Dags att tackla ner..

dsc_0029

 

Hej alla! Ja, jag vet, jag har inte skrivit på hur länge som helst. Ändå så är folk inne och kollar varenda dag på bloggen. Får lite dåligt samvete faktiskt. Men det finns mer att ge, så ge inte upp riktigt ännu. En del av förklaringen är givetvis att jag inte fiskat så mycket. Hösten har varit rätt konstig. Ån har knappt haft någon ström alls, har endast gått och väntat på nederbörd så man kan börja meta lite mört igen. Men sedan så kommer helt plötsligt vintern och en halvmeter med snö. Smälter detta undan så kan förutsättningarna finnas där för att köra igång igen. Men det ser mörkt ut.

Varför så viktigt med ström undrar kanske sig en vän av ordning? Jo, hård ström trycker in fisken mot kanterna och höljorna som finns där. Dom blir helt enkelt enklare att hitta. Att söka efter några få stora mörtar ur en stillaflytande å är givetvis inte omöjligt om man har tid, men det har jag inte. Fördelen med mört är att man kan meta efter dem hela året, precis som färnan. Så än finns det hopp.

Sedan så har bandet tagit en del av min tid. Det blir studion snart och låtarna måste sitta som ett par cyckelbrallor. På allt detta så ska man sen även jobba, renovera huset och allt runtomkring. Håller även på att slutföra ett par artiklar jag skriver som bäst om mäskning och en om doftämnen. På det universala språket finska. Dubbel utmaning där. Vill försöka få det både lärorikt och intressant. Två saker jag inte är bra på..

dsc_0204-2

Förra helgen spenderades åt förbättringar vid karpsjön. Peggarna fick sig en uppgradering i form av en ny tältplats och några lass grus. Nästa karpsäsong kommer att bli mycket intressant utan att nämna för mycket.

Just karpfisket har flytit på rätt bra i år och ser inte varför det skulle gå sämre 2017?

Jag har skrivit en hel del om mitt karpfiskande här på bloggen. Och jag har snackat dessutom en hel del karpfiske med ett gäng olika människor. Det verkar finnas väldigt många olika åsikter på vad som är rätt och riktigt. Jämför man karpen mot tex färnan så borde färnafiske vara mycket mer komplext. Färna kan du fiska året runt. Dom tar på en myriad av olika beten, allt från levande löjor till boilies. Dom finns i forsar, lugnvatten och allt däremellan. Dom jagar från botten till ytan osv osv. Men ändå så är färnametet bland det enklaste som finns. Iallafall när det kommer till utrustning och sånt. Packa lätt, rör på dig och leta aktivt efter fisken. Hittar du dom så nöter du med ett gäng olika beten tills dom hugger.

Varför fiskar man inte så efter karp? Eller varför fiskar jag inte så efter karp? Ni ska få en förklaring snart.

20160719_002401000_iOS

EN BRA METARE:

År 2015 var ett riktigt hett år för mig och Saku. Vi metade mycket och vi metade bra. Riktigt bra dessutom, bättre än vi någonsin metat förr. Jag höjde sex eller sju personbästa och Saku höjde ett antal han med. Vi hade kommit i kontakt med nya människor, fått chansen att gå med i en mycket bra karpklubb med trevliga människor. Vi testade och hittade nya vatten och vi hade nu metebolaget en halvtimme bort där vi kunde handla allt vi behövde och få en massa goda råd på köpet. Vi var inne i ett flow. Ibland har man tur, man fångar ett gäng stora exemplar av olika arter. Men nu fick vi oftast en lång radda av (för oss) stora fiskar av nästan varje art. Vissa personbästa från 2014 slog jag med fem-sex fiskar som var tyngre än förra rekordet. Så det var inte endast tur.

Jag hade under ett gäng år labbat med mäsk och boosters. För varje resa så kom man närmare lösningen. Vissa mäsksorter kunde man bocka av som dåliga och andra som bra. Vissa dofter åkte längst in i garderoben och andra fick en permanent plats i fiskeväskan. Egentligen ingenting konstigt. Man utvecklar sig inom alla former av hobbies. Jag hittade inte den perfekta gitarren på en gång. Det tog nästan tjugo år innan jag visste hur jag skulle ha det. Allt från strängar, stränghöjd, plektrumtjocklek, mikrofonhöjder mm mm. Strörsta breaket fick jag när jag slipade ner mina gitarrhalsar litegrann och sedan lackade dessa med klarlack. Nu har jag sju likadana ibanezgitarrer med samma strängar och lackade halsar. Dessa är mina verktyg för mitt musicerande. Dessa gitarrer är det bästa jag kan använda mig av.Någon annan spelar med Gibson Les Pauls. För mig är detta lika orimligt och idiotiskt som att meta karp med en flaggstång. Dyrt överskattat skräp som väger så mycket att man måste ha sm-medaljer i marklyft innan man orkar bära en för en spelning. Men det finns folk som hellre använder sig av dessa än en riktigt fin gitarr som tex en Ibanez. Här nedan en Usa-custom 750 med Judge Dredd motivlackad på kroppen. Den Guran hade jag jävligt länge innan jag insåg att den var mer cool än bra och bytte den mot en billigare, men bättre ibanez utan seriefigurer. En som jag använt mig av på samtliga rep under flera år..

hpim0452

Samma hände med mitt fiske. Jag vaknade upp en dag och insåg att jag faktiskt är en rätt duktig metare. Inte Luis Rasmussenbra, men utefter mina förutsättningar en hyfsad lirare. Det kan man ju egentligen inte skriva år 2016 i sverige. Man måste vara modest och inte flasha eller skryta. Men det vore väl konstigt om man inte lärt sig något under trettio års fiskande. Det var någonstans här mitt sökande efter prylar och nya lukter och sånt började avta lite. Man finner sin plats här på jorden. Man söker inte längre på endast efter ett nytt spö eller en ny korgfeeder. Man har fiskat in sig på sina egna vägar. Man vet vad man söker efter i ett nytt spö. Man vet även hur en korgfeeder ska se ut för att den ska passa mina behov. Oavsett vad andra tycker och tänker. Jag vet även hur jag ska fukta mitt mäsk och hur jag ska boosta mina boilies. Jag sneglar givetvis lite på hur andra gör och labbar lite. Men jag utgår alltid från hur jag vill ha det. Målet är att få ihop det som med gitarrerna. Att veta exakt hur jag vill ha det.

Jag kan inte knyta en spolaxelknut. Jag kan två knutar, men använder mig av endast en när jag knuter på en krok. Den andra är blodsknuten. Ibland så funkar den när jag ska knuta på flätlinan mot nylonet längst ner på spolen. Oftast så funkar den inte och jag knuter på några kärringknutar på den misslyckade blodsknuten och låtsas som luft. Så långt ner på spolen kommer jag aldrig att hamna iallafall så..  Det har funkat hittills, och det kommer att funka framöver.

Jag vet inte vad en zig-rig är för något? Alla pratar om det. Jag låtsas att jag vet för att inte verka oseriös. Jag kunde slå upp det på nätet tillsammans med knutarna, men jag är inte intresserad.

Jag tycker även att deadbait suger och att en kebabrigg är endast önsketänkande. Skulle aldrig komma på ens tanken att använda mig av ett. Det är levande fiskar först, sedan flötmetade hela döda fiskar i absolut nödfall om inga levande finns att tillgå. Annars så metar jag inte gädda.

Jag metar karp med röda boilies då jag tror att färgen inte spelar någon större roll. Klart som fan att jag kan knuta på en gul eller en brun om dom röda inte ger någonting. men jag utgår från endast röda och labbar med dofter och riggar istället.

Och ändå så fångar jag fisk och anser mig vara skapligt duktig.. Jag tror att många andra inte skulle klara sig med det jag har att jobba med. Vissa måste ha gula boilies och använder sig endast av zig-rigs. Vad det nu är för något?

DSC_0420

Tillbaks till färnan.

Jag tror att skillnaden på karp och färna är att man ”kan” färnan bättre. Eller tror sig kunna. Den känns enklare medans karpen mer är ett mysterium. Så var det även för mig. Jag lärde mig färnan fort tyckte jag. Även fast jag inte fick någon färna att nämna, eller ja, inte fortfarande fått någon färna värt att nämna. Ändå så ”kan” jag fiska färna.

Jag fick fyra karpar första gången jag metade efter dem. Sedan så har det bara rullat på. Ändå så känner jag mig vilsen kring karpen. Jag får ingen grepp om fisken tycker jag.

Sanningen är att jag söker svaret i min utrustning och inte där jag borde. Färnamete är inget prylbögeri. man håller det simpelt, har tre-fyra olika beten med sig och söker metodiskt efter fisken längs ån från botten till ytan. Karp söker jag inte, jag försöker att finna svaret i olika boilies eller nya heta larm. Ja vad det nu kan vara?

När jag plockade bort merparten av mina alternativ, höll mig till röda boilies och ytbeten så var jag tvungen att börja tänka lite utanför tackelboxen. Lite som med färnan. Ja då började det att gå bättre. Precis likadant hände med rudorna. Jag tänkte mer på vad fiskarna ville ha än vad jag ville erbjuda dem. Jag började söka mig till ställen där fiskarna ville vara och inte så mycket där jag själv ville sitta.. Helt klart ett vinnande koncept. Man vinner alltid mer att lära sig fisken än en ny flashig knut.

DSC_0300

Jag är ingen antimaterialist eller bakåtsträvare. Men jag har sökt jävligt mycket efter olika prylar. Försökt att hitta den där magiska doften eller boilien. Labbat med mäsk, linor, krokar och beten. Det måste alla göra förr eller senare. Inte för att hitta någonting, utan för att kunna utesluta saker. För att veta vad man trivs bäst med så måste man plöja sig igenom en del. Först då så kan man slappna av och känna sig tillfreds med det man har. Varje test och labb jag gjort med mina mäsk har gett mig någonting. En liten ledtråd om vad som kunde funka eller absolut inte funka. Att labba är viktigt.

Men man blir inte en duktig metare om man inte tror på sig själv. Ibland så är man redo att gå igenom ett helvete för att bevisa för sig själv att man kan fånga någonting fint med sina egna tankar. Ibland så får man ge upp och inse att det inte funkade. Någonstans där befinner jag mig just nu. Jag känner mig tillfreds även utan zigrigs och perfekta spolaxelknutar. Jag får mina fiskar även utan dem. Jag blickar allt mindre mot england och allt mer mot eskilstunaån.

DSC_0251

På så sätt så har 2016 varit ett magiskt år. För första gången någonsin så har jag känt mig ett med fisket. Jag har skalat ner och hållt mig till det jag trott på. Fiskat gädda med haspelutrustning, fångat en stor ruda med mina egna konstiga beten, fångat karpar i stormväder med mina röda boilies, metat mört i nästintill nollgradigt vatten och flötmetat med flytande bröd mitt inatten med bara fingertoppskänslan som indikator. Och lyckats med samtliga uppgifter. En stor befrielse och bekräftelse på att man är på rätt spår. 2017 kommer att bli så jävla grymt. Jag känner på mig det!

Kom på att jag har alla möjliga kontiga länkar till höger och vänster på bloggen, men aldrig länkat till mitt eget band. Så klicka på länken ovan om ni är sugna på att lyssna? Jag som sjunger och lirar gura om ni undrar..

Ha det bäst!

Tomba

 

 


4 reaktioner på ”Dags att tackla ner..

  1. Förjäkla härlig läsning, dina inlägg. Jag upptäckte bloggen i somras och varje gång jag ser på Artjakten att du skrivit ett nytt inlägg öppnar jag det i en ny flik samt läser detta sist. Jag vill ha full koncentration när jag läser dina inlägg för det är inga slentrianantecknade fångstrapporter.
    Jag sparar det bästa till sist.

    Mvh

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s