Tid för hämnd.

img_1248

Det ska inte handla om gamla james bondfilmer som titeln kanske anspelar på litegrann. Nej, det ska handla lite om huggtider och sånt. Men först måste jag ändå säga att Roger Moore var den enda rätta i rollen och sedan tipsa om en helt fantastisk sida som handlar just om herr bond. Då menar jag precis allt om james bond. Filmerna, böckerna, musiken, ja rubbet. En av dom bästa sidorna jag någonsin hittat på internet. http://www.agent007.nu/ är adressen och jag förväntar er alla att kolla in detta. Läs och njut, gärna med ett glas whiskey och må som Roger mår..

Jo, detta med att falla in i sina egna rutiner som jag snackade om förra gången. Har lyssnat på lite poddar och läst lite om nattfiske efter gädda och abborre. Att folk nuförtiden fiskar ända tills mörkret faller. Det har handlat en del om att man kan få en och annan fin fisk även när det är mörkt kort och gott.

Säkerligen så är inte det här så nytt som det låter. Men blev ändå lite paff av att höra att detta då jag har en hel del erfarenhet om just nattfiske. Både efter predatorer som vanliga metfiskar. Säkerligen så är fiskarnas beteende dels lokalt, men även beroende av vad dom jagar eller äter. Som sagt, ibland så har man gjort vissa saker som jag uppfattar som fullkomligt logiska medans andra kanske höjer på ögonbrynen åt mina idéer. Att dela med sig av erfarenheter som är självklara för dig kan vara en ögonöppnare för någon annan. Och vice versa. Så här kommer en kort(ish) sammanfattning om vilka tider som jag håller som heta för arterna jag fiskar efter under specifika årstider. Och då är det stora fiskar jag menar. Ja och en del funderingar om varför jag anser så..

 

Jag brukar tycka att två sista veckorna i mars är gösfiskets högtid. Förr prickade jag alltid in tre fyra veckor semester under den här tiden och nötte gös med kantastiska resultat. Det här var jävligt länge sen, långt innan gösfisket blev så stort som det är idag. Jag nattfiskade till 100%. Den längsta resan var på sju veckor och den kortaste på runt två veckor. Allt som oftast var jag på plats ca en timme innan det började skymma och körde på sedan tills det blev ljust. Detta höll jag på med i över tio år. Och det var givetvis ren och skär mani. Så jävla kul var det inte att stå ensam mitt ute på sjön i total mörker. Men det var mer ett tvång än ett nöje. Jag fiskade mig till sjukhus två gånger under dessa år. Chefen var lagom road av att man fiskat till sig en tvåveckors sjukskrivning. Bad i svinkallt vatten var inte så nyttigt som dom säger..

Men jag förde dagbok för dessa fisken. Vilket jag är glad över idag. En bra natt kunde man få ett par-tre gösar på fyra-fem kilo med toppar över sex kilo. Drömgösar för en ung grabb. Det var dessa jag levde för. Dom bra nätterna när man kunde på tre kast få tre stora gösar. Dom stora jagade ofta samtidigt. Ett mönster som blev tydligare år för år. När det högg så fick det gå undan. De sista åren och de få gångerna jag fiskat efter gös så har jag oftast haft sällskap med mig i båten. Krokar den ena en stor så är det en dödssynd för den andra att hjälpa till med håvningen. Det får man lösa själv. Den andra uppmuntras nu att fiska frenetiskt samtidigt som den andra drillar. För två år sen hade min kusin en sexkilos på kroken och medans han fajtade in den så krokade jag en femma tio meter bakom hans gös. En av många dubbeldrillningar vi haft. Ett mycket intressant beteende som liknar till stor del abborrens jaktperioder.

DSC_0365Gösen i min sjö följer vissa rutiner jag kommit underfund med. Tiden vid skymning är ofta bra. Sedan så brukar man ha kortare perioder ungerfär med två timmars mellanrum då aktiviteten helt plötsligt ökar. Tiden precis innan gryningen är sämst, men precis innan solen tittar fram så brukar en kortare huggsexa inträffa. Lite grovt sådär. Men långt över tjugo års fiskande på samma fläck har ändå gett mig så pass mycket kött på benen att jag vågar påstå att detta är mer en regel än ett undantag.

 

IMG_1246Men detta med gösfiske på natten är ändå rätt standard. Det har folk gjort under alla tider. Det som varit mest intressant är bifångsterna av riktigt grov gädda och abborre. Varje år får vi stora abborrar innan deras lek. Men dessa är med ytterst få undantag ensamjägare under denna kalla årstid. Rätt som det är så hugger en mycket fin abborre. Min ”predatormentor” som är en äldre man och en pimpelfiskare och abborsgud av rang har noterat samma beteende. Han är till skillnad från mig en duktig abborsfiskare och dragit stora sviter med riktigt grova borrar under riktat fiske. Han fick en borre på 2200gram som bifångst vid gösfiske. Mitt i natten. Mitt pb mycket nära den magiska tvåkilosgränsen kom under exakt likadana omständigheter. Helt plötsligt så satt den bara där. En annan natt gav mig en fin borre på 145o gram. Den största jag fått under riktat fiske ur sjön är en i sammanhanget mycket modest fisk på 1300gram. På jigg, mitt i natten i september. De tre följande kasten gav tre nästan lika fina. Resten av passet gav inte ett hugg..

DSC_0363

Suddiga gamla kort och minnen är det enda man har kvar av detta fiske, men det räcker långt det med. Värmer en att tänka på att det som var fullständigt vansinnigt, att lägga ner all den tid och möda, ändå var en prestation i uthållighet och målmedvetenhet. Såna ansträngningar sågs mycket sällan utföras av mig på verkstadsgolvet..

DSC_0364

Jag snackar vikter här vilket jag inte brukar göra. Men detta beteende var så utpräglat för de allra största exemplaren. Och endast dem. Det är det som gör det hela så intressant.

Sjön i fråga är ingen storgäddssjö om man ser till hur stora gäddor kan bli. En tia ur sjön är en drömfisk alla kategorier. Men mängden gäddor över sex kilo på jigg, mitt i natten är skrämmande hög. Varje år fångar vi någon av sjöns grövsta innevånare under nattfiske. Ofta kan det bli flera. En sjukilos gädda på lätta jiggrejor är en fin fisk var den än tas. Det konstiga är bara att vi nästan aldrig fångar mindre gäddor under tre kilo under natten. Det är genomgående grov fisk. Vår teori på att gäddorna söker sig till grynnorna för att jaga efter mindre gösar blev år för år mer trolig. Så vi var tvugna att testa magnumbeten efter gäddorna där. Den fösta resan hade jag en mycket stor gädda efter mitt westins jätte. Några kast senare högg den på Ronnies magnumjigg, hoppade och spottade ut jiggen. Det var den största gädda jag sett i sjön under mina trettio år där. Vi fiskade aldrig gädda där med magnumbeten igen, jag vet inte varför? Ronnie fick en gös i femkilosklassen på samma jigg strax efter att han tappade gäddan.

Att fiska natt efter gädda och abborre är helt rätt. Men det är segt. Får du hugg så är det större fisk, men det hugger inte ofta. Och få är de som har tid och lust att nöta.

DSC_0757

METFISKAR:

Under senare år så har vi fiskat allt mer nätter. Dels för att pricka in både kväll/natt och sedan morgonpasset på en sittning. Dels för att det är den enda stunden tjejen sover och inte kan gnälla på mig att jag är och fiskar istället för att ta hand om huset. Mina personbästa på sutare, karp, ål, färna och id har samtliga kommit under mörker. Björknan är en annan art som kan terrorisera ihjäl den lugnaste av ålmetarna under sina nattliga dåd på dina räkor. Det är inte så att jag har problem med för många sutare, men kväll och natt är deras tid utan tvekan. Kväll/natt är enligt mig även den bästa tiden på mört.Mitt livs färnabonanza hade jag en juninatt då jag fick en mycket lång radda färnor och idar under mörkerfiske. Givetvis så är kvällen bra av många olika anledningar. Det lugnar ner sig och värmen lägger sig lite. Mörkret ger skydd och småfisken blir ofta lite mindre aktiv vilket förstärker bilden av att den större fisken skulle vara mer aktiv på natten. Men  för förvånansvärt många så är nattfiske något dom sällan utövar.

Jag har inte märkt att det skulle vara svårare att få en färna att stiga upp och ta en brödbit under natten. Tvärtom. Färnan verkar ha mycket bra syn och att byta om till bottenmete för att det skymmer är inget måste. Det blir givetvis lite svårare att se brödbitarna för dig, men det är en del av tjusningen att lära sig att använda av andra sinnen än bara synen. Ett bonus är att betespresentationen kräver lite mer närvaro och känsla, vilket i längden vässar dina kunskaper om hur man skall placera både sig själv på stranden och betet i vattnet. Stora linbågar är inget fördel under mörkerfiske med flytande bröd. Färnan hugger ofta mer våldsamt på natten och verkar mindre skygg. Det kan du räkna in till din fördel.

Beten och tackel har jag aldrig justerat för att passa nattfiske. Vissa vill ha stora siluetter och annat som syns. Jag tror att nattjagande fiskar är mer skärpta och synen är det minsta av deras problem. Dessa fiskar använder ju bevisligen mörkret till sin fördel, så du behöver inte vara orolig att dom inte skulle se dina beten. Svarta jiggar har varit riktigt bra på natten, liksom gula och gröna som vita. Det hänger inte så mycket på färgen som det gör på presentationen tror jag?

Detta om detta.

 

 

 


En reaktion på ”Tid för hämnd.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s