Psykcoachen:

bild-019

Fiske har ju blivit trendigt som vi alla märkt. Inte trendigt som synthpop på åttiotalet eller mainstream så att den syns överallt hela tiden. Fiske som sport eller fritidssyssla kommer aldrig att bli någon trend. Det saknas sex, alkohol, pengar och sånt som säljer i den riktiga världen. Men inom fiskarkretsar så har det blivit mer trendigt. Mer nischat. Det finns allt färre allaroundfiskare. Kända såna dvs. Man är allt som oftast endast predatorfiskare, metare, laxfiskare, flugfiskare eller om det gått riktigt illa vertikaljiggare. Klyftan mellan oss och dem, vilka det än må vara har ökat. Jag har gått och blivit metare och känner mig längre bort från gäddfiskarna än någonsin förr. Fastän jag gärna fiskar gädda. Men jag hänger inte med i deras värld. På tio år så har gäddfisket som jag känner det gått från modernt till old-school. Jag är hopplöst ute ur den kretsen.

Det är nog egentligen inte så konstigt. De som för tio år sedan metade litegrann känner sig förmodligen lika ute ur min värld. Vi sneglar lite på varandra. Gäddfiskarna gör bra fiskefilmer som jag gärna ser på. Allt medans gäddfiskarna sneglar på oss metare och våra avancerade riggar. Vi borde bygga broar, men istället så bränner vi ner dom. Varje dag så ökar klyftan. Flugfiskarna har vi tappat för länge sedan. Dom har egna tidningar, mässor och gud vet vad. Ibland så försöker man med lite crossover metoder som flugfiske efter gädda. Men oftast så slutar det med att man inte accepteras varken som seriös flugfiskare eller gäddfiskare och hamnar såsmåningom i nytt fack. Lite som vertikalfiskarna som ingen riktigt vill känna sig vid..

Vi metare känns som kufar. Vi uppfattas som skitiga, illaluktande mörtmetare. Vi besitter en stor kunskap om fiskar, vatten, fiskemetoder och allt däromkring. Säkert så får vi lite creds om att vi är duktiga. Men vi är ändå kufar. Fiskets avart som fått hålla sig med fiskarna ingen annan ens vill fånga.

Jag är inte ett dugg bättre själv. Jag tyckte att tex vertikalfiske var pinsamt och på gränsen till löjligt. Nej, förresten, det där på gränsen skrev jag för att jag ville vara lite pk. Jag tyckte att det var totalt löjligt, idiotiskt och att det borde förbjudas med lag innan dom fullkomligt skämde ut hela fiskebranschen.

Ja, tills jag gick på ett föredrag om ”skiten” med Jörgen Larsson. Oavsett vad man tyckte om metoden så missar man ändå inte herr Larsson live i Esklistuna. Hade jag lite flax så kunde han faktiskt prata om annat än ekolod och gummibeten. Det började dock inte bra då jag fick ett paket gummibeten i näven som ingick i priset. Ja och en westinkepa som jag aldrig skulle använda. Inte ens under vapenhot. En ljusbrun plastkepa av truckermodell.

Men det dröjde inte speciellt länge innan jag skulle ändra mig litegrann. Inte om kepan, utan om vertikaljiggandet. Föredraget var alldeles kanon. Jörgen levererade som alltid. Det blandades friskt mellan anala detaljer kring ekolodet till hur man ska presentera betet. han förklarade även hur man ska köra båten och backa in till fisken etc etc. Det var svårt att inte ryckas med. Ni vet, på samma sätt som man kan ryckas med till en dokumentär på kunskapskanalen om peruanska flöjtmakare. Man behöver inte bygga flöjtar eller för den delen vertikalfiska för att finna det intressant. Om man bara ger det chansen. Så här har vi det, hur har ni det.. Ja lite så kändes det som

Jag kommer aldrig att vertikalfiska, men åtminstone så förstår jag dem bättre nu. Dom brinner för deras precis lika mycket som vi för vårat. Tyvärr så var det jävligt lite jag kunde konvertera därifrån till metets värld. Men nu vet jag åtminstone det.

blogg2

Såhär ser den nya estländska rekordgäddan ut om jag tolkat det hela rätt? 22,7 kilo enligt uppgift, vägd på butiksvåg. Inga längduppgifter hade publicerats vilket givetvis skapade missmod hos en hel branch av gäddfiskare. Man hade jämfört med skoavtrycken och med isborren, men ingen hade riktigt kommit längre än att det var någonting som inte stämde? Att gäddan var stendöd väckte en del ilska det med. Såhär långt var allt som det brukar vara. Ett trovärdigt gäddrekord verkar vara jävligt svårt att få till. Inte bara i estland, utan även i sverige. Lite lustigt då man annars har tänkt på precis varenda detalj på molekylnivå. Förklaringen måste helt enkelt vara att man inte fångar någon rekordgädda om man följer trenden. Visst, dom två tre förra rekorden är väl i sin ordning, men det är ju småfiskar jämfört med den man fångar med skeddrag och stolsben.

För en specimenfiskare så är det väldigt oförklarligt och förbryllande att man idag hyllar tiokilosgäddor som drömfiskar. En reggare skapar nästan rubriker. Viktutvecklingen har gått baklänges ett bra tag och trenden verkar fortsätta. Men gräver man lite djupare så är detta en bra sak. Fler har nu chansen på en stor gädda och nöjet att fiska sätts högre än vikten. Alla vill fortfarande fånga en stor gädda, men ingen förväntas att leverera tioklubbare på löpande band. Inte från flera olika vatten iallafall. Man kan ha flax och hitta ett vatten som innehåller många grova exemplar. Men sedan så är det endast en tidsfråga innan vattnet är förstört.

Vi metare är däremot experter på detta. Att hitta ett vatten bland tusen andra som innehåller fiskar av gigantiska proportioner. Sen så går vi man ur huse och metar där tills vattnet kollapsar. Vårat problem är att det är extremt många som är villiga att meta i dessa vatten. Men det är inte många alls som är villiga att harva genom skog och mark för att hitta nya vatten. Det som egentligen är specimenfiskets egentliga syfte. Att utvecklas, utmanas och att själv duka upp sitt eget bord.

blogg1

Finskt rekord i mjärde. Hundra kilo mört blev det. Enligt uppgift så hade det varit ett helvete att lyfta upp den. Någonting säger mig att den uppgiften behöver nog ingen tvivla på. Inte som med den estländska gäddan.

Men vi skiter i mjärden nu. Det finns viktigare saker att skriva om.

Många sportprofiler anlitar nuförtiden en mental coach. En psykcoach. Ända sen amerikanarna kom på att det inte alls är någonting konstigt att gå till en psykolog för att prata av sig då och då så har detta blivit allt vanligare. Vi europeer har gjort detta i århundraden, fast vi har kallat dem för prostituerade. Och det är inget man skryter om vid middagsbordet. man behöver släppa ut lite ånga då och då, ingenting konstigt med det. Men allteftersom vi blivit amerikaniserade så har det där med att anlita en mental coach blivit mer och mer accepterat här. Inga fler happy endings för farfar eskil, endast god mental hälsa.

Ibland så skulle jag verkligen behöva snacka med någon. Men vad vet psykologer om feedermete eller mäskning under vinterhalvåret? De flesta vet inte ens att man idag har gäddfisketävlingar som visas på youtube för tiotusentals människor. Hur ska jag kunna få förtroende för en sådan människa?

Skämt åsido, det är därför vi idag har fiskemässor och fiskekryssningar. Och oavsett vad vissa tycker om dessa så anser jag fortfarande att det är en bra sak. Jag tror att lite snack i någon pub skulle bygga några nya broar. Som sagt, man är idag så nischad att man vet precis allt om sitt fiske, men mindre än någonsin om andras. Det skadar aldrig att se hur granner har det. Lyssna på något föredrag om vertikalfiske eller fjällvandringar. Det som ofta glöms bort i precis alla sammanhang är varför vi fiskar. Det är inte detaljerna eller dom handgjorda beten som är upplevelsen. Det är när det hugger, eller inte hugger. Du kan aldrig göra reklam för en känsla, därför har den försvunnit litegrann i rapporteringen.

Som jämnförelse. En fin öl från något microbryggeri, bryggd efter konstens alla regler och har smak av både vinbär och läder. Sedan så har du sofiero. Varandras motsatser. Leffe 47, industriarbetare dricker sofiero. Michel 27, hipster, dricker finölet. Dom har ingenting gemensamt. Men syftet, själva essansen och kärnan glöms bort. Att bli full. Bästa känslan i hela världen. Om man tog bort belöningen så skulle ingen varken dricka öl eller fiska.

Vi är jävligt lika när det kommer till kritan. Men vi vill inte vara det. Det borde vi jobba lite mer på tycker jag.


5 reaktioner på ”Psykcoachen:

  1. Så mycke ett B kan göra xD ”Det blandades friskt mellan anala detaljer kring ekolodet till hur man ska presentera betet” haha sorry taskig humor 😉

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s