Specimenfiske i Tjeckien.

dsc_0343

Såja, tillbaks till verkligheten. Har inte rosat marknaden med bloggandet på sistone, men så har jag inte heller metat eller fiskat på över en månad. Men det ska jag ändra på till helgen. Nu börjar temperaturen droppa såpass att det snart är lönt att börja visa sig vid ån igen. Mörtarna ska attackeras liksom färnorna. Eventuellt någon gäddsatsning eller lite deluxemete efter foreller ska även klämmas in i schemat.

Förra veckan besökte jag Prag för andra och sista gången. Nu har jag sett staden, ätit grisknän, druckit hundra liter öl och vad man nu ska göra där som turist.

I torsdags när vi anlände till hotellet så var det redan mörkt, men det hindrade inte mig att se en stor shimanoskylt på andra sidan vägen tio meter bort. Jag tänkte cyckel, men märkte till min stora glädje att det var en fiskebutik. Den skulle jag besöka det första jag gjorde när jag vaknade nästa morgon.

dsc_0322

Nästa morgon så sprang jag ner till butiken, men dom lata tjeckerna skulle öppna först klockan tio, och klockan visade endast 08:00. Så vi drog till stan via gula marknaden. Marknaden är förövrigt inte värt ett besök om ni inte råkar behöva knogjärn eller vakumpumpar för penisbruk. Ändå så har jag besökt den varje gång jag varit i prag. Två hela gången mao.. Vi klämde i oss lite suspekt kinamat och drog vidare mot centrum. Dit vi anlände en timma senare efter att ha åkt vilse med spårvagnen. Hur det nu kan vara möjligt? Eller ja, om man bara chansar på första bästa spårvagn så kan det ju faktiskt hända.

Senast jag besökte staden och gick ner till marknaden så promenerade över en av broarna som går över floden Moldau så noterade jag till min stora glädje ett gäng riktigt fina färnor som simmade nära bropelarna och då och då plockade något från ytan. Från spårvagnen såg jag givetvis ingenting när jag stod där inklämd med ett gäng tjecker. Ingen sa ett ord, varken i vagnen eller på stan. Vi reagerade alla på hur tyst folk dessa tjecker verkar vara. Det är som att någon sugit ur livsglädjen ur dem. Och då kommer jag ändå från Finland som inte direkt är känt som ett land man besöker om man vill prata..

Efter några timmar och  ytterligare tre måltider så tog vi äntligen spårvagn nummer 6 som tog oss till hotellet. Nu jävlar skulle det besökas fiskebutik!

Jag förväntade mig egentligen inte mycket av butiken. Lite spinnare och nylonlinor och annat skit som inte går att sälja i länder där pengar har ett värde. En tjeckisk krona är i runda slängar en tredjedel av våran krona. Men du får lika mycket för den kronan som vi får med våran. Man känner sig alltså rik mest hela tiden, och det är en finfin känsla när man besöker en resturang. Man blir både mätt och full för en hundring och maten är mycket bättre än snittet i sverige. Eller åtminstone Eskilstuna.

dsc_0347

När jag öppnade dörren till fiskebutiken så trodde jag att jag såg i syne. Hyllmeter efter hyllmeter med ENDAST mäsk, boosters, beten och metegrejor. -Vad i helvete är detta? Jag hälsade på mannen bakom kassan och klev in. Givetvis så kunde han inte ett ord engelska nu när man som bäst hade behövt det. Kände mig som Steven Hawking på körläger. Så många frågor, men hur fan ska jag teckenspråka dem till mannen bakom kassan. Han stod där med sin basker och såg frågande ut? Som tur var så kom det snart in en tjeck till som pratade hur bra engelska som helst, men visste ingenting om fiske. Vad han nu skulle i utiken att göra överhuvudtaget vet jag än idag inte? Men han fick agera min tolk, så han fyllde ändå en vital länk i kommunikationen mellan mig och baskergubben. Bad han fråga om jag fick ta lite kort till bloggen. Det gick tydligen bra, men jag såg på gubben att han inte riktigt fattade varför jag ville ta kort på en massa mäsk och annat. Men det var hans bekymmer bestämde jag. Så jag tog min sunkiga mobilkamera och började fota för glatta livet.

dsc_0346

Sex långa hyllor bestod av bara beten, mäsk och boosters. Det är sånt man endast har våta drömmar om. Sedan så hade dom avdelningar för flöten, sänken, larm och precis allt du kan tänka dig. Och inga skitgrejor heller utan bara toppenprylar jag aldrig ens hört talas om. Både inhemska och utländska.

dsc_0344

När jag sedan kollade in priserna så var det ytterst nära att jag fick utlösning där mellan hyllorna. Priserna var lägre än i sverige, i tjeckiska kronor som är värda en tredjedel av våra.. Jag gick till tolken och bad han fråga om man kunde ta med sig boosters, beten och sånt genom tullen. Det är ju trots allt vätskor. Svaret var tvekande, men i bagaget kunde det kunna gå. -Viket bagage? -Jag reste in i tjeckien med en ryggsäck innehållande tre par kallingar och strumpor samt en halv stock med snus: Jag skulle ju köpa allt här. Ingen vits att släpa med sig en massa kläder från sverige när man kan köpa ett par jeans för en femtiolapp.. Började nästan gråta i butiken, men var inte alls sugen på att fastna i tullen med snigelboosters och boilies. Inte med mitt utseende. Jag fastnar i tullen varenda gång jag reser. Utan undantag. Blivit kontrollerad i Finland, flera gånger i Danmark, Sverige, Usa, Egypten, Två gånger i Tjeckien, Estland samt en gång i Spanien. Denna gång var inget undantag då dom topsade mig för droger så fort jag visade mig i check-in kön. Idioter dessa tulltjänstemän. Har absolut ingenting emot att bli kontrollerad, men varför plocka in en kille som ser ut som en (knarkare) hårdrockare med skägg och långt hår? Inte fan lastar man väskan full med droger åt en sån snubbe? Det är ju som att be om att torska. Medans såna där vd-typer med fina kläder slinker igenom med ett leende.

Nåja, skitsamma.

 

Jag funderade länge och väl vad jag kunde köpa med mig hem? Finfina wagglerflöten för en femma styck? Fast dom skulle säkert knäckas i transporten. Fastnade för lite fina krokar för karp och feedermete. Mängden krok förresten, snacka om utbud. Hälften av krokmodellerna har jag inte ens sett förrut, och än mindre visste jag vad dom skulle användas till. Krokarna gick väl på en tia per paket. Sedan köpte jag ett tjugotal methodfeeders kompletta med lekanden och moulders. Gick på ca 8 kronor styck! Fyllde sedan på med lite krimskrams som stoppers och diverse småprylar.Betalade, tackade för mig och gick ut. Fortfarande upphetsad och smådarrig..

dsc_0330

Moldau som ån/älven heter delar prag och rinner under den berömda karlsbron. Här verkar det finnas alla möjliga arter att meta efter. Jag antar att centrala prag inte är något hotspot. Men det sitter lite gubbar här och där och metar. Ån kryllar av karp som betraktas som en finfin matfisk här. Dom flesta jag sett har åtminstone en eller två döda  karpar brevid sig, vissa betydligt fler. Så en välplanerad meteresa hit lär både vara billig och givande. Grejorna är både så bra och billiga att det är ingen vits att släpa med sig någonting alls förutom spön och larm om man kommer. Resten köper man på plats och tar med sig hem.

dsc_0369

Jag stod på gatan och rökte den sista kvällen. Skorstenen som såg ut som en enorm penis tornade upp sig till höger, såsom den gjort varje kväll. Men jag blickade tvärs över gatan. Där ligger dom, grejorna och väntar på mig. Men jag kan ingenting göra. Beslutade mig att gå till en av prags lyxresturanger i hamnen istället och försökte äta och dricka slut pengarna, men det var omöjligt hur vi än försökte med både färsk hummer och den dyraste whiskeyn vi hittade. Gav istället kyparen sitt livs dricks. Han kollade på mig. En skäggig jävel med macabretröja och mössa, de andra i t-shirts och kepor. Det var tydligt att ekvationen inte gick ihop sig inne i hjärnkontoret. -Vad gick det på frågade Juha? Fyra personer, förrätt, huvudrätt, ett drickglas med laphroaigh, ett gäng av resturangens hembryggda öl, färsk hummer från tanken, cigarr från deras samling, dessertsprit och vad vi nu tryckte i oss..

-1200 svenska kronor svarade jag. -Per skalle? -Nej totalt. -Sjukt, hur fan gör man sig av med pengarna här?

Vi gav kyparen den största dricks jag någonsin varit med och gett. Han var schysst och hjälpsam hela kvällen. Men det var inte det, det var att han betedde sig schysst mot oss, även fast vi mest liknade ett gäng uteliggare. Döm inte boken efter omslaget som dom gör i tullen.. Och det gjorde han inte.

När vi gick ut från resturangen så kom kyparen och tog oss i hand. Han hälsade oss välkomna åter. Sedan så pekade han på min tröja och frågade. -Macabre, is it a band?

-Yes, its the best band in the world, you should listen to them..

-I will, i promise..

Stackars man tänkte jag..


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s