Så mycket bättre. Och en jävla massa om rudamete.

dsc_0059

Nytt år, nya utmaningar. Eller kanske samma gamla utmaningar om man inte lyckades med sina under 2016?

Idag fick jag för första gången på mycket länge lite fiskesug. Det brukar ofta infalla såhärdags. Man är klar med det gamla året, man har sopat undan både jul och nyårsfirande och har inte längre en massa måsten att ”se fram emot”.

Det syns väldigt tydligt även på nätet att man vänt blad. Det släpps fiskekort och fylls på med årets nyheter både här och där. Idag så såg jag att ursjön hade släppt fiskekorten för 2017. Det är en sjö jag tänkt tillbringa mer tid vid i år. Rekommenderar sjön å det varmaste. Dels för de magiska rudor som simmar där, men faktiskt allra främst för inramningen och utmaningen. Där är man verkligen mitt i ingenstans, mitt i skogen. Långt ifrån neonskyltar, vägar och flanörer som ställer obekväma frågor medans dom rastar hunden. Lite av ett miniparadis måste jag säga..

dsc_0440

Kanske inte så långt ifrån ursjön rent geografiskt har vi ”vår” sjö där vi fiskar karp. Men biografiskt så är sjön ungefär så långt ifrån ursjön man kan komma. Kristallklart vatten, stenbotten, obefintligt med växtlighet och gott om flanörer. Vi hade lite röta som fick möjligheten att få fiska efter karparna i denna sjö. Och dom första resorna gick helt i karpens tecken. Men det dröjde inte länge innan vi såg att det fanns ruda i sjön. Ingen svår upptäckt då man kunde se rudorna om man smög sig nära strandkanten. Där simmade dom och åt av mäskrester och boiliebitar. En syn jag sent kommer att glömma. Visst, karp är karp, men att se ätande rudor vid fötterna var något helt annat. Senast jag sett en ruda var för 20 år sen när farfar vittjade näten i finland.

Vi hade varit och blankat i ursjön året innan och haft nåt pass i några andra sjöar utan resultat. Men nu simmade dom helt plötsligt under våra fötter och åt! Försiktigt så tacklade jag ett av spöna med endast en krok nr 12 och ett majskorn och doppade i den framför nosen på rudan. Tio sekunder senare låg den i håven.. Sällan så har väl en ruda på strax över kilot firats och fotograferats lika intensivt..

Vi körde en del efter rudorna efter detta och för varje pass så lärde man sig lite mer om fiskarnas beteende. De mytomspunna skygga fiskarna blev allt mindre mytomspunna och skygga ju mer man observerade dem. Mycket fort lärde man sig deras tider och stråk de patrullerade. Det var heller inga större problem att få rudorna att svara på mäskning eller att få dom att hugga. Fast dom föredrog helt klart mask över allt annat. Ett bete som luktar, syns och rör på sig är något helt annat än ett majskorn bland hundra andra. man lärde sig även att ett majskorn som rörde på sig var ofta långt mer intressant än ett som låg still. Kanske så förstod rudorna att den nya fina maten kom som ett skänk från ovan, bokstavligen, och förväntade sig att det då och då dalade ner lite majskorn och annat gott?

En annan sak jag lärde mig var kraften av en liten mäskboll. Kastade jag i en mandarinstor mäskboll så räckte dess effekt i timtal. Mäsket hamnade mellan stenar och på platser där rudorna inte kom riktigt åt. Detta medförde givetvis ett himla bäkande kring dessa stenar. Här väcktes frågan om vad som hade hänt ifall jag hivat i säg ett kilo mäsk med en massa majs i? Hade det på något sätt blivit bättre? Svar nej. Rudorna hade kunnat snabbt äta sig mätta på de enkla byten och sedan simmat vidare med fulla magar. En värdefull tankeställare inför det som skulle komma vid ursjön..

DSC_0011

Nu ska jag inte måla mig som någon hjälte bara för att jag sedan lyckades fånga två fina rudor från ursjön. Men att se rudornas beteende vid ett annat, (och väldigt enkelt), vatten gjorde mig fundersam på en del saker. Först och främst på majskornets ineffektivitet jämfört med mask eller snigel som jag också använde. Majs var helt enkelt inte på samma planet som maskarna. Sedan mäskningen. Jag valde att kasta i två lagom stora mäskbollar med ytterst lite beten i på varje plats. Jag räknade kallt med att mycket av mäsket skulle försvinna i dyn. Sedan fick de ligga där över natten. På morgonen mäskade jag med mycket små mängder mäsk som jag inte kramade till en boll utan endast hivade i. Jag ville komma åt molnet av långsamt sjunkande mäsk som lockar. Sist men viktigast. En stor mask som syns och verkligen gör reklam för sig nere i det kolsvarta vattnet. Jag hade sett våra rudor ta stora maskar, och dessa rudor var långt mindre än ursjöns. Dubbelt så stor ruda, dubbelt så stor mask lät inte helt orimligt. Dessutom, masken är avlång. Får rudan tag i masken och suger så åker den in oavsett om den är tre eller tio centimeter. Den logiken verkade stämma då jag hade två napp och satte bägge.

Givetvis så kan det handla om flax och/eller andra omständigheter. Men jag tror ändå att genom att studera rudor på första parkett vid vår sjö gav mig en massa helt ovärdeliga ledtrådar om hur fel jag hade haft om rudan. Det är ingen finsmakare som suger i timtal på en maggot innan den sväljer den. Inte när den sätter den sidan till. I likhet med abborren så är den omöjlig när den sätter den sidan till. Genom ett enormt trixande och fixande så kan man få en bonusfisk eller två. Och då är det givetvis trixandet värt. Men man vill väl inte fiska under såna omständigheter helatidenjämt? Jag resonerar lite tvärtom här. Prickar man en dag eller period då rudan är på hugget, ja då ska dina beten skrika ut. Är dom på hugget så ska inte ditt bete ligga stelt på botten bland hundra abdra likadana beten. Nej, då gäller det att maximera sina möjligheter medans tillfälle ges. Då finns ju chansen att få flera bonusfiskar. Och egentligen, under båda av dessa scenarion så lär inte hård mäskning öka dina chanser till napp? Nappar det nästan inte alls så är ditt majskorn en av flera hundra. Och äter sedan rudan två korn så är dina odds skrala. är dom på hugget, ja då ska du ha precis så mycket mat att dom stannar kvar och äter, men ditt bete måste vara där väl synligt och på så sätt öka oddsen att snabbare bli utvalt.

Någonstans så här långt kom jag i mina tankar och observationer innan hösten kom. Är allt som det brukar vara så kommer ingenting av detta stämma i år och jag får börja om från ruta ett igen. Men jag tror inte det?

Nu ska jag kolla på den där pikechallenge eller vad den hette och heja fram team abu. Härligt att både pearch pro och detta är igång samtidigt. Verkligen bra program båda två.

Men jag tänkte på en grej. Mycket av fiskeprogrammen är antingen tävling eller någon form av instruktionsvideo. Efter att kollat lite på så mycket bättre i höst, så slog mig tanken. Tänk om någon gjorde detta, fast med fiskare. Inte sjunga alltså, utan sitta samlat vid ett middagsbord med fotopärmar och minnas tillbaks på sina bravader. Succér som misslyckanden. Alla har sin dag. Tänk att samla sex av sveriges fiskeelit och endast snacka utan en massa reklamtröjor och skit. Vilka sex skulle du välja?

Jag skulle nog ha.. Oj fan vad många man skulle vilja ha där. Skulle behövas ett antal säsonger. Om någon tv-mogul läser detta. Snälla sno min idé.

Har även en idé till expedition robinson med alkoholister där förloraren åker ut på ön ”torken”. Där man ger dom kluriga uppdrag såsom en sjuttis högt uppe i en palm. Hugger man ner träden så går flaskan sönder, ja hur får man ner den? Svåra utmaningar när abstinensen gör sig påmind.. Garanterat ej pk, men säker skitroligt. men mer om det en annan gång..

 


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s