Special: MÖRT del 2.

DSC_0013

BOTTENMETETS GRUNDER:

Det är en sak att meta mört, men en helt annan att lära sig meta medans man metar mört. Att se på en spötopp och försöka förstå vad som händer under ytan genom dess rörelser, darrningar och ryck är en konst som tar tid. I strömmande vatten med dåliga, okänsliga spön så blir det dessutom extra knepigt. Det gäller att hitta en balans mellan ström, lintjocklek, tyngd på sänke/feeder och bete. Inte nog med det, man måste vara med precis hela tiden, för mörten hugger snabbt och du har inte hela dagen på dig att sätta mothugget.

Såhär 20 år senare så går det på rutin, men bara för det så innebär det inte per automatik att man aldrig gör bort sig. Varje pass gör man någonting fel. Varje napp/hugg är någonting nytt och unikt. Du kan aldrig mer än gissa hur nästa hugg blir. Någon facit finns inte även fast man dragit tusentals och åter tusentals mörtar från samma å. Det jag däremot lärt mig på ett ungefär är att en stor mört nappar på två olika sätt. Antingen stadigt där toppen böjer sig rejält och utan tvekan, eller ytterst försiktigt och tveksamt. Något mellanting verkar inte existera. Dom explosiva ”karatehuggen” får man allt som oftast av mindre mörtar upp till 300 gram. Men givetvis finns det variationer även på detta.

När någon som aldrig eller mycket sällan quivertipmetat följer med mig och försöker sig på detta så förstår man att det inte är alldeles självklart hur man gör. Man gör mothugg utan att läsa av spöt när det är läge att sätta in stöten. Sedan så saknar man den där touchen i mothugget. Det blir gärna för löst eller för hårt. Oavsett hur enkelt och självklart en sak som mothugg verkar för en erfaren metare så är det en konst. Det finns ett flertal parametrar som måste samexistera i ett godkänt mothugg under quivertipmete.

Först av allt, och det viktigaste: Timingen. Att läsa av spöt och veta exakt när det är dags. En bråkdels sekund gör skillnaden på om du gör mothugg eller om du ser att fisken i sista stund släpper betet. Låter givetvis fånigt, men tänk på det nästa gång du metar. En sekund är en evighet när det vankas mothugg.

Sedan så har du touchen: Att ha precis så mycket kraft och fart att du krokar fisken utan att överdriva. Jag föredrar inte det snärtiga mothugget, utan en svepande rörelse med hela klingan som mjukt men ändå bestämt driver in kroken. Speciellt när jag fiskar rakt neråt i ån med spötoppen nära vattenytan. Ska inte gå djupare in i vinklar du ska ha spöt när ett mothugg görs. Sånt lär man sig genom att testa. Detta beror även till mångt och mycket på med vilken krok, vinkel till vattnet, om du feedermetar, eller olika strömförhållanden tex. Jag personligen väljer att göra en åt sidan om det bara är möjligt och ytterst sällan rakt upp. Har dock inga belägg på att det skulle vara varken bättre eller sämre, rätt eller fel. Men det har funkat för mig.

För det tredje: Placeringen av spöt. I den bästa av världar så kan du både sitta bekvämt och avslappnat med spöt riggat fem centimeter från din hand. Hugger det inte för jämnan så vill man slappna av lite, men ändå kunna vara med direkt ifall det hugger. Det är här dom där bråkdelarna av sekunden kommer in, och du vill inte slösa dom på att resa dig från stolen och börja leta efter spöt.

För fiske rakt ”nedåt” längs strandkanten i strömmande vatten så använder jag två banksticks och lyfter spöt i ”handhöjd”. Vattenytan är betydligt roligare att vila ögonen på än himmelen. Och en lina som går rakt längs strömmen skär inte in utan ligger förvånansvärt stilla även i hård ström. En högre stol eller en klassisk ryggsäck (som jag använder för rörligt mete) är optimalt för att sitta med rätt vinkel och höjd för handen. Låter som en petitess, men efter en hel dags metande med en hand i fel läge gentemot spöt känns.DSC_0841

För hårdare ström, längre avstånd eller linvinkel mot strömmen så vill du lyfta upp spöt så att så lite lina som möjligt är i vattnet. Här är en lowchair optimal. Speciellt under tidig vår eller sen höst/vinterfiske. Kan man så ska man sitta så skönt det bara går.

DSC_0028

Och sist men inte minst. Själva toppen på spöt. Dvs quivern.

DSC_0175

Spötoppen skall vara vinklad litegrann. Detta för att kunna registrera om en fisk gör ett sk slackhugg/napp. Där linan förs mot spöt av fisken. Själv föredrar jag att ha väldigt lite böj i toppen. Speciellt i strömmande vatten där slackhugg registreras ännu tydligare. Vissa har toppen ända upp i 90 graders vinkel. En smaksak kan antas? Jag föredrar mindre böj av den anledningen att en slappare topp har lite mer spelutrymme och visar mig mer än en som är under stor spänning. Kortfattat så ska du ha toppen på ett sätt som visar dig så mycket som det någonsin går. Själva quivern är din guide som du ska försöka lära dig att tolka:

FEEDERFISKE

DSC_0168

Det mesta av mörtfisket i sverige sker i strömmande vatten, vill jag tro iallafall.. Att mäska i strömmande vatten kräver sin man. Det är svårt även för en erfaren metare. När vi började att meta så hade vi varken feedrar eller mäsk, så det kvittade för oss. Då och då kastade vi i en halv näve majs som kunde hamna lite här som där. På senare tid så har jag nästan helt och hållet gått över till feedermete. Av logiska skäl egentligen. Då mörten är ingen stor fisk så räcker ofta feedern att hålla kvar och locka till sig mörten. Jag försöker att mata ett och samma fläck så gott det går för att bygga på en matta av mäsk och beten. Skulle man missa något kast här och där med nån meter så spelar det inte så stor roll.

Sättet jag feederfiskar skiljer sig från de flestas. Jag vill hålla feedern på samma längd eller längre ner än kroken. Dvs motsatt från det vanliga. Jag gör ej heller ett ryck i feedern när den landat på botten så att mäsket ”ramlar ut”. istället så försöker jag mixa till så lösa blandningar jag någonsin kan för att vara säker på att mäsket inte åker ur feedern innan den når botten. Sedan så låter jag strömmen att spola feedern ur sitt innehåll. På detta sätt drar man inte kroken längs botten och får den antingen full med skit eller i värsta fall ett bottennapp i antingen krok eller feeder.

DSC_1017

Som du ser på bilden ovan så har jag feedern längre ner än kroken. Jag monterar sedan majsen på ett sånt sätt att jag får så mycket ”flyt” som möjligt på betet så att dom åker och far i strömmen. Oftast två majskorn med den ena på tvären så den får mer yta för strömmen att träffa på. Min tanke med feederfiske är att det är den totala mängden mäsk och bete jag kastat i som är det väsentliga, inte det jag har i feedern för stunden. Redan i början så märkte vi mörtens enorma vilja av att ta beten som rör sig med strömmen. Att då och då göra ett litet lyft med spöt var länge en standardgrej i våran arsenal, och väldigt ofta så högg det när majsen gjorde en ”luftfärd” under vattnet. Ofta stora fina fiskar dessutom.

DSC_0081

Detta koncept med rörliga beten togs till en helt ny nivå. På bilden ovan så ser du ett ställe som gjord för mört. Hård ström över grus och stenbotten. Mellan 1-2,5 meter djupt med större stenblock lite här och där som gav skydd. Enda problemet var att vi inte kunde fiska där. På ena sidan som ni ser så fanns det villor, och den andra sidan hade en hög stenmur med en massa vass och skit som omöjliggjorde fisket. Över ån här så går det en bro, det är därifrån bilden är tagen. Men på bron fick man inte stå och fiska. Men vi hittade ett litet kryphål i regelverket. Längs bron så gick det ett avloppsrör i gjutjärn. Ingen jätte, kanske ett 160mm rör eller något i den stilen. Där satte vi oss och balanserade med fötterna dinglande över vattnet. När fiskevakten kom så förklarade vi att vi faktiskt inte stog på bron utan satt på ett rör. Efter många om och men så fick vi ha våran bro ifred.

Här utvecklade vi ett vad jag vet helt unikt sätt att meta mört på. Vi hade korta ul spön som räckte precis ner till vattenytan. Sedan 0,22mm nylonlina och en kamasankrok i storlek 10. En halvmeter över kroken klämde vi fast ca tio gram blyhagel i olika storlekar. Precis så mycket att dom skulle sjunka till botten om man ville, men med en liten rörelse med spöt så kunde man få betet att flyta runt i strömmen precis ovanför botten. Betet var en mycket stor degkula som säkert motsvarade en 15-20mm boilie. Man kastade degbollen i ena kanten av strömmen, sedan så styrde man med spöt så att man fiskade av hela strömmen till andra kanten. Där släppte man en meter med lina och gjorde samma drift till andra kanten igen osv.. Vi fick massor av grov mört. Dom stod oftast mitt i strömmen bakom någon sten och sög i sig degkulan stenhårt så det bara rasslade till i spöt. Förmodligen det roligaste mörtfisket jag någonsin varit med om. Och ett bevis på att man fångar mört med både stora och rörliga beten. Jag har sagt det förr, mörten är oftast ingen finlirare.

DSC_0832

KROKAR; LINOR OCH BETEN:

Som med allt annat fiske, och speciellt mete, så finns det ingen som helst anledning att börja med finliret direkt. Pratar ofiskade eller lagom fiskade vatten här. Vi började med linor kring 0,25-0,22mm en gång i tiden, och jag måste säga att jag fortfarande håller mig kring 0,22mm sträcket. Speciellt vid feederfiske. Använder mig heller inte av tunnare tafs. Jag har provat med jättetunna linor och små krokar betade med mindre beten. Har inte märkt att detta skulle ge bättre resultat på något sätt. Snarare tvärtom. 99% av alla pass så använder jag en kamasan B980 krok i storlek 10 eller 8. Oftast 8. Den passar bra till två eller tre stora majskorn som jag oftast använder som bete. Har provat ett otal olika kamasanmodeller och andra tillverkares krokar, men B980 har för mig varit överlägset bäst i antalet krokade fiskar. Den sviker aldrig eller böjs ut om man skulle få på en sutare eller annan stor fisk.DSC_0105

Men detta gäller feederfiske i ström. Då kan man inte komma med allt för tunna linor. Speciellt om man fiskar på djupare än tre meter. I stilla vatten och utan feeder så kan man gå ner betydligt i tackel om man vill. Samma gäller för flötmete..

Beten jag använder för bottenmete är majs, räka eller boilies. Givetvis så funkar tex mask och maggots, men jag har aldrig behövt att ta det steget. Animaliska beten har dessutom en ovana att dra till sig abborrar och andra arter man inte önskar vid mörtmete. Majs har jag ALLTID med mig, och det är alltid utgångspunkten. Funkar det inte med majs så provar man något annat.DSC_0011

Majs har även fördelen att den är enkel att färga och smaksätta.

DSC_0167

Har alltid dessa sprayer i olika smaker med mig när jag metar mört. Gör en djupdykning i smaker och mäsk mm i nästa del, så behandlar dessa bara som hastigast nu.

DSC_0103

Just smak och lukt är en vital del i mörtmete. Dels på själva mäsket, men även på betet. Senast så smaksatte jag  i experimentssyfte lite majs med bobs blandsaft i jorgubbssmak. Fick inte ett hugg på dessa, vilket var en överraskning. Medans vanlig majs gav napp så fort den hade landat i vattnet. Så lukt är viktigt! Man ser även att vissa lukter är nästan överlägsna ena dagen för att inte funka alls nästa dag. Men mer om detta senare.

UR FISKEDAGBOKEN:

”Den 4 maj 1994: Jag Saku och Ronnie var och metade mört som vanligt. Dagen började bra med några riktigt stora mörtar i 400grams klassen. Sedan så fick Ronnie på ett monster. Den vägde 630 gram på ICA-safirens våg. Vädret var mulet med riktigt hård ström. Vattnet känns fortfarande väldigt kallt…”

Jag minns den mörten. Vi bonkade den, så gjorde man innan man visste bättre. Vi har kommit en lång väg sedan dess. Både i vikter och hur man hanterar fisk. Men själva grunderna hur vi metar, och framförallt var vi metar har inte ändrat sig så värst mycket. Det är lite mer prylar, mäsk och allmänt bättre, men fortfarande så är det en lina, en krok och ett sänke som gäller. Det skulle dröja några år innan vi fick upp vikterna på mörtarna och innan vi fick tag på rätt utrustning. Mer om det i nästa del.

 


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s