Höstmete.

DSC_0900

Det finns ett otal sätt att definiera när det är höst. Beroende på var i världen du befinner dig så infaller den dessutom vid olika tider. Södra halvan av jordklotet har tex höst medans vi har vår. Bara en sådan sak. SMHI anser att det är höst när temperaturen är fallande och ligger mellan noll och tio grader fem dagar i sträck.

För mig är hösten en känsla. Rätt som det är så känns det i luften att någonting har hänt. Den känslan är lika svår att förklara som den är lätt att känna igen. Daggen i gräset är inte längre den där sommardaggen, och dimman känns rå och kall. I takt med att nätterna blir mörkare och längre så blir man allt säkrare på sin sak. Jag tror att det är en kvarleva från våran tid som apor, att dina instinkter säger att nu är det dags att lägga lite på hullet och förbereda dig för vintern.

Augusti har för mig alltid varit en svår månad. Nu pratar vi fiske och ingenting annat. En varm dag i augusti kan mycket väl vara hela årets varmaste. Men precis lika väl så kan man råka ut för frost under de kallaste augustinätterna. Detta påverkar i sin tur fisken på ett lustigt sätt. Hård blåst kan röra om det varma ytvattnet och temperaturen sjunker som en sten för att inte värmas upp något mer den resterande delen av året. Detta i sin tur kan ge en del gråa hårstrån. En plats som levererade hur bra som helst igår kan idag vara lika öde som läktarna vid en damlagsmatch i innebandy. Det känns orättvist och svårt. En annan faktor är det ökande höstregnandet som oftast får åarna att fyllas på med en massa nytt vatten. Detta kan resultera i en mängd olika saker. Positiva som negativa. Oftast är hård ström och kallt vatten lika med ett mycket fint fiske. Fisken trycks upp mot lugnvattnen och är lättare att hitta. Strömmen och de fallande löven för med sig även en massa mat vilket brukar båda gott. Nackdelen kan vara att vattnet färgas brunt och sikten begränsas till mycket nära noll. Eskilstunaån är en sån å..

DSC_0261

Men i takt med dom gulnande löven så öppnas det en rad spännande möjligheter för en hel radda arter att fiska efter. Om man bortser från de vanligaste som gädda, abborre samt färna, så har du några mer oväntade arter att fiska efter med chans på strålande resultat. Ål, asp, mört och sarv för att nämna några. Det är inte alltid att själva fiskarna blir mer aktiva eller hungriga. Men den fallande vattentemperaturen gör så att stora ansamlingar av olika fiskarter av olika anledningar samlas på ett och samma ställe. Löjorna börjar samlas i kompakta stim och lockar till sig hungriga ålar och aspar. Kallt vatten och hård ström pressar mörtar och färnor till kanterna där dom enklare hittas, och fallande löv och andra godsaker lockar upp sarvar och karpar att frossa en sista gång på det som bjuds vid ytan. Och inte så sällan överraskas man själv av hur fina och oväntade fångster man kan göra mycket sent på hösten. Fångster som i framtiden kommer att förlänga din metesäsong med veckor eller rent av månader. Här kommer några exempel:

 

HAMNEN NOVEMBER 2014:

20141019_063115386_iOS

Jag minns inte riktigt hur vi kom på idén att åka till en av hamnarna vi har i mälaren? Förmodligen så hade vi råkat springa på något tips eller skvaller om ett fint abborfiske som man kunde ha där? Ja, om allting stämde. Jag hade fått några bonusdagar ledigt från jobbet, och Saku var inte sen på att haka på. Utrustningen vi hade med oss var lättare spön för jiggning, en sänkhåv samt lite tackel för ett enklare bottenmete med löja. Vi hade ingen aning om vad vi hade att vänta oss?

Vädret denna dag var mycket typiskt novemberväder med några få plusgrader, blåst och regn. Inte det man önskar sig om man har tänkt att spendera dagen på en oskyddad segelbåtsbrygga. Jag hade mina tvivel när Saku kom och plockade upp mig, det måste erkännas. Men väl framme så möttes vi av stora stim med löjor som simmade runt bland bryggorna. Finns det löja, så finns det predatorer.

När det började bli ljust så startade jakten. Stora explosiva attacker mot löjorna. Men det var inte abborrar, inte heller gäddor, utan aspar som jagade. Stora fiskar, dom största säkert femkilos eller mer. Våra observationer bekräftades när en flanör berättade för oss att han endast några dagar sedan fått en på 4,5kg när han hade kastat lite spinnare med sin dotter. Vi jiggade och dropshottade, men inga aspar visade någon som helst intresse för våra gummin. Så vi beslöt oss att satsa på metet.

Redan med sänkhåven fick Saku en stor lake på 2-3kilo. En av dom sjukaste fångsterna någonsin. Efter en stunds håvande så hade vi ett gäng pigga löjor i hinkarna och vi satte igång och meta. Det blev inga aspar då heller. Däremot flera ålar!? Dagen efter fick vi besök på bryggan av en man som var ute efter abborrarna. Han fick ål han med. Arg som ett bi skar han av sina tafsar och slängde i ålarna. När han lugnat ner sig en aning så pratade jag med mannen. Han sa att han hade fått ål varje gång han metat med levande löjor. En hade varit riktigt riktigt stor dessutom, minst dubbelt så stor som mina. Och dom var ändå bitar på väl över kilot.

I några dar så hade vi ett riktigt kanonfiske där med abborrar, ålar och gäddor. Asparna jagade kring oss, men högg inte på våra löjor. När vi återvände dit en sista gång en vecka sedan förra passet så var löjorna borta. Hela hamnen var död. Inte så mycket som ett pill på våra grejor. Fisket var över för året. Det var först nu jag förstod det unika fisket vi hade fått vara med om. Ålar och aspar en bra bit in i november. Förvisso inga landade aspar, men vi hade dom där. Det blev en tankeställare. Hur länge kan man fiska efter ål och asp? En varm höst fram till december? Det fick mig att inse att det inte är fiskarna utan jag själv som har begränsat mitt fiske efter dessa fiskar..

ESKILSTUNAÅN OKTOBER-DECEMBER 2015

DSC_0863

Det hela började som ett skämt. Jag bodde nära ån och kunde ta mig dit några timmar efter jobbet innan mörkret föll. Jag skulle köra så länge det gick sa jag till Saku. Det var mört jag var ute efter. Stor mört.

Men hur länge kunde man rimligtvis meta? Jag visste att november kunde fortfarande vara en hygglig månad om det inte var hård ström och minusgrader. September och oktober hade levererat som förväntat. Mycket fisk varje pass. Jag testade nya ställen, för mig helt nya sträckor. Jag fångade hyfsade mörtar upp till 700gram. Men de stora lyste med sin frånvaro. Jag knallade upp och ner vid ån. Metade grunt och djupt, i stilla och strömmande vatten utan att riktigt komma någonvart. En plats stod ändå ut litegrann. Det var där jag fångade flest stora fiskar. Den på 7 hekto och flera strax där under. Minst en halvkilos kom upp varje pass när det var som bäst. Dom två största fiskarna var dessutom slanka och långa. Väldigt okarakteristiskt för en mört ur Eskilstunaån. Det fanns potential, jag skulle bara nöta och förr eller senare skulle dom stora låta sig fångas. Det var jag övertygad om.

En kväll när jag kom till ån så såg jag direkt att någonting var annorlunda. Strömmen gick mycket hårdare och vattnet var ännu grumligare. Jag anade oråd när jag tacklade upp mitt feederspö. Det kändes inte rätt. Jag som varit så nära med mitt projekt med mörtarna. Och mycket riktigt så var mörtarna borta. Jag nötte där hela kvällen utan ett hugg. Det återstod endast att gå tillbaks till ritbordet. Jag skulle inte ge upp. Inte en chans. Mörtarna måste vara i närheten, nedströms så hade jag kraftverket och uppströms så gick ån mycket stark och djup. Så det var uppströms jag vände mina blickar.

DSC_0079

Det var slutet av november. Vädret var dåligt när jag anlände till min utvalda plats. Ett lungt parti där ån annars gick stark. En liten vik med några få döda näckrosor som höll kring två meter, men sluttade snabbt till sex-sju meter. Det var det bästa jag kunde komma på. Senast strömmen hade varit stark hade jag fått både braxar och sutare till mina platser. De gillade ström, men inte hur hård som helst. Speciellt när vattnet låg nära fryspunkten. Men närmaste sel eller hölja låg långt långt bort. Dom var nog tvugna att övervintra i närheten.

Jag krokade på ett majskorn, fyllde feedern och svingade ut. Dom första kasten gav inga napp. Men så på fjärde eller femte kastet så böjdes toppen rejält och jag krokade. Till min stora förvåning så vevade jag in en hygglig sarv. Kastet efter hände samma sak. Jag hade ett fint sarvfiske den dagen. Absolut inga jättar, men ändå. Tanken på att meta efter sarv i ån när kalendern började nästan visa december fanns inte i min värld. Det gav mig någonting att fundera på. Sarvarna kanske inte är allra mest huggvilliga november-december. men hittar man en så hittar man nog ett helt gäng. Och i en stor samling så är det alltid någon som inte kan låta bli att nappa. Dessa långa strömmande sträckor håller inte många logiska platser där fisken står under kallvatten. Så bra platser borde vara dels enklare att hitta, och dels så borde dom hålla mycket fisk. Jag hittade aldrig mörtarna innan isen kom. Men i mars så var jag på plats igen och hade ett mycket fint fiske i dessa ”hålor”.

Med facit i hand så är kanske just såna här sträckor rena guldet i den fortsatta jakten på stormörten. Svåra ogästvänliga ställen som innehåller dessa få hotspots. Dessa hotspots borde även vara de samma år efter år. Så varje år kommer jag närmare lösningen. Målsättningen är att kunna meta året runt. Än så länge så är det endast januari och februari som fattas. Men så har jag inte heller försökt mig på det. Första passet i mars gav fisk direkt. Så jag krymper tidsramen hela tiden.

Så summan av kardemumman är att ett sämre fiske kan faktiskt ibland vara betydligt mycket bättre om man ger sökandet efter fiskarna lite tid. Hösten samlar ihop fiskarna. Från löjor till karpar. Så ställ för fan inte fiskeprylarna i garderoben. Det är nu det börjar på allvar!

 


En reaktion på ”Höstmete.

  1. Kan inte mer än att hålla med… jag sprang på sarv i november en gång med när jag gick runt och dropshotfiskade med små jiggar.. fick en sarv på jigg på ett ställe o sen drog det igång som bara den på just det stället… med 2 fiskar i nästan varje kast under nån halvtimma 🙂

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s