Historien om ett företag som heter ABU: Del 2.

dsc_1172-2

Vi befinner oss runt åren 1944-1946. Det är nu världen kommer att få se  prov av abus nytänkande. Fiske som vi känner till det idag ligger i startgroparna. Trenden har till mångt och mycket legat kring tunga skeddrag, devonspinnare, bleckfiskar samt olika former av wobblers. Det finns visserligen vanliga spinnare, men dessa är än så länge väldigt opraktiska pga lintvinningen. Man måste veta att linorna på förtiotalet var spunna linor som inte ”hann med” ett snabbt spinnande bete. Detta resulterade i trasselhärvor som inte alls var önskevärda då en lina på den tiden inte var någon billig slit och slängprodukt.

Det fanns givetvis lekanden i olika fantasifulla kreationer. Allt från den modellen vi har idag till rena konstverk. Men problemet med lintvinning kvarstod alltjämt. Man föredrog av logiska skäl sina skeddrag och wobblers man kunde kasta med nya recordrullen eller via en handvinfda släpa bakom båten. Recordrullens kastegenskaper var någonting man var mäkta stolt över. Den utlovades att vara i det närmaste perfekt med minimal risk för ett så kallat backslag som resulterade i tråkiga trassel. Så det måste ha höjts några ögonbryn när abu lanserade svängsta-spinnaren våren 1944. (se nedan, svängsta-spinnaren i  färgen krom)

dsc_1256

I folkmun döptes betet snart till svängstaskruven, eller endast skruven. Ett tungt handbockat bete med stora målade mässingsögon. Förmodligen så fick någon krake på fabriksgolvet skruva fast den formklippta mässingsbiten i ett städ och sedan skruva till den. Man tvistar än idag i lärda kretsar om momentet gjordes maskinellt eller för hand. Men den minst sagt varierande kvalitén på tidiga skruvar talar för ett manuellt ingripande. På ett snillrikt sätt hade abu löst problemet med linspinning genom att sälja både höger och vänsterbockade beten.

Nedan: Katrong till ett vänsterdrag, märkt V

175

Köpte man bägge två så kunde man göra några kast med tex den högerbockade, och när linan började tvinnas så bytte man mot ett vänsterbockat så linan tvinnades tillbaks. På detta sätt så blev varje byte efter den första dubbelt så långt då man först ”tvinnade av” och sedan kunde tvinna såpass länge tills det var dags att ”byta håll”.

Dessa spinnare är så gott som alltid skadade vid ögonen då draget slog mot stenar och skit på botten. Som kuriosa så kan jag nämna att den tidiga förtiotalsröda färgen abu använde var betydligt mörkare i nyansen än den som ersatte den. Både på spinnarkroppar och målade detaljer som ögon och linjer. Detta bete är än idag ett superbete för praktiskt taget all fiske. Skruven kom att tillverkas i tre storlekar på 12, respektive 20 samt 25 gram. dess stora fördel var att den kunde vevas in sakta i strömmande vatten och fiskas djupt.

abufortiotal

Det var runt denna tid abu eller record började profilera sig. Man kunde allt som oftast köpa samtliga beten i färgerna Koppar, Silver, Guld samt Zebra som var ett svartmålat gulddrag där den svarta färgen slipats bort på valda ställen för att skapa ett zebramönster med guldfärgen som tittade fram. De flesta beten kunde dessutom köpas i färkombinationerna silver/guld samt silver/koppar. Dessa hade oftast två sidor i olika namngivna färgerna. Silver/guld var den som sålde allra sämst och betingar idag högst pris bland standardfärgerna. Tidiga drag kunde även fås i färgen mässing, oxid, öring samt den på exportdrag vanligt förekommande krom. Färgen oxid var förresten Göte Borgströms och (enligt legenden) verkstadsgeniet Åke murvalls kreation. Färgen i sig såg ut som skit. En svartoxiderad historia, men det var såna Göte föredrog under gäddfiske i klart väder. Ett oxidfärgat drag i märkt orginalkartong är förmodligen det svåraste man kan hitta i abuväg. Det går inte att sätta ett pris på ett sånt drag. I praktiken så är dom ovärdeliga. jag fick 8000kr för ett uselt ex. Han som köpte den tyckte att han hade rånat mig.

Åke Murvall var förresten mannen som skapade böand annat Ambassadeur 5000. Världens i särklass mest legendariska och troligtvis mest sålda rulle. Åke hade under slutet av förtiotalet börjat skissa på rullen. Ett prototyp togs fram under de första åren på femtiotalet. Rullen var i sig totalt revolutionerande på alla tekniska sätt du kan föreställa dig. Det var ungefär som att gå från den rullande stenen direkt till en ferrari. Materialet man valt att använda var aluminium som dels var lättare, men hade den stora fördelen att den kunde målas. De tidiga recordrullarna var gjorda i helt andra metaller och kunde endast fås i olika silveraktiga färger som nickel eller i bästa fall mässing. Fyra färger togs fram av ambassadeur 5000 och ställdes ut på stockholmsmässan. En grön, en svart, en guldfärgad och en röd variant. Nu var det upp till mässbesökarna att rösta fram färgen. grön vann med stor majoritet, men göte bestämde att den skulle bli röd trots allt. Ett högst tillfälligt bakslag i hans karriär när det visade sig senare hur den nu röde rullen mottogs med öppna armar av fiskare runt omkring i världen.

Men åter till dragen:

År 1949 hade abu tänkt till ytteligare angående lintvinningen. Man resonerade fram att man ville inte ha ett roterande bete, eller en spinnare med en roterande kropp. Man tog fram svängsta-virveln. En mycket modern (även i dagens mått mätt) spinnare där man fixerat kroppen och har en skruv som roterar kring densamme. Ett ultraeffektivt bete för abborre och öring som jag fortfarande använder mycket ofta. Ett lättvevat bete där spiralen roterar mycket snabbt runt kroppen. Betesbyggarna i abufabriken hade fått vatten på sin kvarn och medvind i segeln. Nya högtekniska beten formligen spottades ut ur fabriken varje vår när nya beten lanserades.

Svängsta-virveln var framtaget som ett nymoddat och lättare bete som ett alternativ för dubbel-spinnaren som abu släppt två år innan. Den följde samma koncept med roterande blad runt kroppen, men var på tok för tung och klumpig för fiske i stilla eller lätt strömmande vatten. Dubbelspinnaren var sammansatt av tre separata delar bestående av topp och mellanbit med varsin ”propeller, samt underdelen monterade på ett styvt ståltråd. Man kunde med fördel mixa olika färger på delarna och på så sätt få flera olika färgkombinationer.

dsc_0721-3

Samtliga spinnarbeten hade de för abu nästintill obligatoriska fjäderkrokarna. Själva kroken var en mustadkrok i yppersta kvalite som håller än idag både i styrka som vasshet. Dessa fjäderkrokar har ändrats lite med tiden. Allt från de första mörkröda fjädrarna till vackert klaroreanga. Det fanns även vita, svarta och gula fjädrar. Men samtliga förytom den gula kom i ett senare skede. Fjäderringarna var av mässing fram till 1963 då övergångsperioden mot de tråkiga stålringarna inleddes. Mindre kunniga människor som byter ut oxiderade mässingringar och krokar missar ofta denna lilla detalj och sätter dit en stålring. Själv hade jag turen att köpa ett jättepaket abu orginal ringar, krokar, lekanden och mycket annat från den tiden ifall jag behövde byta ut något. Tiotusentals detaljer jag ännu har hemma.

Dubbelspinnaren räknas idag som en av dom svårare beten att hitta i gott skick i orginalkartong. Ett skapligt ex går på 1000 kronor och uppåt. Den ultrasvåra färgen öring som egentligen är en silvermålad spinnare med några röda, gröna och i vissa fall gula fläckar är en riktig rysare. En sån får du punga ut minst 5000 för. Förmodligen bra mycket mer. Men håll ett öga på förfalskningar och hemmamonterade och självmålade varianter. Ståltråden skall kontrolleras och längderna på överskjutet skall mätas då spinnaren monterades på färdigklippta trådar i fabriken. Ej nogräknade förfalskare missar allt som oftast att få till den detaljen på ett snyggt sätt.

INTE BARA ORGINAL:

dsc_1381

Redan år 1945 började abu en trend man snackat väldigt tyst om. Inköpta beten. Man använde gärna superlativ i marknadsföringen, men att det var ett drag man sålde och tillverkade under licens, eller i vissa fall köpte in rätt och slätt.

Högbomspinnaren kom att vara den första. Man ville sälja den för laxfisket då den gett finfina resultat i mörrumsån som abu använde som testvatten. Där hade man även sin berömda abustuga dit man tog gäster. Bla besöktes stugan av kungen samt finlands president Urho Kekkonen som var mer eller mindre fisketokig.  Det var inget dåligt testvatten man hade ett stenkast från fabriken, och det var enkelt att imponera på gästerna med finfina fågster av lax och havsöring.

Bertil Högbom hette mannen bakom kreationen. Även denna spinnare, hur man nu får denna att vara en spinnare, hade finessen med höger och vänsterstyrning. Men det intressanta med betet var att man kunde fiska den med linan eller den tillhörande vajern genom betet. Själva linan var aldrig fäst i betet. Bak på spinnaren hade man spår där man justerade om spinnaren skulle gå höger, vänster eller rakt. Ett i mitt tycke snyggt bete som kom i tre olika storlekar.

dsc_0708-3

Högbomspinnaren blev aldrig någon kisokvältare. Den var före sin tid och förvann mycket diskret från abus kataloger. Men abu gav inte upp. På sjuttiotalet lanserades den åter med pompa och ståt samt nya färger, endast för att gå samma dystra öde till mötes..

dsc_0089

Men högbomsspinnaren var blott den första av många inköpta beten som abu sålde ”som sina egna”. Få vet än idag att det som tio år senare skulle bli abus flaggskepp även det är ett inköpt bete från usa, som man dock gjort vissa modifikationer på. Men mer om det senare..

MED LOKALANKNYTNING.

dsc_0579

År 1946 lanserades svängstaskeden. Ännu ett bete med namnet svängsta i sig. Man hade även lanserat fästfrasen ”de största och de längsta med grejor från svängsta” i tidstypisk anda. En lokalanknytning man snart ville så långt ifrån som möjligt då portarna ut mot den stora världen öppnade sig. Man bytte bort svängsta mot SWEDEN då ingen jävel i usa varken hade bokstaven ä i sitt alfabet eller visste var i världen ett så obskyrt ställe som svängsta låg. Ordet sweden var dock laddat med känsla för kvalité. Ett svenskt bete måste ha ansetts som något exotiskt, och det ville man framhäva. Exportversionerna av de flesta drag fick nya amerikanska namn. Svängstaskeden tex såldes som  (the) kelly spoon.

Svängstaskeden var förövrigt en luxussked. Stor, majestätisk och snygg. Det var nog ett tydligt steg mot större beten för större gädda. Den hade hög bärighet i vattnet och en lugn gång, vägde 30 gram och kändes på alla sätt och vis bra. Såpass bra att den fick en syster i svängsta-reflex.

dsc_0996

Det var i det stora hela exakt samma drag, men man hade stansat små upphöjda kupoler i skeden. Tanken var att dessa kupoler skulle likt en facett reflektera ljuset på ett helt nytt sätt i vattnet. Bara det ett nytänk som få betesbyggare ens drömt att komma på. Det var tydligt att abu satsade stort på dessa beten. Men som så många gånger förr så var inte världen redo för abus nytänkande. Reflektioner, lungt vaggande stora skeddrag. Det låter ju bra än idag.. Men abus akilleshäl var ofta att man var före sin tid. Historien skulle upprepa sig flera gånger om.

PENDELDRAGET

dsc_0702-3

Ett annat drag i nymodighetens anda var pendeldraget. Draget var inte abus egna påfund, trots att de lämnat in patentansökningar på detta drag. Har kopior av dessa patent hemma, ännu ett exempel på hur sorgligt mitt liv en gång var. Jag har sett tidiga engelska varianter av denna drag som är förmodligen från sen 1800 tal. The pendelonium lure är ett vedertaget begrepp i vissa ljusskygga kretsar. Mycket är höjt i dunkel kring detta bete, och den får nog anses som det svåraste betet av alla abudrag att hitta i orginallåda. Betet i sig alltså, det finns svårare färgkombinationer och dylikt, men som drag så är dessa otroligt uppskattade och svårfunna även i samlarkretsar. Jag hade turen att få skaka fram tre stycken från finland genom mina kontakter och lite detektivarbete.

reey

Dessa gjordes under en kort period mellan åren 1946-1951. Lyckdes sedan flera år senare lokalisera ett ex som tidningen levande livet gav ut i en pappartong från 1954. Jag fick inte först ihop det, men insåg senare genom forskande att abu gett överblivna osålda drag i senare kartonger till tidningen som prenumeneringsgåva. Ett smidigt sätt att göra slut på lagren. Såna här fall av udda drag i ”fel” och ej tidstypiska askar kräver sina efterforskningar och gör samlandet till en fröjd. Nej, pendeldraget var ingen hit. Men ett fint ex i orginalask idag går från 3000kr och uppåt i finare kretsar där man värdesätter sitt liv med lite abulyx.

Nedan ett exemplar av norska delfins pendeldrag i orginalkartong. Dessa hade dock annorlunda inskjutande ögon.

Nedan, sjuttiotalsvarianten av högbomsspinnaren..

dsc_1469-2

Men förtiotalet var inte bara udda beten. Jag har ännu inte nämnt beten som reflexspinnaren, atom, mörtblänk eller salar. I samlarkretsar anses dessa beten som lite tråkiga. Jag ska komma dit, men för att förstå ett bete som atom så måste man sätta det i ett större sammanhang. Det är här de flesta tar sin historia för givet. Man snackar klassiska atomdrag till höger och vänster. Men det ligger på ett bra mycket djupare plan än så. Först så måste du väga in vilka beten som fått ge vika för atomdraget.  Svängstaskeden tex. Som jag håller som ett mycket hetare gäddbete än atomen.  Jag kan se betesbyggarnas frustration när man kommer på  mer eller mindre revelutionerande saker mest varje dag, men man får inget gehör då folk bara ska ha atomdrag till varje pris.

Abu såg givetvis endast försäljningssiffror, speciellt då man inte hade en kristallkula till sitt förfogande som kunde visa hur fisket skulle utvecklats med tiden. Ironiskt nog så skapades flera hypermoderna beten under en tid då abu själva var under uppbyggnadsfasen. Förtio och femtiotalet var kanske inte rätt tid för nymodigheter..

FLAGGSKEPPEN:

dsc_0213-2

Det finns knappast någon som fiskat som aldrig kommit i kontakt med ett atomdrag eller en reflexspinnare. Av alla drag abu procucerat så är dessa två alltjämt storsäljarna. Sjuttio år senare. Sjuttio år är en lång tid. Flera av oss lever inte i sjuttio år. Men atomdraget och reflexspinnaren visar inga ålderstecken. Det är två ikoner vi pratar om. Två beten som etsat sig fast i fiskehistorien för evigt.

Atomdraget lanserades 1946 i all enkelhet. Det finns ingenting som tyder på att abu skulle från början ha satsat mer på atomdraget än något annat bete ur sitt smala sortiment. Snarare tvärtom. Det folk sällan känner till är att atomdraget hade en ”kusin”. Finishdraget. Dessa två lanserades samtidigt, men av någon anledning så blev finishdraget aldrig riktigt stor? Av alla drag abu lyckats trycka ur sig så håller jag personligen finishdraget som favorit. Det finns någonting sorgligt kring detta drag som av oklara och orättvisa anledningar aldrig riktigt fick sitt erkännande.

dsc_1465

Som ni ser så liknar finishdraget atomen. Den är lite bredare och har en mer distinkt nos. Men annars så är dessa två nästintill identiska. Som samlare så är man givetvis mer intresserad av finishen av logiska skäl. Den är svårare att hitta, men ack så mer elegant. För mig med ett tränat öga så är det skillnad som på dag och natt mellan dessa två. Men kan det ha varit så enkelt att ordet ”atom” blivit den man använt i folkmun och krediterats för fiskar man fångat med ett finishdrag? Som gäddrag så finner jag finishens något djupare rygg och något vassare bock mer intressant ur ett fiskesynpunkt. Men det tyckte inte köparna. Eller så såg inte abu någon idé att ha två nästan identiska drag i produktion. Säkerligen så sparades det in lite pengar genom att endast koncentrera sig på atom-draget. Men fram till 1963 kunde man köpa sig ett finishdrag.

dsc_1066

Förmodligen så kunde samma verktyg användas till båda dragen. Produktionen gick till på så sätt att man först stansade ut draget ur en plåt. Sedan så stansades namnet in för att slutligen bockas så den fick sitt karakteristiska utseende. Vissa felstans förekommer där atomkroppar är märkta med finish och vice versa. Har även haft ett antal obockade drag i samlingen. Feltryckta abudrag från denna tid är vanligare än man tror.

dsc_1258

Prisbilden på dessa drag är skapligt hög. Ett fint ex i pappask går från 600 kronor och uppåt. Den i krom på den översta bilden sålde jag för över 2000 kronor.

dsc_1065

Precis som de flesta drag i 25 gramsklassen så kom finishdraget utrustad med två trekrokar. Jag lämnar här både finish och atom för en stund då jag inser att atomen förmodligen kräver ett helt inlägg och det får vi avhandla i del tre. Precis som reflexspinnaren, mörtblänk, salar och torsjödraget. Men först..

dsc_1366

Redan år 1945 hade ett annat klassiskt abudrag lanserats. Nämligen Plankton Favorit. Ett djupgående skeddrag för lax och öring. 50mm långt och 20 gram tung. Plankton favorit blev tack vare sina knubbiga former väldigt nischat för ett specifikt fiske och levde därföe ett långt liv i abus sortiment. Det blev med tiden allt tydligare att drag med särdrag som udda vikt, form eller andra speciella egenskaper blev populära. Finish och atom konkurrerade ju om samma plats och var med facit i hand för lika varandra. Genom att kraftigt variera olika de olika beten man lanserade i form, vikt och utseende så fyllde man till slut samtliga behov en sportfiskare på förtiotalet kunde ha. Dessa mer udda drag är på så vis väldigt viktiga i abus historia. Sålde ett drag av viss typ bra så kom det snart andra liknande beten i hopp om nya storsäljare. Men de sålde aldrig i närheten av dragen de ville efterlikna. Det är därför drag som hi-lo, killer, toby, atom och reflexen är alla väldigt olika varandra. Ville man ha en ny storsäljare så fick man tänka i nya banor. Det är det tänket som format abu och skapat odödliga klassiker. Men även obskyra misslyckanden och beten som legat långt före sin tid. Jag skrattar ofta för mig själv när ett nytt revolutionerande bete ploppar upp på marknaden när jag inser att abu lanserat ett nästan identiskt redan 1955..

I nästa del så granskas de klassiska dragen på djupet,,,,


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s