var nöjd.

DSC_0605

Jag började misströsta. Tog en kopp kaffe och sjönk ner i min stol. Rökte lite och funderade varför livet vid denna sjö alltid tar en sån här vändning. Jag hade inga större beten med mig. Det var bara att gilla läget.

Efter en stund så guidade jag grabben litegrann. Kastade i lite mer mäsk och berättade saker för honom han redan visste. Saku pulade med sina feederspön som pep konstant. Efter en stund fångade grabben kvällens dittils största sarv. Han var supernöjd. Vi fotade och peppade honom. Han förstod nog inte hur jag kunde deppa. Jag fick ju fisk varje kast. Vi sa åt honom att vi ville ha stora fiskar. Och dom nappar nog inte förrän det blir mörkt.

Och mörkt blev det. Jävligt mörkt. Jag bytte till flytbrödsfiske. Fick några större sarvar att börja plocka innan jag fångade den första mörten på drygt fyra hekto.. Bara att lägga ner det med.  Strax efteråt så höjde grabben kvällsrekordet..

DSC_0613

Ni hade rätt. Dom stora kommer när det skymmer sa han…

Jag fångade sarv, men inga i närheten av grabbens vikter. Men det spelade längre ingen roll. Myggorna som kom med mörkret plågade mig och mentalt var jag redan på nästa resa med mina fjortonmillimetersboilies. Grabben var nöjd och vi var nöjda över att grabben var nöjd. Jag åt chockladmuffins och japp och sköljde ner hela härligheten med en folköl som öppnats fyra timmar tidigare och var nu lika varm som kvällen. Saku plågades fortfarande av småsarvarna på sin plats. Mina larm var tysta för en gångs skull. Jag sa till grabben att nu ska jag ta en sarv, håll koll. Hällde upp en kopp kaffe och skulle ta första slurken när larmet fick frispel. Vevade in ännu en trehektos..

-Hur kunde du veta att det skulle hugga frågade grabben? -För att jag hällde upp kaffe, dom hugger alltid när du ska dricka kaffe.. Han funderade lite över svaret men sa ingenting. Gick bara och satte sig på sin plats och fortsatte att fiska.

-Nu har jag en stor, hör jag efter tre minuter. Vi går och kollar och håvar fisken. -Ni hade rätt, dom blir bara större och större på natten sa grabben. Jag sa inte mycket. Tog några bilder och gratulerade honom för en fin fisk..

DSC_0622

En kort stund senare tyckte både jag och Saku att det var dags att åka hem..

Det är ingen fel på återväxten iallafall. Grabben kommer att bli grym om intresset håller i sig. Om tjugo år för han berätta för oss hur man ska ta dom stora sarvarna från våran sjö. Jag är väldigt rädd för att så kommer att bli fallet. Det är livets gång. Man blir alltid en bättre fiskare än sin farsa, oavsett hur duktig man tror att man är.. Och med facit så var det väl perfekt att han skulle få den stora. Som sagt, det är viktigt med såna minnen. Det är dom bra stunderna som gör en till fiskare. Dom dåliga stunderna kommer sen när man tror att man kan fiska..

Inför nästa resa ska vi mäska med 13-15mm boilies och pellets. Kanske kan vi då sortera ut ännu några generationer av sarvarna. Babysteps..

 


2 reaktioner på ”Sarvmetarexpeditionen.

  1. Har ett liknande ställe. Fick stor sarv när jag fiskade väldigt tidigt på våren ganska strax efter islossningen. På sommaren fiskar jag sutare på platsen istället, då är det alldeles för mycket småsarv för att man ska palla med.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s