Nyårskrönikan.

dsc_0624

Ifall ni undrar vart jag hållit hus så kan jag berätta att jag inte varit någonstans. På vintern så tacklar jag ner, bokstavligen. I absolut bästa fall så pimplar jag efter matabborrar. Men det sträcker sig till max två pass per issäsong. Jag är inte intresserad av ismete och jag är inte intresserad av vansinnesprojekt inom mete som i allra bästa fall kan ge en köldstel färna.

Jag är ej heller speciellt intresserad av fisketidningar eller annan media. Det är för mycket reklam och för få läsvärda artiklar i mitt tycke. Vissa saker gillar jag, som pearch pro och fly vs jerk tex, där underhållningsvärdet vida överträffar resultaten. Jag har ofta förundrats över hur sveriges samlade gäddelit år efter år fiskar med egentligen skamligt klena resultat. En sjukilos är i dessa sammanhang en drömgädda. Men sedan så kommer jag på att det är verkligheten som gör sig påmind. Det är inte bara att hämta en tioklubbare på beställning som det kanske var förut. Så kommer jag även på att det är just detta som gör hela konceptet så underhållande. Kampen mot vädret, strulande utrustning, stress och allt omkring som sätter käppar i hjulen. Sånt som man borde och skulle vilja läsa oftare om. Det är det som gör en bra story. Precis som en fin bok.

Ju mer man metar och ju äldre man blir, ja desto mer uppskattar man just strulet. Man uppskattar även jakten och svårigheterna att överlista firrarna. Fokus flyttas över till andra saker och man har inte längre lika bråttom att göra det första kastet. Förr rökte jag, nu har det gått tre-fyra månader utan cigg. Men då kunde man ställa ner fiskeväskan vid ån, tända en cigg och försöka lista ut strömförhållanden och annat innan man valde plats. Vad jag ska göra nästa år vet jag inte, men det löser sig nog. Om jag kan läsa av vattnet på ett bättre sätt idag vet jag inte, men det ger en dimension till fisket och själen. Att man tror sig kunna påverka sina odds genom ett fint tankearbete. Kanske gör det ingen skillnad alls?

dsc_0096

Det sägs ju att man är som en fin gammal vin som bara blir bättre med åldern. När man åldras så blir man klokare, lugnare och gud vet vad. Jag är mer som en hemgjord vin som blivit kvarglömd längst ner i garaget under en massa bråte. Surare. Jag ser mer negativt på min fiskeomgivning. Det händer givetvis en jävla massa bra saker hela tiden. Beten och metoder utvecklas, man är mer ”eko” med fisket och tillgången till fiskelitteratur och filmer är en aldrig sinande resurs på internet dessa dagar. Det anordnas mässor och kryssningar och inte minst så kallade communities på nätet kring fiske. Men det är inte en dans på rosor. De flesta inlägg kommenteras surligt av folk som har någonting negativt att säga om fångsten eller fångstmannen. Oftast c&r frågor där folk som vet försöker lära andra som vet hur man ska göra. Men ingen ifrågasätter hur eko det är att dra in tre trekrokar in i en gäddkäft. Man är mer mån om knutlösa håvar eller fel vinkling på ryggraden. Fiske är inget miljövård eller djurskyddande. Snarare tvärtom. Men det är kul.

Men sedan en dag så hittade jag en guldgruva av fiskehumor och fiskelitteratur. En sida på facebook. En rengbågpöls facebooksida. Jag trodde att jag hade problem, men det var ju småpotatis jämfört vad denna pöl tampades med. Tycka vad man vill om forellfiske, personligen finner jag det som det roligaste sättet att fylla på frysen. Men det är inte fiskets elitskikt som harvar vid denna sjö i fråga. Det som gör det hela ännu roligare är att jag aldrig besökt sjön. Men för varje inlägg på sjöns facebooksida så ökar mystiken. Det finns absolut ingenting annat än problem och enorma rengbågar i denna sjö. Man skrattar sig harmynt och tårögd när man läser vad dessa stackars jävlar får genomlida. Utan att någonsin ge upp. Det har hotats om nedläggning ett flertal gånger, men alla fattar ju att det aldrig kommer att inträffa. Så svinerierna fortsätter. Man hänger ut människor och registeringsnummer på bilar. Sedan så kollar nästa upp vem som äger bilen och spelet är igång. Skulle det sedan råka vara en invandrare som äger bilen så blir det ännu hätskare stämning. Ragnar vittnar om att Arne fiskat med två spön och Arne kontrar med att Ragnar slår sin fru när hon missar med håven. Man postar bilder på folk som dumpat soporna i skogen. Men det är inte vilka sopor som helst, det är allt från kondomer till spritflaskor, stulna cycklar och blodiga bindor. Det är så otroligt långt från sitt eget fiske att man knappt förstår att det är samma fina sport vi utövar. Mete dessutom.

Det är så tragiskt att det blir till storslagen komik. Men mitt bland all misär så samlas dessa tappra själar vid samma sjö dag efter dag och kämpar vidare fastän ingenting är någonsin bra. Drivkraften att få blöta sina powereggs är så stor att ingenting stoppar dessa människor. Men det som lockar mig med denna sida är äktheten. Känslorna som svallar och misslyckanden som nästa stund byts till eufori när man drar upp en sjukilosbåge. Som sedan någon påstår väga max fem kilo och debatten är igång igen..

dsc_0456

Finsk musik, dvs den finska musiken som svenskar oftast kallar lite slarvigt för finsk tango är en melankolisk historia. Musiken går utan undantag i moll. För den som inte är så insatt i musik så är moll den mörka, sorgliga tonläget medans dur är den som mest förekommer i tex svensk dansband och är överdrivet glatt. Vi finnar upplever musik som går i dur som falskt och direkt hälsofarligt. Man sitter ensam i stugan och är allmänt deppig, sedan så hör man tokglad musik i stil med vikingarna. Ja då vill man ju skjuta sig själv. Men den mörka dystra finska musiken där texterna handlar endast om brusten kärlek, alkoholism och bistra livsförhållanden har en fördel. Man inser som lyssnare att det finns dom som har det ännu jävligare än en själv och man blir faktiskt lite glad. Eller åtminstone så har man någon som man kan dela sorgen med.. Precis så vill jag ha min fiskelitteratur.

2016 går in i historien som ett finfint år. Inom fiske och annars med. Det mesta har gått som planerat eller rent av lite bättre. Och de resor som inte gett önskat resultat i gram och kilon har varit jävligt roliga. Bloggen har varit tidvis lite lidande, mest pga husköp. Men jag känner ingen press att skriva för skrivandets skull. Vad fan ska jag skriva om då? Det finns ett liv utanför bloggen. Men jag kommer att fortsätta skriva, speciellt då jag fiskar eller om någon känner sig manad till att ge mig förslag på vad att skriva om.

Känner mig jävligt taggad att börja planera inför 2017. Borde nog ringa Saku och ha en bastukväll med en massa öl och smida planer. Jag vet att vi kommer att utmana usjön lite oftare, fiska mer efter karp och försöka oss på en braxresa söderut. Men det finns mer att satsa på. Tex gäddfisket i norrland. Den som lever får se.

Gott nytt år på er, vi höres under 2017!

Tomba.

 


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s