Den stora gäddfighten i norrland: Del 4

DSC_0269

TRETTIO ÅR GÄDDA PÅ TRETTIO SEKUNDER:

Det var länge sedan. Måste ha varit den senare hälften av åttiotalet. Farsan och jag var ute och fiskade gädda i våran sjö. Farsan fiskade aldrig efter gädda. Flugfiske efter ”ädelfiskar” var hans grej, men i krisläge så kunde han tänka sig att tänja sina gränser att omfatta gös eller abborre. Men att riktat fiska efter gädda, nej det var mer eller mindre otänkbart. Varför fiska efter fiskar man inte hade att avsikt att äta var och fortfarande är hans motto. Fanns det fisk i frysen så åkte man helt enkelt inte och fiskade. Med trettio års tänketid så inser man ju att han faktiskt har rätt. Det finns egentligen ingen större vits med att plåga djur om man inte jagar. Men vi har gjort det till en social grej, och då är det ju i sin ordning.

Hursomhelst, vi stod där i båten. Jag med med kalasdraget storöringen och klen haspelutrustning, han med sin svarta ambassadeurrulle av relativt modernt snitt och ett klassiskt krokodilskeddrag i abborsfärg. Det var vår och gäddorna hade precis lekt. Vi hade ankrat upp vid den översvämmade åkern som agerade lekplats. På den tiden var det fullt möjligt att slänga ända upp till åkern. En bedrift som idag är helt omöjlig då vassen spritt sig likt pesten trettio meter rakt ut i sjön. Vid strandkanten och ut mot vattnet så växte det en pil eller något liknande? Ett träd var det iallafall. Och det var under det trädet hans krokodildrag landade med ett plask. Några vevtag senare högg det explosivt så vattnet flög åt alla håll och ett gigantiskt gäddhuvud syntes över vattenytan. Farsan är ingen snubbe som hetsar upp sig över småsaker, ja inte en gädda i varje fall, så han drillade i lugn och ro medans jag hoppade och for i båten. Efter vad som kändes en mindre evighet så placerade han till slut huggkroken under huvudet på gäddan och sedan så lyftes den in i båten. Jag hade inte ens i mina vildaste fantasier kunnat tro att så stora gäddor existerade. Visst, man hade ju läst fisketidningar och sett bilder på både femton och tjugokilsogäddor, men denna var klart större. Jag minns fortfarande både ljudet och vibrationerna som strålades ut i skrovet när bonken drämdes in i gäddskallen så det ekade i hela lekviken. Det var någonting magiskt. Kastet senare fick han en nästan lika stor, sedan så åkte vi in mot land. Vi hade ju gädda så vi kunde äta varje dag till midsommar om vi så ville. Tio år senare började vi matas med detta med catch and release och huggkroken byttes mot en lipgrip för att sedan bli till ingenting förutom högerhanden. Vi som slog ett slag för att släppa tillbaks majoriteten av fiskarna för att behålla någon matfisk då och då blir nu uthängda av gäddkramarna för att vi tar en matfisk då och då. Det såg jag inte komma, men så är det väl? Vi slapp iallafall att se ut som idioter i tunna nylontröjor med reklamloggor på..

Gäddorna farsan drog upp vägde efter både en och två vägningar, 6500gram och 4500 gram. Visserligen mycket långa och smala, men ändå. Jag kunde inte fatta att dom vägde så lite. Dom såg ju enorma ut. Något år senare fick jag en på 7000gram prick. Vägd på ica och anmäld till eskilstunakurirens fisketävling. Jag slutade på tredje plats. Han som vann hade fångat en mört på 700 gram. Jag var skitsur, en jävla mört värderades tydligen mycket högre än en sjukilosgädda. Man gick procentuellt efter storfisksvikterna. Inte fan hade jag någon chans mot en mört som på den tiden gav 100 poäng om jag inte missminner mig? Idag så tar man ju mörten tio gånger av tio mot gäddan om man fick välja, medans han som fick mörten säkert resonerar precis tvärtom?

Idag så är mängden gädda i sjön en patetisk spillra av sina fornstora dar medans gösens resa har gått åt motsatt håll. Förr var en femkilosgädda vardagsmat medans en femkilosgös någonting som endast existerade i drömmar. Idag så är det tvärtom där också. Den knapphändiga statistiken jag har över mitt fiske i sjön visar att jag fångat mindre än tjugo gäddor som vägt över fem kilo dom senaste femton åren, medans antalet gösar över 5 kilo ligger på 51st. Och trenden fortsätter, gösarna blir allt fler och större medans gäddorna minskar. Idag väljer jag en sexkilosgädda över en sexkilosgös om jag fick välja.

Tiderna förändras, och dom gör det väldigt fort. Trettio år i evolutionen är en ofattbart kort tid, men under den korta tiden har sjön förändrats dramatiskt, och inte till det bättre. Hur ser det ut om trettio år till? Jag vågar knappt tänka tanken. Men det ser mörkt ut för både sjön och gäddorna. Och denna sjö är knappast unik i sitt slag. Visst att man börjar bli gammal, men jag är ändå glad att jag har upplevt ”the glory days” på åttiotalet då det fortfarande fanns gäddor i enorma mängder precis överallt. Personligen så beskyller jag bönderna för allt skit dom pumpat på åkern och sedan så hamnar det till slut i sjön där vassen växer så det knakar och allt blir endast en ond spiral som blir värre för varje år som går. Jag känner igen mönstret från alla sjöar med jordbruk nära inpå.  Ännu en orsak att välja kravmärkt när man handlar.

Som i all toppidrott så peakar en gäddfiskare runt sina trettio när man är tillräckligt gammal för att ha rutin, men fortfarande tillräckligt ung för att orka. Jag har passerat den åldern, får båtrygg efter fyra dagar och har andra krämpor. Axeln pallar inte, grejorna man bär känns tyngre för varje resa och andra saker i livet tar din tid och motivationen tryter.   Gädda kommer jag aldrig att sluta fiska, men rutinen får spela en större roll i framtiden än den ungdomliga optimismen och orken. Men så ibland så händer det, att motivation, ork och rutin möts, och då kan precis allting hända. Tur bara att det inte inträffar så ofta..

DAG 4. SISTA DAGEN:

DSC_2171

Jag ser ut genom köksfönstret och känner mig optimistisk. Det blåser och är lite halvmulet. Jag är här på nåder nu. Hemresan har blivit framflyttad två gånger. Tjejen hemma i Eskilstuna är inte imponerad, men det skiter jag i just nu. Jag har ändå semester, och följer det finska rådet. Delad semester är hälften så kul, men dubbelt så dyrt. Det slutade med att jag valde ett nattåg hem. Imorgon bär det av till hårdrocksfestival. Det blir nog endast att kasta in fiskeväskan, ta festivalsväskan och sticka med det samma.

Jag säger till Jocke som sitter mittemot mig att det är idag det gäller. Nu eller aldrig. Ska vi få en fet gädda så har vi inte råd att söndagsfiska. Inte nog med det så har vi lovat Jockes sambo att åka en sväng till tippen och dumpa av lite byggskrot. Vi käkar mackorna, dricker upp kaffet och sedan så är vi redan på sjön.

Planen är att trolla. Vi har några kurvor på mellan fem och tio meter vi är intresserade av. Det verkar endast logiskt att dom ska stå där, för vi hittar dom inte någon annanstans. Vattnet håller runt 16 grader vid ytan, så dom allra grundaste vikarna känns inte som vinnare heller. Vi lägger alla äggen i samma korg och slår på elmotorn. En stund senare så är vi igång med betena i vattnet. Djuphålan vid min udde ger ingenting trots våra förhoppningar. Vi fortsätter sedan mot stockarna. En undervattnisk slalombana av sjunktimmer. Det är först här det hugger. En liten gädda vevas in av jocke medans jag föröker att fota stockarna i vinden. Jag lyckas inte alls.

DSC_2170

Jag var först mer än skeptisk till att fiska här. Mängden stockar är så stor att det är inte frågan om, utan när man sätter wobblern i någon av dessa. Men stockarna är stenhårda. Så hårda att du aldrig driver in en krok så djupt att du inte skulle kunna rycka loss dom från motsatt håll. Jag gjorde mitt bästa med dirigentpinnen och flätlina i o,30mm. Men dragen lossnade varje gång. Stockarna borde utgöra en perfekt miljö för de större gäddorna att vistas i. Här finns det bytesfisk i form av abborrar i tusental. Men vi har aldrig fått någon större gädda fastän vi alltid fångar fisk här. Ett mysterium för oss..

Vi nöter och nöter. Trollar som gudar, följer med fingertoppskänsla dessa djupkurvor. Men ingenting händer. Jag känner att tiden börjar rinna iväg. Det har redan gått flera timmar, och klockan 23.30 så ska jag vara på tåget. Om knappa tretton timmar.. Det är då vi beslutar oss att bryta, åka till tippen och handla mat för att gå all in på kvällsfisket. En chanstagning, ja, men någonting måste man göra. Vi startar bensinsnurran och åker iväg mot land..

FINNKAMPEN:

Jag står vid fiskehyllan på den lokala ok-macken. Vi har varit på soptippen. Ett helt klart intressant ställe. Vissa slänger gamla möbler, medans andra kommer med ett lass grenar och löv. En soptipp är en lycklig plats. Ingen klagar eller ser sur ut. Har man kommit ända hit så återstår endast minuter innan det besvärliga avfallet är borta från ditt liv för evigt. Man försöker att sortera efter bästa förmåga, men det slinker alltid ner en blandpåse i fel container när ingen ser. Det är sånt som gör en fin dag vid soptippen till något spännande. Jag såg en gammal gubbe komma med en papperspåse till bredden fylld med gamla kasettband. -Gammal fin musik, men jag måste tyvärr göra mig av med dessa, säger han till mig. Jag tänkte först fråga varför han måste det, men bestämmer mig i sista stund att skippa lyssna på hela hans livshistoria med höftoperationer, åldersdiabetes och en karriär hos statens järnvägar. Såna är gamla människor, dom kan endast blicka bakåt då det hände och då man fortfarande var någonting. En framåtblick är en dystrare historia, för där står döden och väntar. Och den kan komma precis när som helst. Förståeligt givetvis, sån tänker jag också bli. Åka till tippen varje dag för att träffa människor i hopp om att någon skulle vilja lyssna i några minuter, som lätt blir en kvart eller en timme…

-Varför är allt gammalt alltid fint, frågar jag Jocke. Gammal fin musik, en gammal fin bil eller en gammal fin järngryta. Ingenting nytt är fint. Det är antingen fett eller skräp, beroende på vem man frågar. Det enda som är fint är sjukdomar eller kroppsskador. Ralle drog på en fin blåklocka på jobbet, eller Hasse gjorde en fin grej i helgen och fick klamydia..

Jocke nickar bara åt mina dumma frågor och letar förtvivlat efter en dubbelwipp. Men dom finns inte här på ok/Q8. -Det finns väl vissa krav för vilka som får sälja dubbelwipp säger jag. -Hur skulle det se ut att man kan köpa en sådan på macken? -En sån pärla säljs inte varsomhelst och hursomhelst. Jag blickar mot hyllan och då ser jag den. En wipp med svenska flaggan på. -Köp den här så kör vi finnkamp säger jag mest på skoj. Men tanken fastnar. -Jag har en med finska flaggan på med mig. En lyxwipp. Jocke funderar en stund men sedan är han på. -Ok, kör till, finnkamp. Två timmars fiske innan middag, endast dessa två spinnare får användas, ingenting annat. Samma regler som förra tävligen. -Den som du vann genom att fuska? -Ja precis…

mms_20160805_122328

Vi går igenom reglerna ännu en gång i båten. Ingenting annat än våra wippar får användas. Vid förlust av spinnaren så fungerar en wipp med norska flaggan på som reserv. En poäng per gädda, en extrapoäng per kilo för fisk över två kilo. Inget kastande under motorkörning eller ankring. Två minuspoäng per öring. Tävlingstid 1 timme och 45 minuter: Vi skakar hand och börjar kasta.

Jag har planen klar i huvudet. Jag har återigen valt microspöt för att kunna fiska snabbt. Sedan så ska jag psyka Jocke för att få honom att tappa tron på sin wipp. Dessutom så måste han hålla sig nykter för han måste skjussa mig till tåget. Jag öppnar en kall öl och drar en lång slurk. -Mmmm, gud så gott med kall öl. Jocke ser törstig ut noterar jag. Han kommer att vara en bruten man snart..

Vi börjar vid båtviken. En lång vass där det borde finnas gott om smågäddor. Vi kan knappast köra för djupt med våra wippar. Mitt första kast sitter precis mellan två vasstrån och några vevtag senare så har jag tävlingens första. 1-0 pikar jag direkt. Jockes wipp vill inte snurra, han svär och verkar desperat. -Klart som fan den inte snurrar, du ser ju hur sorglig och jävlig den ser ut med dom där färgerna. Dessutom så får jag en gädda till kastet efter, och en tredje på fjärde kastet. Jocke har panik. 3-0 till Finland.

Av alla färger som fanns att tillgå så valde ni bjått och gult? -Hur tänkte ni där? -Se på Finland, blått och vitt. Vit snö, blå himmel. Ni har gul snö och blå himmel..

Båten driver till nästa vass, där tar jag två snabba till. 5-0 till Finland. -Hur i helvete ska jag kunna fånga något på den här skitspinnaren svär Jocke. Psykningarna börjar ta skruv. Han rycker och drar i spöt för att få spinnaren att spinna, då får han en patetisk fisk på mindre än 100 gram.. -Ja, 5-1 säger han. Jag förklarar för honom att om han vänder detta till 6-5 så kommer jag aldrig mer att fiska i hela mitt liv. Jag tänker på den där mörka hockeymatchen då finnarna gav bort en säker seger…

Efter en stund så får jag ett riktigt hugg. En mycket bättre gädda har tagit finlandswippen och jag kan inte göra ett skit med microspöt. Gäddan rusar och fastnar i bottengräset stup i kvarten. Det går två minuter, sedan så går det fem minuter. Under tiden har Jocke reducerat till 5-3. Tappar jag den här fisken så är det illa tänker jag..

DSC_2141

 

 

Men jag får upp den, och ett gäng friska poäng till mig. En stund senare så står det 11-5 till Finland. Jocke är knäckt, det funkar inte för sverige idag. Det har gått 45 minuter av tävlingen och en snabb blick uppåt visar att det kommer att regna utav bara helvete snart. Uppgivet kör han oss till nästa vik medans dom första dropparna faller och blåsten börjar öka. Några kast senare krokar jag en gädda. Jocke ser miserabel ut medans jag drillar. Men till min förvåning så är det en abborre på 800 gram som slukat Finlandswippen. Några kast senare krokar jag en till, och sedan så börjar det formligen komma abborrar på var och varannat kast.. -Inte ens abborrarna vill ha den här skiten muttrar han surt.. -Nej, nu högg det en abborre på skiten till slut säger han och vevar in en liten gädda. Jag får fortfarande endast abborrar. Några kast till och Jocke har reducerat till 11-8. -Nu är det match igen säger han. En trekilos och jag är ikapp!

IMG_6658

Nästa ställe fortsätter att ge mig abborrar. Får först en fin på sex hekto, sedan så krokar jag den största abborren jag haft på i den här sjön. Den lossnar dock vid båten. Typiskt. Åttahektosborren var rena smolten jämfört med den säger jag surt.. Jocke nöter med sverigespinnaren, men har får ingenting. Jag är inte på långa vägar säker på min ledning och kastar nervöst. Tjugo minuter återstår och tre ynka poängs ledning.

Min tur vänder dock vid en stor sten. Jag får fyra poäng på några kast medans jocke kammar noll. Men viken efter så tar han tillbaka tre poäng. Finland håller dock ledningen in i mål efter några fler strögäddor och vinner till slut med bekväma 17-14. Jocke tar av wippen från sin tafs och ger den till mig och skakar min hand. Bra jobbat, nu slipper jag någonsin mer att fiska med skiten, säger han och ser nöjd ut för fösta gången på hela tävlingen..

Vi åker in för en sista middag. Grannen/abborsgurut Stefan har kommit hem från Stockholm där han jobbar. Vi tar en öl och snackar. Berättar för honom om finnkampen. Han lyssnar intresserat. -Sugen på att tävla mot mig och Jocke ikväll? Han funderar i några sekunder innan han är på. Han ringer sin vän Matthias till hjälp. -Heter alla Matthias här undrar jag? -Dom flesta gör det säger han utan att på något sätt verka vara ironisk..

En stund senare samlas vi vid båtarna. Två och halv timmes fiske. Samma regler, förutom att tävlingens största gädda ger tre poäng och tävlingens största abborre ger hela fem poäng. Vi får endast köra med spinnare medans grabbarna väljer jigg som method. Vi heter team Brasse medans grabbarnas team heter team Bonkgädda i gammal fin stil.

DSC_2074

Vi går ut starkt. På dubbelwippen så tar jag fem poäng innan grabbarna i andra båten knappt ankrat. Jocke fyller på med ett par poäng till. Men abborrarna lyser med sin frånvaro. -Dom kommer, var lugn säger jag till Jocke. Vi räknar kallt att vi behöver tjugo poäng för vinst, men då måste vi knipa största gäddan, för grabbarna lär ta en fin abborre med sina jiggar..

Vi fiskar harmoniskt, betar av vass efter vass metodiskt med våra spinnare. Vi fångar gäddor, inga stora men gäddor. Poängfiskar. Vid halvtid så har vi 11 poäng på gäddorna. Den största dock endast strax under två kilo. Vi känner oss säkra i varje fall. Jag ringer Stefan och ber om deras resultat i den bästa fly vs jerk andan. Dom har sju gäddor, största på strax under fem kilo eller nåt i den stilen. Dvs 10 poäng.

-Vi är körda säger jag till Jocke när jag lagt på luren. Dom har störst gädda, och lär ta den största abborren. Vi slår aldrig fem kilo med våra wippar från vassen. Samtidigt så ser vi grabbarna åka till abborsgrynnan. -Du ser, körda..

Men vi ger inte upp. Vi matar ut spinnare med värkande ryggar. tar en här, en annan där. Men knappast några femkilos. Och abborrarna har gömt sig. Jag fångar dock en trehektos, men den lär man inte komma långt med..

DSC_2019

I den sista viken vi kör så bommar vi två bättre gäddor som hade gett en handfull med poäng. Gäddorna högg flera gånger, men fastnade inte av någon jävla anledning. När det återstår en kvart så åker vi mot samlingsplatsen. Viken vid båthamnen. Där får jag två snipor till och bommar en på sista kastet. Vi landar på 17 poäng om abborren genom ett mirakel inte ger oss fem poäng..

Men det gör den inte. Dock så har det gått troll i team bonkgäddas gäddfiske, och efter en stunds räknande så märker vi till våran glädje att tävlingen slutar 17-lika. Jag packar mina fiskeprylar i bagen och resan är över för min del. Får en öl av Stefan på land och beslutar oss för att köra en seriös tävling i höst. En heldags med någon föstapris som består av något annat än äran. Gärna någon back öl eller dylikt.

Till min förvåning så var tävlingarna det roligaste på denna resa. man fångar inga giganter med micro-ul och en wipp. Men det spelar ingen roll så länge man har kul. Denna resa gav inga megagäddor, men det är sekundärt.

DSC_2039

Dom finns där, dom långt över tiokilos. Ja, man kan trolla efter pelagiska gäddor och hålla på med allt möjligt för att förbättra sina odds. Men jag fångar hellre en jävla massa fisk än en reggare, för det är helt enkelt roligare.

DSC_2017

Resan hit är ändå mer än bara gäddfiske. Mitt i allt så kopplar själen av litegrann och man känner sig minst tio år yngre. Efteråt så känner man sig tjugo år äldre, men det är en annan femma. Jag kommer snart tillbaka, det lovade jag grabbarna. Nästa gång, då jävlar!

 


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s